Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na- 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
655
förhandlingarna af slötos med ett
hjärtligt tal af ordföranden, till" hvilken sedan
vice ordföranden P. Envall hembar
mötets tack.
Mellan förhandlingarna utförde en kör
af folkskoleflickor under ledning af
lärarinnan Unda Boman en hel del sånger,
som vunno stormande bifall. En
manskör sjöng rytmiskt åtskilliga koraler.
På aftonen samlades mötesdeltagarne
till en friluftsfest å den utanför staden
belägna, i sitt slag enastående
anläggning, som kallas Djäkneberget. Här
ägnade hr Envall fosterland och konung ett
glödande tal, hr G. O. Haglund uttalade
varma välönskningar för folkskolan och
dess lärarekår och hr A. Molander i
Tor-tuna uttryckte i kraftiga ordalag sitt
hopp om godt förhållande och enig
samverkan mellan kyrkans och skolans
uppfostrare. Sången klingade käckt från
mötesdeltagarnas läppar, och den lilla
skolflickekören skördade nytt bifall.
Kvällen blir för många ett oförgätligt minne.
Följande morgon företogs en
ångbåtsfärd till Gripsholm, Hvarje plats å
»Aros» var upptagen redan ett par dagar
i förväg. Det är själfklart, att de många
konstskatterna’ å det gamla Vasaslottet
och färden på den fagra Mälaren skulle
hvar på sitt sätt sätta kronan på
stiftsmötesdeltagarnas sommarfärd.
Inalles voro 561 deltagare i mötet
antecknade. En stor del af dem tillhörde
prästerskapet.
Ett attentat mot
folkskollärarnes medborgerliga frihet
tyckes man vara rätt hugad för inom
de kretsar, där hätskheten mot
folkskollärarekåren för närvarande firar
sina orgier.
Hos den f. d. politiske partichef,
numera domänintendent, hvars
uppträdande vi uti förra numret något
berörde, har upphetsningen mot
folk-skollärarne påtagligen vuxit den lugna
besinningen långt öfver hufvudet. Vid
samma tillfälle, då han, för att slippa
se sin valkrets representerad af en
folkskollärare, uppmanade det
konservativa partiet att ingå förbund med
dess bittraste motståndare, tillät han
sig ock att framkasta ett oförtäckt
~hot mot de folkskollärare, hvilka
understode sig att mottaga allmänt
medborgerliga förtroendeuppdrag. Enligt
lokaltidningarnas referat ordade han
vid ett offentligt valmöte om
»nödvändigheten af en sådan reform i
lagstiftningen, att man skulle utan
vidare af skeda sådana aflönade
tjänstemän, som inte stannade hemma
och skötte sin syssla»*
Kunde denna plan genomföras, så
skulle sammansättningen af våra
nuvarande kamrar bli högst väsentligt
förändrad. Första kammaren blefve
så godt som fullständigt omskapad.
Och den politiska riktning, som härpå
komme att lida mest, blefve
näppeligen den, för hvilken folkskollärarne
förebrås hysa allt för starka
sympatier.
En lustig tillfällighet gjorde, att just
vid samma möte, där den sköna
tanken uttalades, ordet fördes af en
kontraktsprost, som tillika är
första-kammarledamot, alltså af en »aflönad
tjänsteman, som inte stannat hemma
och skött sin syssla». Antagligen var
dock hugget ej mättadt åt honom
eller öfver hufvud taget åt tjänstemän
af hans rang. Det är naturligtvis
endast folkskollärarne, hvilkas
hemma-varo är för sysslans bestridande"
under alla förhållanden absolut
oundgänglig; högre tjänstemän äro säkert
antingen mindre behöfliga för sin
tjänst eller ock - hvilket väl måste
anses troligast - utrustade med en
underbar förmåga att kunna fullt
tillfredsställande sköta sina
ämbetsplikter på afstånd. I särskild grad torde
den senaste förklaringsgrunden gälla
sådana riksdagsmän, som äro -
domänintendenter.
Helt visst är det ock på grund af
denna ämbeteutöfning på afstånd, som
de tjänstemän af högre rangklass,
hvilka hafva plats i riksdagen, äro
befriade från skyldigheten att hålla
vikarie under sin frånvaro, något som
folkskollärarne däremot i allmänhet
måste göra.
Egendomligt är det emellertid att
tänka, att den man, som kunnat
utslunga ifrågavarande hot mot en hel
klass af medborgare, under lång tid
varit en af de mest inflytelserika
inom vårt offentliga lif. Den tiden är
nu förbi, och attentatet lär stanna
inom de fromma önskningarnas värld.
Men välmeningen. är omisskännlig.
* Årets tre sommarkurser
äro, när detta nummer kommer
läsaren tillhanda, afslutade. De i
Stockholm hållna afslutades redan i
lördags, Göteborgskurserna i går och
Lundakurserna i dag. Från de olika
kurserna meddelas i dagens nummer
åtskilliga artiklar, men som
utrymmet är begränsadt, måste en del
sådana stå öfver till nästa gång.
»Endast glädjande saker
finnas att förtälja om skolväsendet,
och förhållandet emellan kyrkans och
skolans män har varit godt», hette
det i den ämbetsberättelse, som biskop
Keijser förra veckan föredrog inför
prästmötet i Skara. Omdömets
senare del kan ej annat än glädja alla
skolans vänner, hvilket däremot ej
obetingadt torde vara fallet med den
förra. Åtminstone kan det ske endast
under förutsättning af ett allvarligt
uppsåt hos vederbörande att råda
bot på den hvarannandagsläsning,
som ännu mångenstädes omhuldas
och som för ej så länge sedan
frodades i själfva den gamla stiftsstaden.
Äfven i Ryssland
råder inom de makthaf v ande kretsarna
en svår misstämning gentemot
folkskollärarne. Där borta har denna
stämning kommit till utbrott närmast
med anledning af de vidsträckta
bondeoroligheterna i guvernementet
Kharkoff, hvilka förorsakats af
hungersnöd och dämpats af guvernören
Obolensky helt enkelt därigenom, att
han låtit sina kosacker ge de
svältande bönderna knut öfver lag. Efter
oroligheternas undertryckande har
den ädle fursten, enligt hvad nyaste
underrättelser från tsarriket veta
om-förmäla, vändt hela sin
uppmärksamhet på de personer, hvilka äro, såsom
det ryska uttrycket lyder, »politiskt
opålitliga». Såsom sådana - tillägges
det - »anses alla lärare och
lärarinnor i folkskolorna och alla andra
personer, hvilka äro verksamma för
spridande afbildning bland bönderna».
Oviljan mot folkskolan och dess
arbetare är i alla land
hufvudkänne-tecknet på det rätta moskovitiska
sinnelaget.
S KOLNYHETER
Afsatt folkskollärares rätt till
ålderstillägg. Folkskolläraren i Säby
församling Anders Åhlund har hos k. m:t,
under åberopande af ansökningen i
bestyrkta afskrifter bifogade
tjänstgöringsbetyg, anhållit,
att han, som, efter att hafva tjänstgjort
såsom ordinarie folkskollärare dels i
Önne-stads -församling under tiden 18 januari
1876-29 mars 1878 och dels i Gustaf Adolfs
församling från den l april 1878, blifvit
genom k. m:ts utslag den 16 september 1898
på grund af förseelser mot § 29 mom. 3 i
folkskolestadgan och § 26 mom. l i det för
Gustaf Adolfs församling gällande
skolreglemente skild från befattningen såsom
skollärare i sistnämda församling, men den 9
juni 1899 valts till ordinarie folkskollärare
i Säby församling, måtte undfå förmånen
att i afseende å rätt att komma i
åtnjutande af ålderstillägg räkna samtliga sina
fore afsättningen varande ordinarie tjänsteår
eller, i händelse tjänsteårsberäkning i sådan
utsträckning icke kunde honom medgifvas,
så många af dessa tjänsteår, som k. m:t funne
oförvitliga.
K. m:t har den 15 d:s funnit
ifrågavarande framställning, i den ordning
densamma till k. mtt inkommit, icke till
någon dess vidare åtgärd föranleda.
Den riktiga ordningen, i hvilken en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
