Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,076.) 13 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
SVENSK LÄKAKETIDNINGc
N:r 33
skolplaner och kyrkogårdar. Denna
plantering vore ock ur pedagogisk synpunkt den
viktigaste. Härigenom skulle de lära sig
att älska växterna för dessas egen skull.
Under den härpå följande
diskussionen visade sig meningarna angående
lämpligaste sättet för meddelande af
undervisning i blomster- och
köksväxtodling delade, hvaremot man var ense
med inledaren i fråga om den stora
betydelsen af trädplantering.
Utom inledaren yttrade sig mötets
ordförande samt kyrkoherden J.
Bon-qvist i Atlingbo, folkskolläraren P. S.
Hartman i Endre, fil. kand. L Sundin
i Angå och jägmästaren J. O. Sylvani
Visby, af hvilka den sistnämde uttryckte
sitt beklagande öfver det dåliga
tillstånd, hvari skolträdgårdarna
gemenligen befunne sig på ön, utan att dock
vilja lägga lärarne detta missförhållande
till last, enär den i allmänhet dåliga
jordmånen i dessa trädgårdar bure
skulden härtill.
Dagens förhandlingar voro härmed
afslutade, och den talrika skaran af
mötesdeltagare begaf sig inemot kl. 7
e. m. till biskopsträdgården, dit de
allesammans inbjudits af biskopen och
biskopinnan von Schéele.
Så snart gästerna här hunnit samlas,
uppstämde stiftets organistförenings väl
samsjungna sångkör under anförande af
folkskolläraren A. Fredin i Linde
sången »Här dvaldes fordom, sagan så har
sagt» o. s. v., hvarefter biskopen i varmt
poetiska ordalag talade för konungen.
Sedan kungssången af sjungits,
framträdde folkskolläraren i Öja, pastor
Arvid Jakobsson, och höll ett högstämdt
tal för fosterlandet, åtföljdt af hurrarop
och af sjungandet af »Vårt land.»
Följde så i ordningen ett
varmhjär-tadt tal för den svenska folkskolan och
dess lärarekår af föreståndaren för högre
folkskolan i Klintehamn H. Bröden,
hvarefter biskopen, sedan »Hör oss, Svea»
förklingat, i anslutning till de bekanta
korsfarareorden: »Framåt, I kristmän,
korsmän, kungsmän!» manade de
församlade lärarne och lärarinnorna att
troget kämpa mot mörker och
okunnighet samt den egennytta, vinnings- och
njutningslystnad, som hotade att
förgöra vårt folk.
Deltagarne spredo sig härpå till olika
delar af den härliga trädgården, där nu
vid väldiga långbord serverades
smörgåsar, mjölk och läskedrycker, under
det, en mängd kulörta lyktor spredo sitt
magiska sken öfver den rörliga taflan.
Vid half l O-tiden skedde uppbrott,
sedan skolf öreståndaren O. N.
Ljungberg framfört gästernas tack till det
biskopliga värdfolket och för dem höjt
ett lefve, åtföljdt af ett entusiastiskt
trefaldt hurra,
Torsdagens förhandlingar.
Efter bön af biskopen höll
folkskollärarinnan fröken Jenny Hallin i
Visby ett intressant föredrag öfver ämnet;
»Barnens religion».
Af den omständigheten, att det ena
folket efter det andra skaffat sig religion
fram-ginge, att ett naturligt behof af religion
förefunnes hos människan och alltså äfven
hos barnet. Detta behof hade sin grund i
själfbevarelseinstinkten, som manade den
svage att söka skydd hos en starkare.
Religionsundervisningen måste därför till en
början referera till denna för att träff,a
barnet, men på denna grund skulle sedan
rättskänsla med redbarhet, rättvisa,
medlidande och öfverseende framväxa, och
barnet med de kristnas enastående ideal,
Kristus, för ögonen fostras till en kristlig
karaktär. För att nå detta mål måste
undervisningen taga alla dess själsförmögenheter
i anspråk men i synnerhet försöka att
inverka på viljelifvet.
Därefter öfvergick man till
behandling af frågan: Kunna minimikurser f or
fattiga men normalt begåfvade
folkskolebarn i vår tid anses berättigade?
Inledare var folkskolläraren P. J. Gerdén
i Visby.
Efter en kortfattad redogörelse för de
fordringar, våra folkskolestadgor under olika
tider uppställt för barns afgång från
folkskolan ined minimikurs, samt omnämnande
af de orsaker, som gjorde, att frågan om
fattiga barns afgång från folkskolan med
minimikurs intresserade mången i vår tid,
framhöll inledaren, att dessa kurser för
fattiga men normalt begåfvade barn af såväl
etiskt-pedagogiska som sociala och
ekonomiska skäl måste anses oberättigade, ja
förkastliga.
Inledaren framställde slutligen följande
resolutionsförslag:
Mötet, som anser minimikurser för fattiga
men normalt begåfvade folkskolebarn
oberättigade, uttalar önskvärdheten af att mom.
l § 48 i nu gällande folkskolestadga måtte
utgå, samt att bestämmelserna i § 49
folkskolestadgan och § 5 i
fattigvårdsförord-ningen angående skyldighet för den
kommunala fattigvården att lämna understöd åt
föräldrar eller målsmän, hvilka icke själfva
äga tillgång,, till bekostande af barnens
skolgång, måtte i § l af
fattigvårdsförordningen intagas.
I diskussionen, som blef ganska liflig,
deltogo mötets ordförande och vice
ordförande, kand. L. Sundin, folkskolläraren
H. P. Gardell och inledaren.
Allas anföranden gingo i samma riktning
som inledarens. Blott i fråga om sättet för
det påpekade missförhållandets af hjälpande
gjorde sig en meningsskiljaktighet
märkbar, i det att prosten E. Uddin föreslog en
modifikation af inledarens resolutionsförslag,
som härigenom, och efter det att hr H. P.
Gardell gjort ett tillägg till det Uddinska
förslaget, erhöll följande lydelse:
Mötet, som anser minimikurser för fattiga,
men normalt begåfvade folkskolebam
oberättigade, uttalar önskvärdheten af att mom.
l § 48 i nu gällande folkskolestadga måtte
ändras därhän, att endast i de fall, då
kommunens oförmåga att bekosta ifrågavarande
barns skolgång kan tillbörligt styrkas, de
fattiga men normalt begåfvade barnen
inskränkas till minimikurs, såvidt icke staten
- såsom önskligt vore - i de säkerligen
sällsynta fallen träder emellan.
Vid verkställd votering segrade
inledarens resolutionsförslag, som alltså blef
mötets beslut i frågan.
Nästa fråga på programmet hade
följande lydelse: Hvad kan och bör göras
för den från folkskolan afgående
ungdomens fortsatta moraliska, intellektuella
och praktiska utbildning? Denna fråga
inleddes af folkskolläraren S. P. Dalström
i Hej de.
Inledaren sammanfattade sina
uttalanden i följande resolutionsförslag, som
af mötet utan nämnvärd diskussion
gillades :
Uttalande sin synnerliga glädje öfver det
som på lagstiftningens väg blif vit gjordt för
ungdomens moraliska fortbildning, uttalar
mötet den önskan, att den lagstiftande
makten, lärare och målsmän, måtte verka för, att
den fortsatta undervisningen måtte i
an-slagsväg få åtnjuta samma förmåner som
den egentliga folkskolans samt göras så
praktisk som möjligt och ett sinne för
kyrkligt lif, nykterhet, sparsamhet, verkligt
bildande själf studium, goda och förädlande
förströelser måtte allt starkare rotas och
tillväxa bland vårt lands ungdom.
Folkskolläraren C. Qviberg i Gärda
inledde därpå frågan: Hur bör den i
folkskolan förekommande skogssådden
och skogsplanteringen lämpligast ordnas?
Undervisningen i skogssådd och
skogsplantering borde afse att odla barnens
intelligens samt bibringa dem insikt i odling
af våra vanliga skogsträd och parkträd,
hvarför vid hvarje folkskola borde finnas
en plantskola för uppdragning af barrträd
och äfven de vanligaste parkträd.
Plantskolans skötsel såväl som utplantering
af plantor och frösådd borde verkställas af
barnen under lärarens ledning.
Kostnaderna för en sådan undervisning borde
bestridas af statskassan eller landstingsmedel.
Under den följande särdeles lifliga
diskussionen påyrkade de flesta talarne,
att skolornas arbete med
skogsplantering skulle skiljas från
skogstjänstemännens. En kommitté tillsattes för
frågans vidare utredning, hvarefter
kom-mitterades förslag skulle framläggas för
länets skogsvårdsstyrelse. Till
kommitterade utsagos jägmästaren J. O.
Syl-van samt folkskollärarne C. Qviberg i
Gärda, H. P. Gardell i Lye, J. Lyth i
Hang var och L. Mörrby i Boge.
Eftermiddagens förhandlingar inleddes
med dryftandet af följande fråga: Vore
det önskvärdt, att ett för hela stiftets
folkskollärarekår gemensamt pedagogiskt
bibliotek upprättades i Visby, och hvad
skulle k^mna göras för åstadkommande
af ett sådant?
Sedan inledaren, folkskolläraren V.
Sylvén i Visby, påvisat behofvet af ett
dylikt biblioteks inrättande för stiftets
folkskollärarekår samt angifvit de sätt,
hvarpå erforderliga medel skulle kunna
anskaffas (anslag från landsting och
kommuner samt frivilliga bidrag af för
saken intresserade personer), tillsattes en
kommitté för förslagets närmare
utredning och realisering. Häri invaldes:
hrr V. Sylvén, P. J. Gerdén och E.
V. Korsett i Visby, samt O. Herlitz i
Hälla och J. Lyth i Hang var.
Härpå företogs val af bestyrelse för
nästa möte. Härtill utsagos
folkskoleinspektörerna R. Uddin och S.
Jakobsson j folkskollärarne O. N. Ljungberg,
P. J. Gerdén och E. Sundell i Visby,
C. Qviberg i Gärda, skolf öreståndaren
H. Bröden å Klintehamn samt
folkskollärarinnan fröken Jenny Hallin i
Visby.
Nästa möte bestämdes att hållas i
Visby sommaren 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
