Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,061.) 30 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
SVENSK LÄRARETIDNING
N:r-18
svarats, i det t. ex. 13 barn från Adolf
Fredrik mottogos i skilda landsdelar.
Uppmuntrad af de goda resultaten
vänder sig åter styrelsen för Adolf
Fredriks arbetsstuga till landthemmen i
Sveriges bygder med samma förfrågan
som föregående år. Därtill hågade torde
godhetsfullt med det första anmäla sig
hos föreståndarinnan för Adolf Fredriks
arbetsstuga, fröken Mathilda Lindström,
adress Tegnérgatan 28, Stockholm.
Folkbildningshem. I en artikel
med denna öfverskrift redogjorde vi i
n:r 3 af denna tidning för ett af
redaktören Mauritz Hellberg i Karlstad
utsändt upprop, däri han manade
folkbildningens vänner att i hvarje församling
söka åstadkomma ett folkets hus, som
skulle bli centrum för kulturella
sträfvanden.
Sagda upprop gjorde på direktören
Otto Salomon å Nääs ett starkt intryck,
och han försökte oförtöfvadt förverkliga
den tanke, som låg till grund därför.
På Vänhem ställdes under vintern stora
samlingssalen till arbetarefamiljernas
förfogande tisdags-, torsdags- och
lördagsaftnar. Särskildt lördagskvällarna kunde
deltagarne uppgå till ett hundratal,
hvaraf synes, att idén slagit an. Vid Va
7-tiden har man samlats och först en
half-timme ägnat sig åt ringlekar och
folkdanser; därpå har följt berättande af
någon saga, uppläsning af ett
skaldestycke, ett föredrag,
bygdemålsberättelser, pianomusik, grafofon, enstämmig
sång och skioptikonbilder.
Direktör Salomon finner, att Nääs
visserligen har ovanligt gynnsamma
förutsättningar för anordnande af dylika
bildande förströelser, enär värdefullt
biträde kan lämnas af de i kurserna
deltagande lärarekrafterna. Men han är
öfvertygad, att man med god vilja och
praktiskt användande af tillgängliga,
medel städse skall kunna åstadkomnia
något godt.
Om barnens svar vid
undervisningen öfverlades vid Stockholms
folkskollärareförenings aprilsammanträde
i lördags. Frågan hade vid ett
föregående sammanträde ej hunnit slutbehandlas.
Inledare för aftonen var Öfverläraren
J. J. Dalström.
Fordringarna på barnens svar kunde ses
ur flera synpunkter. Hvad den språkliga
formen beträffade, borde man fordra ett
vårdadt samtalsspråk (ej »bokspråket»), ett
språk, som vore med barnens utveckling
öfverensstämmande. Angående den
språkliga fullständigheten ansåg inledaren, att
man i de lägre klasserna lämpligen kunde
fordra fullständiga satser, under det att man
sedan å de högre stadierna kunde något
sänka fordringarna härutinnan. Hvad
innehållet anginge, borde svaret motsvara
undervisningen, vara ungefär som ett kvitto
till läraren på meddeladt kunskapsstoff.
Slutligen skildes mellan ögonblickliga svar
och sådana, som kräfde eftersinnande. Man
finge akta sig för att hindra barnens
tänkande genom för höga fordringar i den
delen.
I den följande diskussionen yttrade
sig folkskoleinspektören d:-r C*’G.
Berg-mån, fröken Amanda Danielsson, hrr
Sven Nylund, Hans Danielsson, .J. P.
Lindén, Leo Karlsson ock Gust. Bergh
i hufyudsaklig öfverensstämmelse med
inledaren.
Barnens förmåga att tala och svara borde
uppöfvas mera än hittills skett vid den första
undervisningen.
Man borde ej ens i modersmålet förutsätta
någon förkunskap hos nybörjaren utan
förfara alldeles som om man ville inlära ett
främmande språk. Erfarenheter från andra
land, exempelvis Frankrike, visade, att
barnen på det sättet bli skickliga att tala och
svara.
En viktig förutsättning för barnens
skiek-liggörande i detta stycke vore att meddela
dem ett tankeinnehåll eller, så att säga,
gifva deras eget tankeinnehåll lämplig form
och gestalt samt befordra dess utveckling.
Det tages för litet hänsyn till barnens
fan-tasilif: de tvingas in på främmande mark
och därför bli svaren ifrån deras mun ibland
- sådana som de bli. Mera litterär läsning
och särskildt en god läsebok för folkskolan
vore viktiga önskemål. Inlärda svar vore
icke ägnade att lära barnen att arbeta
själfständigt, och dessutom komme därvid
formen att skymma tankeinnehållet. Svaren
borde vara ett resultat af barnens eget
själs-arjbete, utfördt under påverkan af lärarens
undervisning. Att intet svär eller ett
oriktigt sådant -stundom erhålles, beror nog ofta
på läraren, som kanske vill skörda, där han
intet sått.
En rationell åskådningsundervisning vore
ett godt medel att Öka barnens förmåga att
tala och svara, och i allmänhet borde
barnen tillhållas att tala så mycket som
möjligt, under det att läraren själf talar så litet
som möjligt.
Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Om åskådningsöfningar i
småskolan fortsattes vid Norrköpings
folkskollärareförenings den 19 dennes hållna
möte den diskussion, som vid mötet den
22 februari inleddes af lärarinnan Augusta
Hammarstedt.
Vid det senast hållna mötet yttrade sig
bl. a. skolrådets ordförande,
folkskoleinspektören och flera småskollärarinnor.
Diskussionen rörde sig vid detta tillfälle
mest om gången vid undervisningen och
tycktes man ense om, att omväxling i
tillvägagångssätt voro bäst: den ena
lektionen bestämdes gången af lärarinnans
frågor, en annan gång af barnens
iakttagelser. Af betydelse vore, att
lektionen gjordes fängslande, ty därigenom
fördjupades intrycket. Man kunde ock
sporra barnen till uppmärksamhet genom
att mot slutet af lektionen vända
planschen, som lämnat material för
lektionen, och därefter utfråga barnen om
hvad de sett.
Om fortsättningsskolan öfverlades
vid Göteborgs skolförenings sammanträde
sistlidna lördag. Meningsbytet inleddes
af hr P. Holmen med ett sakrikt föredrag,
hvari bl. a. »påpekades den nationella
betydelsen af ungdomens fortsatta
undervisning och uppfostran. Denna
angelägenhet vore hos oss mycket försummad.
Författningarna rörande den fortsatta
undervisningen hade karaktären mera af
fromma önskningar och välmenta
anvisningar än af bjudande bestämmelser. De,
som bäst behöfde fortsättningsskolans
ledning, droge sig undan densamma till
– gatan och ligan. Behofvet påkallade
därför, att denna skola gjordes
obligatorisk.
Tal:n föreslog följande resolution:
Då fortsättningsskolan väl fortfarande
som hittills torde komma att blifva den mest
anlitade af de fortbildningsanstalter, som
bygga på den af folkskolan lag%da grunden
och då för närvarande samma skola
befinner sig i ett af lagstiftning och
lagtillämpning förorsakadt sorgligt förnedringstillstånd,
men då å andra sidan ett kraftigt
upphjälpande af densamma torde vara icke blott
ett verksamt medel utan ett nödvändigt
villkor för åstadkommande af en höjd
folkbildning, vill Göteborgs skolförening såsom
sin åsikt framhålla,
att fortsättningsskolan bör göras
obligatorisk för alla från den egentliga folkskolan
enligt § 47 folkskolestadgan afgångna barn,
tills de fyllt 15 år;
att fortsättningsskolan bör till sin
anordning vara 2-årig;
att undervisningen bör förläggas till
sådana tider å dygnet, att barnen med fulla
själs- och kroppskrafter må kunna deltaga
i skolarbetet, och att således de ur många
synpunkter förkastliga morgon- och
aftonskolorna böra aflysas;
att undervisningen bör pågå 345 timtnar
om året och med minst 10 timmar i veckan;
att undervisningen bör få en allt igenom
praktisk läggning, och att om möjligt vissa
ämnen må göras valfria, samt
att skolrådet må äga rätt att från
skol-pliktighet i fortsättningsskolan befria sådana
barn, som i annan skola anses inhämta det
viktigaste af fortsättningsskolans lärokurs.
Under den följande diskussionen
yppade sig visserligen olika meningar
om vissa praktiska anordningar, t. ex.
undervisningstiden, men samtliga talare
syntes vara ense därom, att fortsätt
ningsskolan hade en viktig uppgift att
fylla, och att åtgärder borde vidtagas
för att sätta henne i stånd härtill. I
detta syfte borde först och främst
undervisningsplanen göras praktisk och
tilltalande med behöflig frihet att afpassa
undervisningen efter olika orters olika
behof och önskningar. Härigenom skulle
på- öfvertygelsens och erfarenhetens väg
denna skola vinna allt större förtroende
och tillslutning. Men af många skäl
och särskildt af hänsyn till den tillfälliga
inkomsten genom barnarbetet skulle ett^
flertal minderåriga dock ej komma att
begagna sig af ett sålunda erbjjidet
tillfälle till fortsatt undervisning. !
Att i ett slag genom lagstiftningen få
fortsättningsskolan obligatorisk,! syntes
ha blott ringa utsikt att lyckas.
Måhända kunde en partiell ref orm i i denna
riktning vara lättare att genomföra. Som
en sådan önskvärd reform framhölls den
rätt, som större kommuner, städer och
industrisamhällen, där behofvet af
bestämd skolplikt i fortsättningsskojlan vore
mest trängande, hafva att görk denna
skola obligatorisk för minderåriga intill
en viss ålder. Inom stadsfullmäktige i
Berlin hade nyligen (från socialistiskt håll)
väckts förslag att utsträcka den fortsatta
skolplikten ända till 18 års ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
