Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,087.) 29 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 44
ber samma år och bibliotekarie vid
läroverket 1888 samt predikant vid all-*
manna sjukhuset 1889 och vid
Len-ningska sjukhemmet därstädes 1890.
År 1895 utnämdes han till kyrkoherde
i Ö. Husby, hvilken befattning han
tillträdde 1897. Samma år blef han teol.
doktor.
D:r Neander har gjort sig bemärkt
som flitig författare på det teologiska
området, särskildt som öfversättare af en
del kommentarier till nya testamentets
skrifter af F. Glödet och af Robertsons
bekanta arbete »Israels tidigare religion».
Ur barnpsykologien.
Af
Frans v. Schéele.
2. Uppfattningstyper.
Den franska psykologen A. Binet har
först gifvit uppslaget till en enkel metod
för att experimentellt studera de
karakteristiska olikheterna mellan olika
personers sätt att uppfatta och återgifva
erfarenheter. Denna metod, som sedan
användts och utbildats af Emily Sharp,
Leder e, William Stern m. fl., har särskildt
värde för barnpsykologien, därför att
den lätt kan användas i skolorna, ja,
rent af ingå såsom ett mycket lämpligt
led i deras regelbundna undervisning.
Jag har vid de af mig ledda
psykologiska semiiiarieöfningarna vid Uppsala
universitet nyligen börjat en följd
experiment af detta slag med en del
skolbarn. Dessa försök ha ännu ej fått
sådan omfattning, att några bestämda
resultat ur dem kunna utdragas, och
det kunde därför tyckas vara för tidigt
att offentliggöra något om dem. Då
jag dock nu med några ord vill det
göra, så förmås jag därtill af hoppet
att så snart som möjligt måhända bland
denna tidnings läsare finna medarbetare,
hvilka genom ined sina lärjungar
anställda likartade försök kunde förskaffa
mig ett rikhaltigare material.
När här talas om olika uppfattnings
-typer, förstås med »uppfattning» den
s j als verksamhet, hvarigenom en
varse-blifning tillägnas och inarbetas i
personens förut förvärfvade
föreställningskretsar - sålunda väsentligen det
samma, som Herbart och hans lärjungar
beteckna med den mångomstridda
termen »apperception». Detta sätt att
göra erfarenhet till inre egendom är nu
i vissa afseenden rätt olika hos olika
personer, så att man med hänsyn
därtill kan urskilja olika uppfattningstyper.
k Den Bin et’ska metoden för dessas
studium består helt enkelt däri, att man
låter försökspersonen betrakta en tafla
eller något annat yttre föremål t. ex.
under l minut och omedelbart därefter
sätta sig ned och skrifva en så noggrann
och fullständig redogörelse som möjligt
för hvad han sett. Redan beskrifningen
på ett så enkelt föremål som en cigarr
eller ett mynt, visar sig bli helt olika
allt efter den skrif vandes individualitet.
Och än tydligare framträda kanske de
skilda typerna, då det gäller att
beskrifva en mer eller mindre innehållsrik
teckning eller tafla.
Binet urskiljer på^ grund af dessa sina
undersökningar fem olika
uppfattnings-typer, hvilka dock synas mig lämpligen
kunna reduceras till endast följande tre
grundtyper - hvar för sig naturligen
rymmande en mångfald individuella
skiftningar:
1. Den exakta typen. De hit hörande
personerna ställa sig så objektivt som
möjligt till det iakttagna. De räkna utan
vidare upp dess beståndsdelar och
egenskaper med en blott yttre ordning. Här
spelar mottagandet af intrycken den
största rollen; inarbetningen i personens
föreställningskretsar är däremot så ringa
som möjligt, om öfver hufvud en
språklig beteckning skall användas.
2. Den spekulativa typen. Dessa
personer nedskrifva ej omedelbart hvad de
sett, utan underkasta det först en
för-ståndsmässig bearbetning. De nöja sig
ej med den yttre ordningen utan söka
efter företeelsernas inre samband. De
vilja klassificera, tyda och förklara, och
de ledas därför vanligen till att lägga
till ett och annat, som ej kunde bli
föremål för omedelbar iakttagelse. -
När denna typ blir som mest ensidig,
lämnas i beskrifningen det verkligt
iakttagna nästan å sido; det användes blott
för att gifva anledning till de egna
reflexionerna.
Personerna i fråga återgifva ej så
mycket hvad de sett utan fast mer, hvad
detta kommit dem att tänka på.
3. Den poetiska typen. Om den
när-’rnast föregående typen ur sina minnen
och tankar hämtar material för att
fullständiga eller rent af delvis ersätta de
omedelbara iakttagelserna, så bildas
däremot denna typ af känslo- och
fantasimänniskorna, som erfara mera med
hjärtat än med hufvudet. Dessa individer
göra ännu större personliga tillägg i sina
beskrifningar, men dessa äro inga
allmänna klassbegrepp utan åskådliga
fantasibilder. De icke blott beskrifva,
de skildra. De återgifva ej den
objektiva, yttre verkligheten såsom sådan
utan taga parti för eller emot den. -
För öfrigt kan denna typ få olika former,
allt efter som känslostämningen eller
den mera poetiska fantasien tager
öfver-vikten.
De enkla experiment, som jag inom
detta område helt nyligen hade tillfälle
att göra med 14 skolbarn (två ur hvar
och en af småskolans och folkskolans
olika klasser), voro anordnade på
följande sätt.
Det föremål, som skulle beskrifvas,
utgjordes af ett franskt färgtryck, före-
ställande skördefolk, som i solnedgången
går hem på ett sädesfält. En ganska exakt
beskrifning af denna konstnärliga bild
lämnade ett af de nedan meddelade
försöksresultaten, och en närmare
redogörelse torde därför här ej behöfvas.
Under ett par minuter fingo barnen tysta
och stilla betrakta den på svarta taflan
uppfästade bilden, sedan det tillsagts
dem, att de nu skulle försöka se efter
allt på bilden så noggrant som möjligt,
så att de sedan kunde skrifva en
redogörelse för hvad de sett.
Sedan fördes de in i ett närgränsande
rum, där papper och pennor funnos
framlagda, och uppmanades att beskrifva
taflan så fullständigt de kunde. Särskildt
framhölls, att staffel härvid icke gjorde
någonting*; det borde sålunda ej
utelämnas njtgot ord i beskrifningen, därför
att de voro osäkra på dess stafningssätt.
Sju af barnen satte sig så att skrifva,
under det att de öfriga, de minsta, i
stället togos i muntligt förhör i annat
rum.
Bland de äldre barnen, som voro i
stånd att lämna skriftliga redogörelser,
var det särskildt en 11-årig gosse, som
lämnade den bästa beskrifningen:
Beskrifn. 1. >Taflan föreställer ett
sädesfält, där de hålla på att bärga in säd vid
solnedgången. Främst synas tre kvinnor,
två flickor och en gumma. En af dem bär
en sädesskyl på hufvudet. En annan bär
en sädesskyl i förklädet och en under armen.
Gumman, som går bredvid dem, bugar efter
någonting1. På en åker bredvid dem synes
en lada. Bakom dem springer en gosse
med några sädesstrån i handen. Bredvid
honom synas några andra kvinnor.
Somliga af dem upplocka säden, en annan
bortbär säd. Bredvid dem återigen springer
en annan gosse med en högaffel, l
bakgrunden synes mycket folk, som arbeta. >
Ett, som det synes, mycket vackert
prof på den exakta typens
uppfattningssätt. Som något särskildt för typen
karakteristiskt förtjänar uppmärksammas
det ytterst försiktiga sätt, hvarpå
försökspersonen yttrar sig om gumman,
som böjer sig ned och »bugar efter
någonting». Det låg ytterst nära till
hands att taga för gifvet, att det är några
kvarglömda sädesax, hon samlar ihop,
men den exakta beskrifvåren aktar sig
för hvarje reflexion och nöjer sig
därför med det obestämda »någonting».
Till samma typ hör tydligen ock den
9-åriga gosse, som lämnade följande
knapphändiga skrifvelse:
Beskrifn. 2. >Det var flickor, som stodo
på taflan. Jag såg en gumma på taflan,
som bar gräs. Jag såg, att taflan var grön
och hvit på kanterna. Jag såg1, att taflan
var stor».
Detta är ett exempel på huru den
exakta typen uppfattar, när den ännu
står på mycket barnslig utvecklingsgrad.
Då göres ej ens något märkbart försök
till fullständighet i beskrifningen, utan
på måfå tagas några enskilda moment,
* I de följande profven på deras
arbetsresultat hafva också dylika fel, där de
förekomma, här icke återgifvas utan ersatts
med den riktiga formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
