Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,072.) 16 juli 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
SVENSK LÅRAllETlDNINGo
N:r 29
lösa petitesser, af reglerna för
åtskilliga s. k. räknesätt, af systematisk
och beskrifvande botanik och zoologi,
af geograflens ortnamn och
invänare-antal, af historiens fältherrenamn,
fältslag och årtal m. m. d.
Men i samband härmed inlade vi
ock en eftertrycklig gensaga mot det
lika yfverborna som lösliga sätt,
hvarpå i Göteborgs Handelstidning en oss
obekant insändare (för läsaren
presenterad såsom »erfaren skolman»)
uti en vidlyftig artikelföljd behandlat
ifrågavarande spörsmål.
Hvad som närmast föranledde vår
gensaga var icke hårdheten i
insändarens omdömen/ej heller oredan och
själf motsägelserna i hans
resonemang-er utan framför allt den blandning
af öfvermod och bristande
sakkännedom, hvarmed han utmålade
folkskolans hittillsvarande utveckling
såsom fullständigt missriktad samt hela
den öfriga lärarevärlden såsom blind
eller likgiltig för undervisningens
viktigaste grundspörsmål. En
utomstående, som genomögnade insändarens
utlåtelser, kunde af dem näppeligen
få annat intryck, än att de där
folk-skolekarlarne ändå måtte vara ena
konstiga kurrar, som, utan tanke på
urval och begränsning och de
stackars barnens lidanden, endast äflades
att öka på med allt flera och flera
kunskapsgrenar, allt drygare och
drygare kurser, allt svårare och svårare
läxor, samt att det under sådana
omständigheter dock vore för väl,
att ibland dem funnes åtminstone en
klarsynt man, som hade mod att läsa
lagen för sina villfarande yrkesbröder
och förkunna världen, att allt bure
rent på tok, ifall man icke snarligen
vaknade upp och sloge in på
splitternya banor.
Hade dylika oefterrättligheter
uppdukats i en folkskolehäcklande
tidning - såsom ofta förut skett -
skulle vi måhända ej denna gång
ägnat dem någon uppmärksamhet.
Men då de genom sin öfverlägsna
ton och ordrikedom lyckats imponera
på ett så aktadt organ som Göteborgs
Handelstidning, ansågo vi oss böra
reducera dem till deras rätta värde.
Insändaren har i ett senare
nummer af samma tidning anmält sitt
missnöje härmed och erhållit ett visst
understöd från redaktionens sida.
De gjorda invändningarna föranleda
oss att i dag ägna frågan ytterligare
några ord. Det myckna jämret öfver
den »omilda» behandling, insändaren
fått röna, lämna vi därvid å sido;
det ter sig allt för egendomligt vid
hågkomsten af den grufveliga
stränghet, han själf visat. Likaså nödgas
vi förbigå de många felcitaten och
misstydningarna af hvad vi förra
gången yttrat, enär deras
korrigerande skulle kräfva större utrymme
än syftet vore vardt.
Hvad Handelstidningen fäst sig vid
synes hufvudsakligen vara följ ande:
1) vår begäran, att den stränge
kri-tikusen måtte själf framlägga ett
förslag till läroplan, »sådan han f or sin
del önskar», hvilket man sedan kunde
resonera om; 2) vårt uttalande, att
det säkerligen skulle intressera
lärarekåren ofantligt att se hans
fordringar på läroböcker förverkligade
i form af läroböcker. Det förra
betecknar tidningen som en »öfverilad»
pretention; det senare förklaras vara
en utsago, som i bländande belysning
ger karaktär åt arten af det
pedagogiska nit, hvaraf vår granskning
synes vara ett uttryck.
Det är oss omöjligt att se hvilka
skäl tidningen kan ha för dessa sina
yttranden.
Hvarpå är det nämligen, som dess
skyddsling åberopar sig vid sina
omdömen om den allmänna tendensen
hos folkskolan och dess män? Så
godt som uteslutande på
beskaffenheten af hittillsvarande läroplaner och
läroböcker. Det är genom hänvisning
till folkskolestadgan och
normalplanen, som han anser sig hafva
ådagalagt, att vår folkskola utan nödtvång
och utan ringaste betänkande
immer-fort »upptagit nya grenar af kunskap»,
att hon »sprungit samhällslifvets kraf
på kunskap i förväg eller själf
konstruerat sådana», att
»inproppnings-systemet tillämpats genomgående, i
vissa fall ganska väsentligt, om också
ordalagen äro försåtliga(I) och
flytande» o. s. v. Det är normalplanen
han klandrar eller hånar, därför att
enligt densamma folkskolans barn
skola kunna erhålla undervisning om
»allmänna bråk med enklare
öfnings-och tillämpningsexempel», om »de
viktigaste naturföreteelserna», ja t.
o. m. om »himlakropparna». Och
hvad undervisningens beroende af
skolböckerna angår, vill han ju göra
detta beroende ännu stramare än
hittills genom att låta realämnena
»inrymmas i läsöfningarna», vare sig
han nu härmed afser att
»koncentrera» dem kring »Läsebok för
folkskolan» eller kanske menar något
ännu sämre.
I betraktande häraf torde vår
önskan att få se en skymt af den nya
läroplan, som han går och gömmer
på, äfvensom att erhålla någon liten
föreställning om beskaffenheten af
de nya undervisningsböcker, hvarpå
hans stora skolref ormation väsentligen
skulle baseras, få anses helt naturlig
och fullt befogad. Påståendena att
vi skulle affordrat honom en hel ny
»normalplan» (d. v. s. en fullständig
samling läroplaner och läsordningar)
eller förklarat honom skyldig
»hopsätta nya läroböcker», äro alldeles
felaktiga.
Undervisningsplanernas och
undervisningsböckernas betydelse för en
genomgripande skolref orm borde Han-
delstidningen för öfrigt hafva funnit
äfven på annan väg. Enligt hvad
hon meddelar, skall en skolman i
Sydsverige med anledning af den
ifrågavarande artikelföljden hafva
hemställt, »om icke en försöks-folkskola,
där moderna grundsatser i
undervisningen kunde pröfvas, borde
upprättas, helst i Göteborg. Han hänvisar»
- tillägges det - »till Renströmska
fonden och beräknar, att det
erforderliga beloppet kunde bli ganska
anspråkslöst». Tidningen hemställer
i sin tur till oss, om denna »plan»
ej vore bättre än den nya
undervisningsplan vi begärt och de nya
undervisningsböcker vi önskat.
Vårt svar är lätt gifvet. Af alla
sätt att visa, hvad
»folkskoleundervisningens koncentrering» innebär och
huru den bör verkställas, är
naturligtvis dess genomförande i praktiken
det yppersta. En folkskola, som
lyckades lösa den uppgiften bättre än
de hittillsvarande, skulle blifva en
mönsterskola för alla öfriga. Dess
upprättande - vare sig i Göteborg
eller annorstädes - skulle af oss
hälsas med glädje. De
penningemedel, som till äfventyrs behöfdes, kunde
säkerligen utan svårighet erhållas.
Men till en reformskola kräfvas
sannerligen äfven andra
förutsättningar än penningar. Den första af
dessa förutsättningar har
Handelstidningen själf i förbigående kommit att
nämna: de »moderna grundsatser i
undervisningen», som vid skolan skulle
pröfvas. Men en skolas
undervisningsgrundsatser föreligga l dess
undervisningsplan, och en undervisningsplan,
så genomtänkt som möjligt, blefve
naturligtvis det första som fordrades,
så snart frågan om upprättande af
en försöksskola på allvar bragtes å
bane.
Men icke nog härmed. Äfven om
man ej så ensidigt som tidningens
kritikus gjort yrkar undervisningens
baserande på läsningen, måste man
dock medgifva, att koncentreringen i
en skolas undervisning får sitt
klaraste och påtagligaste uttryck i det
sätt, hvarpå koncentreringen är
genomförd i dess undervisningsböcker. Först
af dessas innehåll får man i
allmänhet en något så när konkret
föreställning om urval, anordning och
begränsning. Skulle en folkskola med
helt annan läggning än alla
hittillsvarande upprättas, så kräfdes icke
blött ett bra nog stort anslag ur
Renströmska fonden utan äfven lång tid
och strängt arbete för att skaffa
densamma en alldeles särskild litterär
apparat.
I detta sammanhang tillåta vi oss
påpeka, att enligt vår åsikt hvarje
folkskola både kan och bör i
vidsträckt mån vara en
»försöks-folkskola». De hinder, som kunde tänkas
ställa sig i vägen härför, äro dels
folkskolestadgans och andra författ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
