Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,072.) 16 juli 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
några varma erkännsamma ord en af
föräldrar och målsmän subskriberad
minnes-gåfva åt den blide och vänsälle läraren,
som är mycket uppburen af gamla och unga,
vänner och kamrater.
- Besvärshänvisning vägrades f. d.
folkskolläraren Jublen i Romfartuna af
kyrkoherden Forsberg i och för klagomål öfver
ett kyrkostämmobeslut. De besvär, som J.
häröfver anfört, har domkapitlet i Västerås
funnit icke till någon åtgärd föranleda, enär
förordningen angående k3?rkostämma icke
ålägger ordföranden att meddela äskad
bc-svärshänvisning. Kyrkostämmoförordningen
angifver ju uttryckligen hvad som är att
iakttaga vid anförande af beskär, hvadan
särskild besvärshäiivisning är obehöflig.
- Komiska klockareval kunna ännu i
våra dagar förekomma i svenska bygder.
Så inträffade för en tid sedan i Myssjö,
Jmtl., att klockaretjänsten, som en gång
ledigförklarats utan att någon sökande
anmält sig, skulle tillsättas. Nu var en
tor-pare ende sökande men han saknade betyg
i sång och om vederbörliga kunskaper.
Kyrkorådet tänkte som så: »bättre något än
intet» och satte honom på förslag. Men på
stämman motsatte sig ordföranden,
kyrkoherden M. Bergman, ett sådant
tillvägagående, och en af stämmans ledamöter ställde
sig på samma sida. Och stämman beslöt
enligt deras förslag, att tjänsten skulle
tillsättas endast tillsvidare, under afvaktan på
att någon mera kompetent sökande skulle
kimna erhållas, helst genom skollärare-,
organist- och klockaretjänsternas
sammanslagning i en nära framtid.
- Högtidligen jordfästes den 8 dennes å
nya kyrkogården i Helsingborg stoftet af
hädangångne folkskolläraren P. J. Norén.
Folkskollärarekåren var tämligen mangrant
församlad, och flera representanter för
skolrådet följde den vördade läraren på hans
sista färd. Sedan en sångkör af lärare och
lärarinnor utfört sv. ps. 491 v. l, förrättades
jordfästningsakten af kyrkoherde Cl.
Johansson, som i varmhjärtade ordalag erinrade
om den aflidnes vackra lifsgärning och stora
förtjänster om folkskolan. På vägen till
grafven utförde en mässingsextett en
sorgmarsch af Beethoven, och sedan kistan sänkts
ned i grafven, sjöngs »Stilla skuggor», hvar
efter folkskolläraren M. A. Lindén framträdde
och tolkade kamraternas tack till den
aflidne. En mängd kransar prydde kistan,
däribland från skolrådet, kamraterna,
Helsingborgskretsen af, S. A. F., samt från
styrelsen och kamraterna vid tekniska
yrkesskolan i staden.
SVERIGES ALLMÄNNA
FOLKSKOLIÄRAREFÖRENING
Valen.
a) Medlemmar i centralstyrelsen.
Sunnerbo-krets en: E. Hammarlund, J. J,
Dalström, M. Tennman och J. Cederberg i
Norrköping.
Lyckeby-kretsen: dito.
Mjölby-kretsen: dito.
Kong a-kretsen: dito.
Vik b o lands- kretsen: dit o.
Hoburg s-kr et s en: dito.
Blekings östra krets: E. Hammarlund, J. J.
Dalström, M. Tennman och L. G. Broomé i
Bårslöf.
Ilagunda-kretsen: dito.
Ho f v a-kretsen: dito.
Onsjö-kretsen: dito.
Sollefteå-kretsen: dito.
Kristianstads-kretsen: dito.
Eomele-kretsen: dito.
Strängnäs-kretsen: E. Hammarlund, J. J.
Dalström, M. Tennman och G. A. Vesterin
i Västerhaninge.
b) Eevisor.
Sunnerbo-, Lyckeby-, Blekings östra, Ha~
gunda-, Strängnäs-, Hofva-, Onsjö-, Sollefteå-,
Konga-, Vikbolands-, Hoburg s-,
Kristianstads-och Romele-kretsarna: Otto Bejbom i
Strängnäs.
Mjölby-kretsen: J. P. Lindén i Stockholm.
Stiftsskolmötet i
Östersund.
Hernösands stifts tredje allmänna
folkskolemöte öppnades i Östersund den 9
dennes efter morgonbön af
stadspredikanten G. Öhrstedt med hälsningstal af
folkskoleinspektören J. Kjellin, som
erinrade om minnena från föregående två
stiftsmöten och gladde sig att så många
af det stora stiftets lärarepersonal
hvarken af kostnader eller besvär låtit sig
afskräcka sig från resan till mötet. Det
personliga umgänget skulle måhända
ännu mer än föredrag, öfverläggningar
och resolutioner gifva dem ersättning
för de med besöket förenade
uppoffringarna.
Antalet mötesdeltagare uppgick till
omkring 200.
Till ordförande för mötet utsågs
folkskoleinspektören J. Kjellin i Östersund
och till vice ordförande
folkskoleinspektörerna O. Ohlsson i Elfsbyn och F.
Svedberg i Bjurholm. Till sekreterare valdes
folkskolläraren E. Eriksson i Hernösand.
Första frågan, som - jag hade så
när sagt naturligtvis - var en
katekesfråga, hade fått denna lydelse: Hvilka
fordringar må ställas på en eventuellt
reviderad katekes?
Mer ah två timmar varade den
delvis rätt varma debatten.
Folkskoleinspektören Kjellin tog för
gifvet, att katekesen måste bringas i
öfverensstämmelse med kyrkohandboken och den
blifvande nya bibelöfversättningen,
hvarjämte åtskilliga stycken torde böra få en
för barnen bättre afpassad form och
lämpligare urval af bibelspråk göras.
Därutöf-ver kunde vissa önskningar föreflnnas om
äfven andra förändringar utan att
införandet af en helt ny katekes behöfde sättas i
fråga. Han hänvisade för öfrigt till den
framställning i katekesfrågan, »Folkskolans
vänner» gjort hos k. m:t.
Öfverläraren A. Blomqvist i Stockholm
hade varit med om nämda framställnings
utarbetande. Länge hade en allmän
önskan förefunnits om en revision af
katekesen. Och det vore naturligt, ty religionen
borde gifvetvis framställas på ett för
barnen någorlunda begripligt sätt.; det som
ligger barnen närmast först och det
fjär-mare, t. ex. framställningen om ederna
sedan, när barnet hunnit större mognad.
Uttalade sin förvåning öfver att boken, trots
det den kommit i sådant vanrykte, i
hemmen hålles . i helgd. Ansåg det icke klokt
att mötet med sina fordringar ginge
utöfver hvad ett blifvande kyrkomöte kunde
vara villigt tillmötesgå utan förordade
anslutning till »F. V: s» petition.
Folkskoleinspektören Ohlsson var med om
att något måste göras. Redogjorde för
åtskilliga teologers försök till frågans lösning
och nämde särskildt förslaget att låta lilla
katekesens textord och förklaringar
sammanflyta med utvecklingen. Men ansåg
icke att någon hittills lyckats lösa
problemet att åstadkomma fullgod ersättning för
den gamla läroboken. Instämde för öfrigt
med föregående talare. Men viktigt vore,
att lärarekåren tydligt gåfve sin åsikt till
känna.
Folkskolläraren Eriksson i M ultra höll på
att anspråken borde kunna anses måttliga
äfven om man komme med något
önskemål utöfver de af »F. V.» uttalade. Man
borde säga ifrån, att lärarekåren ej längre
ville laborera med två katekeser.
»Utvecklingen» gjorde hela framställningen så
invecklad. Innehållet borde noggrant sofras
och frågeformen borttagas.
Folkskolläraren P. A. Lindholm i Vännäs:
Här hade sagts, att man icke skulle begära
för mycket. Kunde man då begära för
mycket i en så viktig fråga? Katekesen hunne,
hoppades han, till om icke nästa så ett
därpå följande kyrkomöte göra. sig absolut
omöjlig äfven för kyrkomötesfäderna.
Därför vore det fördel med att begära hvad
som skulle begäras på en gång, äfven om
detta komme att förorsaka dröjsmål.
Bokens innehåll borde helt omordnas och
frågeformen bortfalla, ty eljest skulle aldrig
den själlösa utanläsningen upphöra. Helst
önskade han en ny kristendomsbok mon,
om icke detta läte sig göra, en riktigt
grundlig revidering.
Öfverläraren Blomqvist: Det riktiga vore
att vid katekesundervisningen först gå mera
på bredden enligt utvecklingen och sedan
sammanfatta med textorden. Vore ej emot
en sammanslagning. Men i Stockholm hade
ett försök i den riktningen ej lyckats bättre,
än att man nu återgått till den gamla
uppställningen. »F. Y.» fordrade visst icke
litet. Det vore lätt att kritisera en redan
befintlig lärobok, men att utarbeta ett utförligt
och antagligt förslag till en ny, det hade
hittills visat sig omöjligt.
Folkskollärarinnan Rosalie Lindgren i
Stockholm höll före, att i denna fråga skulle
man begära allt. Katekesens sanningar
borde framgå som naturliga resultat af
undervisningen i bibliska historien, och helst
borde dessa två läroböcker smältas
samman. Beklagligt vore ett sådant fasthållande
vid det gamla, att läroböckerna i
kristendom ej få följa med sin tid. Då vi gifva
barnen stenar i stället för bröd, drifva vi
dem från och icke till kyrkan. Budorden
borde blifva mera iiytestamentliga, mera
öfverensstämmande med »bergspredikans»
innehåll. Särskildt vållade sjette budets
brutala form lärarinnorna åtskilliga
svårigheter vid undervisningen. Man tvangs af
den att gå omkring och förbi budets
sedliga innehåll. Kyrkomötets plikt vore att
ge barnen det bästa möjliga. (Lifliga
instämmanden).
Folkskolläraren Nordin i Kramfors yrkade
afslag på framställningen om anslutning
till »F. V:s» uttalande, enär det vore bättre
begära intet än för litet.
Hr Eriksson i Multrå ville ej vara med
om någon sådan »mekanisk blandning» af
stora och lilla katekesen, som man försökt
i Stockholm, utan det måste blifva ett slags
»kemisk förening» dem emellan. En mans
verk borde det vara och icke någon
kommittéprodukt. Dock trodde han ej, att
opinionen vore för en sammanblandning af
katekes och biblisk historia.
Folkskoleinspektören Svedberg: Den
viktigaste fordran, man ställer på en lärobok,
är, att den skall vara uppställd efter
pedagogiska grunder. Alla våra läroböcker
utom katekesen äro utarbetade med hänsyn
till denna fordran. Revideringen borde
vara grundlig.
Vid den fortsatta diskussionen, som
icke hann afslutas under förmiddagen,
framhölls bl. a., att vi på grund af
vana vid dess många brister kanske
tyjcka katekesen vara drägligare än hvad
de[n i själfva verket är, men att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
