Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (1,073.) 23 juli 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 30
SVENSK LÄRARETIDNING.
555
tecknens förbjudande, kan ingen, som
tager de verkliga förhållandena i
betraktande, ens för ett ögonblick’drömma om.
Att framställa ett dylikt yrkande vore
endast att köra hufvudet i väggen, att
ropa: »allt eller intet!» och naturligtvis
äfven få intet. Ovisst torde vara, om
man för närvarande skall kunna uppnå
så mycket som att få de ljudenliga
formerna medgifna, ty till och med detta
.kommer utan tvifvel att sitta mycket
hårdt åt. Men all möjlighet härtill är
dock måhända icke utesluten, ifall det
nämligen kan styrkas, att skolans män
endräktigt önska det.
Farhågan att en dylik frihet skulle
leda till oreda, i det att den ena skolan
skulle använda ett stafningssätt, den
andra ett annat, saknar allt stöd i den
sedan 1889 vunna erfarenheten. Penna
bevisar motsatsen. Hvarje skola har
ännu i dag full frihet att, ifall den så
behagar, använda formerna »ansigte»
och »qvinna», men det finnes ju dock
inte en enda, som gör det. Huru kan
man då föreställa sig, att någon enda
skola skulle af fri vilja behålla det
gamla eländet med skiljaktig stafning,
för supinum och passiva participiet med
mera dylikt? Eri sådan dårskap skulle
förutsätta, att lärarekåren icke 1902
vore lika enig i frågan -t eller -dt som
den 1889 var i frågorna -kt eller -gt och
kv eller qv.
Hyser nian en så pessimistisk
uppfattning om lärarekårens egen
reform-ifver, då kan man icke hoppas på någon
reform alls. Ty första och sista
villkoret för att en sådan skall beviljas
är, att lärarekåren å sin sida gör allt
hvad den kan för att befrämja
densamma. Fridtjuv Berg.
De akademiska
sommarkurserna.
Samarbete önskvärdt.
I Stockholms Dagblad lästes för
några dagar sedan under rubriken
»Onödig konkurrens» några
betraktelser öfver den brist på
öfverenskommelse och samverkan, som visat
sig däri, att akademiska feriekurser
under innevarande sommar komma
att anordnas på icke mindre än tre
ställen i vårt land: i Lund, i
Stockholm och i Göteborg.
Tidningen ser i de akademiska
feriekurserna, hvilka, ehuru afsedda
för alla samhällsklasser, dock i
alldeles öfvervägande grad blifvit
anlitade af folkskolans lärare och
lärarinnor, ett slående bevis för att det
här i landet finnes
»bildningsentusiasm och lefvande tro på bildningens
stora betvdelse för ett nutidsfolk».
Men - tillägger tidningen - det är
af vikt, att praktiska anordningar
vidtagas, ty eljest kunna kursernas ändamål
alldeles förfelas. Hittills hafva
universiteten i Uppsala och Lund alternerat,
så att hvartdera anordnat kurser
^varannan sommar. I år är det Lunda tur.
Detta undvikande af hvarje slags
konkurrens mellan universiteten har vajit
högeligen gagnande, emedan personer
från de mest skilda trakter af landet
kunnat mötas i den stad, där just det
året kurserna hållits. Till Uppsala hafva
exempelvis kommit folkskollärare från
det öfversta Norrland och från Skåne,
delvis med understöd af landsting och
kommuner - - -.
I sommar tillkommer som något nytt,
att kurser anordnas äfven i Stockholm
och Göteborg. Då planen för
Stockholmskurserna för ett par månader sedan
offentliggjordes, såg man lätt, att den
innebar ett nytt uppslag. Vid
universiteten har hufvudvikten lagts vid
föreläsningsserier, men här skjutas i
förgrunden förevisningar under sakkunnig
ledning af museer, institutioner o. d.,
ehuru föreläsningar naturligtvis ej saknas.
Man kan därför ej säga, att dessa
kurser egentligen konkurrera med
Lundakurserna. De bildningslystna borde lätt
kunna göra’ sig reda för skillnaden i
planläggning och sedan göra sitt val för
endera orten.
Nyligen har emellertid meddelats, att
sommarkurser äfven skola anordnas i
Göteborg, afsedda för en större
allmänhet och bestående dels af
föreläsningsserier, dels af förevisningar ’af museer
och andra samlingar. Särskilda
språkkurser anordnas äfven.
I och för sig är det endast
beröm-värdt, att vetenskapsmännen i landets
andra stad vilja taga verksam del i
denna gren af bildningsarbetet. Men
tidpunkten synes knappast väl väld, ty
det blir under sensommaren alldeles för
många stort anlagda sommarkurser: både
i Lund, Stockholm och Göteborg.
Intresset splittras, och på intet ställe kunna
kurserna komma till sin rätt. Många,
som eljes kunnat resa till Lund eller
Stockholm, begifva sig säkerligen till
Göteborg, om denna stad ligger dem
närmast. Antalet deltagare på hvarje
ort blir mindre än eljest varit fallet.
Utgifterna betackas delvis med
medlems-afgifter, och minskadt deltagareantal
medför med nödvändighet minskad
utsikt till ett tillfredsställande ekonomiskt
resultat.
Det förefaller som om bättre
samverkan mellan kursanordnarne på skilda
håll vore af nöden, så att skadliga
kollisioner ej skulle behöfva uppstå. Det
vore säkerligen praktiskt, om Stockholm
och Göteborg alternerade, så att kurser
anordnades* i hvardera staden hvarannan
sommar. Lämpligast vore väl då, om
Stockholm och Lund anordnande kurser
den ena sommaren, ehuru efter olika
plan, och Uppsala och Göteborg den
andra. På så sätt skulle man hvarje
år få kurser såväl med öfvervägande
föreläsningsserier som med praktiska
demonstrationer, utan att kurs-orterna
komme att ligga hvarandra för nära.
Om en sådan öfverenskommelse träffats
redan till innevarande sommar, skulle
Stockholms- och Lundakurserna helt visst
blifvit bättre besökta, än som nu blir
fallet, liksom Göteborgskurserna lika
säkert hade dragit mera folk nästa
sommar, än de val komma att göra i år.
Nu är det dock för sent att för i år
träffa något aftal i sådan riktning, men
vi hoppas, att bättre samverkan kommer
att märkas ett annat år. Det är för
öfrigt ett af de största felen i hela vårt
svenska bildnings- och kulturarbete, att
krafterna spittras och för hela landet
gemensamma planer allt för sällan
uppgöras. Härutinnan måste en förändring
inträda, på det att icke arbetets resultat
skola sättas på spel. Och första steget
till samarbete är att fästa
uppmärksamheten på dess fördelar.
I likhet med Stockholms Dagblad
finna vi det önskvärdt, att en
öfverenskommelse mellan vederbörande
vid våra fyra högskolor måtte träffas
med afseende å lämpligaste tiden för
sommarkurserna. Att hvartannat år
anordna en dylik kurs och
hvartannat år tre, kan ej gärna vara
ändamålsenligt. Bättre måste det då
onekligen anses, om en sådan växling
kunde åstadkommas, att hugade
kursdeltagare ena året hade att välja
mellan Lund och Stockholm, andra
^året mellan Uppsala och Göteborg,
ty gifvetvis måste Stockholm framför
allt undvika att konkurrera med
Uppsala, liksom Göteborg med Lund.
Önskligheten af en sådan anordning
för framtiden har ock haft inflytande
på beslutet att förlägga de länge
påtänkta Stockholmskurserna just till
innevarande sommar. Att Göteborgs
högskola ej uppskjutit sina planer i
samma väg till något af de år, då
den icke behöft komma i kollision
med Lund, är måhända endast
beroende på en tillfällighet, måhända
ock förestafvadt af en ganska
naturlig önskan att i god tid markera
sin sidoordnade ställning till de tre
öfriga högskolorna. Detta senare
kan, såsom lätt inses, blifva af
en viss praktisk vikt, ifall under
något af de närmaste ären det
anspråket kommer att framställas, att
statsunderstöd för sommarkurser
borde gifvas ej blott åt Uppsala och
Lund utan äfven åt Stockholm och
Gröteborg.
I alla händelser synes den
oegent-lighet, som Stockholms Dagblad
påpekat, vara ganska lätt att för
framtiden undvika. Folkskollärarekåren
skulle helt visst blifva tacksam, om
en öfverenskommelse såväl med
afseende å tiden som åtskilligt annat
(exempelvis i fråga om deltagareaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
