Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,061.) 30 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
SVENSK L
N:r 18
sätt blifvit riktad därpå, att här
finnes betänkliga luckor i lagstiftningen.
Det gäller för lärarekåren att under
den närmaste tiden se till, huru
bristerna skola kunna fyllas. Främst
gäller det att få mellan varning och
afsättning införd en ytterligare
straff-grad, suspension.
»Affären Bergman» har emellertid
utan tvifvej. en ännu större räckvidd.
Vår representation är så
sammansatt, att man inom densamma
svårligen kunnat vänta någon varmare
sympati för iolkskollärarekårens
önskan om en säkrare rättslig ställning.
Riksdagens ledamöter äro nämligen i
allmänhet medlemmar af de
kommunala myndigheterna, bland annat af
skolråden, och på grund häraf helt
naturligt benägna att betrakta
förhållandena företrädesvis- ur
skolrådssynpunkt, icke ur läraresynpunkt.
Under sådana omständigheter måste
det anses såsom en afgjord fördel,
att de nu i Gunnarsnäs-målet fått
ett handgripligt, oemotsägligt bevis på,
att ett skolråd kunnat i rent af
upprörande grad missbruka sin makt.
Genom detta exempel har blifvit
ådagalagdt, att en folkskollärare utan att
ha gjort sig skyldig till något brott
kan beröfvas den tjänst, af hvilken
han har sin existens. Sträfvandet
att skaffa folkskollärarekåren en
mera tryggad ställning kan följaktligen
ej längre betecknas såsom obehöflig
och obefogad.
Hvad som inträffat bekräftar
sålunda det gamla ordet: intet så ondt,
att det icke har något, godt med sig.
Ett riksdagsanförande
angående folkskollärarnes rättsliga
ställning.
Med anledning af statsministerns
yttrande l andra kammaren sistlidna
lördags afton till försvar för
regeringens, åtgärd att fastställa
skolrådets i Gunnarsnäs församling beslut
att afsätta folkskolläraren Gustaf
Bergman begärde redaktör .Emil
Hani-marlund ordet. Han yttrade därvid
ungefär följande:
Jag hade. ej tänkt begära ordet i
denna fråga, enär den utredning,
konstitutionsutskottet lämnat, synes mig alldeles
tillräcklig för att något hvar skall kunna
inse, att här en rättskränkning ägt rum.
Men jag har blifvit uppkallad af det
försvar, hans excellens hr statsministern
lämnat för regeringens tillvägagående, och
skall med anledning häraf be att få säga
några ord, helst det här gäller en
viktig principfråga för en kår på 7- a 8,000
medlemmar.
Hr statsrninistern började med att
framhålla, att utskottets anmärkning ej
gällde själfva beslutet utan i stället att
utredningen ej varit tillfyllest. Men om
utredningen ej visar, att varningen
befunnits fruktlös, så har ju fastställandet
af af sättningsbeslutet intet lagligt stöd.
För att uppvisa att här en utredning
verkligen förefanns, uppläste hr
statsministern två aktstycken, nämligeu
domkapitlets och folkskoleinspektörens
yttranden i ärendet, hvilka ej återfinnas i
utskottsbetänkandet. Men han medgaf,
att innehållet i dessa aktstycken ej var
mycket upplysande, och häri skall jag
be att få till fullo instämma.
Låtom oss nu först erinra oss, hvarför
läraren i fråga blifvit varnad. Jo, dels
för oskicklighet och försumlighet i
tjänsten, dels för vanvördnad och otillbörligt
uppförande niot förman. Det, som nu
skall bevisas, ar att läraren under tiden
mellan den 30 december 1898, då
varningsbeslutet blef fastställdt, och ddn 11
september 1899, då skolrådet .’ fattade
sitt afsättningsbeslut, framhärdat i de
förseelser, för hvilka han blifvit varnad.
Är då detta till fullo styrkt?
Domkapitlet endast förklarar, att det
ej funnit anledning frångå sin åsikt, att
Bergman ådagalagt sådant uppförande
mot förmän, att han ej bör bibehållas
såsom folkskollärare. Men detta är ju
intet bevis. Till stöd för sin »åsikt»
inskränker sig domkapitlet till att
hänvisa till hvad handlingarna såväl i denna
sak som i åtskilliga andra Bergmans
besvärsmål gifva vid handen. Är det då
förbjudet för en folkskollärare i Sveriges
rike att anlita domstolarnas hjälp för
att utfå sina rättigheter eller att i öfrigt
vinna rättvisa gent emot sina förmän?
Läraren i fråga hade funnit sig böra
instämma skolrådsledamöterna till
Karlstads rådhusrätt med yrkande om
ansvar för ärekränkande skolrådsprotokoll.
Rätten fann endast ett protokoll vara af
beskaffenhet att kunna föranleda
ansvar och dömde skolrådsordföranden och
en annan skolrådsjedamot till hvardera
50 kronors böter. Svea hofrätt fann
däremot ytterligare tre protokoll vara af
j ärekränkande beskaffenhet mot läraren
och dömde skolrådsordföranden att böta
100 kr., en annan skolrådsledamot 150
kr., två ledamöter hvardera 50, en 30
och tre 20 kr. hvardera samt att
ersätta lärarens rättegångskostnader med
270 kronor.
Under tiden dömes emellertid läraren
till afsättning, därför att han ej
godvilligt funnit sig uti att skolrådet satt
ihop dylika af domstolarna såsom
straffbara betecknade protokoll. Han har,
menar domkapitlet, genom att söka
vinna rättvisa mot skolrådet ådagalagt
sådant uppförande mot förmän, att han
ej bör bibehållas vid tjänsten.
Så komma vi till inspektörens
utlåtande. Det innehåller ingen som helst
upplysning i den sak, som här är
huf-vudfrågan, nämligen om varningen varit
fruktlös, ja, inspektören uttalar
sig’Öfver hufvud taget icke alls om lärarens
tjänstgöring eller uppförande under de
81/2 månader, som förflutit mellan
värningen och afsättningen, utan inskränker
sig till några allmänna talesätt om att
läraren nog har förmåga och skicklighet
att undervisa, om han vill, och äfven,
kan ådagalägga ett hyfsadt uppförande.
Äfven här saknas alltså hvarf e skymt
af bevis. - ,
Men, sade hr statsministern,
regeririg-en hade af handlingarna fått en allmän j
uppfattning om tillståndet i Gunnarsnäs.
En föregående inspektör hade skrifvit:
»Tag mig till hvad som helst inen e^j
till skolrådsledamot, är ett gängse
uttryck bland Gunnar snäsboarna.»
Är det då säkert, att det är den nu
senast af satte lärareris fel, att ett dylikt
för skolväsendet beklagligt tillstånd
råder i Gunnarsnas församling? Jag skall
taga niig friheten meddela, att i
Gunnarsnäs ännu ingen folkskollärare
stannat, till dess han i vahtig ordning
kunnat taga afsked med pension. Alla
hafva de mer eller mindre nödtvunget
måst lämna församlingen. Skolråds- och
kyrkostämmoprotokollen i Gunnarsnäs
under de senaste 55 åren bilda ett
bedröfligt material till vår svenska
folkskolas historia. De hänvisa på en
nästan oafbruten rad af strider mellan
lärare och församling, och då är det ju
ej att undra på, om ingen vill vara
skolrådsledamot.
Den lärare, som först anställdes i
Gunnarsnäs, blef tämligen snart utsatt
för ideliga trakasserier och
inknapp-ningar på lönen. Han lämnade därför
lärarebanan och blef fanjunkare, men
att han nödgats byta om lefnadsbana
grämde honom så mycket, att han sköt
sig.
Den andre läraren var likaledes
utsatt för småaktiga inknappningar å lönen
och förföljelser af de maktägande. Han
tog snart sin Mats ur skolan och
emigrerade till Amerika.
Hans efterträdare, den tredje i
ordningen, önskade helt naturligt att få
laglig lön. Denna begäran af slogs. I
stället vidtogos åtgärder för att afsätta
honom, men sockenstämman beslöt, att
han tillsvidare skulle få stanna kvar.
(Att afsättning skulle ske af skolrådet
och föregås af varning, därom tyckes
man ej hafva haft en aning.) Då nya
förföljelser voro att vänta och läraren
omöjligt kunde med familj existera på
den knappa lönen, begärde han år 1860
afsked, som ock beviljades, men utan
pension.
Så inträdde några år af lugn och rö.
Församlingen uraktlät nämligen att
tillsätta lärare utan delade lärare med en
grannförsamling, hvilket ju blef billigt
nog. Men 1866 anställde numera
aflidne ärkebiskop Sundberg
biskopsvisita-tion i Gunnarsnäs, och han ålade då
församlingen att skaffa egen lärare.
Den f j ärde läraren valdes enh.älligt i
juli 1867. Allt gick bra till en början;
Läraren önskade ett fönster insatt i
lärarerummet, och kyrkostämman var nog
generös att’ medgifva, att läraren fick
på egen bekostnad insätta detta fönster.
Efter någon tid ingick församlingen kon- f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
