Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
fatta innehållet, och att »Förklaringen»
af Luthers lilla katekes bör begagnas
såsom handledning vid undervisningen.
På det att nu dessa såväl som öfriga
föreskrifter rörande folkskolan icke blott
skola stå i författningen såsom en död
bokstaf utan verkligen respekteras och
noga efterlefvas, äro genom k. m:ts
nådiga beslut sedan år 1861
folkskoleinspektörer förordnade, hvilka hafva till
sin uppgift att bland annat of ver vaka
just dessa föreskrifters efterlefnad. Ur
k. m:ts förnyade nådiga instruktion för
folkskoleinspektörer den 9 december 1898
, må i sammandrag anföras följande:
»Folkskoleinspektör åligger att inom det
honom anvisade området med
uppmärksamhet följa allt, som till folkundervisningen
hörer,–––vaka öfver att gällande
författningar rörande folkskoleväsendet
efterlefvas. - Vid besöken i skolorna bör han taga
noggrann kännedom om anordningen af
skolan och läroplanen, undervisningen och
ordningen - - samt gifva lärare och
lärarinnor nödiga råd och anvisning-ar i dessa
hänseenden. - Anmärkas brister i
distriktets skolväsende, - - skall inspektören
därom samt oin de ändringar och
förbättringar, som anses nödiga, dels gifva
skolrådet eller dess ordförande äfvensom - -
vederbörande lärare och lärarinnor muntligt
meddelande, dels ock, där så finnes
behöfligt, inom tre månader efter
inspektionsförrättningen tillsända skolrådet skriftlig’
promemoria i ämnet. Där rättelse icke sker i
de af inspektören sålunda anmärkta
förhållanden, böi* han, då så nödigt pröfvas, därom
göra anmälan hos vederbörande
domkapitel.»
Genom utfärdandet af dessa
bestämmelser har således k. m:t sökt trygga
genomförandet äfven i fråga om
kristendomsundervisningen af de åsikter, hvilka
af k. m:t och riksdagen därom blifvit
uttalade.
Af hvad utskottet nu anfört synes
utskottet klarligen framgå, att, såsom
motionären ocksji framhållit, riksdagen i
ka-tekesutanläsningsfrågan till k. m:t gjort
ett tydligt och bestämdt uttalande, att
följden häraf blifvit k. m:ts af
motionären själ! åberopade cirkulär af åren
1865 och 1878, att normalplanen af år
1900 ytterligare i detalj förtydligat och
hänvisat till dessa cirkulär och att
öf-vervakandet af de utfärdade stadgarnas
efterlefnad enligt deras förnyade
instruktion af 1898 oförtydbart åligger
folkskoleinspektörerna. Då dessa i sina
senast publicerade officiella berättelser
också gjort uttalanden i förevarande fråga
och sålunda visat, att de både beaktat
och påvisat, att missförhållanden
härutinnan vid tiden för berättelsernas
afgifvande ännu i åtskilliga skolor
förekommo, så lärer man väl häraf utan
gensägelse vara berättigad draga den
slutsats, att de ock, sin plikt likmätigt,
ej underlåtit att på lämpligt sätt i
öfverensstämmelse med sin instruktion
fästa vederbörande skolråds
uppmärksamhet på dessa missförhållanden och
antagligen också låtit sig angeläget vara
att tillhålla de lärare, som i detta fall
gjort sig skyldiga till förseelse, att för
framtiden iakttaga ett annat sätt vid
sin kristendomsuiidervisning, så att de
icke öfverskrida sin i gällande
normalplan fastställda befogenhet.
Då sålunda motionären icke ifrågasatt
behöfligheten af nya föreskrifter i fråga
om utanläsningen af katekesutvecklingen
utan blott hemställt om ett inskärpande
af redan gällande - föreskrifters
efterlefvande hos dem, hvilka tillsynen häraf
tillkommer, men det af officiella
uttalanden från dessa myndigheter framgår,
både att de hafva sin uppmärksamhet
fästad på förekommande öfverträdelser
af de k. cirkulären och att de till
åtlydnad af sin instruktion säkert icke
underlåtit att beifra dem framför allt
genom att påvisa dem för vederbörande
skolråd och domkapitel, hvarförutom de
i sina berättelser låtit dem komma
såväl till allmänhetens som framför allt
till k. m:ts kännedom, så finner sig
utskottet för sin del, med fästadt afseende
äfven därå, att verkningarna af den nya
normalplanen ännu icke hunnit visa s%
förhindradt att tillstyrka deji af
motionären föreslagna skrifvelsen utan
hemställer,
att förévarände motion icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.
Reservation
är anmäld af hrr E. Hammarlund och
David Bergström, hvilka velat gå
frågan något närmare in på lifvet och
ansett, att utskottets utlåtande bort
hafva följande lydelse:
Då utskottet nu går att afgifva
utlåtande öfver den föreliggande motionen,
anser det sig allra först böra
fullständigt återgifva Rikets Ständers skrifvelse
till konungen af den 15 september 1860
angående inskränkning af
katekesutan-läsningen. Denna skrifvelse är nämligen
utgångspunkten för alla de sträfvanden,
som på detta område gjort sig gällande,
och angifver hvilken ställning svenska
folkets representanter redan för 42 år
sedan intogo till frågan om
katekesutan-läsningen. Skrifvelsen är af följande
lydelse:
I anledning af hos Rikets Ständer gjord
framställning-, att vid den första
undervisningen i kristendomen icke någon
utanläs-ning utöfver den s. k. lill-katekesen måtte
för barn ifrågakomma, har hos Rikets
Ständer den mening1 gjort sig gällande, att
något borde åtgöras till minskande af den
öfverdrifna och därigenom skadliga
utan-läsning, som vid kristendomsuiidervisningen
mångenstädes lärer vara bruklig; och då
det missförhållande, som i sådant afseende
förnämligast påkallar rättelse, måste vara,
om utanläsning ålägges lärjungarna, utan
att lärobokens innehåll tillika så förklaras
och utlägges, att det af dem uppfattas och
begripes, men, under förutsättning af sådan
föregående muntlig undervisning,
utanläsning af Luthers lilla katekes likväl ansetts
fortfarande böra äga rum, hvaremot den
vidlyftigare förklaring öfver nyssnämda lilla
katekes, som nu är eller framdeles kan
varda antagen, endast synts böra såsom
handledning vid religionsundervisningen och icke
till utanläsning begagnas, hafva Rikets
Ständer, som därjämte ansett det vara af vikt
för det åsyftade ändamålet, att den förkla-
ring öfver katekesen, som kan komma att
antagas, varder till uppställning och form
lämpad för det önskade undervisningssättet,
funnit sig böra hos Eders k. m:t i
underdånighet anhålla, det Eders k. m:t täcktes,
såsom rättesnöre för
kristendomsundervisningen såväl vid rikets samtliga skolor
som vid nattvardsungdomens handledning
stadga, att Luthers lilla katekes skall
utgöra grunden för
kristendomsundervis-ningen och bör läras utantill, dock att
utanläsning ej ålägges lärjungarna, innan de
genom * föregående muntlig undervisning
förmått att någorlunda redigt uppfatta
innehållet, samt att den förklaring öfver Luthers
lilla katekes, som är eller varder antageri,
bör begagnas så*som handledning vid
religionsundervisningen 5 äfvensom att Eders
k. m:t täcktes vidtaga lämpliga åtgärder för
erhållande af en för omförmälda syfte tjänlig
katekcsförklaring1.
I följd af denna Rikets Stanäers
skrifvelse utfärdade k. m:t den 12 maj 1865
det i motionen återgifna cirkuläret till
domkapitlen angående den kateketiska
undervisningen, och år 1878 utkom en
ny katekesförklaring, hvarvid lämnades
en erinran om 1865 års cirkulär.
Att emellertid dessa åtgärder icke varit
till fyllest för att råda bot mot den
traditionella katekesutanläsn^ngen, torde
framgå bland annat däraf, att tid efter
annan såväl inom kyrkomötet som inom
riksdagen förslag blifvit framställda om
vidtagande af ytterligare åtgärder till
detta måls vinnande. Så hafva, efter
det den nya katekesförklaringen år 1878
blef anbefalld, vid två särskilda tillfällen,
nämligen 1881 och 1888, motioner i
detta ämne blifvit inom andra
kammaren framställda.
År 1881 föreslog hr F. T. Borg i
motion n:r 108 inom andra kammaren, att
riksdagen genom skrifvelse till k. m:t
täcktes yrka, antingen ett uttryckligt
förbud mot utanläsning af den utaf k.
m:t den 11 oktober 1878 antagna »korta
utvecklingen» af Luthers lilla katekes,
eller ock annan lämplig åtgärd för att
bringa till efterlefnad såväl riksdagens
som k. m:ts uttalade åsikter och
föreskrifter i ämnet. På tillstyrkan af sitt
f öi sta tillfälliga] utskott beslöt andra
kammaren, »att riksdagen måtte i
skrifvelse till k. m:t hemställa, det kraftiga
åtgärder måtte vidtagas för att bringa
till allmän och noggrann efterlefnad de i
k. cirkuläret af den 12 maj 1865
utfärdade föreskrifterna ’mot en själlös och allt
för långt drifven utanläsning’ på det att
detta lika fördärfliga som djupt inrotade
missbruk vid religionsundervisningens
utöfvande måtte varda undanröjdt». I
följd af första kammarens afslag fick
emellertid skrifvelseförslaget förfalla.
År 1888 upptogs frågan af hr G. F.
Östberg, som uti en inom andra
kammaren väckt motion, n:r 46, föreslog,
»att riksdagen måtte hos k. m:t anhålla,
att åtgärder måtte vidtagas för
inskränkning af den nu brukliga
katekesutanläs-ningen vid rikets folkskolor och allmänna
läroverk samt vid
nattvardsundervisningen». Utskottet ansåg »några
utomordentliga åtgärder i den af motionären
åsyftade riktning icke vara af behofvet
påkallade utan förutnämda k. cirkulär tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
