Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (1,086.) 22 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 43
nen inom skolan, bl. a. genom
anställande af gyrnnas tikinstruktör och
skolläkare, gillade förslaget och beslöt
utreda ärendet.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med
skolläkarens förslag har skolrådet tänkt
sig, att hvarje barn skulle få 8* bad pr
år. Tre badgrupper med 33 å 34 barn
i hvarje skulle dagligen anlita
folkbad-anstalten under sammanlagdt I1/a timme.
För realiserandet af detta förslag begär
skolrådet af kyrkostämman för
nästkommande år ett belopp af 750 kr.
Vårt folks arbetsduglighet.
Vid Pedagogiska sällskapets
sammanträde i Ateneums hörsal härstädes sist
lidna lördag förekom till öfverläggning
följande fråga: Är det sant, att svenskarna
äga mindre arbetsförmåga än andra folk?
Inledningsanförandet bolls af
skolföreståndarinnan Anna Sandström och var af
hufvudsakligen följande innehåll.
I ett spörsmål sådant som det
föreliggande är det naturligtvis mycket svårt
att uttala en bestämd åsikt. Men
jämförelser mellan utlandets och våra egna
förhållanden kunna alltid vara till gagn.
Vid en dylik jämförelse kan man ej
undgå att finna, att vi svenskar äga
vissa företräden. Särskildt äga vi
företrädet af en grundligare och mera
utbredd allmänbildning. I högre grad än
annorstädes gör sig hos oss andlig
lif-aktighet och idealitet gällande inom
medelklassen. Denna högre allmänbildning
torde i väsentlig mån bero af skolans
arbete.
I andra afseenden står vårt folk
måhända efter. Detta synes vara fallet i
fråga om arbetsförmågan. Vid studiet
af skolor i t. ex. Danmark och
Frankrike får rnan det intrycket, att såväl
lärare som barn åstadkomma ett större
arbetskvantum, än det vi kunna
prestera. Samma förhållande gör sig
gällande äfven inom andra områden än
skolans. Huru många af våra
författare ha lämnat efter sig en sådan mängd
volymer som åtskilliga danska och tyska?
Må man i fråga örn kvantiteten jämföra
hvad Oehlenschläger och Tegnér
producerat. Våra författare gifva godt hopp
om sig i ungdomen, de äro rika på
idéer och ge många uppslag, men deras
blomstringstid är kort. Äfven våra
kroppsarbetare anses prestera mindre arbete
än åtskilliga andra folks.
En jämförelse manar oss alltså till
eftertanke och själfpröfning. Gärna vilja
vi hoppas, att om vi än stå efter andra
folk i fråga . om arbetets kvantitet, vi
dock äro före beträffande kvaliteten.
Kanske är det mera »kärna» i vårt
arbete.
Orsakerna till att vårt arbetsresultat
ej blir tillfredsställande äro flera. Vi
arbeta nervöst, vi ha för liten rö, vi
iakttaga ej söndagshvilan. Vi splittra
våra krafter. Vetenskapsmannen ägnar
sig åt politik och kommunala värf, och
det vetenskapliga arbetet får lida. Det
medborgerliga intresset är ju mycket
prisvärdt, men nian kan gå för långt
äfven åt det hållet. Vi rekreera oss ej
heller på ett förståndigt sätt. Efter
ansträngande intellektuellt arbete pålägga
vi oss ett nytt dylikt arbete som
»rekreation».
Hvad skolan beträffar, är indelningen
af arbetsdagen ej tillfredsställande. Det
långa frukostlofvet splittrar tiden för
lärjungarna. Deras eftermiddag blir för
kort. I Norge och Danmark har man
till fördel för skolarbetet infört samlad
skoldag.
I allmänhet torde med fog kunna
sägas, att vårt arbetsresultat ej motsvarar
de förutsättningar vi äga i våra anlag,
vår relativa idérikedom och vårt
intresse.
Vi svenskar äro en liten nation. Men
just därför är det farligt att bli efter.
Historien lär oss, att det ögonblick kan
komma, då en liten nation går öfver
till att bli en stor.
Hvad vi särskildt behöfva för att gå
framåt är mera energi. Denna böra vi
på allt sätt söka mana fram hos vårt
folk, ty den är mera värd än de mest
storartade och mångsidiga kunskaper.
I den härpå följande lifliga
öfverläggningen deltogo utom inledarinnan
rektorerna S. Almquist och L. Lindroth,
professor L. M. Törngren, fru Jenny
Veländer från Skara samt fröknarna Lilly
Engström, Maria Aspman, Helene
Philip-son, Matilda Videgren, Alma Schrevelius
m. fl., samtliga i allt hufvudsakligt
instämmande med inledarinnan. Allmänt
framhölls, att svenskarna i det hela
taget ej stode tillbaka för andra nationer.
Om produktiviteten hos åtskilliga svenska
författare och vetenskapsmän ej
motsvarade deras genialitet, så berodde detta
på deras rika och allsidiga utbildning,
hvars vinnande lagt beslag på en stor
del af deras tid. Som exempel härpå
anfördes Esaias Tegnér och Elias Fries.
I Norge och Danmark vore svenskt
tjänstfolk mycket värderadt på grund af sin
ordentlighet i arbetet. Långvarigt, segt
arbete passade dock ej svenskarna, i
synnerhet icke i våra nordliga provinser,
där periodiciteten i arbetsförmågan till
följd af klimatiska förhållanden gjorde
sig mera gällande.
Vårt nöjeslif toge emellertid för
mycken tid i anspråk; vi måste lära oss att
bättre taga vara på småstunderna. Om
vi därjämte vore mindre kritiska och
lärde oss att mera framhålla det goda
hos hvarandra, skulle vårt
arbetsresultat vinna därpå. Som ett glädjande
förhållande kunde man konstatera, att vårt
arbetslif under de senaste årtiondena
blifvit väsentligt höjdt.
Beträffande skolan betonades, att den
nuvarande fördelningen af den dagliga
och årliga arbetstiden vore mindre
tillfredsställande. Särskildt blefve genom
den nuvarande anordningen lärjungens
arbetsdag allt för mycket splittrad. I
afseende på frågan om förkortandet af
sommarferierna framhölls å ena sidan,
att arbetet därigenom blefve i någon
mån jämnare fördeladt, och å andra
sidan att en sådan förkortning ej skulle
inverka gynnsamt på arbetsresultatet.
Den uppfriskande vistelsen på landet
sommartiden vore för städernas invånare
synnerligen välbehöflig. En’förkortning
af sommarferierna skulle beteckna rent
af en tillbakagång. C. L - n.
LITTERATUR
Grundrids af Psykologi og Pedagogik. Ved
M. Mortensen, Lserer vid Silkeborg
Seminarium og Bestyrer af dets
B0rne-skole. Anden Udgave. Köbenhavn,
Lehmann & St äges Forlag.
Of van stående, lilla arbete är närmast
afsedt att vara ett hjälpmedel för
seminariets högsta klass vid repetitionen af
det förut genomgångna stoffet. Såsom
sådant användes det äfven vid flera af
Danmarks seminarier. Författaren har
dessutom tänkt sig, att det också skulle
kunna brukas som grundlag för samtal
om psykologiska och pedagogiska ämnen
i första och andra klasserna vid nämda
läroanstalter samt på
»Forskolesemina-rierne».
Framställningen är klar, redig och
öf-verskådlig. Flerstädes förekomma väl
valda exempel, hvilka göra denna
öfversikt mera konkret än man. skulle
vänta af ett dylikt sammandrag, som
endast omfattar 78 sidor.
Enligt förordet följer boken till.
innehåll och form de förut föreliggande
pedagogiska hand- och läroböckerna.
Närmast följer den dem, som utgifvits af
K. Kroman och Cl. Wilkens. Genom
studiet af densamma får man sålunda
en inblick i det sätt, hvarpå hithörande
ämnen framställas af Danmarks
pedagogiska författare. Af särskildt intresse
är afdelningen om »Fagene og
Undervisningen». Här gifves nämligen en
kortfattad öfversikt öfver de olika
ämnenas betydelse som bildningsmedel samt
förfaringssättet vid undervisningen i
desamma. A. B.
En sockenbeskrifning från Östergötlands
slättbygd. Af Karl Joh. Pettersson,
folkskollärare och organist. ^ Linköping, A.
Billstens boktryckeri. Pris 75 öre.
I ett bref, offentliggjordt i Östgöta
Correspondenten i början af år 1900,
yttrar en af vårt lands biskopar: »Viss
är jag om dels att ifrån hvarje
församlings historia finnes något, som är vardt
att anteckna och dels att snart sagdt
hvad som helst, som antecknas, kan bli
värdefullt, när det blifvit gammalt och
således vittnar om en förgången tids
erfarenheter, uppfattning m. m. Jag
har trott att, om dylika krönikeböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
