Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,077.) 20 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
633
framhålla för de unga behofvet af och
medlen till individens s j älf uppfostran,-genom
uppfostrarens etiska föredöme; genom en
historieundervisning, som på ett intresserikt
sätt skildrar historiens karaktär; genom
undervisning i s. k. samhällslära; genom en
varm, gedigen och lefvande
religionsundervisning’.
Programmet för dagen afslutades med
folkskolläraren P. N. Eklunds föredrag
öfver ämnet: Vetenskapens och skolans
ställ-ning till det nutida fritänkeriet.
Mången hade undrat, hvilken riktning
detta föredrag skulle gå, och hur en
skollärare vågade sig på en så
fordrande uppgift. Men föredraget vittnade
om så rik förståelse af religionens
innehåll, så stor beläsenhet på hithörande
områden, så mycken sans och måtta
samt så mycken kärlek till skolan och
den uppväxande ungdomen, att det
belönades med ihållande applåder.
Mötesbestyrelsen hade på kvällen
anordnat en konsert i S:t Maria kyrka.
Konserten inleddes med ett orgelstycke,
Largo af Handel, utför dt af direktör Sven
Körling, en son till Ystads store Körling.
Följde så ett violoncell-solo, ett
violinsolo och dessutom »Sseterjentens
söndag», förtjänstfullt utförda af ett för
ändamålet engageradt kapell. Auditoriet
lyssnade med förtjusning till musiken,
men allra mest hänförde Salomon Smiths
malmrika stämma. »Palmsöndagen» af
Faure och Aria ur »Elias» af
Mendels-sohn sjöngos så som endast Salomon
Smith kan sjunga dem. Kyrkan var
till trängsel fylld. Mötesdeltagarna hade
fritt tillträde.
Onsdagens förhandlingar öppnades kl.
9 f. m. med psalmsång och morgonbön
af fängelsepredikanten C. Otter gr en. Sedan
den förut omtalade segslitna frågan om
inspektionen ändtligen af gjorts,
Öfvergick man till frågan om
Ungdomsföreningar och lär ar nes ställning till dem,
hvilken på ett allsidigt och verkligt
belysande sätt inleddes af hr N. 0. Bruce.
Frågan om ungdomsföreningar
sammanhängde med det ständigt återkommande
spörsmålet: »Hvad bör göras för ungdomens
förbättring?» Talaren hade ombedts inleda
densamma, emedan han en längre tid varit
ordförande i ungdomsföreningen »Kullen».
I våra grannländer hade ungdomsföreningar
länge funnits, och deras verksamhet vore
där erkänd. I Finland t. ex. bildades den
första ungdomsföreningen 1881. Nu rinnas
där öfver 400 sådana med ett medlemsantal
af omkring 30,000. Dessa föreningar ha i
Finlands pågående kulturkamp mot
russi-ficeringsarbetet spelat en stor roll. Därför
ha de blifvit på allt sätt motarbetade, ja,
förbjudna men trots allt brutit nya banor
och skapat sig växlande former. I Danmark
ha ungdomsföreningarna satts i samband
med Skytte- och gymnastikföreningarna, i
Norge lefva ungdomsföreningarna,
vung-domslagene», sedan länge ett friskt lif och
ha därifrån inplanterats uti svensk jordmån
i Jämtland och öfriga delar af Norrland.
Talaren ville önska, att de inte skulle
bindas endast vid vissa landskap utan knyta
en ring öfver hela vårt land från Ystad till
Haparanda. Han skildrade därpå »Kullens»
uppkomst och arbetssätt. Dess namn sam-
manhängde med trakten, där de flesta
sammanträdena hölles, men symboliserade också
föreningens uppgift att föra ungdomen upp
på höjder med vida utsikter. Föreningen
hade utvecklats under 15 år.
Ungdomsföreningarna måste stödja hvarandra och
därför behöfdes en organisation. En sådan lär
komma till stånd snart. Ett särskildt möte
skall utlysas i Lund under sommarkurserna
af några för saken intresserade
universitets-och folkhögskolemän m. fl.
I diskussionen deltogo
folkskolläraren Zideen i Magiehem, redaktör M.
Myr sir öm i Kristianstad, pastor Arnell i
Kallinge och folkskolläraren P. Heimer
från Västraby. Alla förordade varmt
bildandet af ungdomsföreningar och
angaf vo, i hvilken riktning de tänkt sig
arbetet böra gå. Redaktör Myr ströms
anförande väckte särskild anklang.
Talaren hade varit i tillfälle att studera
arbetet inom föreningarna såväl i Norge som
i Norrland och hade just för denna frågas
skull rest till Ystad. Han ville särskildt
betona sångens omätligt stora betydelse för
ungdomsrörelsen. Hos Norges folk hade
den starka fosterlandskärleken »sjungits in».
Där samlades ungdomsföreningarna på
historiskt märkliga platser och där uppträdde
som talare Norges bäste män, skalder, präster,
lärare, lekmän; där ha dessa föreningar
förädlat och förfinat ungdomens seder. Från
de stora mötena fördes de bärande idéerna
ut i bygden och framalstrade karlek till
bygd och fosterland, kärlek till Gud. Det
ginge nämligen genom hela rörelsen en
underström-af sann och lefvande religiositet.
Vi behöfde sådana föreningar och
sammanslutning emellan dem, så att behöflig
växelverkan kunde framkallas. Föreningarnas
plattform finge ej göras för snäf utan så
vid som möjligt, på det att intresset ej måtte
slappas. Tal:n hoppades, att den tid skulle
komma, då ungdomsrörelsen skulle ta om
hand hela vår tids moderna
folkbildningsarbete och sättas i samband med
skytterörelsen och föreläsningsverksamheten, hvilka
glädjande och för tillfället lifskraftiga
företeelser förr eller senare skulle aftyna, om
de ej i samband med ungdomsrörelsen gjordes
till en verklig folkrörelse. Lärarekårens
medverkan behöfdes.
Såväl inledarens som redaktör
Myrströms anförande hälsades med lifligt
bifall. . Den af inledaren föreslagna
resolutionen antogs och lydde sålunda:
Enär ungdomsföreningar kunna bidraga
till ungdomens intellektuella och moraliska
utveckling och befrämja anordnandet af
förädlande nöjen, böra folkskolans lärare
kraftigt arbeta för att dylika föreningar
upprättas och vidmakthållas.
Sedan sången: »Upp bröder, kring
bildningens fana!» afsjungits, höll med. d:r
Vilh. Winther från Ystad ett längre,
ypperligt föredrag öfver ämnet: Några af
den moderna skolhygienens fordringar. Med
skärpa påvisade talaren, hurusom man
mångenstädes på landsbygden och i
vissa mindre städer inte ens tillgodosett
de mest minimala hygieniska fordringar.
Klandrade särskildt Skolförhållandena i
sin egen stad, där i sämsta fall hvarje
barn endast hade 2,9 kbm luft i
skolsalen i stället för behöfliga 6 l/% - 7
kbm. I senare delen af föredraget
berörde talaren en del
undervisnings-hygieniska förhållanden, såsom
klassläsning, inspektion, den myckna
katekesläsningen, folkskolan som bottenskola m.
fl. I betraktande af den framskridna
tiden ansåg sig ordföranden böra
erinra att dessa saker låge utom ämnet,
men doktorn lät sig icke förbluffa utan
genmälde lugnt, att de hörde till »den
andliga hygienen» samt fortsatte sin
framställning, i allt uttalande fullt
moderna åsikter, och visande sig vara en
äkta fullblodsoptimist. När han slutade,
hälsades han med intensiva bravorop och
handklappningar.
#
Efter middagen inledde
folkskolläraren M. Hörlén i Valleberga frågan: Hvad
kan från lärarekårens sida göras för att
motverka för tidig afgång från folkskolan?
Tal:n dröjde särskildt vid landsbygdens
skolförhållanden, om hvilka han hade
erfarenhet. Enda lagliga skälet för i förväg
afbruten skolgång vore fattigdom, men många
andra skäl åberopas. De motverkande
medlen vore att söka dels utom, dels inom
lärarekåren. De förra vore de lagliga
myndigheternas ingripande, men den vägen vore
oftast kall och kärlekslös; att »den tvingande
kärlekens makt» nästan alltid förde till målet,
kunde tal. däremot genom 28-årig
erfarenhet i skolan intyga. Hans resolutionsförslag
skulle därför blifva lika kort som inledningen.
Han ville svara: »Läraren kan sprida
lämplig solvärme i skolan».
Utom inledaren yttrade sig i frågan
folkskolläraren Huldén samt rektor Neuman
och kyrkoherden Lobin i Ullstorp. Rektor
Neuman ansåg det hårdt att neka fattiga
föräldrar att draga nytta af sina barn,
när de fyllt 12 år, men man borde dock
sträfva mot önskemålet, att skolgången
ej afslutades, förrän barnen konfirmerats.
Kyrkoherden Lobin talade om den
samverkan, som på detta område kunde äga
rum mellan lärare och skolråd.
Inledarens föreslagna resolution antogs.
Den brännande katekesfrågan hade
vid detta möte formulerats sålunda:
Hvilka förändringar rörande urvalet af
stoff för kristendomsundervisningen kunna
under nuvarande förhållanden genomföras
till fromma för detta skolans vik tigaste
ämne?
Frågan inleddes af folkskolläraren O.
Th. Huldén från Kristianstad. För
in-ledningsanförandet behöfva vi ej
redogöra, då det i koncentrerad förrn
återfinnes i den antagna resolutionen.
Diskussionen blef särdeles liflig men kom
att röra sig hufvudsakligen om det mer
eller mindre berättigade i utanläsningen.
Hr Svanlund klandrade skarpt det af
inledaren påpekade kongl, cirkuläret af
1865 i katekesfrågan; det vore, enligt
talarens mening »ett under af juristeri»,
som toge med den ena handen, hvad det
gifvit med den andra. Han var afgjord
motståndare till utanläsningen; endast
Luthers lilla katekes borde läsas
utantill.
Kyrkoherden H. Lobin i Ullstorp sade sig
också vara motståndare till en själlös
utanläsning men ville dock betona, att
man kan ej det man ej minnes.
Minnet vore starkt utveckladt hos barnen
och borde öfvas såväl som andra
själskrafter, men man borde taga hänsyn till
barnens ålder och intellektuella
utveckling och göra ett urval för olika barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
