Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (1,064.) 22 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
SVENSK lÄRARETIDNINa
N:r 21
vård, och hvilkas aktning pch kärlek
han vunnit, skola också med en mun
betyga, att det burit en rikedom af goda
frukter. Få iärare torde i rikligare mått
hafva förvärfvat samhällets och lärarekå*
rens odelade aktning och förtroende.
Därtill, hafva förvisso bidragit icke blott
hans framstående fackkunskaper och
lärareduglighet utan äfven den redbarhet
och fasthet i karaktären samt den
sundhet i åsikter, hvarför han städse gjort
sig känd.
, Af, hans stora fackinsikter har
skolrådet ej underlåtit att i
skolorganisationsfrågor draga fördel. Till
skolrådssammanträdena har han alltid kallats for
att vara så att säga föredragande i
skolfrågor.
För föreningsarbetet har E. städse hyst
varmt intresse. År 1880 stiftade han
tillsamman med några intresserade
skol-vänner Falutraktens lärare- och
lärarin-neförening och tillhörde ända till 1897
dess styrelse, däraf flera år som
ordförande. Då Sveriges allmänna
folkskollärareförening 1880 bildades i
Stockholm, var F. närvarande som ombud.
Bland de förtroenden, med hvilka E.
hedrats inom kommunen, må blott
nämnas några få. År 1885 invaldes han i
stadsfullmäktige, som han allt sedan med
undantag af några månader tillhört.
För närvarande tillhör han dess
beredningsutskott. Sedan 1886 är han leda
mot af fattigvårdsstyrelsen.
E. fyller som sagdt i morgon femtio
år. Ännu kan samhället sålunda
hoppas, att i många år hans insiktsfulla
arbetskraft måtte komma det till godo.
Att detta hopp ej måtte svika, önska vi
alla. Viktor Ekelund.
Sedan förestående var nedskrifvet, har
Falu skolråd till lokal folkskoleinspektör
från och med nästa läsår förordnat
Öfverläraren E. Eriksson med bibehållande
af någon undervisningsskyldighet, så att
han fortfarande kan räkna tjänsteår som
folkskollärare.
^g|§
Annandag pingst ingick läraren vid
Maria folkskola härstädes Karl Olof
Broström i sitt 51:a lefnadsår.
Med anledning häraf var Broström
nämda dag föremål för hjärtlig hyllning,
särskildt från kamraternas sida.
På morgonen uppvaktades 50-åringen
i sitt hem af skolans manliga lärare.
Först afsjöng en bland lärarne bildad
kör, anförd af hr O. Carlsson, en af
märket »Brz» författad hyllningssång.
Därefter framförde skolans öfverlärare
Aug. Hubinette i ett varmhjärtadt
anförände kamraternas lyckönskningar.
Han ville.på denna märkesdag, som vore
ägnad att för minnet framkalla växlande
bilder från det framfarna lifvets skiften,
erinra om jul>ilarens mångåriga verksamhet
vid Stockholms folkskolor och särskildt om
hans förhållande som kamrat. Ditt öppna
och frimodiga väsen, ditt hjärtliga kamrat-
sinne, yttrade -talaren bland annat, har gjort
dig högt värderad inom kamratkretsen, där
du knutit många och starka vänskapsband.
Det är det go8a kamratskapet, som samlat
oss här för att hylla en kär vän, en god och
trofast kamrat, en plikttrogen lärare, en öm
och uppoffrande familjefader. Vi hembära
dig ett tack for trogen vänskap och ej minst
därför, att du ej låtit småaktighet eller
afund grumla samhörighetskänslanr grunden
till ett godt, ett verkligt kamratskap. Ett
tack jämväl frän skolan f Or den
undervisning och fostran, du gifvit de unga under
de gångna trettio arbetsåren vid
hufvudstadens folkskolor! Måtte den högre makt, som
länkar människornas öden, så styra, att vi
länge få behålla dig för vänskapen,
kamratlif ve t och skolan! Lede den gudomliga
kärleken under kommande dagar dina steg!
I ett kraftigt fyrfaldigt lefve uttalade
de närvarande sin anslutning till
hyllningstalet.
Djupt rörd tackade jubilaren för den
heder, som blifvit honom bevisad, och
för den hjärtlighet, hvarmed han städse
blifvit omfattad af kamraterna.
Senare på dagen framfördes till
50-åringen lyckönskningar från lärarinnor
vid skolan, hvarjämte talrika
lyckönsk-ningsskrifvelser och telegram anlände.
En till aftonen samma dag förberedd
festlig kollation för Broström inställdes
i anledning af ett inom kamratkretsen
under pingstdagen timadt dödsfall.
Karl Olof^Broström är född i Atvids
församling i Östergötland den 19 maj 1852.
Sedan han genomgått folkskolan,
tjänstgjorde han åren 1868-69 somo småskollärare
inom nämda församling. År 1869 inskrefs
han vid seminariet i Linköping, därifrån
han utexaminerades 1872. Samma år
anställdes han som e. o. lärare och 1875 som
ordinarie lärare i Nikolai församling
härstädes. Anställning på högre lönegrad
erhöll han först i. Adolf Fredriks 1878 och
sedermera i Maria församling 1885. Sedan
1874 har Broström tjänstgjort vid
Stockholms borgareskola, där han 1882 blef
ordinarie lärare och klassföreståndare för den
manliga afdelningen inom Maria församling.
Under senare hälften af 1870-talet
tjänstgjorde han som gymnastiklärare vid Tyska
skolan.
Broström åtnjuter inom den kår, han
tillhör, allmänt och välförtjänt anseende,
och förtroendeuppdrag hafva ofta
kommit honom till del. Öppenhet och
bottenärlighet äro de utmärkande dragen i
hans karaktär, något som med rätta
framhölls i ofvannämda hyllningstal.
Rätt har han ock blifvit bedömd af
författaren till hyllningssången på
jubileumsdagen: »Den honom sett och känt,
har alltid glad till honom återvändt».
Carl Lidman.
Hvad kan göras för barnens
estetiska uppfostran?
Malmö folkskollärareförening
behandlade vid möte den 3 dennes
ofvanstående fråga, som inleddes af föreningens
ordförande, folkskolläraren M. B.
Lundberg. ’
Inledaren betonade nödvändigheten af.
de estetiska anlagens utveckling vid
sidan af de intellektuella och moraliska.
Att försumma, de förra innebure en stor
förlust och gåfve en ensidig
världsåskådning. Det talas så mycket om att
uppfostrans mål är en harmonisk
utveckling af alla goda anlag, och likväl har
man länge glömt att tillgodose de
estetiska kr af ven, glömt konstens betydelse
för uppfostran. Glädjande är dock, att
inom den pedagogiska världen uppstått
en riy rörelse, hvilken satt som sin
uppgift att gifva barnet en s. k. konstnärlig
uppfostran. Den nya rörelsen, som bl. a.
representeras af »Die Lehrervereinigung
fur die Pnege der kunstlerischen Bildung»
i Hamburg, predikar högt: »Konsten är
till för alla». De estetiska anlagen äro
lika mycket värda som de intellektuella
och moraliska. Hvad människan njuter,
det är hon.
Den, som är noggrann och upphöjd i
sina njutningar, lämnar därigenom en
stark garanti för sina handlingar.
Liksom kroppen trifs själen endast i en
ren omgifning. Konstnjutningen
omgifver människan med en ren atmosfär,
och konsten blir därigenom ett
uppfostringsmedel af första ordningen.
Den nya riktningen vill icke skapa
konstnärer, icke införa något nytt
läroämne, icke genom ett nytt pedagogiskt
ideal ersätta den etiska uppfostran. Dess
rnål är att uppfostra barnen till förmåga
af estetiska njutningar. Den vill
utveckla det hos alla människor
förefintliga konstsinnet, så långt detta med
hänsyn till andra uppfostrans mål kan
vara möjligt.
Den estetiska uppfostran, som
begynner i barnkammaren, är till en början
af förberedande natur. Det första, den
har att akta på, är barnets lekar,
särskildt dess härmningslekar. Dessa äro
synnerligen viktiga, emedan de ’uppöfva
den estetiska illusionen.
Härmnings-lekarna utbildas på tusen sätt af
leksaker, och därigenom komma dessa att
spela en stor roll. Ju större likhet de
hafva med verkliga föremål, desto mindre
blir för barnets inbillningskraft att göra.
Redan tidigt bör man närma barnet
till naturen och därmed öppna dess
sinne för det verkliga. För naturens
skönhet är barnet tidigt mottagligt. Huru
gläder det sig icke. öfver den
spegelblanka vattenytan, öfver den
stjärnbeströdda himmeln, öfver morgon- och
aftonrodnadens färgprakt! Huru gärna
samla icke små barn olika färgade
stenar, huru älska de icke alla blommor!
Detta sista kan med fördel användas,
särskildt vid färgsinnets utbildning.
I början af andra året har barnet
förmåga att uppfatta bilder af enkla
föremål och personer. På bilder och
bilderböcker ställas stora kraf. Hvarje
bild måste vara ett konstverk.
Serie-bilder äro mycket lämpliga. På ett
något högre stadium må bilderna gärna
förses med text, hämtad ur lämpliga
dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
