Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,081.) 17 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
toge sig!* att knäcka ryggraden på folk.
Mot sådana försök uppifrån måste vi säga
sanningen så väl vi kunna. Men ej
heller nedifrån finge man utöfva andligt
våld. Äfven om man vore principiell
vän af fackföreningar, måste man
klandra deras sätt att undertrycka friheten
och att söka arbeta fram en ny värld
med knäckta ryggrader. Det bör finnas
en stor respekt för lag och rätt men
också stor respekt för personligheten.
Därpå talade hr Klockars om
Patriotism och kosmopolitism i
folkhögskolan.
Leo Tolstoy och många ^ndra anse
patriotismen som en dumhet, ja, såsom
omoralisk, likaså socialisterna, som kalla
den en förundransvärd vidskepelse.
Äfven naturvetenskapsmannen söker på sin
väg uppvisa detsamma. Å andra sidan
har det framhållits, att vi ej kunna
älska hela världen, och att hvarje folk
har sin begränsning och sin uppgift att
fylla. I skolan gäller det att framhålla
såväl patriotismens som
kosmopolitis-mens betydelse. Vi böra akta oss för
att tala godt endast om vårt land och
illa om andras.
^Under den följande diskussionen, i
hvilken flera talare deltogo, framhölls
kraftigt med exempel ur historien
hvilken gränslös olycka det vore att bli
uppryckt ur fäderneslandets grund.
Kosmo-politismen må vara god, men
patriotismen är dock lifvet. Liksom hvar och
en har sin personlighet, så har hvarje
nation sin individualitet. Vi böra bygga
på hemmets grund men hafva dörrarna
öppna utåt, främst åt grannarna.
Under eftermiddagens sammankomst,
som leddes af d:r Holmström, höll hr
Holmberg föredrag om
Upplysning och uppfostran.
Upplysningen är ej enbart ett medel
till det goda utan äfven till det onda
och är därför icke nog. Det åligger alla
skolor att äfven arbeta på att förädla
människan. Svenskarna ha större
läs-kunskap än andra men äro sämre
uppfostrade än många folk. Vi böra föra
ett allvarsamt krig mot onda drifter hos
människan och ge näring åt det
gudaborna hos henne. Vi böra ge
ungdomen icke blott tankeskärpa utan äfven
trosvisshet. Våra läroverk lida af en
förfärlig förståndsdressyr, som suger
lifs-kraften ur många. I folkhögskolan, som
lefver under ]yckliga förhållanden och
ej blifvit fasthängande i
reglemente-rände, borde man arbeta på att föra
bildningsintresset in i själen och att få
eleverna att vilja bli bättre. Man borde
lära eleverna, att de liksom stå med
roten i mullen men böra stå med
kronan i höjden. Vid uppfostran kan man
ej undvara religionens hjälp, och en
re-ligionshistorisk ström bör genomgå
framställningen af profanhistorien. Kultur-,
historien bör i främsta rummet behandla
stora personligheter, och man bör ge
ungdomen inblick i det nationellas
betydelse. Ord, som ej tilltala känslorna,
få lätt blytyngd, ty drifhjulen heta
begär, drifter och känslor. Låtom oss
arbeta på att lifva vår ungdom till allt
godt, så att människolifvet må bli bättre
och ljusare!
Till sist höll redaktör A. Bobjerg i
Kolding föredrag om
De danske höjskoler i Nord-Amerika.
Våra utflyttade landsmän ha det ofta
bra i ekonomiskt afseende, men många
lida andligen skeppsbrott, sedan de
bortkastat språk och fosterlandskärlek, eller
komma de lätt i den ställning, att de
få lefva på andlig svältkost. Förutom
det, som genom kyrkor, fackskolor,
kurser för äldre m. m. gjorts för att ge
Utvandrarne det, hvaraf de kunna
andligen lefva, må särskildt nämnas, att det
under årens lopp inrättats fem
folkhögskolor, af hvilka två ännu lefva.
Tillslutningen har ej varit stor, men så
hafva de också arbetat under svåra
förhållanden. Då de saknat understöd,
hafva de flesta föreståndarne måst lefva
af andra inkomster, och de flesta
eleverna hafva stannat endast en kortare
tid på skolorna.
Utflykter.
Lördags morgon företogs med extratåg
en utflykt till Vadstena, hvars klosterkyrka
först besågs. Prosten R. Fjetterström
höll därvid föredrag om kyrkans
historia och märkvärdigheter. Därefter
delade sig sällskapet. Somliga gingo för
att bese knypplingsarbeten, andra
be-sågo slottet och åter andra de forna
klosterbyggnaderna, som numera delvis
användas till hospital. Uppehållet i den
minnesrika staden blef tyvärr allt för
kort.
Ett femtiotal af mötesdeltagarne, mest
främlingar och de svenska
föreståndar-nes familjer, fortsatte färden till
Lunne-vads folkhögskola, dit de voro inbjudna
af hr och fru Odhner. Vägen togs
öfver Linköping, där domkyrkan besågs
under ledning af läroverksadjunkten A.
Sterner.
Söndags förmiddag hölls predikan af hr
Nörregård, och på e. m. hölls stor
Nordisk folkfest.
Sedan hr Odhner hälsat de talrikt
församlade, bland hvilka särskildt märktes
landshöfdingen grefve L. Douglas i
Linköping, välkomna, bragte hr Stadius en
hälsning från Finland och talade om
Sverige såsom det hem, däri Finland
fått sin uppfostran. Hr Stauri
framförde en hälsning från Norge och talade
om vår plikt att hålla fast vid
ungdomsidealen samt arbeta på allt, som vi anse
högt och godt. Till detta hörde, att
svenskar och norrmän stötte bort de
onda tankar, de kunde ha mot
hvarandra.
Efter en rast, hvarunder kaffe intogs,
bragte hr Klockars äfven en hälsning
från Finland. Han, redogjorde, för det
lifliga folkbildningsarbetet i sitt hemland
och slutade med att uttala en hoppfull
tro på sanningens och det ädlas seger i
Finland. Hr Nörregård erinrade om, att
följande dag var Grundtvigs födelsedag,
och redogjorde för dennes grundtankar
rörande folkupplysningen. Hr Holmberg
framhöll stora män som ledstjärnor för
oss både i fråga om deras ord och
handlingar.
Sedan man ånyo tagit sig en rast,
under hvilken kvällsmål intogs, talade
hr Eisting om ungdomsarbetets mål,
hvarefter fröken Höie från Norge på ett
målande sätt återgaf tvänne norska
dramatiska dikter.
Med denna i allo anslående festlighet
hade det sjette nordiska
folkhögskolemötet, som varit så rikt på väckande
och värmande ord, fått en värdig
afslutning.
Mötet räknade inalles 120 deltagare.
Af dessa voro 90 från Sverige, 4 från
Norge, 18 från Danmark, 7 från
Finland och l från Amerika. Tillsammans
voro 28 folkhögskolor representerade,
nämligen 16 svenska, l norsk jämte l
amtskola, 6 danska, 3 finska och l
amerikansk. S. V.
Såsom »sprängkandidat»,
så hade vi hoppats, skulle säkerligen
ingen folkskollärare, vare sig han
tillhörde »högern» eller »vänstern»,
under nu pågående val komma att
uppträda.
Tyvärr hafva dessa våra
förhoppningar icke fullständigt gått i
uppfyllelse. Vid det förliden söndag
hållna valet i Askim-Säfvedals valkrets
var det besegrade partiet splittradt
mellan tvänne kandidater, och af
dessa var den ene folkskollärare.
Han erhöll endast 190 röster, medan
271 tillföllo den andre kandidaten
från samma läger, hvilken dock äfven
stannade i mindretal, enär
motparti-ets man, en bryggare, samlade icke
mindre än 827. I betraktande af
utgångens ovisshet hade man på den
sida, som visade sig vara den
svagare, under förberedelserna för valet
riktat enständiga uppmaningar till
folkskolläraren att ej genom
vidhållande af sin kandidatur göra striden
alldeles hopplös. Men uppmaningarna
hade afvisats, och till följd häraf
blef nederlaget så stort som det blef,
Då vi i n:r 32 delgåfvo våra läsare
de farhågor för ett allt för stort an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
