Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (1,080.) 10 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
"SVENSK LÄRARETIDNING.
697
Öfverläggningen fick utgöra svar på
frågan.
#
D:r Strandmark föreslog, att ett
upprop borde utfärdas med en maning till
dem, som stode redo att bege sig till
Amerika, att betänka sig. Denna
maning borde tryckas i tusentals exemplar
att spridas till alla hem.
Mötet uttalade sig till förmån för
tanken och uppdrog åt d;r Strandmark att
författa ett sådant upprop och åt
styrelsen att sprida det.
#
Under mötets lopp afsändes telegram
till konungen, till statsrådet C. v.
Friesen och till förre ecklesiastikministern
Claeson. Svarstelegram anlände.
#
Som synes af förestående redogörelse
för mötet, var det många viktiga frågor,
som voro uppe. Den viktigaste af alla
var nog den om bildande af en
folkhögskolans lärareförening. På dess
utgång var ju ock så många af de andra
frågornas lösning beroende. Allt skulle
nu hänskjutas till styrelsen ,som man
gärna tycktes unna all möjlig
maktfullkomlighet, bara den vore arbetsam
och driftig och bragte en mängd frågor
till en lycklig lösning. Men nog synes
det, som man begärde väl mycket af en
tremannastyrelse, som på grund af våra
svenska afstånd ej har så lätt att
samarbeta, då man på en gång fordrar, att
den skall handlägga följande viktiga
ärenden: utreda frågan om
parallellkurser, fastställa grunder för utdelning af
statens stipendier, utreda frågan om
erhållande af billiga lån till byggnader,
taga i öfvervägande sättet för
anskaffande af lämplig skolmateriel, utreda
möjligheten af en stor allmän svensk
folkhögskoleförening samt utgifva och
sprida en folkskrift om emigrationen och
dessutom till nästa möte framlägga mera
detaljerade grundlinjer för föreningens
verksamhet.
Det må ju också vara att önska, att
den nya föreningen och dess styrelse
hvar i sin mån skola kunna bidraga till
att föra den svenska folkhögskolan
framåt, till lycka och välsignelse i första och
närmaste rummet för den stora
ungdomsskara, som årligen samlas i dess
salar, men därmed också för fosterlandet
i dess helhet. S. V.
Osund trängsel.
Ett. lättförklarligt missförhållande oeh
ett försummadt botemedel.
I Dagens Nyheter för i lördags
läses följande, som vederbörande gjorde
väl i att uppmärksamma och beakta:
Trängseln vid elementarskolorna i
hufvudstaden artar sig till att bli kronisk.
Äfven i höst får man bevittna, hurusom
ett stort antal elever måste vägras
inträde af brist på plats i läroverken.
Man hade ändå hoppats att denna gång
få slippa denna foga angenäma
utestängning, eftersom Stockholm fått ett nytt
läroverk på Kungsholmen med två första
klasser. Men det ser ut, som om den
ökade tillgången åstadkommit en ännu
rikligare tillströmning än förut.
Faktum kvarstår i alla händelser, att
läroverken äro öfverfyllda och att ett
flertal gossar ej fått tillträde, trots det
att deras kunskaper berättigade dem
därtill. Det är för tidigt att ännu kunna
lämna någon exakt totalsiffra, men på
de förfrågningar vi gjort har det
uttryckts förmodan, att den blir större i
år än förra hösten. Vid Södermalms
högre allmänna läroverk ha exempelvis
37 inträdessökande, trots att dej haft
godkända kunskaper, måst afvisas.
Rektorerna äro naturligtvis inte
tillfredsställda med att nödgas vidtaga
sådana åtgärder. Det är i somliga fall
riktigt h j ärtslitande att behöfva säga
nej, yttrade en rektor till oss. Ännu
ett nytt läroverk, exempelvis i Maria
församling, skulle behöfvas för att få slut
på dessa upprörande förhållanden. Å
andra sidan ställdes en uppmaning till
de föräldrar, som satt sina barn i
folkskola, att låta dem - om de nämligen
ej ha särskildt stor fallenhet för läsning
- gå igenom folkskolans alla klasser
och sedan skaffa dem plats. Nu händer
det i stället inte så sällan, att barnen
från t. ex. sjunde kursen flyttas öfver
till elementarskolan, där de med sin
klena begåfning bli till en börda för
undervisningen och måhända utestänga
sådana, som hellre bort komma i
åtnjutande däraf.
Emellertid, -en ändring härvidlag skulle
nog inte enbart medföra en lösning. Det
torde vara behöfligt att på allvar ta i
tu med denna fråga till förebyggande
af att Stockholm blir lika okändt för
skolbrist som det en tid varit för
bostadsbrist.
. . *
Vi instämma: det torde verkligen
vara behöfligt att på allvar ta i tu
med denna fråga.
Alldeles obestridligt är, att här
föreligger ett stort missförhållande.
Detta består naturligtvis icke däri, att
ett allt jämt växande antal
föräldrar söka bereda sina barn en
längre gående undervisning än i den
vanliga folkskolan stått att erhålla.
Att de så vilja, är tvärtom i hög
grad glädjande. Få äro väl ock i
våra dagar de, som beklaga sig
häröfver. För öfrigt hjälpa i
förevarande hänseende inga beklaganden;
behofvet af en grundligare
underbyggnad gör sig med oemotståndlig makt
gällande, och antalet
bildningssökande kommer för framtiden, så vida vi
ej drabbas af någon svår ekonomisk
kris, icke att minskas utan endast
att oaflåtligen tillväxa.
Frågan är då: huru skall härstädes
det stegrade behofvet af
undervisningstillfällen på lämpligaste sätt
tillgodoses? Månne genom uppförande
af nya allmänna läroverk i samtliga
stadsdelar?
Erfarenheten synes icke gifva vid
handen, att den oerhörda trängseln
därigenom skall kunna undvikas.
Trots Kungsholms nytillkomna
läroverk med sin dubbla nybörjareklass
ser det ju ut, »som om den ökade
tillgången åstadkommit en ännu
rikligare tillströmning än förut», och allt
talar för, att ett nytt allmänt
läroverk i Maria skulle medföra samma
verkan.
Godt och väl- kan vara, att man
uppmanat »de föräldrar, som satt sina
barn i folkskola, att låta dem - om
de nämligen ej ha särskildt stor
fallenhet för läsning - gå igenom
folkskolans alla klasser och sedan skaffa
dem plats». Men hvad hjälper detta,
så länge inga åtgärder vidtagits, som
kunna göra vederbörande föräldrar
mera benägna att efterkomma en dylik
maning?
Hvad dessa föräldrar för sina barn
önska, är ju som sagdt en
vidaregå-ende undervisning än den som i den
s. k. egentliga folkskolan meddelas.
Skola de i godo kunna förmås att
låta sina barn kvarstanna i
folkskolan, måste man därför kunna visa
dem, att tillfälle till en dylik
undervisning bjudes äfven i denna^ d. v. s.
att efter genomgåendet af folkskolans
lägre afdelning följer såsom
öfverbyggnad en väl organiserad
folkskolans liögre afdelning.
Detta har man hittills icke nog
allmänt beaktat. Visserligen finnes
enligt folkskolestadgans bud i
Stockholm en »folkskolans högre
afdelning», men åt någon synnerlig
omvårdnad har den tyvärr ej haft att
glädja sig. Den har länge varit
inskränkt till ett enda år, och ett
förslag att utvidga den till tvåårig blef
i fjor af kyrkofullmäktige
tillbaka-visadt med den stora majoriteten af
35 röster mot 13. Till och med inom’
själfva folkskoleöfverstyrelsen hade
röster höjts mot denna nödtorftiga
åtgärd.
Synnerligen belysande för den
kortsynthet, som härvid gjort sig
gällande, är den omständigheten, att ett
framlagdt förslag om införande af ett
främmande språk på läroplanen för
»folkskolans högre afdelning» blifvit
afslaget. Nu är det väl bekant, att
en af de väsentligaste
bevekelsegrunder, som förmå föräldrar i våra
större städer att sätta sina barn i
allmänna läroverket, just är deras
önskan att låta sina barn inhämta
ett främmande språk, enär
bekantskapen härmed ofta visat sig vara
af betydelse för barnens fortkomst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
