- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
648

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 35

sökt främja intresset i vårt land för
reseskildringar och folkbeskrifningar bl. a.
genom utgifvande på vårt språk af arbeten
sådana som »Bilder från höga norden»,
»Japan i våra dagar», »I fjärran Östern»,
»Indiska dagar» och sina egna skildringar
»Minnen från Vegas färd» samt »Från Krim
och Kaukasus >.

-«*-

Svenska språkets historia.

Af de egentliga föreläsningarna vid
sommarkurserna i Göteborg hade ingen
serie erhållit så stort utrymme på
timplanen som svenska språkets historia, sedd
från det nu lefvande språkets synpunkt.
Denna upptog nämligen åtta f öreläsningar.
Bestyreisen hade härvid, af allt att döma,
tillmötesgått en allmän önskan hos de
många, som samlas till sommarkurserna
icke så mycket för att här och där få en
smakbit af hvarjehanda i och för sig
nog så förträffliga saker utan som vilja
koncentrera sig kring färre uppgifter för
att där söka bli något mer hemmastadda.
Bortåt 250 åhörare hade anmält sig till
e. o. adjunkten vid Göteborgs
folkskollärareseminarium, fil. kand. M. Granérs
föreläsningar öfver vårt modersmåls
utvecklingshistoria, och de, som infunnit
sig just för att taga en särskild uppgift
på renaste allvar, blefvo alltmer
öfverty-gade om riktigheten af sin plan och
detta genom närmare bekantskap med
såväl ämnet som föreläsaren.

Till belysande af frågans innebörd och
behandling må några ord återgifvas från
den första föreläsningen, som hölls i en
af Chalmersska institutets lokaler. (I
förbigående sagdt var stugan mycket för
trång och utbyttes snart mot
Handelsinstitutets högtidssal.)

Föreläsaren anmärkte inledningsvis, att
ämnet måhända förefölle mindre
lockande, alldenstund man ej här hade att
göra med en historia om människor i
den konkreta liffullheten af deras tankar
och dåd utan endast med den skiftande
gestaltningen af det tal, som lefvat på
deras läppar; ej heller med en historia,
som illustrerades af vapenbrak och
bragder utan allenast af kampen mellan ord
och ljud, former och betydelser. Men -
erinrade talrn - ingenting i världen är
för ringa för att vara ett värdigt
föremål för vår kunskapstörst. Och om vi
annars ha något intresse till öfvers för
det språk, som blifvit »vår andes
stämma i världen», om vi känt våra hjärtan
värmas vid den stolta klangen af musik
och »stål hos vårt svenska tungomål, om
vi känna någon ifver för dess fortsatta
utveckling till frihet och skönhet, så
böra vi ock kunna gripas af intresse för
vårt modersmåls gångna öden.

Fästa vi oss vid vårt språk endast i
dess nuvarande skede, sådant det nu
talas af vår tunga och skrifves i vår
litteratur, så skola vi snart finna, att
redan en ganska flyktig bekantskap med
dess föregående utveckling bringar till
klarhet mycket, som förut varit dunkelt
rörande språkets verkliga lefvande lif.

Insikten i språkhistorien ,bör ock verka
fruktbärande på den för våra skolor så
ytterst viktiga undervisningen i
modersmålet, äfven om tidens knapphet och
lärjungarnes outvecklade ståndpunkt ej
möjliggör ordnade ströftåg på
språkutvecklingens mark.

Vid behandlingen af ämnet utgick
föreläsaren icke blott från hvad man med
en nyfunnen term kallar nusvenskan, d. v. s.
vårt modersmål sådant det den dag,
som i dag är, verkligen talas och
skrifves, utan tog äfven hänsyn till några
litteraturalster från ett äldre språkskede,
främst den s. k. gamla
bibelöfversättningen (den 1703 utgifna Karl XII:s
bibel), vidare vår nu gällande psalmbok,
vår år 1734 utgifna, i formen ganska
ålderdomliga lagbok samt slutligen
åtskilliga ännu gängse ordspråk. För
öfrigt framställdes belysande exempel från
våra mest bekanta författares verk, allt
med fasthållande af att för hvarje
belyst företeelse hänvisa till hvad som är
nu lefvande eller åtminstone allmännare
bekant svenskt språk. Och att språket
lefver, att det har en historia bakom sig
och en framtid framför sig, att det
ständigt utvecklas och förändras - den
sanningen kunde enligt föreläsarens åsikt
ej for ofta betonas. Vi, som syssla med
språket, förstå - påpekades det - ej
mycket af dess lif, om vi fästa oss
endast vid dess tillvaro nu. Men vi
behöfva icke klättra långt uppför den
språkhistoriska forskningens kullar och
berg för att få vår synkrets vidgad, för
att betagas af något, som liknar den om
klarnande insikt siande undran, som
måste ha gripit ankungarna i H. C.
Andersens saga, när ankmamma visade
dem, att »världen är mycket stor, den
sträcker sig långt bortom prästens hage».

Föreläsaren indelade de språkperioder,
som under föreläsningarna kommo i
betraktande, sålunda:

1. Den äldre eller klassiska fornsvenskan,

1225-1375.

2. Den yngre fornsvenskan, 1375-1527.

3. Den äldre nysvenskan, 1527-1718.

4. Den yngre nysvenskan, 1718 till nu.

Af de följande föreläsningarna, som
alla åhördes med lifligt intresse, väl
utarbetade och väl framsagda som de voro,
handlade två om ljudläran, fyra om
formläran och en om betydelseläran.

Framställningen var mycket koncis.
Hade ej så varit fallet, skulle det rika
innehållet mycket väl kunnat utbredas
öfver dubbla timtalet. Utgifvandet från
trycket af denna föreläsningsserie skulle
säkerligen af alla, som däri önska en
repetitionskurs, hälsas med
tillfredsställelse. Joh. Ohlander.

E. o. seminarieadjunkten Martin Granér
är född i Oskarshamn den 26 februari 1874.
Efter i Uppsala aflagd studentexamen
vårterminen 1891 tog han teol. fil.
kandidatexamen därstädes i maj 1893 och fil.
kandidatexamen 1895, hvilken examen
kompletterades i januari och maj 1898. Sedan
G. aflagt folkskollärareexamen i Linköping
1896, tjänstgjorde han som folkskollärare i

Oskarshamn under större delen af
höstterminen 1896 och i Uppsala en del af
vårterminen 1897. Efter att under läsåret 1898
-1899 hafva genomgått profår i Stockholm
förordnades han till e. o. adjunkt vid
Göteborgs folkskollärareseminarium höstterminen
1899 och har sedan dess innehaft befattning
såsom sådan. Sedan år 1900 har han varit
verksam som en gärna hörd föreläsare dels
vid Göteborgs arbetareinstitut, dels på ett
större antal andra platser.

Fysisk uppfostran

har utgjort ämnet för fyra af adjunkten
J. V. Åkermark hållna föreläsningar vid
sommarkurserna i Göteborg. Den
oför-trutne kämpen för friluftslekarnes
utbredande i vårt land har härvid haft
tillfälle att inför ett högeligen
intresseradt auditorium klargöra de principer,
enligt hvilka ett bättre tillgodoseende af
ungdomens fysiska utbildning efter hans
mening bör kunna åstadkommas. I
anslutning till och som tillämpning af de
hållna föreläsningarna voro under flera
aftnar, då väderleken så tillät, lekar
anordnade å Heden, hvarest då under ett par
timmar åt gången ett hundratal manliga
och kvinnliga deltagare hängåfvo sig åt
det uppfriskande och under hr
Åkermarks ledning synnerligt lärorika nöjet.

Behofvet af rörelse är, sade hr A. i
en af sina föreläsningar, hos barnet lika
naturligt som hunger och törst och måste
fyllas. Friluftslekarna bilda den
naturliga grundvalen för alla andra slag af
’ kroppsöfningar.

Ungdomen bör, anser hr A., i första
skolåren börja med lättare lekar, främst
öfvas i konsten att handtera bollen samt
i kast-, sikt- och slagöfningar. Härmed
förenas lättare ordnings- och fristående
rörelser. Så småningom inträda
kraftigare stridslekar. Endast verkliga
stridslekar, hvilka genom en afgjord seger
gifva leken ett bestämdt slut, äga
förmågan att i längden fängsla intresset
och kunna bli verkliga folklekar.
Vidare förordar hr Å. utmarscher på ett
par timmar eller för hel dag, klass för
klass i samlad trupp, samt att
åtminstone en gång om året en allmän skol-.
fest i det fria med fria masstäflingar
anställas.

Lekarnes och gymnastikens
förhållande till hvarandra är i hr A:s
framställningar alltid klar och tydlig. Leken vill
alldeles icke uttränga gymnastiken utan
förbereda och komplettera densamma.
På landet kan gymnastiken af brist på
lämpliga salar ej få samma utsträckning
som i städerna. Där borde dock
fristående öfningar och ordningsrörelser
förekomma; vissa redskap borde utsättas i
det fria: bock, språngställ, klätterställ,
bom o. d. De fria öfningarna borde där
intaga större rum.

En af de viktigaste anledningarna till
bristande gymnastiskt intresse hos
ungdomen är, säger hr Å., att söka i
dålig kroppskondition. Gymnastiken
förutsätter ett visst kroppstillstånd. För att
skapa detta fordras uppfriskande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free