Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (1,084.) 8 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 41
Att trädgårdsskötseln inom d:r
Lau-rells inspektionsområde blifvit ett ämne
af stor både pedagogisk och
praktiskekonomisk betydelse, det vill jag af
fullaste öfvertygelse betyga. Idén om, huru
en skolträdgård bör anläggas, ordnas och
skötas, torde vara mycket lyckligt
funnen. Det? som möjligen icke ännu är
alldeles väl anpassadt, är lätt att
korrigera.
Hvad storleken beträffar, vågar jag på
grund af de upplysningar, som jag af
lärarne erhöll om den af sevärda tid och
det arbete, som en stor skolträdgård
fordrar, upplysningar, som väl stämde
med min egen erfarenhet, uttala den
meningen, att skolträdgården icke bör
vara större, än hvad i gällande
normalplan angifves som minimum. De förut
omnämda skolträdgårdarna, särskildt den
i Skederid, rymde enligt mitt
förmenande allt det material, som för en
fruktbringande undervisning i
trädgårdsskötsel är nödvändigt. De mycket stora
trädgårdarna i Harg och Husby-Lyhundra
voro visserligen mönstergillt skötta, men
de förestodos också af lärare med ett
intresse för saken, som visst icke kan
påräknas hos hvarje lärare. Mindre
intresserade lärare skola svårligen anse
hedern fordra att hålla så stora
trädgårdar vid makt, hvilket man däremot
kan påräkna, då trädgården fordrar
måttliga ansträngningar.
I fråga om såväl stil som indelning
och urval af växter anser jag
skolträdgårdarna i Roslagen vara verkliga
mönsterträdgårdar. Köksväxtafdelningen, som
i trädgårdarna hade både det största
utrymmet och tog det mesta arbetet, borde
dock inskränkas något till förmån för
trädskolan, som enligt inin mening är
af långt större betydelse i
skolträdgården. Att en så stor del af trädgården
användes till köks växter beror
naturligtvis därpå, att man vill bereda hvarje
barn nöjet af en egen trädgårdssäng att
sköta och skörda. För själfva
undervisningen behöfdes ju blott några få sängar.
Jag bekänner, att jag aldrig känt mig
tilltalad af att köksväxtafdelningen
sön-derplottras i små plättar. Icke heller
tror jag, att glädjen af skörden är
väsentlig för barnens intresse af
trädgårdsskötsel. Så obetydlig som den alltid blir,
har den ju äfven för hemmet ett ringa
värde.
Är emellertid lärarens trädgårdsland
tillräckligt tilltaget och skolträdgården
stor, så inå ju skörden tillkomma
barnen. Hellre dock än att dela densamma
mellan dem, skulle jag vilja föreslå, att
man säljer den och delar penningarna,
samt genom läraren insätter dessa å
sparbanksböcker för barnen. På så sätt
finge dessa ett varaktigt och kärt minne
af sitt arbete i skolträdgården.
Är återigen lärarens trädgårdsland
otillräckligt för hans behof af grönsaker
och skolträdgården också liten, så må
gärna köksväxtodlingen inskränkas fill
några få sängar och läraren taga
skfcr-den. För att det oaktadt göra under-
visningen effektiv och bevara åt
skolträdgårdens köksväxtafdelning dess
egenskap af att vara barnens kunde ju
läraren, åläggas skyldigheten att hvarje
vår bestå samtliga barnen med frö till
en köksväxtsäng vid hemmet med
åläggande för barnen att så och sköta
densamma enligt undervisningen i skolan,
hvarjämte läraren borde vara pliktig att
under sommaren och hösten inspektera
barnens arbete. Trädskolan i
skolträdgården skulle med denna anordning
kunna ansenligt utvidgas, så att barnen
vid afgången finge icke ett utan flera
fruktträd att plantera vid hemmet till
minne af sin skoltid. Jag är viss om,
att glädjen öfver dessa träd vida
öfvergår nöjet att få bära hem till mor några
liter morötter och rödbetor eller andra
köksväxter.
Märkligt var att iakttaga det intresse
med hvilket lärarne skötte sina
skolträdgårdar, äfven sådana, som om sig
betygade, att de före skolträdgårdens
anläggning aldrig trodde sig skola kunna
finna nöje i trädgårdsskötsel. Det
vittnar om, att själfva arbetet är af den
art, att det skänker glädje åt sina
idkare, men det är också ett ojäfaktigt
vittnesbörd om visligt nit hos den, hvars
verk det är, att ordnade skolträdgårdar
finnas i Roslagen; nämligen
folkskoleinspektören d:r Laurell.
Må det tillåtas mig att till slut få
framhålla en tanke, som på grund af
det sist sagda osökt framställer sig, den
tanken nämligen, att om ordnade
skolträdgårdar skola allmännare komma till
stånd inom öfriga delar af vårt land,
så erfordras framför allt inspektörer,
som förstå och lifligt intressera sig för
trädgårdsskötsel. Statens nuvarande
akademiskt bildade inspektörer kunna, hvad
detta ämne beträffar, endast i
undantagsfall uppfylla fordringarna.
Folkskolan behöfver i detta ämne inspektörer
af facket på samma gång de besitta
pedagogiska insikter, så ungefär som på
åtskilliga ställen är sörjdt i fråga om
slöjdundervisningen.
Gustaf Nyblaeus.
måndags afled i hufvudstaden en
af dess mera bemärkta
personligheter. Gustaf Nyblceus,
gymnastikläraren, militärskriftställaren, pedagogen
och vitterlekaren lade då sitt hufvud
till hvila.
Då den gamle ifraren för ett käckt
och friskt ungdomslif i fjor fyllde 85
år, hade denna tidning i n:r 13 en
utförligare teckning af hans lifsgärning,
hvartill vi hänvisa.
Vi erinra därför i dag blott om att
han var född i Stockholm 1816, blef
student vid 18 års ålder och ämnade
liksom fadern välja den juridiska banan.
Han öfvergick emellertid snart till den
militära och avancerade till kapten vid
Dalregementet, tog afsked 1864 och blef
öfverste i armén 1872 samt lämnade
krigstjänsten 1887.
Det var emellertid på gymnastikens
område, som Nyblaeus kom att skära sina
oförvanskligaste lagrar. Efter
genomgången kurs vid Gymnastiska
centralinstitutet blef han 1842 fäktmästare vid
Lunds universitet och samtidigt
gymnastiklärare vid katedralskolan och
folkskollärareseminariet i samma stad. I
20 år verkade han här med oförtrutet
nit och inskref därunder med
outplånliga dra,g sitt namn i den svenska
skolgymnastikens historia.
Då de första folkskoleinspektörerna år
1862 tillsattes, blef N. en af dem och
fick till inspektionsområde Blekinge och
Kristianstads län. Redan följande år
blef han emellertid t. f. föreståndare för
Gymnastiska centralinstitutet och efter
läroanstaltens ombildning i enlighet med
hans förslag ordinarie föreståndare och
öfverlärare för militära afdelningen. Här
verkade han till 1887 med en kraft, en
ifver och en framgång, hvilkas frukter
först i framtiden kunna rätt uppskattas.
Han var ledamot af en mängd
kommittéer, bl. a. af 1882-84 års stora
läroverkskommitté. Åren 1873-75 var
han medlem af riksdagens andra
kammare, där han icke blott var en ifrig
förespråkare för
gymnastikundervisningens ordnande vid läroverken utan äfven
varmt intresserade sig för andra
undervisningsfrågor.
Under sin tjänstgöring i Dalarne
diktade han 1840 den bekanta
Dalkarlasången : »Jag vet ett land», som med
musik af Otto Lindblad blifvit en af
svenska studentsångens skönaste pärlor.
Dessutom har han utgifvit ett par
dikthäften äfvensom åtskilliga läroböcker i
gymnastik m. m.
Lunginflammation fällde den krye
åldringen, som åren syntes spårlöst gå
förbi Och dorn ännu på sista tiden kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
