Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,060.) 24 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
307
liga orden, meii kan dock ge läsaren af
dessa rader en föreställning om talarens
tankegång och historiska uppfattning,
och aftrycka vi därför därur följande:
Under tonerna af orgelmusik, utförd af
direktör W. Heintze, tågade man in i det
härliga templet. Efter att hafva besett själfva
domkyrkan, hvarvid professor Weibull
förklarade dess byggnadssätt och planen för
det decennier långa restaurationsarbetet,
begaf man sig ned i kryptan.
Här tolkade professor Weibull på ett
glänsande och gripande sätt den betydelse, som
denna kyrka haft för hela Norden och dess
lif, samt tecknade i stora drag de minnen,
som anknöto sig till kyrkan. Dess
grundläggning af Knut den helige, Danmarks
skyddshelgon, betecknade, att nu hade
Norden utgått ur sitt isolerade lif under
hedendomen in i den kristna europeiska odlingen
såsom ett organiskt led. Då det vuxit sig
till själfständighet och blifvit en egen
kyrkoprovins, fick det här sin förste ärkebiskop,
som sträckte sin kräcklas makt frånEjdern
till Ishafvet, från Nordsjön till Finska viken.
Korsfararen i söder Absalon och i öster
Anders Suneson, hvilken från Volmarslaget
hit-förde Dannebrogen, hade suttit här som
biskopar. Efter den siste af Roma invigde
ärkebiskopen Birger kom äfventyraren,
Didrik Slagheck, som höll sitt intåg med
landsknektar under »trumslag och piparelek».
Sedan korn protestantismen. Det yngsta
stora minnet betecknade liksom det äldsta
Nordens enhet. Här satte Tegnér kransen
på Oehlenschlägers hufvud med orden
»Söndringens tid är förbi». Det var ej mer än
rätt, att förnyandet af de nordiska folkens
förbund skedde här. Och det skånska
folket, hvars äldre historia tillhörde det ena af
Nordens länder och dess nyare det andra,
hade med rätt fått stå såsom medlare. Då
det lämnades åt Sverge, betydde det ej, att
dess nationalitet våldsamt förändrades,
såsom tyskarne sträfva att göra med
Sönderjylland. Det var en underpant, gifven af
det ena landet åt det andra därpå, att
bröd-rakärlekens band åter skulle knytas. Det
monument, som af män från bägge sidor
Sundet rests ute på den gamla
kröningshögen, där fiendskapen mellan länderna
för-blödt, vore ett tecken härpå.
Den stora församlingen där nere i dunklet
och särskildt danskarna, som ju stodo på en
för dem »helig mark», kunde ej undgå att
känna sig djupt och mäktigt gripna af den
berömde historiske författarens varma
framställning. I denna stämning sjöngs också
Ingernanns kända korsfar ar s äng: »Dejlig er
jorden, praegtig er Guds himmel».
Professor W. deltog jämte sin ädla,
för folkupplysningen varmt intresserade
maka i den danska folkhögskolans
50-års jubileum på Asko v år 1894 och
fäste äfven under denna färd i hög grad
danskarnes uppmärksamhet på sin
person såväl genom sitt fina distinguerade
väsen som genom sina genialiska
anföranden. Sent torde förgätas af åhörarne
den spännande diskussionen (under de
svenska mötesdeltagarnes besök i
Grundt-vigs Hö j skole i Lyngby) mellan den
danske historikern A. D. Jörgensen och
professor Weibull, då den senare
häfdade sin åsikt, att frånskiljandet af
de skånska landskapen var för
Danmark ej någon förlust i samma mening
som förlusten af Slesvig. Genom W: s
fina takt mildrades debattens häftighet,
som en stund såg ut att blifva rätt svår.
För undertecknad, som under en färd
å järnväg på papperet nedkastar dessa
flyktiga rader, står Martin Weibull allt
från studentåren som en mycket intres-
sant personlighet. Den flera år yngre
studenten såg upp till magistern och
docenten W. med liflig beundran, som
närdes af W: s kraftiga ingripande i
student-lifvet under skandinavismens
blomstringstid er. Skillnaden i ålder och i
åtskilligt annat utjämnades något under
skarp-skytte-dagarna, då docenten stod som
simpel nian i ledet och studenten för
fronten. Under arbetet i folkhögskolan
växte den senares tillgifvenhet och
vänskap genom känslan af tacksamhet för
hvad Martin Weibull i likhet med flera
andra universitetsmän verkat för
folkhögskolan. Och uti kärlek för skånsk
bygd och skånefolk sammansmälte
bådas intressen.
Det var alltså denna Martin Weibulls
varma känsla för Skåne som en kraftig
länk i den nordiska broderskedjan, som
förestafvade hans tillgifvenhet för allt,
som kunde befordra denna landsdels
utveckling. Och däri se vi en grund till
hans intresse speciellt för folkhögskolan
inom de skånska landskapen.
LeonarcL Holmström.
Undervisning i huslig ekonomi
för folkets barn.
14. Hvilka utgifter medför
undervisningen i huslig ekonomi?
Försökskurserna ha lämnat ett tydligt
resultat, hvilket för deras fortsättning
och vidare utveckling är af stor
betydelse. Det har visat sig, att de icke
kräfva stora utgifter.
Nedanstående utdrag visar inkomster
och utgifter under tre kurser i
Bohuslän, hvardera på sex veckor från den
13 april till den l september. I de
tre kurserna undervisades 39 flickor, och
ställde sig budgeten sålunda:
Inkomster.
För matvaror af elever och lärarinnor
samt genom försäljning af bakverk,
dricka, saft, sylt m. m. ____........ 468,85
Af Göteborgs och Bohusläns
hushållningssällskap __________________ 200,oo
Gåfvor af matvaror___.....________ 34,68
» » penningar _____.........__ 8,00
S:ma kr. 711,58
Utgifter.
Inköpta matvaror......................___ 404,95
Lärarinnans lön för två kurser_____ 150,oo
Resor, frakt, hjälp till packning och
rengöring, såpa, olja till lampor
och fotogénkök m. m......:.....____ 121,90
Utflykter med flickorna och
bjudningar för mödrarna___________ 34,68
S:ma kr. 711,53
Till inköp af inventarier, hvartill
konsul Oscar Ekman, såsom förut nämts,
välvilligt lämnat de för försökskurserna
nödiga medlen, 230 kr., behöfver
beräknas 250 å 300 kr.*, beroende på
huruvida spis skall medföras eller icke samt
* Då såväl hushållningssällskap som
landsting pläga understödja gossarnas
slöjdundervisning, torde medel till inköp af
inventarier vara att påräkna från någondera
af dessa institutioner.
om mat- och arbetsbord få lånas på
stället eller skola medräknas bland
inventarierna. I senare fallet äro 2-3
lösa bordskifvor med bockar allt som
behöfves. Packlårarna användas med
fördel som bord och hyllor. En af dem
tjänstgör som hölada för »hökokning».
Utgifterna för en flyttande
skolkökskurs äro således ej större än att en
sådan lätt kan anordnas äfven i fattiga
landsdelar med något understöd af
statsbidrag. Respektive kommuner böra
kostnadsfritt lämna lokal och bränsle,
hvarjämte de böra bekosta 2-4 friplatser
i hvarje kurs. Af hushållningssällskapet
lämnades förra sommaren till lärarinnans
lön och till extra utgifter 200 kronor
för två kurser. I det anslag, som
innevarande år gifves till fyra kurser, har
dock till dessa utgifter beräknats 500
kronor, alldenstund det visade sig, att
frakten mellan tvänne af kurserna,
Torskog och Tofta, blef särdeles dyr, något
som ju kan bli fallet äfven på andra
orter. Packlårarna måste föras från en
ångbåtslinje till en annan samt därefter
köras en mil på fyra lass å 3 kronor
pr lass. Hemfärden därifrån med
ångbåt samt åkare till järnvägsstationen
kostade 16 kronor. Hade ej inventarierna
godhetsfullt utan afgift befordrats den
långa vägen till ångbåtsbryggorna, hade
utgifterna blifvit större.
Men då extra utgifter för frakt och
resor ju ej alltid bli lika stora, torde
den härtill beräknade summan, 50
kronor pr kurs, någon gång lämna ett
mindre öfverskott, som bör användas
till friplatser. Likaså bör, då det visat
sig, att matkontot under dessa tre kurser
lämnat öfverskott, hälften af den möjliga
vinsten användas till samma ändamål,
den andra hälften bör utgöra ett tillägg
till lärarinnans lön, då det är genom
hennes sparsamhet och omtanke, som
möjlig vinst uppstår.
Bland inkomstposterna upptagas också
gåfvor af matvaror, såsom mjölk, potatis,
frukt och grönsaker m. m., från
respektive godsägare till ett värde af 34
kronor 68 öre för tre kurser. Då dessa
matvaror välvilligt lämnades afgiftsfritt, blef
det möjligt att använda motsvarande
belopp att bjuda föräldrar och besökande på
afslutningsmiddagen samt till utflykter
med flickorna. Detta var ju tillfälliga
inkomster, på hvilka man ej får eller
bör räkna för framtiden, och därför bö>
till sådana utgifter, vid uppgörandet af
kostnadsförslag för dessa kurser,
beräknas omkring 10 kr. pr kurs, hvilken
utgift bör falla på kommunens del.
Måhända skall denna post af en och
annan räknas som en onödig utgift,
men en gemensam utfärd, soni företages
till någon naturskön eller historiskt
intressant plats i trakten, och för hvilken
flickorna själfva fått utföra och delvis
bekosta de enkla förberedelserna, är »ej
blott til Lyst». Och en middag för
mödrarna är en lämplig afslutning på en
kurs, som just afser att göra flickorna
bättre skickade att vara mödrarnas hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
