Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
SVENSK LÄEAEETIDOTNG.
N:r 35
ven verksamt gynnat dessa
sommarkurser. (Svarstelegram från konungen
ankom senare.)
Professor Curt Wallis föreslog härpå
en skål för kommitténs ordförande,
prins Eugen, hvars lefvande nit och
verksamma intresse för det under dessa
dagar bedrifna bildningsarbetet i hög
grad befrämjat den framgång, som
sommarkurserna haft.
Prins Eugen svarade med ett vinnande
anförande, i hvilket han framhöll sin
glädje öfver att hafva kunnat bidraga
till framgången af dessa sommarkurser
och uttalade den förhoppningen, att
resultaten af de intryck, kunskaper och
erfarenheter, som kursernas deltagare fått
i hufvudstaden, måtte föras vidare ut
ibland folket i alla Nordens länder samt
att det bildnings- och upplysningsarbete,
som under sommarkurserna bedrifvits
med lika lefvande intresse från både de
ledandes och lärandes och de deltagande
åhörarnes sida, måtte utveckla, stärka
och höja samkänslan hos Sveriges och
Nordens folk. Härpå sjöngs: »Härliga
land!»
Professor V. Leche framförde därpå å
organisationskommitténs vägnar ett tack
till alla, som medverkat, lärare som
lärjungar, till att resultatet af de nu
slutade sommarkurserna blifvit hvad det
blifvit. Talaren hoppades, att
sommarkurserna i någon mån bidragit att
utplåna den söndrande lokalpatriotism, som
är ett svenskt drag. »En genuin
Ska-nörbo tycker ej om eller gillar Falsterbo»
sade tal:n. Han hoppades, att
sommarkurserna bidragit till att sätta
hufvudstaden i intellektuell förbindelse med
landsorten och att röja hindren ur
vägen för ett gemensamt svenskt
kulturarbete för Sveriges fromma. Talaren
slutade med att ägna ett tack till
kursdeltagarne från våra grannländer och
utbragte ett lefve för det samband, som
finnes i allt fosterländskt kulturarbete.
Det anslående spirituella anförandet
mottogs med lifligaste bifall, och efter
detsamma uppstämdes »Vårt land».
Folkskolläraren E. Lundqvist i Solna
framförde därefter i ett längre anförande
kursdeltagarnes tack till föreläsarne.
Med orden »Varde ljus» till
utgångspunkt påvisade han huru det andliga
mörkret och fördomarna så småningom
fått gifva vika i världen.
Folkskolläraren Karl Fr. Forsman från
Reijmyre framförde ett tack till
Stockholms stad och dess inbyggare.
Han påvisade huru Moder Svea är en
huld moder för sina barn och att en af
hennes käraste och viktigaste omsorger sedan
länge gått ut på att sanningens och ljusets
flöden rikligt måtte kunna få strömma in i
alla hennes barns själ, väckande, närande
och utvecklande det högre lifvet och huru
hon därföre ombesörjt, att bildningshärdarna
blifvit allt flere och bättre inom landet. Han
framhöll, huru Stockholm med sina många
högre och lägre olikartade
uppfostringsanstalter, sina museer och samlingar är en
bildningens centralhärd. Han tackade för
att dessa bildningsanstalter för första
gången nu öppnat sina portar på vid gafvel för
kunskapshungrande skaror och önskade, att
det ej måtte vara den sista. Han tackade
äfven de enskilda varmhjärtade personer,
särskildt inom den svenska industriens
område inom hufvudstaden eller dess omnejd,
hvilka visat kursdeltagarne välvilja. Han
tackade Stockholms stadsfullmäktige för det
anslag de ställt till kursernas förfogande.
»Från konungaborgen och ända ned på torg
och gator – öfverallt hafva vi mötts,
yttrade talrn, af den allra största välvilja,
öppna hjärtan och öppna hem. Under dessa
dagar, hvilka likt vingade minuter hafva
flytt och d.ock äro oförgätliga, hafva vi om
möjligt lärt oss att mer än förr älska
Mä-lardrottningen, så oförlikneligt skön, så rik
på minnen, skatter och högsinta personer
med varma hjärtan.» Talaren utbragte ett
fyrfaldigt lefve för Stockholm och dess
inbyggare.
På detta tal svarade i korthet en af
de närvarande medlemmarne af
stadsfullmäktige, redaktör E. Hammarlund,
som tillade, att stadsfullmäktiges beslut
om ett anslag för kurserna varit
enhälligt. Genom detta anslag hade
stadsfullmäktige visat, att de ej blott
sysslade med gaturegleringar och dylika
materiella ting, utan att äfven kulturella
intressen låge dem om hjärtat, samt att
de ville i sin mån främja
bildningsföretag, som berörde ej blott
hufvudstaden utan hela landet. Tal:n trodde sig
kunna önska kursdeltagarna hjärtligt
välkomna igen till Sveriges hufvudstad.
Folkskolläraren E. G. Gustafsson från
’Örebro framförde i ett humoristiskt
anförande kursdeltagarnes tack till byrån
och dess nitiske ledare fil. lic. I.
Hallberg.
Folkskolläraren Gust. Blomqvist i
Örebro talade för de främlingar, som från
de andra skandinaviska länderna och
Finland kommit hit till kurserna, och
hoppades, att de ej blifvit svikna i sina
förhoppningar. Vår konungs valspråk
»Brödrafolkens väl» bör ligga oss alla
lika varmt om hjärtat som honom, och
hvar i sin stad böra vi söka främja de
nordiska folkens sanna utveckling och
förbrödring. Han framhöll ock vår
varma sympati för Finland i mulen tid.
Finnarnes tack framfördes innerligt
af en finsk lärare, och efter hans tal
sjöngs »Djupt mellan furorna».
Norrmannen Iserer Sven Tresing från
Stai, Storelvedalen, väckte stormande
bifall med sitt svarstal, som utgick från
det norska ordstäf vet »Bedre kjendskab,
bedre venskab». Mötet svarade med
»Ja, vi elsber».
Slutligen talade en ung norsk
lärarinna för »Börnene, de små», och därpå
sjöns en af direktör Lambére i Visby för
tillfället komponerad sång af en
blandad kör af kursdeltagare.
Med vemod skildes man. Men minnet
lefver.
Karl Fr. Forsman.
Några siffror.
Statistiken är ju en modern
vetenskap. Därom påmindes vi särskildt, då
vi åhörde professor Wallis’ utmärkta och
populärt hållna föreläsningar.
Några statistiska uppgifter, gjorda med
ledning af den tryckta
medlemsför-teckningen, torde också försvara sin
plats i en återblick på de nu
tillända-lupna första sommarkurserna i
hufvudstaden.
Hela antalet deltagare - oberäknadt
de 11 kommitterade, de 45 föreläsarne
och förevisarne samt de 6
byråtjänstemännen - uppgick till den respektabla
siffran 589. Detta är rekordet,
tillsvidare åtminstone. Ingen deltagaresiffra
från de under nu jämt ett årtionde
fortgående sommarkurserna inom landet of
verstiger nämligen denna.
Af de 589 voro 395 kvinnor och 194
män. Alltså utgjorde damerna ungefär
2/s eller 67 % och ej, som en
hufvud-stadstidning till mångens häpnad
uppgifvit, 90 X- På hvarje manlig
del-t ägare kom således ej mer än två
kvinliga. Men det är ju vackert så. Och
det är ett godt vittnesbörd om
kvinnans, enkannerligen vår aktade
lärarin-nekars, lust att äta af frukterna på
kunskapens träd, ej längre förbjudna som
under stammodern Evas dagar.
Välförtjänta voro ock de komplimanger,
professor Montelius i sitt stora tal från
Renberget gaf de ärade damerna, som
»lika väl som mannen kunna njuta af
forskningens frukter».
Ej mindre än 295 af de 395
kvinnorna voro i skolans tjänst. Bland dem
ha 132 i katalogen betecknat sig som
folkskollärarinnor och 17 som
småskollärarinnor; 117 ha däremot endast
angifvit titeln lärarinna. Vidare komma
till denna grupp 15 elementarlärarinnor,
8 skolföreståndarinnor, 4 slöjd-, en
språk-samt en musiklärarinna. Det öfriga
hundratalet kvinnliga deltagare utgjordes
af 48 fruar, B7 fröknar, 6 bokhållare
eller koiitorsbiträden, 4 seminarieelever,
2 sjuksköterskor, l fil. måg., l
gymnastikdirektör och l redaktris.
De 194 männen, fördelade efter
yrken, utgjordes af:
folkskollärare 120, läroverksadjunkter 6,
se-minarielärare 3, lektor l, organister 3, kantor
l, pastor l, folkskoleinspektör l, slöjdinspektör
l, fil. kandidater 3, redaktör l, journalister 3,
kapten l, hofrättsnotarier 2, hofrättsfiskal l,
kamrer l, ingeniörer 3, fabrikörer 4,
posttjänstemän 3, studerande 2, kontorister 3,
gymnast l, ritare 2, handlande 3,
landtbrukare 3, vaktmästare 2, skräddare 2,
predikant l, bagaremästare l, bokbindare l,
typograf l, eldare l, arbetare 6 och utan
an-gifvet yrke 6. "
Sålunda en rik växling af yrken och
stånd, ett i hög grad glädjande faktum
för hvarje vän af kulturellt och socialt
framåtskridande. Folkskollärarne äro
emellertid, som synes, i afgjord
majoritet, utgörande öfver 60 % af de
manliga deltagarne. Den siffran talar f Or
sig själf om vår kårs fortfarande
bild-ningsbehof.
Slutligen torde det ej sakna sitt
intresse att se, hvarifrån det stora
antalet deltagare tillströmmat. Detta
framgår af följande tablå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
