Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
283
paradt med oförmåga att »spara sig» i
det ofta härda dagliga arbetet har i
förening med ett ganska skört kroppsligt
material gjort, att G. P:s krafter i
förtid brutits, hvadan hon vid ett par
tillfällen haft längre eller kortare
tjänstledighet och de sista åren på grund af
läkarebetyg varit permitterad från
tjänstgöring.
Ät en lärarinna för folkets barn
gifvas inga yttre utmärkelser. Sådana har
ej heller G. P. med sitt anspråkslösa,
flärdfria sinne åtrått. Men det finnes
åess bättre en belöning af ovanskligare
art: meåvetandet om pliktuppfyllelse och
hoppet, att tröge» sådd skall genom
Guds välsignelse bära likMg skörd.
Hoppet därom skall säkerligen, likt en reflex
från högre rymder, sprida sin gjllene
glans öfver Gustava Peterssons
aftonstunder.
»Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,
hvad skönt du drömt kan ej af tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.»
-y-
Katekesutanläsningsfrågan
inför
andra kammarens skolutskott
Andra kammarens skolutskott har
nu afgifvit utlåtande öfver hr E. G.
Åkerlinds motion angående
katekes-utanläsningen. Efter en redogörelse
för motionen (se denna tidning n:r
6!) yttrar utskottets majoritet
följande:
Motionären är i sin definition på »för
långt drifven utanläsning af
katekesförklaringen» sväfvande, i det han dels
likställer den med »utanläsning af hela
katekesutvecklingen» dels med »en
förståndslös utanläsning», hvilket väl
ingalunda får anses vara detsamma. Då
han emellertid slutar sin motivering med
den förklaring, att en för långt drifven
utanläsning äger rum, när jämte lilla
katekesen hela utvecklingen från pärm
till pärm skall läras utantill, så anser
sig utskottet böra i det följande utgå
från denna uppfattning af begreppet »för
långt drifven utanläsning».
Om en sådan utanläsning påstår nu
motionären, att den ännu i dag fortgår
i våra folkskolor, men han lämnar
härför icke något som helst bevis, såvida
man icke såsom sådant får uppfatta
hans anförande af »Förslag till
kursindelning för Stockholms folkskolor». I
detta får man nämligen veta, att
utan-läsningen af den s. k. utvecklingen till
Luthers lilla katekes är regel i hela
landet, och att lärarne uti hufvudstadens
folkskolor äro förständigade att inlära
utvecklingens samtliga stycken utantill.
Motionären har emellertid underlåtit att
angifva året för »Förslagets» afgifvande
af folkskolekollegiernas kommitterade.
När man får veta, att detta år var
1888, inses lätt, att de i detsamma
förekommande uppgifterna icke kunna
åberopas för nu rådande förhållanden.
Härom behöfver icke någon lärare,
målsman eller ens något barn i Stockholms
folkskolor sväfva i okunnighet, ty i
»Förordet» till den vid sagda folkskolor
all-männeligen begagnade, af
folkskoleinspektören C. G. Bergman utgifna
katekesupplagan läses ordagrant följande:
»På grund af en riksdagens skrifvelse, att
det måtte täckas k. m:t att vid
undervisningen i kristendom stadga, att Luthers lilla
katekes skall utgöra grunden för
undervisningen och läras utantill samt att
förklaringen öfver denna bör begagnas som
handledning vid undervisningen, har k. m:t i
cir-kulärbrefvet af den 12 maj 1865 anbefallt
domkapitlet att till vederbörande
prästerskaps kännedom meddela dessa åsikter och
därjämte tillagt, att en själlös eller för långt
driften utanläsning ingalunda
öfverensstämmer med eller befrämjar denna
undervisnings höga änésööåL
Under hänvisande till dessa uttalanden
har öfverstyrelsen för S&oekholms
folkskolor velat för lärarepersonalen framhålla, att
Luthers lilla katekes bör i skolan grundligt
inläras, samt att utvecklingen vid
undervisningen hufvudsakligen begagnas för att
närmare förklara och tydlig-göra dennas
innehåll.
Endast ett ringa antal stycken och
bibelord i utvecklingen må därför föreläggas
barnen till utanläsning, och äro dessa i
denna katekesupplaga utmärkta med ett
streck under styckets nummer och
bibelstället.
Vid genomgåendet af utvecklingen böra
barnen i regel hafva boken uppslagen
framför sig.
Stockholm i december 1901.»
Då de i motionen förekommande
uppgifterna om hufvudstadens folkskolor
visat sig vara ogrundade, skulle man ju
vara frestad antaga, att äfven dess
uppgifter rörande landets öfriga folkskolor
äro felaktiga. Att så dock icke alldeles
är förhållandet, framgår af vederbörande
folkskoleinspektörers berättelser om
folkskolorna i riket för sexårsperioden 1893
-1898. I den på dessa berättelser
grundade öfversikt af folkskoleväsendets
utveckling under nämda år, som af
kanslirådet Kastman utarbetats,
inhämtas beträffande undervisningen i
kristendomskunskap, att undervisningen i
biblisk historia i allmänhet varit god, i
synnerhet i småskolan, men att ett rätt
allmänt förekommande fel varit, att
barnens berättande af de bibliska
berättelserna bestått uti ett noggrant
återgifvande - ej sällan tanklöst
upprabblande - af lärobokens ord.
»I katekes har undervisningen i
allmänhet skötts bättre än i biblisk historia. Ett
jämförelsevis stort antal lärare har
ådagalagt mycken formell skicklighet vid
undervisningen i katekes och förstått att meddela
barnen en redig och klar kunskap däri, och
har läraren varit genomsyrad af de heliga
sanningar, han meddelat, har
undervisningen blifvit fostrande och uppbyggande.
Inspektörerna hafva dock fäst uppmärksamhet
på åtskilliga mer eller mindre ofta
förekommande fel vid ifrågavarande undervisning.
Själlös utanläsning har förekommit endast
undantagsvis utom i ett inspektionsområde,
där den synes hafva varit tämligen allmän,
men i stället har utredningen af innehållet
här och där förfallit till ett andedödande
sönderdelande däraf, och ej sällan hafva
förstånd och minne därvid tagits nästan
uteslutande i anspråk, under det vilja och
hjärta blifvit alltför mycket förbisedda. I
några skolor hafva barnen fått ordagrant
uppläsa hela läxan, stundom till och med ej
endast svar utan ock frågor; i andra hafva
de ej behöft ordagrant inlära lärostyckena,
och i samma mån man uppgifvit fordran
härpå, hafva barnens kunskaper visat sig
osäkra och vacklande.»
Uti åtskilliga inspektörers berättelser
förekommer alltså klagan öfver rabbel,
dryga kurser, ordagrann uppläsning af
läxor från början till slut,
lärarepersonalens sträfvan att inlära allt i
utvecklingen m. m.; men man må härvid icke
glömma, att de i berättelserna
öfverkla-gade missförhållandena rådde år 1898,
och att vi sedan dess fått en ny
»Normalplan för undervisningen i folkskolor
och småskolor» af den 7 december 1900,
och om dennas verkningar i förevarande
hänseende föreligger ännu ingen officiell
berättelse.
Enligt denna nya normalplan skola i
småskolan budorden, trosbekännelsen,
Herrens bön och instiftelseorden till
döpelsen inläras enligt ordalydelsen i Luthers
lilla katekes, men någon läxläsning i
katekes får ej där förekomma. I
folkskolan bör lilla katekesen steg för steg
behandlas i samband med utvecklingen
både såsom grundläggande för* och
sammanfattande af densamma. Beträffande
katekesens behandling hänvisas för
öfrigt till de i k. cirkuläret af den 12
maj 1865 uttalade grundsatser. För
folkskolans högre afdelning föreskrifves
repetition af Luthers lilla katekes med
huf-vudsakligt afseende på det kristliga
lifvet och för fortsättningsskolan Luthers
lilla katekes till sammanfattning af den
förut genomgångna kursen i
kristendomskunskap.
Som man finner häraf och af motiven
till normalplanen, skall i småskolan
användas en historisk framställning af
kristendomskunskapen, och lärokursen i
katekes har inskränkts till inlärandet i
skolan under de två första åren af
textorden i första, andra och tredje hufvud- j
styckena i Luthers lilla katekes. I
folkskolans första och andra årsklasser
utgör kursen för kristendomskunskapen
endast första hufvudstycket och första
artikeln; i tredje årsklassen andra o^h
tredje artiklarna, i fjärde årsklasijien
tredje hufvudstycket samt det
hufvudsakliga af fjärde och femte h ufvu ds
tyckena, hvaremot den fullständigare
behandlingen af sakramentsläran blifvit
förlagd till folkskolans högre afdelning och
fortsättningsskolan.
Af det anförda torde framgå, att man
i normalplanen sökt så noga som
möjligt ställa sig till efterrättelse k. m:ts
och riksdagens uttalade mening, att
barnen i folkskolan icke må föreläggas
något till utanläsning, som de icke efter
sina förmögenheter kunna begripa, att
utanläsning ej må åläggas dem, innan
de genom föregående muntlig
undervisning förmått att någorlunda redigt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
