Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
Holbergs barberare. Emellertid kan man
ju utan att därför förneka författarnes
goda vilja och redbara bemödanden gärna
säga rent ut, att samtliga de gjorda
försöken ej varit ägnade att tillfredsställa
våra dagars fordringar på handböcker
för folkskolans lärare.
Det var därför med ej så liten
förväntan man skyndade att skaffa sig den
hjälpreda, som under förra året upptogs
på ecklesiastikdepartementets lista, och
som sålunda framträdde med helt andra
anspråk än förut utgifna försök.
Författaren eller författarne dolde sig
emellertid helt blygsamt under anonymitetens
slöja. Vid en närmare granskning af
deras arbete skola vi också finna, att
denna blygsamhet visserligen var på sin
plats. Ty sällan om ens någonsin torde
väl ett arbete, på detta sätt Privilegieradt,
hafva varit så litet svarande mot sitt
ändamål som det här föreliggande. Den
ojämförligt största delen af innehållet
utgöres nämligen af sådant, som måste
förutsättas vara kändt eller kunna utan
svårighet inhämtas ur en lärob.ok, icke
allenast af hvarje folkskollärare utan af
hvarje normalt begåfvadt, någorlunda
flitigt folkskolebarn vid afgången från
folkskolan med godkända betyg. En del
upplysningar, beträffande främmande ords
uttal, härledning och hvad de betyda,
kunna ju vara af intresse för den, som
ej har tillgång till ett
konversationslexikon eller ordbok. Men dessa uppgifter,
som skulle kunna rymmas på ett fåtal
sidor af bokens 479, äro också nästan
de enda, som äro af något värde för
lärare. Några exempel, valda vid ett
hastigt genombläddrande af de första
sidorna, skola bestyrka anmälarens
påstående.
Aachen, stad i Preussen, i Renprovinsen,
nära gränsen till Belgien, världsberömd för
sina svafvelbad.
Abbedissa. Föreståndarinna för ett
nunnekloster.
Abraham. Ursprungligen Abram,
israeliternas ättefader. Efter hans sonson, Jakob
med binamnet Israel, har detta folk sitt
namn.
Adolf Fredrik. Konung i Sverige 1715-
1771.
Afrika. En af världsdelarna, skild från
Europa genom Medelhafvet; den tredje af
dem med hänsyn till storleken o. s. v.
(Världsdelen affärdas på 8 rader med uppgifter,
som finnas äfven i det minsta kompendium.)
Afvägningsinstrument. Ett instrument,
medelst hvilket man kan utröna, huru mycket
ett ställe ligger högre eller lägre än ett
annat. (Mycket upplysande! Bilden
bredvid denna beskrifning- är så liten och
otydlig1, att nian g-enom densamma ej får någon
som helst föreställning om det
ifrågavarande instrumentet.)
Alingsås. Stad i Västergötland, nära
Säf-veåns utlopp i sjön Mjörn. Station å Västra
stambanan.
Al. Ett allmänt, pä fuktiga ställen
förekommande träd med blommor på bar kvist
och klibbiga blad. Alen förökar sig med
ovanlig lätthet. Älarne äro de träd, som
tidigast blomma och sist fälla sina löf.
Dessa exempel, hämtade på ni af å från
bokens första sidor, må vara nog för att
angifva halten af större delen af dess
innehåll. Vid genomläsningen af dylika
»förklaringar» frestas man nästan att
ännu en gång se efter på titelbladet, om
där icke står: »En hvar sin egen
professor» eller någon liknande titel,
hvarmed en humoristisk författare brukar
angifva, att det hela är en satir öfver
dessa bokhandelsspekulationer i
folkupplysning, som tyvärr emellanåt sett dagen
under de sista årtiondena.
Här och hvar upplifvas emellertid den
torra och abstrakta framställningen af
små versar, liksom oaser i öknen. Så
heter det om enbusken bland annat:
Enbären mogna först på tredje året, så
att man på samma buske träffar omogna,
halfmogna och fullmogna bär; däraf
ordstäf vet :
När alla enebär hunnit mog-na,
bli alla flickor gifta och trogna.
Huruvida denna pessimistiska
uppfattning af det täcka könet skall meddelas
lärjungarne eller om den står här
enbart till lärarens uppbyggelse, må vara
en öppen fråga. Men beträffande öfriga
i samband med beskrifningarna
förekommande verser, får man väl hoppas, att
de äro ämnade att gifva fantasien och
känslan någon näring midt i de torra
öknar, som flertalet läseboksstycken
erbjuder. Det kan dock sättas- i fråga,
huruvida urvalet alltid är lyckligt. Några
exempel skola gifva läsaren tillfälle att
själf härom döma.
Fyrisån. Upplands största vattendrag* -
»Vid den gamla Fyris’ strand,
där vaka de g>oda nornor ännu,
där vandra stora minnen ännu.»
J. A. Josephson.
Öfver bragdernas strand i norden,
Fyris strand - - - ».*
Eneroth.
Gotland. Ö i Östersjön,–––––-.
»Då såg- jag-, Gotland, skönheten och dig\
Jag hälsar dig, du hafvets stolta brud,
du pärla af smaragd i kungens krona.»
Nybom.
»Ja, sköna Gotland, det var dig- jag såg\>
Malmström.
Hassel, hasselbusken. En allmän,
trädar-tad (?) buske–––––––––––––––––––.
»Hasselbusken - - - - *
i vård af slutna skal en oljig kärna bär.»
Hörningsholm. Stor herrgård på norra
delen af Mörkö i Södermanland–––-.
»–––––Höljd af kalla (?) strålar
Hörningsholm uppå sin klippa låg1.»
Nicander.
Klarälfven. Värmlands hufvudflod (?) -
»Klara! Ostyriga, blåögda flicka!
Snart uppå stranden din skål får jag dricka.»
Nic(
* Utelämningarna i verserna gjorda af
författaren till förklaringarna.
De anförda exemplen må vara nog
för att visa, att författaren vid deras
urval ej alltid vägledts af den goda smak
och urskillning, hvilka äro oundgängligen
nödvändiga vid sådant citerande. Vid
genomläsandet af citaten kan man ej
gärna undgå att framställa den
frågan: Hvarföre väljer författaren ofta
verser från skalder af rätt underordnad
rang, äfven där, hvarest han skulle
kunnat uppleta lämpliga stycken hos våra
stora skalder? Emellanåt frestas man
rent af att tro, att innehållet är honom
fullkomligt likgiltigt, blott han kan få
tag i ett par rader, hvari finnes samma
ord som i styckets rubrik. Endast ett
par exempel:
Smultron. Ett allmänt kändt örtsläkte,
hvars bär äro bildade af det uppsvällda
fruktfästet.
»Rödaste smultron i mjölk och vin».
Bellman*
»Kom att purpursmultron plocka!»
Stagnelius.
»Röda smultron mellan blad.»
Nicander.
»Pilar trifvas på flodens bädd och alar i
träsken.»
Adlerbeth.
»_ __ i skygd af den lummiga boken du
hvilar.»
Adlerbeth.
»Två oljeträd planterade man såg vid
grott-tåns Öppning.
Stagnelius*
Hvad illustrationerna beträffar, gäller
om dem detsamma som ofvan anmärkts
å fråga om de s. k. förklaringarna. De
flesta äro fullkomligt onödiga för hvarje
lärare. Eller kan verkligen författaren
tro, att en lärare i våra dagar behöfver
afbildningar af t. ex. följande föremål:
Stjärnbaneret (sid. 24); Bautasten (sid.
27); Biskop (sid. 34); Cylinder (sid. 56);
Docka (sid. 65); Ebb och flod (sid. 73);
Ekvatorn (sid. 77); Fiol (sid. 92); Harpa
(sid. 133); Kanon (sid. 182); Karavan
(sid. 185); Kompass (sid. 206);
Korallref (sid. 219); Kors (sid. 210); Passare
(sid. 308)?
Däremot kan det ju vara rätt nöjsamt,
att få se huru sagans drake såg ut. Det
märkliga djuret, hvars bild torde saknas
i de flesta nyare zoologiska läroböcker,
finnes noggrant afbildadt på sid. 69
med följande underskrift:
Drake (djur i sagan).
Och den, som ej vill nöja sig med
den bild af keruberna, som profeten
målar i skildringen af sin underbara syn,
kan på sid. 196 i föreliggande arbete få
se en afbildning af dessa änglar, en
afbildning, hvilken i sin menlöshet
visserligen föga motsvarar Hesekiels
inspirerade skildring.
Återstå kartorna. Man skulle vänta,
att i en dylik handbok få se kartor,
belysande geologiska förhållanden,
vegetationsområden, klimatiska förhållanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
