- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
680

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

680

SVENSK LÄRARETIDNING

fl m 36

motionen- angående införande af
hvar-annandagsläsning.

Skolrådet hade med en ingående och
grundlig utredning, offentliggjord i
ortstidningarna dagen förut, reducerat
motionärernas motiv till deras rätta värde
och för sin del sagt ifrån, att det icke
ämnade tillåta något tillbakagående.
Bjärtrå vore ej mera betungadt för sitt
skolväsen än andra stora församlingar
i närheten, och gentemot den kommunala
sparsamhetsifvern åberopade det § 49
af folkskolestadgan »med dess
allvarsamma och gent emot de fattiga barnen
kärleksfulla bestämmelse». Icke heller
vore talet om de långa skolvägarna att
fästa sig vid. Intet barn i hela
församlingen hade så långt som en timmes
väg till skolan, de flesta icke mer än
10 eller 15 minuters eller mindre, och
endast 129 af församlingens 883 barn
i skolåldern (14,6 procent) hade öfver
en half timmes skolväg.

Petitionärerna hade påstått, att barnen
»lära lika mycket» i skolor med
hvar-annandagsläsriing, som i skolor med
hvardagsläsning, hvilket af skolrådet på
det bestämdaste bestreds med
hänvisning till det oemotsägliga faktum, att
man under enahanda förhållanden icke
kan medhinna lika mycket arbete på
en dag som på två dagar.
Petitionärerna hade vidare sökt stödja sitt yrkande
genom krafvet på »rättvisa», som
fordrade, att intet barn borde få mera
undervisning än det andra. Häremot
genmälde skolrådet, att petitionärerna i sin
ifver för en rättvis skolordning alldeles
tagit miste om vägen. Då nu
majoriteten af distriktets barn finge hel tids
undervisning, så vore enklaste sättet för
skipande af rättvisa att se till, att äfven
minoriteten finge det. Då skolrådets
uppgift vore att »hafva sorgfällig vård
om distriktets skolor och vaka däröfver,
att barnen flitigt begagna det tillfälle
till undervisning, som blifvit dem
beredt», hade skolrådet, sin plikt
likmä-tigt, icke kunnat bifalla petitionärernas
begäran genom att utan vidare och
alldeles i oträngdt mål införa
hvaran-nandagsläsning i »samtliga distriktets
skolor».

Sedan ordföranden uppläst detta
skolrådets protokoll, tillkännagaf han, att
han, som inhämtat folkskoleinspektörens
mening, komme att vägra proposition på
något som helst yrkande i denna fråga,
emedan det enligt folkskolestadgans § 9
mom. 2 och 3 samt §§ 13 och 14.
till-komme skolrådet ensamt att besluta i
frågor rörande lärokurser och läroplaner
samt dessas ändring. Emellertid skulle
det icke vara de närvarande förmenadt
att yttra sig öfver ärendet, om de så
för godt funne.

De 323 motionärerna, som tycktes
vara mangrant samlade, sågo förbluffade
ut, men då ordföranden genom att
hänvisa den med hans utslag missnöjde till
domkapitlet ådagalade, att detta var
hans allvarliga mening, så var det ej
annan råd än att resignera, och så för-

vandlades kyrkostämman på rak arm
till ett det egendomligaste
»föräldramöte», nian gärna kan tänka sig, utlyst,
som det var, på officiell väg (både
genom kungörelse från predikstolen och
genom annons -i ortstidningarna) samt
pågående under officiellt ordförandeskap.

Den begärliga »diskussionen» brast
genast lös.

Sedan hemmansägaren Berglund i
Grässjö uttalat sin skolrotes tack (!) till
skolrådet för att där icke anordnats annat
än en mindre folkskola med
hvaran-nandagsläsning . och betonat, = att detta
visat sig fullt tillfredsställande (!),
emedan barnen i Bålsjöroten fått lika
bra afgångsbetyg (!) som i de andra
skolorna, ehuru de hade endast en
gammal, sjuklig och döf småskollärarinna,
gafs ordet åt oppositionens främste
debattör, sågverksarbetaren och
godtemp-lartalaren J. Edlund i Lugn vik. I ett
längre och flera kortare anföranden
främ-häfde denne under sina medpetitionärers
intensiva bifallsyttringar krafvet på
bifall till deras begäran.

Upprepade fall af skolsjukdomar hade
inträffat, hvilka visade, .att den nuvarande
skolordningen vore alldeles förkastlig. Den
oerhördt betungande läxläsningen, »3 å 4
blad i bibliska historien och l å 2 bud i
katekesen» o. s. v., gjorde, att barnen fått
afsky för skolan och allt hvad därtill hörde.
Nu vore reformvännerna enligt
ordförandens utslag endast nåde ansökande
Supplikanter, mep detta skulle de minnas, då
oktoberstämman komme och det vore fråga
om skolstaten för nästa år, ty skolväsendet
hade i det stora hela visat sig alldeles
odugligt, i det barn, som fått sex års daglig
undervisning, icke kunnat skrifva ett enkelt
kvitto och i öfrigt visat sig högst okunniga.
Den från många håll beklagade
förvild-ningen hos den uppväxande ungdomen
tillskref s folkskolan: utkomna därifrån hade
de unga behof af att få reagera mot det
tvång, som där föröfvats mot dem, och en
följd däraf vore det vilda lif, som
mångenstädes fördes. Till bestyrkande af sina
påståenden uppläste tal. långa utdrag ur
professorerna Tigerstedts och Keys arbeten,
hvilka han anförde till stöd för hvar
annandagsläsningens införande(!) i distriktets alla
skolor. (Anförandet framfördes i hånfull
ton och andades förakt för all
skolundervisning samt belönades med ihållande
applåder och bravorop från stämmomajoritetens
sida.)

Folkskolläraren M. Tennman å Sandö ville
till den föregående talaren, huru underligt
det än kunde låta, frambära ett visst tack
från skolans sida, Folkskolan vore en
institution, som icke kunde uppfylla sin
bestämmelse, om deri icke stode i ständig
kontakt med det lefvande lifvet omkring’ den.
Därför vore kritik äfven af det slag, som i
dag presterats, hälsosam för skolan och dess
arbetare. De hygieniska förhållandena
tarf-vade förbättring, därom vore ingen mera
lifligt öfvertygad än tal. själf. I
öfverensstämmelse därmed hade han vid senaste
möte mellan skolråd och lärarepersonal
framhållit åtskilliga förbättringar, som först
af-såge att afhjälpa sådana olägenheter som
de nu framhållna och hvilka borde af
skolrådet på det noggrannaste beaktas. Så
hade han påyrkat bättre uppsikt öfver
barnens dietetiska förhållanden, förkortning1 af
den dagliga lästiden i synnerhet i
småskolans första klass m. m. Skulle det befinnas
vara ined verkligheten öfverensstämmande,
att läxor af den beskaffenhet, hr Edlund
talat om, gifvits i någon skola, så borde
naturligtvis sådant af skolrådet helt enkelt

förbjudas. Vid Sandö folkskola, från hvars
område dess bättre intet enda instämmande
afhörts i det missljud, som nu tonade’så
mäktigt från socknens alla öfriga dJelar,
hade en företagen undersökning visat, att
intet enda barn behöft använda längre tid
för läxläsning i g-enomsnitt än 3/4 å, l timme
pr dag. Flertalet hade användt endast en
half timme.

Tal:n medgaf, att inom distriktet allt för
mycket lagts an på katekesutanläsning,
emedan skolrådets ordförande höll så styft
därpå. Ville oppositionen vara behjälplig
med en ändring därutinnan, så skulle han
vara ännu mera tacksam. Men skulle den
nu rådande stämningen visa sig vara en
verkligt upplysningsfientlig rörelse, då
beklagade han djupt dessa små jordbrukare
och industriarbetare, för hvilkas skull man
nu som bäst landet rundt arbetade på
utsträckta medborgerliga rättigheter. Detta
arbete vore då förspilld möda, hvad Bjärtrå
beträffade. Reformer kräfdes på folkskolans
område, reformer åt rätt håll, men icke
sådana, som inskränkte lästiden och allra
minst den, som ginge ut på införande af -
»Hvarannandagsläsning».

Förvaltaren S. Grapengiesser å Sandö
tillbakavisade de beskyllningar, som mot
skolrådet framkastats för illvilja, samt för att
det skulle afsiktligt och mot bättre vetande
velat tillbakavisa petitionärernas önskningar.
Skolrådets ledamöter hade handlat efter
bästa öfvertygelse och han motsåge med
lugnt samvete den dagt då nya val skulle
ske. Gillade man då ej det beslut, hvartill
skolrådet kommit och hvartill tal. i sin mån
medverkat, så ville han visst icke låta
omvälja sig. Bland andra skäl, som bestämt
hans ståndpunkt till frågan, vore ett
särskildt afgörande, nämligen lärarekårens
enhälliga önskan. Då tydligt vore, att
lärar-nes arbete skulle blifva mindre
ansträngande vid Hvarannandagsläsning, måste han
förstå, att viktiga uppfostringsintressen stode
på spel, ty om resultatet blefve lika godt
med mindre arbete, vore det väl
besynnerligt, om de, som måste tillerkännas den
grundligaste både på studier och erfarenhet
fotade insikten, skulle vilja alldeles
onödigtvis pålägga sig- ett tyngre arbete. Nej,
lärarne hade nog allt för väl märkt, att de
genom att dag för dag få barnen under,
sin vård, lättare lärde känna dem, bättre
komme åt dem, m. e. o. finge dem bättre
i sin hand till fromma för deras allsidiga
utveckling. Protesterade mot att på skolan
kastades skulden för en förment tilltagande
förvildning, då det tydligen funnes så många
meddragande faktorer, hvilka ingen kunde
vara blind för, som ville vara rättvis.

Kommunalstämmans ordförande,
handlanden A. Björner i Strinne, hade i
ortstidningarna förevitats, att han vid en
föregående stämma skulle ha sagt sig vilja
»afskeda halfva antalet lärarekrafter» för
att lättare få hvarannandagsläsningen
införd. Med anledning däraf bad han få
be-riktiga detta sitt yttrande, som han ej kunde
bestrida, därmed att han velat för framtiden
ha det annorlunda ställdt åtminstone på
rena landsbygden, så att vid eventuell
ökning af barnantalet hellre en delning af
barnen skedde än att nya lärarekrafter
anställdes. Däremot hade han icke något
sådant yrkande för industriorternas skolor,
där verksägarne med erkännansvärd
uppoffring gjort så mycket för skolväsendets
förbättrande.

Handlanden M. Svanholm i KÖ j a hade
haft alla sina barn i folkskolan och hade
allt skäl att vara tacksam för den
undervisning och fostran, de där erhållit. Ej hade
de lidit hvarken af för långa läxor eller af
»för mycket stillasittande»; ett sådant tal
vore osant och otacksamt, och han ville för
sin del ej vara med därom.

Ett tiotal andra talare, allmogemän
och arbetare, hade dessutom ordet un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free