Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
satte tron på en enda gud, måste
religionen beakta detta kraf.
Talaren lämnade därpå en utförlig
skildring af grekernas och romarnes
religiösa föreställningar från äldsta tid till
kristendomens framträdande och
påvisade sedan det inflytande, grekisk
filosofi och romersk kultur utöfvat på
densamma.
Professor Lindskog har en ovanlig
förmåga att behandla ömtåliga spörsmål.
Med grundlig och klar utredning förenar
han en hänsynsfull värdering. Han
nöjer sig med att gifva en tydlig bild af
utvecklingsförloppet och lämnar åt
åhörarna själfva att draga slutsatserna.
Framställningens objektivitet, frånvaron
af allt docerande jämte den fint
mejslade formen hafva gjort dessa hans
föreläsningar synnerligen högt värderade.
A. Th. Vifell
Professor Claes Lindskog föddes i Göteborg
den 15 juni 1870, aflade mogenhetsexamen
vid Göteborgs latinläroverk 1888, idkade
studier vid Lunds universitet, där han blef
filosofie doktor 1897, var e. o. amanuens
vid biblioteket 1891-1894, blef docent i
latinska språket och litteraturen 1895 och
utnämdes till e. o. professor i klassiska språk
år 1901. Lindskog var kurator för
Göteborgs nation i Lund 1895-97,
studentkårens vice ordförande 1897 och dess
ordförande 1898. Vid Lunds privata
elementarskola .tjänstgjorde han som lärare 1897-
1902. Han har utgifvit en del skrifter på
latin och tyska och är en i
föreläsningsföreningarna gärna hörd föreläsare. ’
-*-
Ingemann och H. C. Andersen.
När Lunds universitets sommarkurser
år 1898 för första gången kallade en
dansk föreläsare, visade sig detta vara
ett synnerligen lyckligt grepp. Professor
la Cours föreläsningar nämda år rönte
en storartad anslutning och räknades
säkerligen af många deltagare till de
bästa minnen, man förde med sig hem
från dessa sommarkurser. Hvad mången
kanske fruktat, att ovanan vid språket
skulle försvåra tillägnandet af det
föreläsaren hade att bjuda på, visade sig
fullständigt ogrundadt.
De danska föreläsningar, som
upptagits på detta års program, ha visat sig
minst lika tilldragande för
kursdeltagarne. Redan ämnet, Ingemann och H.
C. Andersen, var ju i och för sig
loc-hande - knappast torde några danska
författare till sina verk vara så kända
bland vårt folk som dessa - men det
blef så i ännu högre grad genom*
föreläsarens behandlingssätt.
Högskoleföreståndaren H. Rosendal är
en af de ledande männen inom den
danska folkhögskolevärlden och i sitt
hemland mycket uppburen som
föreläsare, hvilket, som man vet, ej vill säga
litet. Han äger också i framstående
grad förmågan att fängsla sina åhörares
intresse. Den breda och »saftiga»
framställningsform, som är egen för
danskarnes föredragningssätt, användes af
honom med sällsynt verkan, fri som
han därtill är från den »snakkesalighed»,
som gärna vidhäftar mindre lyckliga
föredragshållare i samma manér. Ingen
kan bättre än hr Rosendal berätta en
anekdot, så att dess humoristiska poäng
kommer till sin rätt. Men på samma
gång har han förmågan att genom en
plötslig och sinnrik strömkastning få ett
allvarligt och lärorikt moment fram ur
den mest muntrande situation.
Tydligast framträdde detta i de partier af
föreläsningarna, som behandlade de
bägge diktarnes barndoms- och
ungdomslif.
Föredrag sådana som dessa, där
åhö-rarne än skakades af munterhet, än
kände sig djupt gripna af det allvar,
som dock ständigt låg på bottnen i
föreläsarens framställning, blefvo verkliga
rekreationsstunder. Detta uteslöt å andra
sidan icke, att en reell behållning af
vetande kunde medföras från dem.
Äfven den, som förut var hemmastadd i
dansk litteraturhistoria, kunde här få
veta åtskilligt nytt. Hittills obegagnade
källor hade uppsökts af föreläsaren och
kommo till riklig användning. I all
synnerhet tilltalades man af de intryck
från personlig beröring med Ingemann,
dem hr Rosendal på en extra
föredragstimme delgaf sina åhörare, liffullt och
mästerligt som de återgåfvos.
HÖgskoleföreståndareu H. Rosendal är född
den 4 september 1839 på en hedgård i
mellersta Jylland. Efter att ha genomgått
seminariet i Jsellinge blef han 1858 lärare vid
»Grundtvigs höjskole» i Marielyst, och kom
under en följd af år i nära beröring med
biskop Grundtvig. 1859 - 67 var han lärare
vid Vejle kommuneskole men grundade
sistnämda år en folkhögskola i Vinding (Jylland),
som han förestod till 1892, då han kallades
att öfvertaga ledningen af Grundtvigs
höjskole, som kort förut blifvit flyttad till
Lyngby. Hr R. är sedan många år medlem af
styrelsen för »Dansk skoleforening» och har
utöfvat ganska stor verksamhet som
skriftställare i uppfostringsfrågor m. m. såväl i
»Höjskolebladet» som i tidskriften »Hjem
og skole». Bland hans öfriga utgifna
skrifter märkas särskildt biografier öfver
Holberg, Ewald och Heiberg i verket »Dansk
litteraturhistorie i biografier», utgifven af
V. Mailing.
E. Ingers.
Hygien för kvinnor.
Undervisningsväsendet i vårt land står
nog högt, och många och rika äro de
ämnen, med hvilka de unga göras
förtrogna. Dock har det tiderna igenom
funnits ett fält, som varit - jag vill
inte säga fridlyst, ty det vore ett illa
användt ord - men ett fält, kring
hvilket fördomarna rest sina skrankor och
om hvilket det hört till god ton att vara
okunnig. Det har ej ansetts förenligt
med det passande att med de unga
flickorna tala om förhållanden, som röra
det högsta, heligaste och underbaraste i
naturen. »Lifvets helgd» : det ljusa, fina
och rena har härigenom dragits ned till
något mörkt, fult och smutsigt.
Oerhörd skada i såväl sedligt som fysiskt
hänseende har kommit häraf.
På senare tiden har dock den
uppfattningen allt mer börjat göra sig
gällande, att skrankorna måste brytas, att
tidslånga fördomar ej längre få gälla,
att det ej längre »får sättas
likhetstecken mellan oskuld och okunnighet».
Det väckte därför stor och uppriktig
glädje, då man på programmet för årets
sommarkurser i Lund såg, att professor
Essen-Möller skulle föreläsa öfver ämnet
Hygien för kvinnor.
Vid första föreläsningen fylldes salen
genast mer än till trängsel: en stor skara
kvinnor, ej endast kursdeltagarinnor, utan
äfven andra från Lund och omnejd,
som skaffat sig biljetter härtill, väntade
med intresse, hvad som komma skulle.
Och så inträdde föreläsaren och intog
sin plats på katedern. Enkelt och
flärd-fritt var hans uppträdande, enkla, varma
och öfvertygande ljödo orden, då han
angaf de synpunkter, han tänkte följa.
Man visste genast, att här stod den rätte
mannen, en man, som lade sin själ i
sitt arbete, en man, hvars verksamhet
var hans lifsgärning.
Och sedan följde föreläsning efter
föreläsning, väntad af en ständigt ökad
skara, följd med ständigt ökadt intresse.
Om föreläsaren, såsom han i början
nämde, endast efter mycken tvekan och
med tvifvel om, huruvida rätta
tidpunkten ännu vore inne, åtagit sig detta
arbete, så tror jag, att hans farhågor
ganska snart försvunno.
I närmare detalj öfver ämnet kan jag
ju ej ingå; jag vill blott säga, att
föreläsaren på det mest fina, allvarliga och
tilltalande sätt uttalade de åsikter, gaf
undervisning om de ting, öppnade de
synvidder, gaf svar på de frågor, om
hvilka det rörde sig. Att någonting
måste göras för de unga flickorna i detta
hänseende och på ett annat sätt, än
hittills varit fallet, att underwisning måste
meddelas, i hemmen af mödrar och i
skolan v af lärarinnor, därom var talaren
förvissad, och därom blefvo alla, som
hörde honom, lifligt öfvertygade.
Men på intet område blir
undervisningen så svår som här: finkänslighet
och försiktighet äro af nöden, det gäller
att lyssna till maningsropet åt Moses:
»Träd icke hit, förrän du dragit dina
skor af dina fötter, ty rummet, som du
beträder, är ett heligt rum!»
Jag kan ej annat än sluta med ett
tack till föreläsaren, som bröt med
fördomarna och talade fria, öppna, ärliga
ord; ord, som voro väntade och
behöfliga, som mottogos med allvar och
ansvarskänsla, och som förvisso skola blifva
till välsignelse. Lina Gren.
Professor Gustaf Elis Essen-Möller föddes
i Jönköping den 17 februari 1870, aflade
studentexamen i Göteborg 1888, blef i Lund
fil. kand. 1890, med. kand. 1895, med.
licentiat 1898 och disputerade för medicine
doktorsgrad 1899. Efter att ha varit e. o. och
ordinarie amanuens vid ett par af
universitetets medicinska institutioner utnämdes
han till docent i obstetrik och gynekologi
1899 samt förordnades 1900 att förestå e. o.
professuren i detta ämne. Till e. o. professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
