Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
649
stärkande friluftsöfningar. Vår tids
skolungdom är ofta fysiskt illa utrustad.
Enligt Axel Key hafva efter ett års
skolgång hvar 13:e, efter två år hvar 6:e
efter tre år hvar 5:e bleksot. I
synnerhet lider hjärtat, det viktigaste af alla
inre organ, af stillasittande.
Otillräckligt och uselt blod är det vanligast
förekommande onda. Gymnastiken kan ej
ensam både skapa friskt kroppsmaterial
och äfven forma detta. Den måste söka
hjälp, och hjälpen är friluftsöfningar. I
samverkan mellan dessa båda system är
det fysiska uppfostringsidealet uppnådt.
Endast därigenom kan den gemensamma
fienden sporten öfvervinnas.
Af de fria öfningarnas etiska vinst
framhåller hr Å. särskildt en i modet.
Vår ungdom måste uppfostras till mod
inför de stora uppgifter, som Sveriges
framtid ställer på den: mod att lyfta
vår andliga och materiella kultur under
en allt häftigare konkurrens; mod att,
om så behöfves, försvara den med lif
och blod. Mod och dådkraft kunna
förvärf vas genom uppfostran.
Den stora fysiologiska betydelsen af
de fria kroppsöfningarna ligger i öppen
dag. Och det finnes ingen form af
kroppsrörelse, som i sådan grad som
springöfningarna sätter muskelmassorna
i rörelse utan att anstränga någon
muskel särskildt. Men den form, under
hvilken springöfningarna bäst framträda,
är just friluftslekarna.
Främst sätter hr Å. bollekarna. I
»grundlinjerna» redogjordes för
tillvägagångssättet vid sex olika slag af
sådana öfningar: fotboll, korgboll,
slung-boll, ballongboll, park- och grindboll.
Härtill anslöt ock hr Å. sin
slutföreläs-ning, hvilken gällde bollens, det
yppersta af alla lektygs historia. Synnerligt
intressanta detaljer från forna och
närmare tider blefvo därvid framlagda, och
konstaterades, att bollen i de stora
kulturländerna, särskildt England och
Tyskland, nu tagits i allt vidsträcktare bruk
vid ungdomens nöjen.
En närmare redogörelse för de hållna
föreläsningarna och däri uttalade sunda
och väckande idéer förbjuder tyvärr
utrymmet. Blott det må tilläggas, att
kandidat Åkermark under sitt nitiska
arbete för den fysiska uppfostran, vare
sig han anlitar pennan, föredraget eller
det praktiska deltagandet på lekfältet,
alltid äger förmågan att tillvinna sig
förtroende, något så viktigt, ja,
oundgängligt för framgången af hvarje pedagogisk
sträfvan. Och att både äldre och yngre,
både den vuxnare ungdomen och skolans
alumner, alltmer lyssna till hans
maningar och omsätta dem i handling -
därom vittna icke minst de lifliga och
mångtaliga friluftslekar, han förmått
åvägabringa i rikets andra stad, där
äfven myndigheterna, tack vare hr Å: s
initiativ, behjärtat saken och åt
densamma lämnat pekuniärt understöd. Måtte
öfverallt friluftsleken i vårt land taga
fäste, föreningar för dess tillgodoseende
bildas och ung som äldre på lediga
stunder ägna sig åt stärkande idrott!
Heder åt dem, som gå i spetsen för
och kraftigt medverka till en sådan
nationell uppryckning!
Gottfrid Gissloiv.
Läroverksadjunkten Jolin Vilhelm
Åkermark är född i Göteborg 1861. Efter i
födelsestaden aflagd studentexamen inskrefs
han vid Uppsala universitet, där han
aflade fil. kandidatexamen 1886. Sedan år
1891 har han tjänstgjort som e. o. lärare
vid Göteborgs realläroverk, där han i
dagarna blifvit utnämd till adjunkt. Hvad
som gjort kermark känd öfver hela vårt
land har varit hans energiska och
framgångsrika verksamhet för vår svenska
ungdoms fysiska uppfostran. Sedan han år
1894 på uppdrag af Göteborgs
läraresällskap besökt Tyskland för att studera
friluftslekar därstädes, lyckades han införa
ordnade lekar vid Göteborgs tre allmänna
läroverk samt förestod de första kurserna
i vårt land för utbildande af
lekinstruktörer, nämligen lekkurserna på Nääs åren
1895_98. För att ytterligare studera
pedagogiska kroppsöfningar gjorde han som
statsstipendiat en resa i Skottland, England och
Tyskland under sommaren 1901.
Tillsammans med d:r P. Silfverskiöld
stiftade han »Sällskapet ungdomens
friluftslekar» i Göteborg, hvilket verkade för lekars
upprätthållande vid stadens goss- och
flickläroverk. I detta sällskap, som från början
af detta år fått sig af staden uppdraget att
på bekostnad af allmänna medel organisera
och leda lekar och idrott för stadens
befolkning och numera kallas »Sällskapet för
friluftslekar», är han vice ordförande och
sekreterare.
Å. har utgifvit följande handböcker i
lekar: »Ut till lek!», »Flickornas lekar» och
»Hvad skola vi leka?», broschyrerna »Om
utvidgning af kroppsöfningarna vid skolan»,
»Om kroppsöfningarna vid våra skolor ..och
lärarens förhållande till dem» och »Uber
den Stånd der Jugendspiele in Schweden»
jämte talrika uppsatser i tidskrifter och
tidningar. Dessutom har han g-enom föredrags
hållande vid skolmöten i Sverige och Norge
sökt sprida intresset för en förbättrad fysisk
uppfostran.
De synpunkter, som ledt A. under hans
verksamhet, kunna sammanfattas sålunda:
Den fysiska folkkraften, det nödvändiga
underlaget för nationell kultur och försvar
är i sjunkande på grund af förändradt
lefnadssätt, städernas och industriens tillväxt,
folkglädjen har urartat och tar sig uttryck
i lyx och öfverflöd och simpla kropps- och
s j älsf or störande nöjen. Skolan är ensidigt
intellektualistisk.
Den fysiska folkkraften måste höjas till
fromma för det fredliga arbetet och för
nationalförsvaret och för att motverka
skolans ensidighet.
Detta arbete måste’ grundläggas genom
skolan, så att alla skolor och
bildningsanstalter för ungdom upptag-a
kroppsöfningarna, att gymnastiken göres allmän och
mer effektiv och kompletteras med fria
öfningar, främst friluftslekar och utmarscher.
Läraren måste åtaga sig äfven fysisk
uppfostran och grundligt förberedas därtill
vid universitet och seminarier.
Kraftiga pedagogiska kroppsöfningar utan
alla sp ort s öfverdrift er skulle, jämte det de,
fysiologiskt sedt? grundlade allmän folkhälsa,
estetiskt sedt, väcka sund och ädel smak
hos folket, bidraga till att reformera dess
nöjen och slutligen, moraliskt sedt,
medverka till att fostra folket till tukt,
måttlighet och viljekraft.
Utfärd till Bohus fästning
ägde rum sistlidna söndag. Afdärden
från Göteborg skedde vid 12-tiden med
två förhyrda ångbåtar. Efter något
öfver en timmes färd landade man vid
Kungälf. En kort stund därefter
anlände från Marstrand konungen, åtföljd af
landshöfdingen frih. Lagerbring, »Drotts»
officerare m. fl. Efter det konungen
besett fästningen, hälsades han af
professor Vising i följande ordalag:
Deltagarna i sommarkurserna i Göteborg,
samlade från skilda delar af Eders m:ts rike,
anhålla underdånigst att få bringa Eders
m:t sin hyllning. Vi bedja endast att få
försäkra Eders m:t, att ju mera vi söka
bildning för vår tanke och vår känsla, desto
högre lyser för oss fosterlandets idé, desto
varmare klappa våra ^hjärtan för honom,
som styr detta land, som bereder dess lycka
i dess inre och dess ära inför nationerna,
som allt Sveriges folk lärt vörda och älska
såsom den vise konungen med det rika
hjärtat. Lefve hans m:t konung-en!
Fyrfaldigt hurra. Sedan härpå »Ur
svenska hjärtans djup» af sjungits, tog
konungen till orda och yttrade ungefär
följande:
Mina vänner! Jag1 tackar er för den
hyllning, I hafven visat mig, och för den kärlek,
jag i den trott mig1 finna.
Vi befinna oss här på en plats, som talar
till oss genom minnen från länge svunna
tider. På helgden af våra historiska minnen
beror till stor del Sveriges och dess folks
framtid. Ty den, som ej hedrar det
förflutna, kan kan ej på rätt sätt arbeta för
framtiden. Ihåghommen detta! Undervisen de
barn, I ären satta att uppfostra, att de skola
vörda det förflutna för att göra sig värdiga
det tillkommande. Historien är en lärdom,
som jag vill lägga eder särskildt på hjärtat
att själfva tillägna er och gifva .svenska
ungdomen del af. Måtte den Gud, som
alltid hittills beskyddat vårt land, styrka och
hjälpa eder under det arbete, I ären satta
att utföra! Detta är min innerliga önskan.
Lefve Sverige!
Åter fyrfaldigt hurra.
Så höll major Grill föredrag om
Bohus fästnings historia, hvarjämte han
för sommarkursernas deltagare från den
i brons gjutna planen öfver fästningen,
sådan den tett sig i slutet af 1700-talet,
lämnade en del närmare meddelanden
om fästningen och dess sevärdheter.
Från konungens sida visades
kursdeltagarne stor uppmärksamhet. När han
såg dem blifva tillbakaträngda af
allmänheten, lät han förstå, att de hade
förmånsrätt framför denna. »Är ni
kursdeltagare?» sporde han en gammal
lärare, och då han fick ett j åkande svar,
klappade han honom på axeln och
förklarade högt och tydligt, så att det
skulle höras af de omkringstående, att
då skulle han fram, så att han kunde
höra major Grill. En lärarinna, som ej
kunde komma fram i trängseln, erbjöds
af konungen hans sällskap genom
mängden. Och till professor Vising uttalade
han sin synnerliga glädje öfver att ha
fått sammanträffa med deltagarne i
Göteborgs sommarkurser. Vid 3-tiden
lämnade konungen fästningen och ångade
ut på Nordreälf för att vid
älfmyn-ningen möta Drott, som med konungen
återvände till Marstrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
