Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,077.) 20 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
631
visade dåligt i katekes, gjorde det nog
också i biblisk historia.
Särdeles skarpt vände sig fröken Rodhe
mot de inånga olika formuleringar, som
lärosanningarna erhållit i katekesen. Om
Luthers lilla katekes skall begagnas, så
böra åtminstone förklaringsstyckena
förbjudas eller blott begagnas som ett stöd
för läraren. Nu kunna barnen ej få
någon religiös behållning, då de gång
på gång måste upprepa samma tankar
på fyra olika sätt. De få leda för ämnet.
Det är barbari. Det är intet hugskott,
när prästerna klaga öfver att otron
griper omkring sig icke blott bland de s. k.
bildade utan ock bland arbetarne. Men
prästerna misstaga sig, om de tro, att
vi lärarinnor och lärare vilja ha bort
kristendomsundervisningen, därför att vi
vilja ha den förbättrad. Ämnet är. för
högt för att ställas som ett
examensämne. Bort med examen i kristendom!
Det enda, som skall styrka barnen i
lifvets frestelser, är religiös känsla och
öfvertygelse. Och så ställa vi det så,
att de bli utan bådadera. Kan detta
försvaras? (Starka bifallsrop.)
Mot slutet af diskussionen
konstaterade kyrkoherden Lager man, att
kristendomsundervisningen mycket klandrats
på detta möte. Tal:n ville däri se en
själfkritik. Nu hade det sagts, att det
samfund, som dömer sig själft strängt,
skulle länge lefva. Om detta vore en
sanning, skulle svenska folkskolans
lärarekår bli mycket långlifvad.
Under öfverläggningen, som från
början till slut präglades af lugn och
saklighet, hade inledaren omformulerat
tredje punkten i sitt resolutionsförslag
sålunda:
att de i system framställda dogmatiska
lärosanningarna framflyttas till skolans högre
klasser.
Med denna ändring gillade mötet
nämda förslag till uttalande.
Den fortsatta undervisningen
behandlades i följande fråga: Huru kan man
bast främja ungdomens uppfostran efter
dess afgång ’från skolan? Inledaren, hr
J. P. Olsson i Nittorp, besvarade detta
spörsmål sålunda:
Med hänsyn till de förhållanden, som äga
rum vid det stora flertalet af vårt lands
folkskolor, torde främjandet af ungdomens upp^
fostran efter dess afgång från den
egentliga folkskolan bäst kunna ske genom
inrättande af fortsättningsskolor för barn i
åldern 15-16 år, genom anordnande af
skol-och folkbibliotek samt föreläsningar, genom
inrättande af allt flera folkhögskolor,
äfvensom genom undervisningskurser för
ynglingar under beväringsexercisen.
Under meningsbytet framkommo
åtskilliga yrkanden på ändringar och
till-lägg till detta uttalande.
Öfverläraren Joh:s Johansson i
Göteborg önskade ett lagstadgande, att
kommuner, som så önskade, t. ex. större
industrisamhällen och städer, skulle äga
att göra^ fortsättningsskolan obligatorisk
för ungdomen intill en viss ålder.
Måhända skulle en dylik medelväg lättare
ha utsikt att leda till målet. Orden
>n åldern 15-16 år» borde ändras till:
intill åldern 1-5-16 år,
Skolföreståndaren Gust. Johnsson i
Göteborg framhöll vikten af att
fortsättningsskolorna blefve praktiskt anordnade
och föreslog inskjutande i uttalandet af
detta ord.
Folkskolläraren A. Thorell i Göteborg
förordade intressanta och fostrande
ungdomsmöten såsom tillägg till öfriga i
resolutionsförslaget påpekade
uppfostringsmedel.
Pastor Fritz Lusch i Göteborg
redogjorde för hvad man på vissa ställen i
Tyskland gjort för ungdochens vård och
yrkade följande tillägg:
I städer och sådana folkrika församlingar,
som äro härdar för industriell verksamhet
torde det ock på grund af de större faror,
som där hota, vara synnerligen önskvärdt
att föreningar, helst med skolrådets
medlemmar som kärna, komma till stånd för att
tillvarataga den fader- och moderlösa
ungdomens sedliga och ekonomiska intressen
under de närmaste åren efter dess afgång
från skolan.
Folkskolläraren F. Schöldéen i
Göteborg ville fullständiga inledarens förslag
med orden: genom anordnande af lyftande
förströelser för ungdomen. Och
kyrkoherden Lagerman önskade komplettera pastor
Luschs tilläggsförslag med att infoga
orden i synnerhet framför »den fäder- och
moderlösa ungdomens intressen», som
skulle tillvaratagas.
Folkskolläraren A. E. Magnusson i
Göteborg redogjorde för
ungdomsföreningarna i Danmark, Norge och Finland,
hvilka föreningar uträttat mycket godt.
Slutet blef, att samtliga yrkanden
bi-föllos, så att inledarens förslag i nästan
oförändradt skick jämte de föreslagna
tilläggen blef mötets uttalande.
Klassundervisningens brister och
förtjänster, särskildt med hänsyn till barnens olika
begåfning blef därpå föremål för
öfverläggning.. Denna inleddes af
folkskolläraren K. G. Ounnessen i Göteborg, hvilken
sammanfattade sina åsikter i frågan
sålunda:
Klassundervisningens ändamål bör vara
att bereda läraren tillfälle att genom direkt
beröring med lärjungarna medelst sin
personlighet och sin undervisning påverka
dem, så att de icke blott erhålla nödiga
kunskaper utan äfven utvecklas och
ändamålsenligt fostras; men detta mål kan ej
ernås utan
att klasserna äro små;
att endast lärjungar med likartad
begåfning och enahanda utveckling sammanföras;
att fordring-arna på det lägre stadiet ej
ställas för högt;
att svagt begåfvade barn ej pålägges
större börda, än de orka med;
att mera rikt begåfvade lärjungar ej
hållas tillbaka af sina kamrater utan
medgifvas inlära så mycket de förmå och att fritt
utvecklas enligt sin natur; samt
att barnens s j älf verksamhet i möjligast
största utsträckning tages i anspråk.
I frågan yttrade sig Öfverläraren Joh:s
Johansson i Göteborg, folkskollärarnes K.
J. Lindberg i Lundby och A. E.
Åkerlund i Göteborg, seminarieföreståndaren
Tycho Lindequist och folkskollärarinnan
Jos. Schutz i Göteborg samt kyrkoherden
Lager man.
Inledarens förslag antogs i det
närmaste oförändradt.
Sista frågan på programmet gällde
småskollärarinnans rättsliga och ekonomiska
ställning. Seminarief öreståndaren Tycho
Lindequist föreslog mötet att göra följande
uttalande:
* Mötet, som anser en förbättring- af
småskollärarinnornas rättsliga och ekonomiska
ställning- vara icke allenast med rättvisa
och billig-het öfverensstämmande utan
jämväl för den fortgående utvecklingen af vårt
folkskolcvasen gag-nelig, uttalar sig för
införandet i folkskolestadgan af sådana
bestämmelser, som göra anställandet af minst
en ordinarie lärarinna eller lärare vid hvarje
småskola och mindre folkskola obligatoriskt,
äfvensom för sådan höjning af ifrågavarande
lärarepersonals löneförmåner och
ålderdoms-understöd, som stegrade
lefnadsomkostna-der, ökade anspråk på läraredug-lighet samt
tillbörlig hänsyn till dem, åt hvilka ett
särdeles maktpåliggande uppfostringsarbete
anförtros, skäligen påkalla.
I frågan yttrade sig vidare
kyrkoher-darne Klas Kléberg, K. Torin och F.
Lagerman, folkskoleinspektören E. Cervin,
småskollärarinnan Anna Larsson i Göte- .
borg, folkskolläraren F. Schöldéen i
Göteborg och redaktör E. Hammarlund.
Folkskoleinspektören Cervin föreslog
följande resolution:
Mötet, som anser dels att en förbättring
af småskollärarinnornas ekonomiska
ställning vore med rättvisa och billighet
öfverensstämmande i betraktande af stegrade
lefnadsomkostnader och ökade anspråk på
lärareduglighet, dels ock att en fastare
anställning vore för den fortgående
utvecklingen af vårt folkskoleväsen gagnelig,
uttalar sig för nödvändigheten af följande
förbättringar i detta afseende:
att vederbörligen examinerad
småskollärarinna må jämte nu utgående
ålderstill-lägg erhålla ett första sådant å 50 kr. efter
fem års oförvitlig tjänstgöring i analogi
med hvad som i detta afseende tillkommer
ordinarie folkskollärare;
att en motsvarande höjning i
ålderdomsunderstöd beredes;
att ersättningen för bostad må utgå med
minst 50 kr. och för vedbrand med minst
25 kr.;
att bestämmelsen i gällande
folkskolestadga angående ömsesidig- uppsägning
måtte ändras därhän, att uppsägning från
skolrådets sida af vederbörligen examinerad
och ogift småskollärarinna, lärarinna vid
mindre folkskola eller biträdande lärarinna
i folkskola, hvilka inom distriktet oförvitligt
tjänstgjort under minst 5 år, skall för att
blifva gällande underställas vederbörande
folkskoleinspektörs pröfning och af honom
godkännas - alternativt vederbörande
domkapitel.
Folkskolläraren F. Schöldéen aflsåg ej
lämpligt att i niötesuttalandet inrymma
den mindre folkskolans lärarinnepersonal.
Ehuru han gärna unnade dessa
lärarinnor en förbättrad ställning, ville han
dock ej bidraga till fastlåsandet af en
sådan skolform som den mindre
folkskolan. Folkskolans bästa borde här vara
det, som bestämde mötets uttalande.
Häri understöddes han af redaktör E.
Hammarlund, som närmare utvecklade de
skäl, som centralstyrelsen för S, A. F.
förebragt i utredningen af detta ärende.
Där det ej ännu vore möjligt att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
