Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (1,075.) 6 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
SVENSK LÄRARETIDNING.
N.:r 32
En lärareförening, som
verkat i 50 år.
Kort återblick.
’kära stifts folkskollärareförenings
50-årsjut>ileum firas i dag i
Falköping. Med anledning häraf
meddela vi några data nr föreningens
historia.
Såsom en sammanslutning af
folkskollärare inom ett helt stift är Skara
stifts folkskollärareförening den äldsta
i vårt land.
Behofvet af att sammanträffa och
samråda med hvarandra var för
folk-skollärarne under folkskolans allra första
banbrytningstid icke mindre än det är
i våra dagar; det kändes tvärtom af
lätt insedda skäl ännn lifligare och
djupare än det erfares af nutidens lärare.
Det kaotiska tillstånd, hvari
skolväsendet då befann sig, skolornas ytterst
bristfälliga utrustning, de massor af barn,
som hvarje lärare hade att samtidigt
undervisa på skolans alla stadier,
lärarens otillräckliga aflöning och ringa
sociala ställning, hvilka icke stodo i något
rimligt förhållande till betydelsen af hans
kall eller till de kraf, som man helt
naturligt ställde på ungdomens fostrare
i skolan - allt samverkade till att alstra
ett djupt och intensivt kändt behof af
att sammanträffa med dem, som voro
i samma läge, för att genom omedelbart
utbyte af tankar och erfarenheter vinna
välbehöfligt stöd och uppmuntran i
arbetet och därigenom motverka den känsla
af missmod och vanmakt, som under
ställningens vansklighet och inför
lärareuppgiftens svårigheter ville tränga sig in
på mången.
Men att uppsöka aflägset boende
kamrater var i början af 1850-talet förenadt
med relativt större uppoffringar och
svårigheter än det nu för tiden är för de
flesta att bevista de stora allmänna
folkskolläraremötena eller t. o. ni.
universitetskurserna. »Apostlahästarna» voro för
mången det enda tillgängliga
fortskaffningsmedlet.
Trots detta kom dock föreningen till
stånd. Den 14 maj 1852 hade
dåvarande biskopen i Skara J. A. Butsch
kallat stiftets folkskollärare till ett möte
i stiftsstaden för att med dem
öfverlägga rörande de då väckta frågorna om
bildandet af en pensionsinrättning för
folkskollärare och om bildandet af en
kassa för beredande af understöd åt änkor
och minderåriga barn efter aflidna
folkskollärare.
Det ovanliga tillfället att sålunda få
sammanträffa läto de tillstädeskomna
lärarne icke gå sig ur händerna. Efter
förhandlingarnas slut samlades de ånyo
samma dag för att rådslå om bildandet
af en hela stiftet omfattande
folkskollärareförening. Förslaget därom
framställdes af dåvarande folkskolläraren i
Alingsås J. A. Öhman och vann, såsom
ju var att vänta, genast allmän och
5 entusiastisk tillslutning. Föreningen
konstituerade sig omedelbart, och stadgar
antogos. Dessas första paragraf var af
följande lydelse:
Föreningens ändamål är, att dess
medlemmar må komma i tillfälle att meddela
hvarandra de vid utöfningen af deras kall
gjorda iakttagelser och på grund af
erfarenhet lämna hvarandra de råd och
upplysningar, som kunna vara af nöden, lifva
hvarandra till trägen flit i och omsorgsfullt
handhaf vande af folkskollärarekallets viktiga
åligganden i och för det uppväxande
släktets kristliga och medborgerliga uppfostran.
Föreningen upptager ock till öfverläggning1
sådana ämnen, som röra folkskollärare i
allmänhet inom landet.
Härmed var sålunda föreningens
program gifvet. Hvad som i detsamma
genast faller i ögonen, är dess ideala
innebörd och syfte. Det uppväxande
släktets kristliga och medborgerliga
uppfostran – det har varit föreningens lösen
och föreningsarbetets hufvudsyfte. Att
föreningen varit denna sin uppgift
trogen, därom tala ännu i dag
mötesprotokollen ett tydligt språk.
Såsom ledamöter i föreningen hafva
räknats alla inom stiftet anställda
folk-och småskollärare och lärarinnor samt
privatlärare, hvilka till föreningen erlagt
i stadgarna föreskrifven årsafgift (50 öre),
som användts uteslutande till
bestridande af utgifterna för mötenas hållande.
Dessutom hafva äfven personer utom
lärarekåren tillhört föreningen i
egenskap af hedersledamöter, utsedda af
föreningen. Det förnämsta villkoret för
dylikt ledamotskap har varit visadt intresse
för folkskolan och dess angelägenheter
äfvensom för föreningen.
Sitt första årsmöte höll föreningen på
veckodagen i dag för jämt 50 år sedan
på samma plats, dar föreningen i dag
håller sitt 45:e möte. Det räknade
endast 16 deltagare, bland dem äfven G.
Hedrén, en af stiftarne, hvilken vid
dagens möte håller föredrag öfver
föreningens förhistoria.
Föreningen höll årliga möten ända
t. o. m. år 1893, under de första 12
åren första onsdagen och torsdagen i
augusti, därefter mestadels sista
onsdagen och torsdagen i juli. Då mötena
emellertid efter hand växte ut och
antogo allt större proportioner på samma
gång krafven såväl på de yttre
anordningarna som på beskaffenheten af
mötesarbetet skärptes, uppstodo svårigheter
för att hvarje år hålla stiftsmöten, och
de ha därför allt sedan sistnämda år
återkommit blott hvart annat eller hvart
tredje år.
Förhandlingarna vid de särskilda
mötena hafva städse haft sin egentliga
tyngdpunkt i diskussionen. Under en
följd af år förekom t. o. m. uteslutande
diskussion, om man härifrån undantager
ett och annat skriftligt anförande,
hvarmed något öfverläggningsämne inleddes.
Efter år 1880 ha i regel samtliga de å
mötesprogrammen upptagna
öfverlägg-ningsämnen haft särskilda inledare.
Från denna tid har ock förenings
väsendet inom. lärarekåren blifvit mera ut-
bildadt, hvilket tydligen står i närmaste
samband med tillkomsten af Sveriges
allmänna folkskollärareförening, dess
verksamhet och utveckling. Mötena blefvo
mera omsorgsfullt förberedda, och
mötesarbetet erhöll en fastare ordning efter
mönstret af de stora allmänna mötena.
En arbetsfördelning ’ mellan de större och
mindre mötena, mellan stifts- och
krets-rnötena visade sig omsider nödvändig.
En del detaljfrågor och metodiska
spörsmål äfvensom mönsterlektioner
frånskildes från de förra och förlades till de
senare. Frågor af mera allmän natur
och viktigare principfrågor kommo
företrädesvis att höra hemma på stiftsmötenas
program. Detta i förening med
tillämpandet af en strängare arbetsordning och
en betydande tillväxt i medlemmarnas
antal vid stiftsmötena ha efterhand
förlänat dessa en annan karaktär än den,
som fordom utmärkte dem. Den gamla
patriarkaliska enkelheten - om
uttrycket tillätes - försvann. Mången, som
varit med i den »gamla goda tiden»,
torde måhända med saknad minnas denna,
då allt försiggick rnera familjärt och då
en hvar kunde mera oförbehållsamt i
kamraters förtroliga krets uttala hvad
som låg honom om hjärtat och gifva
fritt lopp åt ögonblickets omedelbara in?
gif velse, utan att känna sig
tillbakahållen eller dämpad af en nyare tids strängare
ordningsregler och fordringar.
Men - det ligger nu en gång i
utvecklingens natur, att allt icke kan få
blifva vid det gamla. Den allmänna
samhällsutvecklingen i det hela griper ju
på mångfaldigt sätt in äfven i skolan
och dess lif, och däraf betingas nya
verksamhetssätt och nya lifsformer. Den
särläggningens och arbetsfördelningens
princip, som gör sig gällande på alla
områden, har icke lämnat skolan och
dess organ oberörda. Detta förhållande
har å ena sidan medfört många fördelar,
men innesluter i sig tydligen äfven alla
söndringens och den skarpa
begränsningens faror och ölägenheter. Korrektivet
härvidlag ligger i sammanslutning och
samverkan. Det torde ock vara känslan
häraf eller den mer eller mindre klart
medvetna insikten härom, som år från
år fört allt flera in i föreningslifvet,
hvilket blifvit ett viktigt medel i
nutiden att konsolidera krafterna och
därigenom öka deras effektivitet, på samma
gång individualiteten lämnas fritt rum
att göra sig gällande. Ja, utan tvifvel
ligger en af föreningslifvets ädlaste och
löftesrikaste uppgifter just uti att söka
bringa i harmoni med hvarandra de två
skenbart så motsatta principerna:
samverkans nödvändighet och den
individuella okränkbarheten.
De moderna och mera utbildade
former, som förhandlingarna vid
stiftsmötena med tiden antogo, ha emellertid,
såsom antydts, hos en och annan
framkallat en känsla af något främmande
eller rent af stelt och kallt. Det mera
omedelbara och fria tankeutbytet blef
därigenom väsentligen förhindradt, och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
