Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (1,063.) 14 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
381
slutets verkställande .jämkningar måtte
kunna vidtagas.
I andra kammaren förklarade hr
Fridtjuv Berg, att han, trots sitt lifliga
intresse för förslagets syfte, af sitt
pedagogiska samvete tvangs att uttala de
betänkligheter, han ej kunde undgå att
hysa. Vore här fråga om en
fångvårdsinrättning eller kasern, kunde ju
byggnader för 50 vara på sin plats, ty af dem
väntar man väl knappt annat än en viss
militärisk dressyr. Men hvad som här
åsyftades vore ju en uppfostringsanstalt,
där unga förbrytare genom personlig
inflytelse skulle påverkas till sin inre
människa, så att de finge en annan
sinnesriktning, och en sådan verkan kunde man
icke vänta af sarnlifvet i ett par stora
kaserner. Det vore därför fara vardt,
att de frukter, man af tvångsuppfostran
under sådana omständigheter hoppades,
komme att uteblifva och att de därpå
nedlagda penningarna skulle visa sig
väsentligen bortkastade. Talaren vågade
ej göra något yrkande men ville afsäga
sig all delaktighet i ett beslut, som man
i framtiden antagligen komme att ångra.
Hr J. Vidén uttalade samma
förhoppning, åt hvilken i första kammaren hr
Sjöcrona gifvit uttryck, och hrr A.
Hedin och Waldenström yrkade rent afslag,
på det att en ny och allsidigare
utredning måtte af regeringen åstadkommas.
Regeringens och utskottets förslag
försvarades af justitieministern
Hammarskjöld och hr H. Andersson i Nöbbelöf,
den förre under påpekande, att de 50
eleverna i samma byggnad dock skulle ha
två skilda sof salar och dagrum(l), den
senare under framhållande, att
underhållet pr elev i stora anstalter ar billigare
än i smärre hem, ’och »man måste ju
se litet på kostnaderna också».
Det sista skälet tog naturligtvis skruf,
och vid af hr Hedin begärd votering
beviljades med 128 röster mot 68 det
begärda anslaget.
Statsbidrag för universitetens
sommarkurser m. m. :
har af kamrarna beviljats i enlighet med
statsutskottet i förra numret återgifna
hemställan. Vid ärendets föredragning
i andra kammaren yttrade sig professor
Ernst Carlson och biskop von Schéele.
Den förre klandrade, att utskottet
föreslagit nedsättning af det begärda anslaget
för undervisningsmateriel och
byråkost-iiader (från 1,000 till 500 kronor).
Anslaget gällde emellertid blott ett år;
därunder kunde erfarenhet samlas. Yrkade
därför bifall till utskottets hemställan.
Huslig ekonomi vid folkskolor och
folkhögskolor.
I anledning af hrr E. Hammarlunds och
Fr. Bergs motion hafva båda kamrarna
beslutat hos k. m:t begära utredning och
förslag angående statsbidrag för
undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor.
Beslutet föregicks i andra kammaren
af en kort diskussion, som- öppnades af
häradshöfding M. Schenström, hvilken
framhöll denna frågas stora vikt och betydelse
för hela landet samt beklagade, att utskottet
icke tillstyrkt motionen i dess helhet. Här
behöfdes ingen ytterligare utredning,
hvadan talrn helst önskat bifall till motionen.
Hr E. Hammarlund ansåg äfvenledes, att
frågan vore lika utredd här som beträffande
de högre flickläroverken. Tal:n var
emellertid tacksam för det tillmötesgående
motionärerna rönt hos utskottet, och då hr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
var närvarande i kammaren, ville tal:n
begagna tillfället att uttrycka en förhoppning
därom; att utredningen måtte verkställas så
skyndsamt, att redan nästa års riksdag
kunde fatta definitivt beslut i frågan.
Därpå godkändes utskottets hemställan
om en skrifvelse i ämnet.
Statsbidraget till slöjdundervisningen^
Utan diskussion godkände båda
kamrarna det i förra numret återgifna
skrif-velseförslaget i anledning af hrr L. Gr.
Broomés och J. Nydals motion.
De högre flickläroverken.
Statsutskottets hemställan (se förra
numret!) föranledde i båda kamrarna
diskussioner i hvad gällde mom. e), som
handlar om lärarinnornas löner.
Förslaget att såsom villkor för ökadt
statsbidrag fordra, att lärarinnorna hafva
åtminstone en lön, som motsvarar lägsta
lönen för ordinarie folkskollärarinna i
samma kommun, rönte bestämdt
motstånd i första kammaren.
Fabriksidkaren Swartz (Norrköping) ansåg
bestämmelsen vara för sträng för de
mindre och ekonomiskt sämre ställda skolorna.
Under de senaste åren hade
folkskollärarin-nornas löner väsentligt ökats i städerna, och
det blefve svårt för flickläroverken att följa
med. Föreslog minimilönens bestämmande
till 1,100 kr. för 24 timmars undervisning i
veckan under 36 läsveckor om året samfr för
mindre eller större antal läsveckor eller
veckotimmar i proportion härtill.
För bifall till detta förslag talade biskop
Billing, generaldirektör Wieselgren,
bankofullmäktigen Törnebladh och landshöfding
Boström.
Rektor C. von Friesen beklagade, om
riksdagen ej nu skulle kunna bereda de
examinerade lärarinnorna åtminstone lika mycket
som folkskollärarinnornas minimilön. 1,100
kr. för en examinerad lärarinna vore alldeles
för litet. Tal. ville emellertid ej göra något
yrkande.
Hr ecklesiastikministern uttalade under
diskussionen, att hvilketdera villkoret som
af riksdagen antoges, kunde svårigheter möta
vid den praktiska tillämpningen, hvadan
han gjorde det förbehåll, att regeringen finge,
om omständigheterna så påkallade, inkomma
med förslag om modifikationer.
Utan votering godkände kammaren hr
Swartz ändringsförslag.
I andra kammaren upptog lektor Darin
(Malmö) samma yrkande som. det af första
kammaren godkända. Ett bifall till
utskottets förslag kunde blifva besvärande
för skolor med dålig ekonomi. Bäst vore
att fixera minimilönen till 1,100 kronor.
Rektor Bystedt (Sundsvall) förordade
likaledes fixeringsförslaget, eftersom det redan
blifvit antaget af första kammaren, men
eljest funnes god anledning att gå med på
utskottets förslag.
Lektor S. von Friesen ansåg däremot
utskottets förslag hafva obestridliga fördelar.
Genom att bifalla detsamma toge inan
hänsyn till lefnadskostnaderna i de olika
städerna. Då det funnes städer med högre
flickläroverk men inga folkskollärarinnor, borde
emellertid i mom. e) efter ordet
»naturaförmånerna» införas orden: »eller, om ordinarie
folkskollärarinna icke är inom kommunen
anställd, lägsta lagstadgade lön för ordinarie
folkskollärarinna, likaledes med
inberäknan-de a£ naturaförmånerna».
Hr E. Hammarlund ville på det
bestämdaste opponera sig mot den af första
kammaren beslutade fixeringen. Förslaget örn
ökadt statsbidrag hade ju tillkommit för att
skaffa lärarinnorna bättre löner, men då
borde man väl ock se till att detta blefva
verklighet. Om man satte lönen till 1,100
kr., skulle redan från början flickläroverkens
lärarinnor i våra större städer, där de flesta
lärarinnorna äro anställda, blifva sämre
lottade än folkskollärarinnorna. Och hur blefve
det i framtiden, då tidsförhållandena kräfde
en ökning? Nej, statsutskottets villkor vore
snarare för milda än för stränga. Det kunde
hafva behöfts något äfven beträffande
kompetensen. För öfrigt ville talrn ifrågasätta,
huruvida det icke hade varit bättre att liksom
på folkskolans område bestämma
statsbidraget med hänsyn till antalet lärarekrafter,
deras lön och kompetens i stället f Or att
uteslutande lägga barnantalet till grund. Ett
flickläroverk med 100 lärjungar kunde få
ända till 4,500 kronors statsbidrag, men en
folkskola rried samma lärjungeantal hade
vanligen ett statsbidrag af endast 1,000 å
1,200 kronor. Då flickläroverken kunde få
så högt statsbidrag, vore det sannerligen
icke för mycket begärdt, att lärarinnorna
åtnjöte minst samma lön som vederbörande
kommun gaf ve sina folkskollärariimor.
Genom att bifalla hr von Friesens yrkande
skulle man för öfrigt göra båda dessa
kategorier af lärarinnor likställda, göra dem så
att säga till en och samma kår med
gemensamma intressen.
Hr G. Lindhagen fann utskottets förslag i
hög grad att föredraga. I betraktande af
det stora intresse, hvarmed folkskolan
omfattades, särskildt på de platser, där högre
flickläroverk funnes, vore det alldeles
tydligt, att folkskollärarinnornas löner komme
att ordnas, så att de rättades efter
förhållandena på de olika platserna. En fixering
af minimilönen skulle däremot hafva till
följd, att denna fråga snart åter befunne
sig i det läge, att en ny framställning
måste göras.
Utan votering godkände andra
kammaren det af hr S. von Friesen
framställda förslaget.
Som kamrarna sålunda fattat olika
beslut, måste frågan lösas genom
gemensam omröstning. Sådan ägde rum i
måndags, hvarvid andra kammarens mening
segrade med stor majoritet. För
minimilönens fastställande till ordinarie
folkskollärarinnas lägsta lön i samma
kommun afgåfvos 247 röster (68 i första och
179 i andra) men för förslaget om 1,100
kronor endast 112 röster (74 i första och
38 i andra kammaren).
Understöd åt enskilda läroverk.
Utan nämnvärd debatt hafva båda
kamrarna godkänt den i förra numret
återgifna hemställan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
