Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
SVENSK LÄRARETIDNING.
:r 35
dant samband med skolans öfriga ämnen,
att det hela hjälper barnet att erhålla en
kristlig lifsåskådning och en mot densamma
svarande lifsutyeckling.
Då allmän själslära icke utgör något
särskildt undervisningsämne i skolan, bör det
viktigaste af densamma under
katekeslektionerna i mån af barnens utveckling
genomgås. Därigenom skall det ock varda
lättare att föra barnen till medvetenhet om
att hvad som afhandlas vid
katekesundervisningen utgöres af lefvande verkligheten.
Främst må dock läraren fara efter att
genom sin personlighet gifva eftertryck åt
undervisningen, då han ock bör äga rätt
att hoppas, att den skall varda till
välsignelse för lifvet.
På samma gång mötet gör detta
uttalande, har mötet icke velat underkänna det
kraf, som i våra dagar ställes på katekesens
form - det nämligen att dess innehåll må
gifvas i enklare, för barn mera mottaglig
form.
Andra frågan: På livad sätt kunna
folk-och småskolor bidraga till kyrkosångens
höjande? inleddes af folkskolläraren N..
V. Törnell i V. Färnebo.
I ett lifligt, med spänd uppmärksamhet
åhördt och med starka applåder hälsadt
föredrag skildrade tal:n, huru vår kyrkosång
allt ifrån Hseffners dagar varit på förfall,
och framhöll vikten af att den åter
kommer till sin rätt.
Under diskussionen yttrade sig
seminarierektorn Fr. Lundgren i Stockholm,
hof predikanten A. E. Lefrin i By,
folkskollärarne J. P. Malmberg i Västerås,
Envall och O. F. Ehn i Västanfors,
komministern A. V. Sehman i Odensvi samt
ordföranden lektor Lind. Mötet antog
därefter följande resolution:
Då erfarenheten gifver vid handen, att,
oaktadt såväl folkskolestadgan som
normalplanen bjuda lärare och lärarinnor vid
rikets folk- och småskolor att undervisa
barnen i kyrkosång, undervisningen i detta
ämne på många håll utan intresse och på
olämpligt sätt meddelas barnen eller fått
gifva vika för undervisning i s. k. andliga
sånger af understundom högst tvifvelaktigt
värde eller ock rent af försummas, anser
mötet, att undervisning i kyrkosång, den
ädlaste och mest upphöjda sångart, som
finnes, bör föras in på rätt spår och höjas i
våra skolor, för att dessa i sin tur skola
kunna bidraga till höjandet af sången vid
våra gudstjänster; och håller mötet före,
att detta mål vinnes
1) genom anordnandet af flitig och på
lämpligt sätt ledd öfning i kyrkosång med
barnen i omtalade skolor;
2) genom ett med fackinsikt gjordt
urval af våra bästa och allmännast använda
psalmmelodier, hvarvid vederbörligt
afseende bör fästas vid melodier med
gammalryt-misk läsart, till ett minimiantal af 10 i
småskolorna och 50 å 60 i folkskolorna,
hvarjämte L dessa senare skolor äfven öfvas de
vanligen förekommande mässorna och en
och annan fullt värdig kyrklig hymn,
särskildt för de större högtiderna;
3) genom att vederbörande
folkskoleinspektörer och skolrådsordförande mera än
hittills fästa sin uppmärksamhet vid och
befordra detta viktiga undervisningsämnes
rätta bedrifvande i våra skolor;
4) genom anordnandet af
repetitionskurser i sång och musik för sådana lärare
och lärarinnor, som däraf kunna vara i
behof;
5) genom att i de folkskolor, som ligga
församlingarnas kyrkor närmast, en unison
kör, bestående af med goda röster
utrustade barn, till ett antal af 10 till 20, bildas,
för att vid gudstjänsterna i våra tempel
leda församlingens sång; samt
6). genom att vederbörande prästerskap
i så god tid lämnar uppgift på de psalmer,
som komma att nästföljande helgdag sjungas,
att melodierna till dem hinna att af den i
föregående punkt omtalade koren väl
in-öfvas.
Därpå höll seminarierektor Fr.
Lundgren i Stockholm föredrag öfver »Skolans
ögonsten», med hvilket uttryck han
betecknade bibeln. Denna ville han hafva
fridlyst for den moderna kritiken och
försvarade energiskt verbalinspirationen.
Föredraget gisslade vidare vår tids
sedliga förfall, och tal:n fann detta ännu
större än under frihetstiden, då bönderna
voro ofördärfvade. Nu vore alla klasser
smittade af tidens lyte från prästerna
ned till arbetarna. Mot detta funnes
blott en makt, »Skolans ögonsten», och
hoppades tal:n, att lärarne ville stå på
den sida, som lefver och dör för den
boken.
Dagens förhandlingar afslutades med
en stämningsfull konsert i domkyrkan,
sedan mötesdeltagarna på eftermiddagen
gjort besök i de stora elektriska
etablissemangen och åsett en simuppvisning.
Onsdagen började förhandlingarna ined
bön i .domkyrkan af folkskoleinspektören,
komminister J. E. Broberg i Irsta.
Första frågan rörde huru folkskolans
lärare och myndigheter böra förhålla sig
gent emot sträfvandet att införa konsten i
skolan. Inledare var folkskoleinspektören
Broberg, som i ett sakrikt föredrag
påpekade innebörden och den stora betydelsen af
denna fråga såväl för skolan som den
utveckling och den lifsåskådning, hon
är satt att gifva det uppväxande släktet.
Diskussionen blef synnerligen liflig
och det framgick tydligen, att denna
fråga låg många varnat om hjärtat. Bland
talarne märktes folkskollärarne Ekelund,
Envall, Malmberg, O. Bejbom i Strängnäs,
C. O. Haglund i Garpenberg, L. Hellqvist
i B j or skog och P. V. Verkelin i Västerås,
kyrkoherden K. A. Hult i Skultuna och
komministern F. Linders i Västerås.
Det framhölls, huru denna fråga i
väsentlig mån beror på lärarens
personlighet och förmåga att kunna främja
barnens konstsinne, men ock att den
sammanhänger med hygieniska kraf, samt
att många hinder i synnerhet å
landsbygden resa sig mot hennes lösning i
vidsträcktare mån.
Följande resolutionsförslag blef af
mötet godkäiidt:
Skolan kan icke undvara konsten, om den
vill fylla sin uppgift att fostra sina
lärjungar till sanna människor. Konsten
bidrager att öppna ögat för allt skönt i
människolif vet och i naturen, att dana själen
att känna ädel lifsglädje och att frigöra
från det låga och för själen förnedrande.
Detta mål kan ej vinnas, utan att lärare
och myndigheter samverka för att konstens
väckande och bildande makt får göra sig
gällande icke blott i enstaka detaljer af
undervisningen utan omfatta hela skollifvet.
Skolhus och skolrum måste genom enkelhet,
sanning, ändamålsenlighet och ädel
uttrycksfullhet gifva^ ett konstnärligt intryck.
Barnen böra fostras till att se och känna
på ett konstnärligt sätt genom pedagogiskt
ordnadt åskådande af konstverk. Ingen
åskådningsundervisning i vanlig mening
får förekomma, hvilken blott tjänar till att
döda förmågan af konstnjutning, utan
konstverket skall genom sin egen kraft, såsom
solljuset väcker det slumrande fröet, väcka
barnets konstsinne. Läraren har blott, i
det han fostrar sig själf, att innerligt
uppfatta konsten, att föra barnet in på området
af de yttre anledningar, som ledt konstnären
till hans skapelse.
Såväl från pedagogisk som konstnärlig
synpunkt böra konstverk utväljas, som lämpa
sig för barnens olika utvecklingsstadier.
Blott det yppersta må användas för barnen.
Önskligt vore, att konstnärer framträdde,
som, gripna af den stora uppgiften att
skänka vårt folks barn konstens välsignelse,
ägnade sina krafter åt detta kall.
Nästa fråga lydde: »Huru bör i
folkskolan undervisningen om de rusgifvande
dryckernas natur och skadliga verkningar
meddelas för att kraftigt främja nykterhet
bland vårt folk?» och inleddes af
folkskolläraren J. Ahlén i Grängesberg.
Både i inledningsföredraget och under
diskussionen, i hvilken längre inlägg
gjordes af bl. a. fil. kand. Elof
Ljunggren i Uppsala och seminarieläraren J.
V. Algren i Växjö, betonades frågans
vikt för hela vårt folks framtid, och
mötet antog oförändradt inledarens
resolutionsförslag, så lydande:
Vid undervisningen om rusdryckernas
natur och skadliga verkningar böra
följande synpunkter beaktas, för att denna
undervisning må kunna i afsevärd mån främja
nykterheten bland vårt folk:
1) Undervisningen bör erhålla en sådan
omfattning, att lärjungen bibringas en
tillräcklig insikt i ämnet, samt göras så
åskådlig, att det meddelade blir barnets verkliga
egendom.
2) Undervisningen bör i hufvudsak
anknytas till läran om människokroppen,
hvarjämte läraren bör begagna sig af de
tillfällen, som gifvas vid behandlingen af
öfriga läroämnen, att ytterligare inskärpa det
inhämtade.
3) Undervisningen bör hafva till
uteslutande syftemål att säga barnen sanningen
om rusdryckerna samt vara fri från all
agitation för någon viss art af
nykterhetsverksamhet.
4) Läraren bör genom eget föredöme
gifva eftertryck åt det vid undervisningen
meddelade.
Sista frågan, om den nya
normalplanen, uppsköts på grund af den
framskridna tiden. Folkskolläraren i Västerås
J. P. Malmberg höll ett intressant
föredrag om minnen oeh intryck från en
resa i Tyskland och Schweiz.
Det beslöts, att förhandlingarna vid’
mötet skola tryckas att tillhandahållas
dem, som därtill antecknat sig å
framlagd lista, och att nästa stift s Skolmöte
skall hållas i Falun 1906. Till
besty-relse för detsamma utsagos
folkskoleinspektörerna J. A. Thunberg och L. J.
Z. Leksell, Öfverläraren och inspektören
i Falun E. Eriksson, seminarierektorn
H. Åkerblom, folkskollärarne P. Envall
i Falun och H. E. Hjorth i Hedemora,
samt folkskollärarinnan fröken Falk och
småskollärarinnan fröken Kumlm i Falun.
En hälsning från f. d.
folkskoleinspektören d:r C. G. Åström, som ej kunnat
infinna sig å mötet, anlände och
besvarades med ett telegram, hvarpå mötes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
