Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,060.) 24 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 17. (1,060.)
STOCKHOLM, 24 APRIL 19O2.
21:a årg.
Prenumerationspris:
Vi år 4 kr., 3/4 år 3,25 kr., J/2 år 2,25 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 8, nedra botten. Kontorstid: 10-6. Allm. tel. 6000.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Iduna Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid: hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris;
10,öre för en millimeters böjd på enkel spalt. Födelse-, f örlofnings- och vigsol-annons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Gn hädangången vän af vår ungdom.
fredags ingick från sydsvenska universitetet det
sorgebud-skåpet, att professorn i historia därstädes Martin Johan
Julius Weibull helt plötsligt aftonen förut träffats af
hjärtslag och efter 20 minuter aflidit, 66 år gammal.
Med honom bortgick en svensk vetenskapsman, som hade
en sällsynt öppen blick och ett
varmt intresse för f pikets höjande
genom vetande ocri vett samt ett
lågande nit för särskildt den
skandinaviska ungdomens
sammanslutning på folkbildningens grund.
Säkerligen erinra sig många af
Svensk Läraretidnings läsare det
med starkt bifall mottagna,
glödande tal, som professor Weibull
höll till normännen vid den
stämningsfulla skolmötesfesten på
Skansen den 8 augusti 1895, och däri
han bland annat yttrade:
»- - Vi nordbor på den stora
halfön, vi mötas, vi träffa
hvarandra alltför sällan. Det är den
största bristen i våra
samförhållanden. Däraf kommer, att vi icke
heller känna hvarandra, såsom det
vederborde; gjorde vi det, då vore
mycket enkelt, som nu är
inveck-ladt. Men det saknas liksom den
personliga ankargrunden. Det
saknas utvecklingen af den djupa
samkänsla, som de äga, för hvilka allt
det viktigaste är gemensamt. Det
saknas oss ännu den rätta
lifsge-menskapen. Därför har det väl
stundom sett ut för främlingen,______________________
som om allt vårt gemensamma vore
några lagparagrafer, öfver hvilka vi ej upphörde att grubbla,
fast de äro blott famlande försök att finna en lösning för
andra tiders trångmål. Och dock äro vi bröder, samma
moders söner. Och dock hafva vi fått detta stora härliga
half-öland mellan Ocean och Östersjö att äga gemensamt och
M. WEIBULL
gemensamt försvara. Och dock hafva vi ett medvetande om,
att just för det gemensammas skull våra öden äro
oupplös-ligen förenade,
Hvadan kommer då detta?
Afstånden och isoleringen, de makter, som under årtusenden
behärskat vårt stora nordiska
half-öland, hafva ännu ej upphört att
hålla det under sitt välde. Med
allt vårt arbete hafva vi ännu ej
mäktat besegra dem. Vi hafva
spänt våra järnbanor från haf till
haf, men afståndets, isoleringens
makt lefver ännu kvar i
uppfattningar och fördomar, i
söndringsandan från det förflutna.
Men det är också ej heller på
denna väg, som den kan brytas.
Det finnes en makt, som säkrare
och snabbare bryter fördom och
söndring: andens makt. Hafva vi
också brukat denna såsom sig bort?
Lärare och lärarinnor från alla
Nordens länder, den nordiska
ungdomens uppfostrare, hafva vi alla,
som samlats här i den nordiska
folktankens namn och till dess
tjänst, hafva vi härutinnan
fullgjort vår uppgift? Hafva vi alltid
hos oss själfva sökt odla denna
djupa samkänsla, öfver hvars
frånvaro vi klaga? Hafva vi alltid
odlat den hos ungdomen, Nordens
framtid? - Men det är denna
känsla af enhet och gemensamhet,
som är det viktiga.
Och vi alla här, vi som öfver-
vunnit afstånden och samlats här för att, skilda från
isoleringen, vara här tillsamman med hvarandra, att byta åsikter
om allt, hvad vi anse viktigt, att stärka oss vid
gemensamhets- och enhetskänslans slag - hafva vi alltid för vår
ungdom gjort det lefvande, att det vid sidan af det särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
