Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (1,063.) 14 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
SVENSK LÄRARETIDNING
N:r 20
ligaste och bästa lärarekrafter. Det behöfs
något mera, och det minsta, som gärna kunde
på fullt allvar sättas i fråga, vore det, som
innefattades i reservationen. På de skäl,
som i denna blifvit anförda, och hvilka nu
närmare utvecklades, yrkade talrn bifall till
reservationen. (Hrr Reimer, Thylander, J.
E. Nordin m. fl. instämde.)
Kontraktsprosten O. V. JRedelius
hemställde helt kort om rent afslag.
Häradshöfding M. Schenström
(utskottsledamot) hade ej något emot afslag.
Hr S. Söderberg (utskottsledamot) förstod
icke fullt frågan och hade intet emot
afslag. Vårt lands folkskollärare behöfde icke
någon högre utbildning och icke heller
se-minarielärarne någon större kompetens än
den, som nu erfordras.
Hr A. F. Liljeliolm (motionär) framhöll,
att samtliga utskottsledamöter i mer eller
mindre grad tillstyrkt motionen. Det hade
därför väckt talrns förvåning, att den ene
efter den andre af utskottets ledamöter stått
upp och yrkat afslag. Talrn hade varit
betänkt på att till utskottet uttala sin
tacksamhet för den välvilja, som kommit
motionen till del, men nu märkte han, att han
misstagit sig angående flertalets verkliga
mening.
I motionen äro framställda tre önskemål.
Två af dem, nämligen de, som angå
förändrade bestämmelser i afseende på
Seminarielärarnes pensions- och lönevillkor, hafva
helt och hållet eller delvis tillstyrkts af
såväl utskottsmajoriteten som reservanterna.
Med afseende på kompetensvillkoren har
utskottet liksom reservanterna icke kunnat
till alla delar gilla motionärens uppfattning.
I motiveringen till motionen har
framhållits, att man kunde, under förutsättning af
högre löner, öka kompetensvillkoren med
några års tjänstgöring i folkskola. När talrn
nedskref detta, tänkte han bland annat på
de akademiskt bildade lärarne vid
folkskolan. Det torde icke vara obekant, att i
städerna finnas folkskollärare, hvilka icke
blott aflagt filosofie kandidatexamen utan
också tagit doktorsgraden.
I öfver två år har den s. k.
läroverkskommittén arbetat, och den lär snart vara
färdig med sitt förslag. Det vore alltså ett
lämpligt tillfälle att nu söka få äfven
Seminarielärarnes ställning beaktad, så att de
vid den bebådade löneregleringen måtte få
vara med på ett hörn. Det hade nog varit
så, att seminarielärarne betraktats som en
pariasklass, men tal:n trodde verkligen, att
en dylik uppfattning numera icke funnes.
Icke kan det väl anses medföra större
heder och mera anseende att sitta och
undervisa nio års pojkar än att undervisa
ynglingar, som skola gå ut som lärare för 92 %
af Sveriges skolpliktiga barn? Vi få icke
ordna det så, att lärare med en så viktig
uppgift skola hafva det sämre ställdt än
lärare vid allmänna läroverken. Hur ter det
sig i verkligheten t. ex. i Göteborg? Man
påstår, att seminarielärarne äro i lönevillkor
likställda med Järoverkslärarne. Nej, ty de
sistnämda hafva af kommunen 700 kr."och
däröfver i hyresersättning, men
seminarielärarne hafva icke ett enda öre. Den förste
talaren hade rätt, då han sade, att
sémina-rieadjunktsplatserna icke äro eftersökta.
Det visas bäst däraf, att den utnämnande
myndigheten ofta får hålla sig till en enda
sökande, då man däremot vid de allmänna
läroverken har att välja på ett 20-tal.
Tal:n yrkade bifall till reservationen.
(Bravorop och instämmanden.)
Professor Ernst Carlson framhöll, att då
(Jet funnes så många meningar i denna fråga,
cletta bevisade, att saken ej vore mogen.
Utskottsmajoritetens .förslag vore för
obetydligt för att kunna antagas. Minoritetens
förslag åter vore för omfattande. Den
ifrågasatta förhöjningen af kompetensen vore för
ringa för att motivera en så stor höjning af
lönen. Om man slår in på den bogen att
fastställa väsentligen samma kompetens men
olika lön, så komme detta nog att hafva
betänkliga följder. Höjdes
seminarieadjunkternas löner öfver läroverksadjunkternas,
komme nog de senare inom kort att begära
motsvarande förhöjning. Det vore tillräckligt,
om man gjorde seminarieadjunkterna fullt
likställda med läroverksadjunkterna. Talrn
gjorde emellertid intet yrkande men fann
det naturligt, att utskottets medlemmar
själfva yrkat afslag å utskottsmajoritetens
hemställan.
Hr O. Larsson i Mörtlösa yrkade rent
afslag.
D:r David Bergström ansåg, att det skulle
vara en särdeles lämplig opinionsyttring -
ty något mera blefve det ej - om
kammaren nu antoge reservantens förslag, hvartill
han yrkade bifall. (Instämmanden.)
Hr –N. Andersson i Pettersborg
(utskottsledamot) förklarade, att han ville stå för
såväl utskottets motivering som kläm och
yrkade härtill bifall.
Hr E. Hammarlund invände mot hr Ernst
Carlson, att frågan alls icke vore löst
därmed, att seminarie- och
läroverksadjunkterna blefve likställda. Tjänstgöringen vid
semin arierna är mer ansträngande och
därtill ansvarsfullare. Så länge lönen är lika,
blir det alltid så, att läroverksbanan synes
den unge lärarekandidaten mera lockande;
där har han ock större utsikter till
befordran. Sädana åtgärder måste vidtagas, att
seminarierna få eliten af landets lärarekår.
Rektor A. Bystedt anslöt sig* på det
lifligaste till reservationen. Talrn önskade
emellertid, att åtgärder i reservationens syfte
icke måtte sammanbindas med
läroverkskommitténs förslag, ty då finge
seminarielärarne kanske vänta ytterligare i 20 år.
Efter åtskilliga repliker mellan några
af de föregående talarne förklarades
diskussionen afslutad.
Vid anställd votering afgåfvos 58
röster för reservationen och 122 för rent
afslag.
Tiden f ÖP ålderstilläggens inträdande.
Den i n:r 9 återgifna k. propositionen
i detta ämne har af sammansatta
stats-och lagutskottet blifvit till alla delar
tillstyrkt, och riksdagens båda kamrar
godkände i går utan diskussion den for
lärarekåren viktiga propositionen.
Vikariatersättning för sjuk lärare vid
högre folkskola.
K. m:ts proposition i detta ämne (se
denna tidning n:r 5!) har tillstyrkts af
sammansatta stats- och lagutskottet, som
yttrar följande:
På sätt af föredragande
departementschefen erinrats, har riksdagen i skrifvelse till
k. mrt den 22 maj 1901 uttalat den åsikt, att
lärare och lärarinnor vid högre folkskolor,
hvilka af sjukdom urståndsattes att
uppehålla sin tjänst, borde berättigas att under
tjänstledighetstiden behålla någon del af sin
lön, och att bidrag till deras vikariers
aflö-nande borde lämnas ^af staten och
vederbörande skoldistrikt. I anslutning härtill
och på grund af den utredning, som
jämlikt riksdagens i berörda skrifvelse
framställda anhållan åvägabragts dels angående
den minimiaflöning för ifrågavarande
vikarier, som bör fastställas såsom villkor för
statsbidrags erhållande, och dels beträffande
de grunder, enligt hvilka bidrag till
vikariernas aflöning böra utgå af vederbörande
lärare, af staten och af skoldistrikten, samt
på de skäj, spw i öfrigt blifvit aj
departementschefen anförda, anser utskottet de af
k. mrt föreslagna aflöningsgrunderna böra
af riksdagen godkännas,- och har utskottet
icke funnit någon anledning till erinran i
fråga om det för ändamålet äskade
anslaget.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna de af k. mrt föreslagna
grunder for aflönande i vissa fall af
vikarie för lärare eller lärarinna vid högre
folkskola, med rätt för k. mrt att, när i
särskilda fall omständigheterna därtill
föranleda, meddela understöd af statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder
däraf, att någon afvikelse från nämda
grunder ägt rum; samt
b) för ändamålet på ordinarie stat
uppföra ett förslagsanslag med titel »bidrag
till aflönande af vikarie för lärare vid
högre folkskola» 2,000 kronor.
Hvad utskottet sålunda hemställt blef
i måndags af båda kamrarna godkändt
utan diskussion.
Lagen om fosterbarns vård
antogs i lördags af båda kamrarna i den
form, som särskilda utskottet n:r 2 gifvit
densamma.
Inom första kammaran talade hr G.
Benedicks för sin reservation, enligt
hvilken alla fosterbarn skulle vara
underkastade offentlig tillsyn, således äfven
de, som fostrades af sina far- och
morföräldrar. Han gjorde dock intet
yrkande,’ och sedan landshöfding Sjöcrona
försvarat utskottets yrkande, blef lagen
af kammaren godkänd.
I andra kammaren yrkade hr A.
Wiklund bifall till sin reservation om tillsyn
äfven öfver barn, som fostras utan
ersättning, samt fick häri medhåll af hrr
Antonsson från Malmö och Byström frän
Stockholm. Hrr H. Andersson i Nöbbelöf
och J. Vidén från Nyköping förde
utskottets talan och fingo kammaren på sin
sida.
En tvångsuppfostringsanstalt
f0r minderåriga förbrytare har
regeringen föreslagit skola upprättas å
krjono-domänen Bona i Östergötland. För detta
ändamål här den af riksdagen begärt ett
anslag af 395,000 kronor, hvaraf 136,000
kronor skulle anvisas för år 1903.
Anstalten skulle upptaga 100 minderåriga
förbrytare, hvilka skulle inrymmas i två
»elevbyggnader» med 50 ynglingar i
hvardera. Propositionen härom hade
remitterats icke till
tvångsuppfostringsut-skottet utan till statsutskottet, som
tillstyrkt bifall till regeringens
framställning.
Betänkandet förekom till afgörande i
måndags och blef af kamrarna bifallet,
dock ej utan gensägelse^
I första kammaren framhöll
landshöfding Sjöcrona, att det vore olämpligt att
inrymma icke mindre än 50 elever af
ifrågavarande art i en byggnad, samt
uttryckte den förhoppningen, att vid be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
