- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
293

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 16

SVENSK LÄRARETIDNING.

293

skottet i f or e var ande fråga i fjor
anförde.

Men det sätt, hvarpå motionären
tänker sig, att denna fråga skulle kunna
praktiskt lösas, synes utskottet föga
lyckligt och ingalunda ägnadt att
tillfredsställa vare sig lärarekåren eller
skoldistrikten. Han ifrågasätter nämligen, »att
sådana platser, som tillsattes på förut
obestämd tid, med exempelvis sex
månaders uppsägning, kunde benämnas
ordinarie och andra af mera tillfällig art
extra». På detta område skulle alltså
benämningen »ordinarie» få en helt
annan betydelse än inom andra områden.
Detta finner utskottet vara ägnadt att
verka förvillande.

I själfva verket skulle de
ifrågavarande lärarne och lärarinnorna få
alldeles samma ställning som nu, blott med
en utsträckning af uppsägningstiden från
minst fyra månader till sex månader.
Såsom vederlag för denna i och för sig
tvifvelaktiga förmån skulle man
uppställa den fordran, att ingen finge
samtidigt anmäla sig till mer än en dylik
tjänst, och motionären tillägger, att vid
frågans ompröfning torde tagas i
öfvervägande, huruvida icke äfven för de af
honom benämda »extra» lärarne skulle
gälla samma bestämmelser som för de
»ordinarie». Hvad utskottet i sitt
fjor-årsutlåtande invände gent emot det då
framlagda förslaget finner utskottet i allo
tillämpligt äfven på nu föreliggande
förslag, hvadan utskottet härtill hänvisar.

Vill man få ti]l stånd ett bättre
ordnadt förhållande på detta område, måste
man nog taga steget fullt ut och göra
en del af de lärare och lärarinnor,
hvarom nu är fråga, i verklig mening
ordinarie, t. ex. genom att liksom i fråga
om folkskolan bestämma, att vid hvarje
småskola skall minst en lärare
(lärarinna) vara anställd såsom ordinarie.
För sökande af de sålunda till ordinarie
förvandlade platserna skulle naturligtvis
gälla enahanda bestämmelser som för
sökande af ordinarie folkskolläraretjänst,
eller att ingen finge samtidigt anmäla
sig till mer än en dylik befattning.

Det är nu snart ett halft sekel, sedan
småskoleinstitutionen tillkom, och
särskildt under de senaste 25 åren har
småskolan i allt högre grad blifvit ett
väsentligt led i våra
folkundervisningsanstalter. Det synes därför, som om
tidpunkten kunde vara inne att skaffa de
vid dessa skolor anställda lärare och
lärarinnor en i rättsligt hänseende något
mera tryggad ställning, än hvad hittills
varit fallet.

Då emellertid ett bestämdt förslag
härom ej nu föreligger, och då hvad
motionären i år ifrågasatt är lika litet
tillfredsställande som det i fjor af andra
kammaren förkastade förslaget,
föranlå-tes utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till

någon andra kammarens åtgärd
föranleda.

Ny motion i tvångsuppfostringsfrågan.

Enligt det förslag till lag om
uppfostran åt vanartade och sedligt
försummade barn, som k. m:t förelagt
innevarande riksdag, skulle kyrkostämman
få befogenhet att behandla frågor
rörande dylik uppfostran. För sådant
ändamål har k. m:t föreslagit vissa
ändringar i nu gällande allmänna
kyrkostämmoförordning. \Nagra motsvarande
ändringar i kyrkostämmoförordningen
för Stockholm hafva däremot icke
föreslagits.

Anledningen till denna underlåtenhet
är följande. Ifrågavarande ändringar
skulle i alla händelser ej träda i kraft
förrän den l januari 1905, enär den
föreslagna tvångsuppfostringsanstalten för
minderåriga förbrytare vid Bona samt
de tillämnade »skyddshemmen» ej
tidigare kunde antagas blifva färdiga. Detta
oaktadt skulle samma ändringar redan
nästa år blifva delvis upphäfda, enär k.
m:t då tänker framlägga förslag om en
mera omfattande revision af
Stockholmsförordningen i syfte att få
skolbyggnadsskyldigheten gemensam för hela staden.
Ett beslut om ändring redan nu komme
således att innebära, att bestämmelser,
som borde upphäfvas 1903, skulle träda
i kraft 1905. För att undvika en dylik
orimlighet har k. m:t funnit lämpligt
att uppskjuta alla förslag om ändringar
i Stockholmsförordningen till 1903 års
riksdag.

Nu lär det emellertid kunna tagas
för gifvet, att riksdagen hvarken vill
göra lagen om vanartade barn alldeles
beroende af lagen om tvångsuppfostran
åt minderåriga förbrytare, ej heller
ålägga landsting och stadsfullmäktige
såsom en ovillkorlig skyldighet att
hafva skyddshem upprättade till den l
januari 1905. Under sådana
förhållanden torde den visa sig benägen att låta
den förra lagen träda i kraft redan den
l januari 1903. Men i sådant fall
måste ändringar nu genast beslutas ej
blott i den allmänna
kyrkostämmoförordningen utan ock i
kyrkostämmoförordningen för Stockholms stad. Eljest skulle
lagen under hela nästa år blifva
otill-lämplig på hufvudstaden, hvilket måste
anses högeligen oegentligt.

Med anledning häraf väckte hr Fridtjuv
Berg i lördags afton en motion om
ändring af §§ l, 2, 9, 11 och 18 i den
för Stockholm, gällande
kyrkostämmoförordningen af den 20 november 1863,
hvilken ändring skulle gifva
kyrkostämmorna rätt att behandla frågor angående
uppfostran åt vanartade och sedligt
försummade barn samt bereda Stockholms
kommun samma möjlighet att, ifall den
så behagade, utse »särskild
barnavårdsnämd», som enligt k. m:ts förslag
skulle tillkomma rikets öfriga kommuner.

Förslaget blef på motionärens
hemställan omedelbart utan föregående
bordläggning hänvisadt till riksdagens särskilda
utskott n:r 2, det s. k. tvångsuppfostrings-

utskottet, hvars utlåtande inom kort lär
vara att vänta.

Husbondes skyldighet med afseende på
minderårigas skolgång.

Hr R. Eklundhs motion i ’detta ämne
var som bekant afstyrkt af andra
kammarens tillfälliga utskott men blef med
någon ändring bifallen af kammaren på
sätt synes af denna tidning n:r 13.

Nu har första kammarens andra
tillfälliga utskott tillstyrkt bifall till samma
beslut. Utskottet anser, »att då
folkskolestadgan afser obligatorisk skolplikt och uti
51 § har föreskrifter till förekommande
af föräldrars eller målsmäns tredska i
afseende å barnens skolgångsskyldighet,
samt det enligt dess 50 § åligger hvarje
husbonde tillse, att hans tjänstehjons
eller underhafvandes barn ordentligt
besöka skolan, så böra ock dessa
föreskrifter i öfverensstämmelse därmed
utsträckas äfven till husbonde, som har i sin
tjänst minderårigt skolpliktigt barn», och
hemställer därför utskottet, att första
kammaren måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut.

Förklaringar till Läsebok för folkskolan.

Med 150 illustrationer och 25 kartor.
Stockholm, P. A. Norstedt & söners
förlag. Pris inbunden 3 kr. 75 öre.

Dessa förklaringar äro ordnade i
bokstafsföljd liksom artiklarna i ett
konversationslexikon. Själfva idén att utgifva
dylika förklaringar är ju ej så oäfven.
Ty i ett arbete af så mångartadt
innehåll som Folkskolans läsebok förekommer
gifvetvis mycket, som äfven för den
kunnigaste lärare kan behöfva närmare
utvecklas, belysas och förklaras. Och
beträffande den rent språkliga
framställningen, erbjuder ju äfven densamma
många märkliga företeelser, väl värda
en ingående analys och språkhistoriska
utredningar. Men det är ej sagdt, att
läraren har tillgång till behöflig
litteratur i alla de ämnen, som här beröras.
Och ännu mindre får man förutsätta, att
han har de omfattande insikter i lagarna
för språkets utveckling, som kräfvas för
att kunna göra hvilket stycke som helst
till föremål för rent språklig analys.

De nu anförda omständigheterna hafva
gifvit flera författare anledning att
utgifva hjälpredor eller förklaringar till
nämda läsebok, hvilka förklaringar
alltid haft att påräkna uppmärksamhet hos
alla för undervisningen intresserade
lärare, hvilka ej i likhet med John
Chron-schough anse inhämtandet af en mer
eller mindre omfattande seminariekurs
vara alldeles tillräckligt för att sedan
kunna med »styrka och lugn» behandla
»alle mulige materier», för att tala med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free