Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (1,066.) 4 juni 1902 - Ur barnpsykologien. Af Frans v. Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagelser, så mottagas sådana af mig
(adress Uppsala) med stor tacksamhet;
iakttagelsen må ensam för sig vara huru
ringa som helst, tillsammans med andra
kan den kanske ändå få sitt värde.
Men väl att märka: det gäller härvid
verkliga iakttagelser af enskilda fall,
ej allmänna reflexioner, – fakta, icke
teorier.
För att om möjligt framlocka
yttringar af egen företagsamhet hos mina
läsare, formulerar jag denna gång ej
några särskilda frågor och ger inga
anvisningar om de särskilda
undersökningssätten. Men den uppmärksamme
läsaren skall lätt inom de af mig behandlade
ämnena kunna få ögonen öppnade för
vissa enskilda spörsmål, för hvilkas
lösning han ock själf bör kunna uttänka
iakttagelsesätt, de där ej ligga öfver
hans förmåga. Det gäller här att
försöka: äfven det misslyckade försöket
kan blifva lärorikt nog, då det alltid i
något afseende låter läraren bättre lära
känna sin lärjunge och därmed också
kommer honom att mera känna för
honom.
1. Jämförelse mellan gossar och flickor.
Huru litet vi människor lyckats
efterkomma det Sokratiska budet: »Känn
dig själf» – därpå kan man knappast
få ett mera slående exempel än i vår
okunnighet om förhållandet mellan de
två könen i psykiskt hänseende. Huru
stå icke i denna fråga än i dag de
gamla meningsmotsatserna mot
hvarandra, utan att någondera kan anföra
öfvertygande skäl för sin åsikt! Den
ene tror, att den manliga och kvinnliga
begåfningen äro från hvarandra lika skilda,
som den kroppsliga skillnaden mellan
könen är oemotsäglig. Han medgifver,
att de hvar och en kunna nå lika hög
utveckling på sitt område, men han
håller före, att hvardera har sitt
särskilda område. Han gör sålunda mellan
könen en kvalitativ psykologisk skillnad.
Den andre gör däremot en kvantitativ
åtskillnad mellan dem. Han betraktar
kvinnan såsom den äfven i psykiskt
afseende svaga; hon har väsentligen samma
intelligens som mannen, men hon kan
aldrig på något område nå upp till
någon verklig skapande förmåga, till
originalitet och initiativ; hon kan blifva lärd
men icke vetenskaplig upptäckare, virtuos
men ej kompositör af rang, partigängare
men ej partichef o. s. v. En annan
kanske anvisar i stället mannen den
lägre graden, pekande särskildt på
kvinnans moraliska företräden. Åter en
annan vill ej erkänna någon väsentlig
skillnad alls mellan mannens och kvinnans
psykiska möjligheter. Den faktiska
olikheten mellan dem beror endast på den
olika uppfostran, som hittills vanligen
kommit dem till del, och de olika
»sociale forhold», i hvilka de för öfrigt lefva.
Gif dem samma uppfostran, öppna för
dem samma arbetsfält, och det skall
blifva skillnad mellan individ och
individ men ej mellan männen såsom
sådana och kvinnorna såsom sådana. Den
åsikten förfäktades redan af Plato och
har ju i nyare tid funnit en talangfull
försvarare i Stuart Mill.
Ja, hvilkendera af dessa åsikter .har
rätten på sin sida? En hvar af oss
har sin tro därom. Men vet han något
därom?
Här kan barnpsykologien bidraga att
sprida ljus öfver den allmänna
psykologien. Och här har man också af
den att fordra pedagogisk upplysning
af oerhörd betydelse, ty endast om man
genom förutsättningslösa iakttagelser kan
få utrönt, om det finnes eller icke finnes
en väsentlig psykologisk skillnad mellan
gossars och flickors anlag och
utvecklingsgång, kan man lösa samskolefrågan
och den närbesläktade frågan, om
flickskolorna, såsom i nutiden i så stor
utsträckning sker, böra stöpas efter
gosskolornas mönster.
De fakta, som barnpsykologien hittills
på detta område bragt i dagen, äro ej
många eller betydande. Men något
däraf finner man t. ex. sammanfördt i Paul
Bergemanns i fjol utkomna intressanta
arbete »Soziale Pädagogik».
Om vi härvid, då ju själ och kropp
höra så nära tillsammans, äfven taga
hänsyn till olikheten mellan könens
kroppsliga beskaffenhet och
utvecklingsgång, så hafva de nyaste
undersökningarna bl. a. visat, att medfödda
abnormiteter förekomma mycket talrikare hos
det manliga än hos det kvinnliga könet,
och det särskildt sådana, som nära
sammanhänga med själslifvet. I
uppgifter från Skottland stå 1,195
döfstumma gossar mot 930 flickor, från
Norge 100 mot 89. Lika ofördelaktigt
ställer det sig för det manliga könet
med afseenda på idiotism, hvarvid talen
i allmänhet äro omkring 100 mot 75.
Likaså är medfödt »moraliskt svagsinne»
(moral insanity) vanligare hos det s. k.
starkare könet. Å andra sidan äro
emellertid också »underbarn» vanligare bland
gossar än flickor; t. ex. bland naturliga
räknekonstnärer känner man till 22
manliga, men blott ett kvinnligt fall. Det
tyckes sålunda, såsom Bergemann
framhåller, finnas en större medfödd
variabilitet hos det manliga än hos det
kvinnliga könet, d. v. s. kvinnorna födas
i större antal normala, medelmåttiga,
under det att de goda liksom de dåliga
abnormiteterna, afvikelserna såväl uppåt
som nedåt äro talrikare bland den
manliga afkomman.
Man föreställer sig vanligen, att
gossarna kroppsligt äro större än flickorna.
De nyaste undersökningarna, bl. a. här
i Sverige af professor Axel Key på 3,000
flickor och 15,000 gossar, hafva tvärtom
visat, att hos de europeiska folken
flickorna under skolåren hafva ett bestämdt
försteg i kroppslig utveckling framför
gossarna; de äro i medeltal större och
tyngre än gossar af samma ålder. Dock
äro flickorna äfven under denna tid
gossarna underlägsna i muskelkraft, i
medeltal med ungefär en tredjedel. 50 %
af flickorna stanna nedanför det
medelmått af muskelstyrka, som 90 % af
gossarna öfverskrida. Likaså hafva
gossarna ett försteg, ehuru mindre, med
afseende på utvecklingen af förmågan
att utföra vissa rörelser. Särskildt har
en amerikansk psykolog experimentelt
undersökt 800 skolbarns förmåga att
utföra rörelser med armarna och
fingrarna och därvid funnit en
öfverlägsenhet hos gossarna särskildt mellan 6–9
samt mellan 14–16 år. Gossarna
visade sig också mera utprägladt
högerhändta, under det att hos flickorna
skillnaden mellan höger och vänster sida
var mindre utpräglad.
Vid undersökningar af
föreställningskretsen vid inträdet i skolan hafva ganska
stora olikheter visat sig mellan de
föreställningar, som gossarna förfoga öfver,
och de, som stå flickorna till buds. Vid
i Berlin med några tusen skolbarn
företagna undersökningar af denna art visade
sig flickorna öfverlägsna i
föreställningarna om vanliga föremål (såsom faderns
namn och yrke, väder, vind, regnbågen,
potatisåker, måne, kvadrat, cirkel, ett torg
och en promenadplats i staden,
morgonrodnad, ek, dagg och botaniska
trädgården); däremot hade gossarna flera
föreställningar om ovanligare företeelser.
Flickorna hade flera rumsföreställningar,
gossarna flera talföreställningar.
Flickorna voro gossarna öfverlägsna i att
berätta, gossarna däremot hade rikare
religiösa föreställningar. Gossarna hade
också en större förmåga att säga efter
en sats och sjunga efter ett stycke af
en sång. I det stora hela hafva dessa
iakttagelser bekräftats genom liknande
iakttagelser från andra orter, och då
man sålunda i Tyskland, Frankrike och
Amerika härvid kommit till väsentligen
öfverensstämmande resultat, så kunna ju
de konstaterade olikheterna mellan
gossarnas och flickornas föreställningsförråd
ej bero på tillfälligheter, utan tyda
verkligen på en olikhet i den manliga
och kvinnliga begåfningen.
Den skillnad, som sålunda visar sig
mellan gossarna och flickorna vid
inträdet i skolan, framträder ock på många
olika sätt under skolåren. Flickorna
tyckas hafva bättre minne, lifligare
uppfattning af det enskilda, af detaljerna
och det karakteristiska, under det att
däremot gossarna, liksom sedan männen,
hafva sämre minne men mera förmåga
och intresse för det allmänna, det
lagbundna. Vid försök med studenter af
de båda könen för att pröfva, hvad man
genom idéassociation närmast kommer
att tänka på, sedan man hört ett
bestämdt ord uttalas, har det också visat
sig, att studentskorna öfvervägande gingo
från det hela till delen, deras manliga
kamrater däremot tvärtom. Sålunda voro
äfven härvid de kvinnliga anlagen
riktade åt det enskilda, konkreta, de
manliga åt det allmänna, abstrakta. Vid
andra, skriftliga experiment har man ock
iakttagit, att flickorna hafva flera ord
gemensamma med sina kamrater, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
