Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
SVENSK" IÄRARETIDNING.
N:r 16
ning för resultatet af det arbete, som
i rekrytskolan skall utföras. Vore
hans uppfattning härutinnan delad
af vårt militärbefäl i det hela taget,
så kunde folkskolan skatta sig
lycklig, ty hon hade då att räkna på
verksamt understöd från en lika varm
som inflytelserik bundsförvant.
Ett sådant understöd är ock
högeligen af nöden. Såsom redan blifvit
nämdt, arbetar folkskolan i stora
trakter af vårt land ännu endast med
half skoltid eller t. o. m. mindre
samt lider dessutom under följderna
af oordentlig skolgång. Gällande
lagstiftning rörande minderårigas
användande i industriarbete utgör en
ständig frestelse för kommunernas
maktägande arbetsgifvare att söka
aftoppa folkskolekursen, så att den
skall vara genomgången till 12 års
ålder, samt att förhindra uppkomsten
af fortsättningsskolor, hvilka skulle
kunna göra inträng i den fria
dispositionen öfver barnens krafter. Med
industrialismens snabbt fortgående
utbredning kommer äfven
landsbygden att i allt större utsträckning
behärskas af väsentligen samma
sträfvanden.
Folkskolan och den ungdom, hvars
sunda utveckling hon är till för att
främja, tarfva följaktligen allt det
understöd, som de kunna erhålla.
Flickläroverkens lärarekrafter
ha onekligen en ganska bedröflig
ekonomisk ställning, och
önskningarna om att staten måtte träda
emellan till deras förmån kunna därför
ej frånkännas berättigande.
I det anförande till
statsrådsprotokollet, som åtföljer k. m:ts
proposition om höjning af anslaget till de
högre skolorna för kvinnlig ungdom,
påvisas, att flera af dessa skolor
kunnat hålla sig uppe endast
därigenom, att lärarinnornas aflöning i
allmänhet varit otillbörligt låg. Vidare
finner man af samma anförande, att
flera skolor äfven i öfrigt varit
anordnade på ett sätt, som tagit alltför
mycken hänsyn till ekonomiens men
alltför liten till undervisningens och
uppfostrans kraf, att alltför många
lärarinnor, som saknat garanterad
behörighet, varit anställda vid
skolorna, att sammanslagning af klasser
på olika stadier användts i alltför
stor utsträckning o. s. v.
Krafvet på ett undanröjande af
dessa påtagliga missförhållanden
synes vinna understöd från olika håll.
Uppsatser till förmån för detta kraf
ha ock varit synliga inom pressen.
Sålunda yttrar sig Stockholms Dagblad
i en längre artikel härom sålunda:
Först och främst böra de vid de högre
flickskolorna anställda lärarne och
lärarinnorna erhålla löner, som tillförsäkra
dem en anständig bärgning. De nu
utgående lönerna äro i allmänhet icke
tillräckliga härtill. Följande öfversikt af
löneförhållandena torde gifva fullgiltigt
stöd för detta påstående. - - -
Af de under läsåret 1900 - 1901 vid
högre flickskolorna anställda lärarne och
lärarinnorna hafva 202 aflagt akademisk
examen eller afgångsexamen vid högre
lärarinneseminariet. Af dessa hade 71
årslöner, som ej öfverstege 1,000, 110 hade
löner, som ej öfverstege 1,100, och 152
hade löner, som ej öfverstege 1,300 kr.
Vid ifrågavarande skolor tjänstgjorde
under sagda år 91 lärare och
lärarinnor, som aflagt folkskollärareexamen
eller mogenhetsexamen. Mer än hälften
af dessa hade löner, som ej öfverstege
1,000 kr., 32 hade löner, som uppgingo
till 800 å 900 kr., och endast 13 hade
löner å mer än 1,200 kr. Öfriga
lärarinnor, som voro vid skolorna anställda,
uppgingo till 267. Af dessa kommo 192
ej öfver 900 kronors lön; ja, ej mindre
än 146 stannade vid och under 800 kr.;
84 vid och under 700 kr.; 50 vid och
under 600 kr. o. s. v.
Vi hafva framför oss en tabell, som
visar ordinarie folkskollärariniiors löner
i 46 svenska städer *. Af denna
framgår, att lägsta begynnelselönen är 1,000
kr. och lägsta slutlönen 1,300 kr.; att
i flertalet af de å tabellen upptagna
städer såväl begynnelse- som slutlönen
uppgår till högre belopp samt att slutlönen
i 2 städer uppgår till 1,650, i 2 till
1,700 och i 2 till 1,800 kr. Häraf torde
framgå, att lärarinnorna vid städernas
folkskolor hafva bättre förmåner än
lärarinnorna vid de högre flickskolorna. Där
till kommer att de förra hafva rätt till
pension, till hvilken de själfva ej behöfva
betala något, samt hjälp till aflöning af
vikarie vid inträffande sjukdomsfall.
Kvinnor i statens eller enskildas tjänst
få ofta större löneförmåner än lärarinnor
vid de högre flickskolorna, oaktadt de
senare måst för sin utbildning
underkasta sig vida större uppoffringar af
såväl tid som penningar. Vid
järnvägsstyrelsen har t. ex. en kvinnlig extra
kontorsskrifvare ett årligt arvode af
1,000 till 1,200 kr. och en ordinarie
kvinnlig kontorsskrifvare får efter viss
tid 1,800 kr. och däröfver, och för
behörighet till sådan tjänst erfordras
endast, att sökanden genomgått en högre
sju- eller åttaklassig flickskola. Äfven
genom anställning vid bank,
försäkringsanstalt eller på kontor kan en kvinna
ofta förskaffa sig fördelaktigare
lönevillkor än genom att inträda i de högre
flickskolornas tjänst.
Betraktar man slutligen lärarinnornas
vid de högre flickskolorna löner i
förhållande till nuvarande
lefnadsomkost-nader, torde med sanning kunna sägas,
att en stor mängd af de vid dessa
skolor anställda lärarinnor ej genom sitt
arbete i skolan kunna förtjäna så myc-
* Svensk Läraretidnings lönetabell i n:r
12 d. å.
ket, som för lifsuppehället är nödvändigt,
och att andra ej förtjäna så mycket,
som för lifsuppehället är nödvändigt,
och att andra ej förtjäna mer än hvad
som åtgår för detta. Hvar skola dessa
alla få medel till fortsatt utbildning, till
nödig vederkvickelse, till vårdande af
hälsan? Hur skola de kunna aflägga
något till ålderns dagar? Hvar skola de
få medel att afbetala skulder, om de
ådragit sig sådana under utbildningstiden?
Under nuvarande förhållanden tvingas
många lärarinnor att taga sin tillflykt
till extra arbete för att kunna bestå i
kampen för tillvaron. Ej sällan lider
skolan men häraf, och hvem räknar
deras antal, som genom allt för ansträngd t
arbete fått en försvagad hälsa? Ja, få
torde ej de vara, som härigenom
ådragit sig sjukdom för lifvet eller en för
tidig död.
Men de högre flickskolorna behöfva
större inkomster, ej endast för att
kunna höja de vid dem anställda
lärarinnors löner utan, såsom vi förut antydt,
jämväl för att ej behöfva använda
lärarinnor, som hafva hvarken de insikter
eller den praktiska utbildning, som äro
erforderliga för att med verkligt gagn
kunna tjänstgöra vid de skolor, som här
äro i fråga.
Slutligen behöfva dessa skolor komma
i den ekonomiska ställning, att de
kunna vid sig anställa tillräckligt antal
lärarekrafter och sålunda slippa att vid
undervisningen sammanslå klasser till den
utsträckning, som hittills i åtskilliga
skolor varit nödvändigt. En sådan
sammanslagning kan under vissa
förhållanden vara lämplig och ske utan skada,
men man måste därvid iakttaga stor
urskillning.
#
Kiktigheten af förestående -
särskildt i hvad det gäller de i verklig
mening högre flickläroverken - synes
oss obestridlig. Flickläroverken böra
åtnjuta statsbidrag, på det de måtte
kunna 1) gifva sina lärarinnor en
någorlunda tillräcklig lön och 2) af dem
fordra en viss kompetens samt 3) blifva
i stånd att lämpligt ordna sin
undervisning.
Det är för alldeles samma ändamål?
som staten beviljar skoldistrikten
bidrag till underhållet af deras
folkskolor. För dessa bidrag äro
fastställda vissa villkor, nämligen att
skoldistrikten skola betala sina lärare
och lärarinnor en bestämd minimilön,
att de lärare och lärarinnor, för hvilka
bidrag erhålles, äga vederbörligen
pröfvad kompetens, och att skolorna
äro organiserade på ett något så när
tillfredsställande sätt.
Men om allt detta skall kunna
vinnas med afseende på flickläroverken,
duger det icke att, såsom Stockholms
Dagblad m. fl. tidningar gjort, helt
enkelt förorda bifall till k. m:ts
proposition. Genom ett bifall till denna
har man ingen som helst garanti,
vare sig att lärarinnorna erhålla bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
