Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,076.) 13 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
Holmblad, i Versås J. Hultstrand och i
Broddetorp G. ELedrén, hvilka på dagen
för 50 år sedan varit med om
föreningens stiftande.
Vid altaret tjänstgjorde såsom liturger
komministern P. A. Åstrand och v.
pastor G. Helander i Falköping, och
predikan hölls af kontraktsprosten I. Strandh
i Habo, hvilken i anslutning till Rom.
1: 16 högstämdt och medryckande
talade om evangelii världsomskapande
kraft. Från orgelläktareii utförde
folkskollärareföreningens sångkör i förening
med en barnkör under anförande af hr
K. Karlberg i Alingsås en af honom
komponerad kantat med text af det
kända märket J. J-n - en
tonskapelse, som än i väldiga körer, än i
mjuka och späda barnastämmor och än
i härligt klingande soli tolkade
stundens högtidsstämning.
Härpå framtiädde nuvarande
ordföranden, Öfverläraren J. G. Söderberg i
Lidköping och hälsade den talrikt
församlade skaran med ett anförande af
ungefär följande innehåll:
Den första onsdagen ,i augusti månad
1852 sammanträdde här i Falköping sexton
folkskollärare till ett första stiftsmöte. Det
var en ringa skara. Det var män med rinlga
anseende och ringa ställning men med en
lefvande känsla af sin höga uppgift och ett
brinnande nit för sitt ädla kall. Detta
utgör också den djupare förklaringsgrunden
till, att Skara stifts folkskollärareforening
såg dagen och ännu efter 50 långa år äger
bestånd. Många hinder, som nu äro
undanröjda eller neutraliserade, stodo den tiden
i vägen för fostrarne. De voro fåtaliga, vi
äro talrika och äga många bundsförvanter.
Detta måste vi föra oss till minnes, om vi
rätt skola fatta och uppskatta
förgångsmännens banbrytningsarbete. Må vi för oss
mana fram bilden af dessa bålda kämpar,
dessa trogna, idoga och oförtrutna tjänare
och för egen del hämta förnyade krafter
af deras exempel! Må vi. skänka dem vår
tacksamhet och vördnad!
Skara stifts folkskollärareförening har sin
historia och en lärorik sådan. Dess
utveckling genom tiden lär oss, att intet vinnes
utan kamp och att framgången och segern
betingas af den i striden insatta kraften.
Låtom oss därför på denna högtidsdag-blicka
tillbaka på de flydda åren, och vi skola då
finna, att föreningens verksamhet gått
stadigt framåt och att Gud håller sin
skyddande hand öfver allt godt verk, äfven det, som
till utseendet är ringa och obetydligt!
Sedan sångkören härpå uppstämt
hymnen »Vi lofsjunga dig, du världarnas
Gud», uppträdde f. d. folkskolläraren
G. Hedrén i Broddetorp och höll
föredrag om föreningens förhistoria.
I maj månad 1852 erhöll jag, sade tal:n,
inbjudan från skolläraren Torbjörnson å
Axvall att komma dit och träffa några
kamrater. Bland dem, som där sammankommo,
erinrar jag- mig särskildt J. A. Öhman i
Alingsås, J. R. Hesselblad i Floby och A.
S. Ljungblom i Asaka. Ett lifligt samtal
uppstod om tillkomsten af 1842 års
skolförfattning, därunder Hesselblad bland annat
yttrade: >Ingen konung i Sverige har gifvit
svenska folket en så stor gåfva som Karl
XIV Johan». Man resonerade vidare om
metoder, disciplin, sanitära missförhållanden,
skollärarnas lönevillkor m. m. Öhman
yppade då en hos honom länge närd tanke,
i det han sporde: »Borde vi icke försöka
bilda en förening för Skara stifts skollärare,
som en gång om året kunde sammankom-
ma?» Samtliga närvarande svarade härtill
ett entusiastiskt jo och beslöto att anmoda
Öhman och Hesselblad att för ändamålet
utlysa möte till Skara. Mötet kom också
till stånd, och ordförande blef J. A.
Holmblad i Gudhem. Stadgar diskuterades. Den
6 augusti samma år sammanträdde vi i
Falköping, då stadgarna stiliserades och styrelse
valdes. A mötet gick det gemytligt till väga,
och ett lefvande intresse förspordes hos alla.
Men vårt arbete mötte också stora
svårigheter: öfverallt^ fördomar och
okunnighet! »Hvad tjänar det till att barnen läsa
historia och geografi?» var en vanlig fråga.
Det var ej lätt att öfverbevisa motståndarne.
Innanläsning, kristendom, välskrifning och
räkning ville allmogen ha. Hvad som i
hög grad bidrog till att omstämma sinnena
voro examina. Far och mor ljusnade i
synen och myste godt, då de hörde sina barns
svar. De sanitära förhållandena voro
bedröfliga i skolorna, materiel saknades helt
och hållet, läsordning uppgjordes af läraren
och sanktionerades af pastor. Med lärotiden
var det ej så noga. Vi läste vanligen 6
månader. Sex timmar pr dag ansågs lagom.
Disciplinen var i allmänhet sträng, och man
mutade ej med karameller. Sådant var
skollifvet på 50-talet.
Våra stiftsmöten upptogo uteslutande
diskussioner. Men det gick trögt till en
början*. Vi voro fromma och enfaldiga och
fruktade för anmärkningar, men repade oss
med tiden. Ett lefvande intresse, en sann
brödrakärlek och en varm fosterlandskänsla
bar upp det hela. Ingen kunde då ana,
att af det lilla senapskornet skulle bli ett
stort träd.
Det af en brinnande hänförelse
uppburna föredraget beledsagades af
sångkören med »Bröder, o, slutom förbund!»
Härefter uppträdde Öfverläraren J.
G. Söderberg och tecknade i raska drag
föreningens utveckling och verksamhet
under det gångna half seklet, nära
anslutande sig till den redogörelse öfver
detta ämne, som i förra numret
offentliggjordes och till hvilken nu hänvisas.
Telegram afsändes till biskop E. J.
Keijser samt landshöfdingarna L. V.
Lothigius och C. A. Sjöcrona, från
hvilka svar senare på dagen ingingo.
Hälsningstelegram ankommo och besvarades
från Sveriges allmänna
folkskollärareförenings ordförande Emil Hammarlund,
direktör Otto Salomon och föreningens
forne sekreterare, f. d. folkskolläraren
i Lyrestad A. L. Vallqvist.
Sedan gemensam middag intagits i
Ranteiis hotellträdgård, företogs till fots
en utflykt upp till Mösseberg, från hvars
öfversta krön den storslagna utsikten
öfver bygden togs i skärskådande.
Redaktören E. Vräng i Falköping höll från
en af klippafsatserna ett fosterländskt
tal, och mötesdeltagarne uppstämde
gemensamt »Vårt fria ord» nr Svensk
Läraretidnings sångbok.
* Såsom en illustration till den tidens
förhållanden meddelade hr Söderberg i sin
historik öfver föreningen, att den 14 maj
1852 nio lärare på kallelse af biskop J. A.
Butsch voro samlade i Skara till möte. De
önskade efteråt sammanträda enskildt, men
vågade ej, förrän de bedt biskopen om lof
därtill. Denue svajade, att han visserligen
ej för egen del hade något däremot men
ansåg likväl klokast och bäst, att de icke
sammanträdde på något offentligt ställe.
Lärarne vågade för den skull ej samlas i
skolsalen utan kommo tillhopa i
Skarala-rarens privata bostad.
Härifrån styrdes stegen åter till
staden, i hvars kyrka föreningens sångkör
med biträde af domkyrköorganisten L
Vidéen i Skara gaf konsert. Om denna
är intet annat att säga, än att den gaf
ett nytt bevis på den framstående
skicklighet, hvarmed hr Karlberg inöfvar och
dirigerar sin manstarka kör, och för
publiken utgjorde en med lifligt bifall
mottagen njutningsrik stund.
Sista länken i dagens kedja af
festligheter utgjordes af ett samkväm i
Ran-tens hotellträdgård. Här intogs en
enklare aftonmåltid, hvarefter följde musik,
tal och sång i liflig omväxling. En i
hög grad originell och lyckligt funnen
idé hade ledt arrangörerna till att
framställa tvänne tablåer ur skollifvet. Den
ena visade lefvande och naturtroget en
folkskola på 50-talet med långbänkar,
sandbänkar och i gammaldags
allmogekläder utstyrda skolbarn, läsande i
cirklar, stafvande och skrifvande såsom
under lankastersysternets dagar; den andra
åter en nutida modern skolsal rned nya
skolmöbler, planscher, kartor och öfriga
utensilier, som höra till en väl utrustad
folkskola, med propert klädda skolbarn,
till orgelackompangement sjungande
fosterländska sånger.
Kontrasten var slående, och tablåerna
väckte det lifligaste bifall. .
Talens rad öppnades af hr Söderberg,
som utbragte ett lefve för kung och
fosterland, beledsagadt af hurrarop,
fanfarer och folksången. Följde så af hr
Oskar Bogren i Hössna ett högstämdt
och varmhjärtadt tal för föreningens
stiftare och veteraner, efter hvilket
stämningen kulminerade i en storartad
ovation för de närvarande gråhårsmännen,
till hvilkas ära äfvenledes kyrkoherden
A. Lampa i Hvarf uti anslående verser
strängat sin lyra.
På den vackra hyllningen svarade den
ännu i ålderns dagar oböjde och till
sinnet ungdomlige Gustaf Hedrén med
ett gripande anförande, hvari han
under tårar tog afsked af den förening,
till hvars stiftande han själf medverkat,
och inom hvilken han i 50 långa år
stått som en aktad och framskjuten
medlem.
Under tal, sång och musik fortgick
ännu några stunder den af animerad
stämning präglade sammanvaron, till
dess man vid dygnsskiftet bröt upp,
medveten om att hafva upplefvat en
bemärkelsedag i de svenska
skolförening-arnas historia.
Axel Th, Vahlström.
De 16 folkskollärare, som den 6
augusti 1852 deltogo i föreningens
konstituerande, voro: J. A. Öhman i Alingsås,
J. A. Holmblad i Gudhem, G. T.
Mattsson i Falköping, A. Andersson i Slöta,
C. J. Lexén i Herrljunga, J. Hultstrand
i Versås, A. G. Zachrisson i Varola, G.
Kallen i Karleby, J. Vallqvister i
Skölf-vened, A. M. Petrén i Gökhem, J.
Thing-vall i Torbjörnstorp, L. Karlsson i Od,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
