Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
653
från Stockholm............... 168
> det öfriga Svealand... 189
» Norrland................... 102
>. Götaland ___............. 99
» Finland..................... 20
» Norge..................... 8
» Tyskland_____.......... 2
» Nordamerika ............ l
Summa 589
Att stockholmarrte själfva skulle veta
begagna sig af det rika tillfället till
ökad utbildning, hade man ju rätt att
vänta. Men att - särskildt med tanke
på de* samtidigt fortlöpande kurserna i
Lund och Göteborg - så många från
alla delar af landet, ja, t. o. m. från
grannländerna, skulle hörsamma
inbjudningen till vår sköna hufvudstad var
väl mer än någon vågat hoppas.
Emil Fredrikson.
Sommarkurserna i Lund.
Sällskapslifvet.
Då i år sommarkurser blifvit
anordnade på tre olika ställen i vårt land
på ungefär samma tid, kom mången
i valet och kvalet, hvilken plats han
skulle besöka, ty alla hade lockande
program. När undertecknad emellertid
bestämde sig för Lund, sade någon: »Res
inte till Lund, ty där blir nog stelt och
enformigt i afseende på umgänges- och
sällskapslifvet.» Då det dock var mycket,
som drog mig till Lund, reste jag hit;
och om jag - på grund af den
allmänna meningen, att de välmående
skåningarna skola vara tröga och saftiga -
hyste några pessimistiska tankar, blefvo
de efter min ankomst snart gäckade, ty
jag och äfven mina kamrater kände oss
snart som hemma här och hafva trifts
utmärkt godt.
Hvad är då orsaken härtill? Jo, oafsedt
de i allo utmärkta föredragen, har
bestyreisen för kurserna på ett utmärkt
sätt sörjt för åstadkommande af tillfälle
för kursdeltagarna att utom lärosalarna
kunna få träffas och umgås med
hvarandra. För detta ändamål hade
Akademiska föreningens lilla festsal jämte
läsrum blifvit ställda till vår disposition.
Här ha vi fått på »lediga stunder»
träffas för att språkas vid, läsa tidningar
och stifta bekantskaper. Här hafva äfven
på. aftnarna ordnats samkväm, som
varit ledda af en »för nytta och nöje»
tillsatt kommitté af åtta personer,
nämligen: folkskollärarinnorn i Karolina Gren
och Stina Hellgren från Malmö (ledare
af lekkursen) samt fröken A. Ljungström
från Lund; folkskollärame N. Nilsson i
Hemmingsdynge, K. E. Johansson i
Jönköping, Frans Engström l Linköping
(sångledare), O. Ekström i Ö. Torp och A. V.
Lagergren i Lund.
Samkvämen hafva på ^vardagarna
varit ordnade så, att bestämdt program
följts hvarannan afton, hvarvid då
förekommit: uppläsning, diskussion,
deklamation, bygdemålsberättelser, fiolspelning
m. m. j allt omväxlande med friskt l j u-
dande såväl unison- som körsång. De
öfriga aftnarna har det varit mera fria
samkväm, då det oftast företagits lekar,
som på ett utmärkt sätt ledts och
ordnats af de nitiska lekledarinnorna. I
dessa lekar ha de yngre kursdeltagarne
med lif och lust deltagit, under det
många äldre med stort intresse sett på.
De båda söndagarnas aftnar hafva
kursdeltagarne af bestyreisen varit
inbjudna till större och ined allvarligare
innehåll förekommande samkväm på
Akademiska föreningens stora festsal.
Söndagen den 17 augusti höll professor
S. Ribbing föredrag »örn kristendom och
filosofi vid sekelskiftet», och söndagen
den 24 augusti professor F. A.
Johansson föredrag »om babyloniskt-syriskt
inflytande i Israel, särskildt på dess
religion». Därjämte förekom vid båda
tillfällena sång och musik, té och
smörgåsar o. s. v. Såväl föredrag som musik
och sång trängde djupt in i åhörarnas
hjärtan.
Säkert är, att hvarje kursdeltagare
med en viss saknad lämnar det trefliga
Lund, och att han härifrån medför många
angenäma och för hela lifvet outplånliga
minnen. Frans Engström.
ÄMalet deltagare
i Lundakurserna uppgick i lördags till
301 förutom föreläsarne och deras fruar.
Af deltagarne äro 109 folkskollärare, 46
folkskollärarinnor och 32
småskollärarinnor. Dessutom 9 med titeln
lärarinna. Flertalet deltagare är från Skåne,
men äfven andra trakter af vårt land
äro representerade, såsom Stockholm,
Göteborg, Nerke, Östergötland,
Värmland, Småland, Södermanland och
Bohuslän, ja, t. o. m. 4 deltagare från
Norrbottens län. Dessutom en från Berlin
och en från London.
Västerås stifts fjärde
folkskolläraremöte
tog, såsom vi i förra numret omnämde,
sin början i stiftsstaden den 19 dennes
kl. 9 f. m.
Efter gudstjänst i domkyrkan, där
biskop Lövgren predikade öfver Joh. 17:19,
hälsade mötesbestyrelsens ordförande
lektor J. Lind mötesdeltagarne välkomna,
hvarpå val ägde rum af funktionärer,
på sätt vi redan i föregående nummer
hunno meddela.
Första frågan å programmet lydde:
Huru skall under nuvarande förhållanden
undervisningen i katekes handha f v as för att
blifva till välsignelse för vår ungdom f och
inleddes af folkskolläraren P. Envall i
Falun.
Han erinrade om att »lifsbrödets allra
innersta kärna» finnes redan på de första
sidorna i katekesen. Undervisningen i denna
bör ej sättas i examensväsendets eller
uppvisningens tjänst för att bli något att
briljera med; då blifver den ej till välsignelse.
Barnen ha ej svårare att lära sig katekes
än andra böcker.
Folkskoleinspektören, kyrkoherden L. J. Z.
Leksett instämde med inledaren.
Lärarekåren hade svårigheter att öfvervinna vid
denna undervisning1, men i katekesen hade
vi något att taga vara på. Barnens
mottaglighet är naturligtvis olika, och
katekesen skall användas för barn af så olika
åldrar som 9-14 år, utan att dock
undervisningen fortskrede från det lättare till det
svårare. Väl förtjänt om skolan skulle den
göra sig, som kunde i katekesen visa en
gång, öfverensstämmande med barnens
psykologiska utveckling. Barnen borde
tillhållas att läsa väl.
Biskop Lövgren uttryckte sin tacksamhet
för att frågan blifvit upptagen på
programmet och på ett sätt, som kunde gifva ett
praktiskt resultat. Anmärkningar saknas
ej mot katekesen i vår tid, men vi skulle
föra orätt, om vi ansåge dem gälla
kristenomen. Katekesen har många motståndare
bland kristendomens vänner. Vi ha växt
upp under annan framställning af
kristendomens sanningar än katekesens. Därför
kännes katekesen som en ovan klädnad.
Det gäller att antaga den till h vardagsbruk.
Då lär man ock bäst känna, hvar och huru
den bör reformeras.
Folkskolläraren G. V. Ekelund i Falun
anmärkte, att katekesen är en officiell bok,
som ej kan rättas efter olika utveckling1.
Vissa stycken äro allt för svårfattliga. De
stycken, som skola läsas utantill, böra
särskildt utmärkas, enär det gifves präster, som
kräfva utanläsning af hela katekesen i strid
mot riksdagens uttalande.
Teol. assistenten /. Bring i Uppsala
instämde häruti samt framhöll, hurusom
enheten i katekesen borde vara Kristus.
Åtskilliga stycken i katekesen vore för
krång1-liga. På Luthers lilla katekes måste vi
fästa våra barns uppmärksamhet, om vi vilja
dem väl.
Folkskolläraren E. Hansson i Viksberg
föreslog ett tillägg till inledarens
resolutionsförslag i syfte att framhålla
nödvändigheten af en katekesreform.
Härefter beslöt mötet att med ett
dylikt tillägg godkänna sagda
resolutionsförslag, hvilket följaktligen fick följande
lydelse:
Skall katekesundervisningen bfifva till
verklig välsignelse för de unga är af vikt,
att läraren bedrifver densamma med en
djupt rotad öfvertygelse om, att han genom
densamma kan gagna sina lärjungar.
En hjälp härtill bör läraren kunna erhålla
g-enom att aktgifva därpå, att hos
barnasjälen finnes mycken mottaglighet för
lifvets heligaste sanningar; att hvad som i
sann kärlek nedlägges i barnahjärtat äfven
kan följas af förhoppning om god frukt samt
att katekesens viktigaste stycken dock
afhandla lifvets största frågor.
Hvad själfva undervisningen beträffar, må
läraren från första början och allt igenom
söka att ställa densamma i det kristliga
lifvets tjänst med särskildt aktgivande på
företeelserna af detta lif hos barnet, dock
med öppen blick för barnets utveckling till
mogen församlingsmedlem.
Så vidt möjligt må undervisningen allt
igenom hvila på historisk grundval och
ansluta sig till konkreta bilder ur lifvet.
Lärokursernas omfång och
undervisningstiden böra rättas efter hvarandra.
Hvad som gifves barnen till noggrannare
inlärande må först till väckande af
intresset och till underlättande af deras
verksamhet för uppfattning och återgifvande
omsorgsfullt genomgås å lärorummet.
Fordringarna på återgifvandet böra rättas
efter barnens olika begåfning1, så att de ej
genom att sättas för lågt fresta till slöhet
eller genom att sättas för högt väcka
afsky för ämnet.
Katekesundervisningeii bör sättas i så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
