- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
823

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,087.) 29 oktober 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 44

SVENSK LÄRARETIDNING.

823

som särskildt inpräglat sig i minnet. På
denna ståndpunkt utmärkes denna typ
också, såsom detta exempel ju nogsamt
visar, af oförmåga att skilja mellan
hufvudsak och bisak.

Man kan ju förvånas öfver att icke
mera än två år skilja de nämda
försökspersonerna från hvarandra. Huru
litet typisk för de åren den först nämda
11-åringens utveckling är, därom torde
man få en föreställning genom att
jämföra hans skrifvelse med följande, som
lämnades af en med honom jämnårig
flicka:

Beskrifn. 3. »På taflan synes en åker.
På åkern synas män och kvinnor, som äro
sysselsatta med att skära säden. Somliga
buro säden på hufvudet, andra buro den i
förklädet och i händerna, och somliga buro
på axlarna.>

Denna beskrifning synes mig särskildt
intressant därigenom att det visar den
spekulativa typen, ehuru på lika låg
utvecklingsgrad, som den exakta typen i
närmast föregående exempel. För att
bestyrka detta hänvisar jag särskildt till
de naiva klassiflkationerna: »män och
kvinnor» samt »somliga», soin buro
säden så, andra så. Utom dessa
indelningar innehåller hela beskrifningen
endast den, för öfrigt icke riktiga,
ändamålsförklaringen, att flickorna å taflan
»äro sysselsatta att skära säden». Det
hafva de slutat att göra och äro nu
tydligen stadda på hemväg; men för
den spekulativa typen betyda sådana
tidsskillnader föga: för den är
hufvudsaken att besvara frågorna hvarför och
hvartill.

Bland de få försökspersonerna vid det
ifrågavarande tillfället befann sig, så
vidt försökens resultat visade, ingen så
utpräglad representant för den hvad jag
kallat poetiska typen; men torde detta
delvis bero därpå, att försökspersonerna
voro för unga för att egentligen finna
uttryck för känslo- och fantasilif. Det
fordras nog större mognad och större
öfning i den skriftliga formen, för att
denna mera rent subjektiva sida af
personligheten skall komma till sin rätt.

Hos den äldsta bland försökspersonerna
(13 år gammal) kunde man dock i viss
mån spåra ansatser i den riktning, som
utmärker denna tredje typ:

SesJcrifn. 4. »Skörden är inne. Jag

såg1 i förgrunden på planschen två flickor
och en äldre kvinnsperson bära säd på axeln.
Till höger och i bakgranden äro män och
kvinnor sysselsatta med att binda gräset till
kärfvar. Också såg jag1 en karl med gaffel
i handen. Somliga arbetare hade tagit af
sig somliga kläder dels för värmens skull,
dels för att det gick bättre att arbeta. Vid
horisonten gick solen antingen upp eller
ned. Himlen var på somliga ställen röd.
Äfven såg jag en koja, som var gjord af
kvistar.»

Hvad som här synes mig i viss rnån
kunna tolkas såsom ansatser i den
poetiska typens riktning, är framför allt
försöket att sammanfatta totalintrycket till
ett helt genom den ju i viss mån
känslobetonade of ver skrif ten. Ingen af de
andra försökspersonerna föllo på tanken att

sätta någon titel på sina små uppsatser.
Att hela redogörelsen är hållen i första
pers. sing. (»jag» såg o. s. v.) tyder ock
på den poetiska typens subjektiva lynne.
Måhända ligger det ock något af denna
typkaraktär i sträfvan att pryda
beskrifningen med sädana facktermer, som
»förgrund», »bakgrund» och »horisont»,
hvilka förmodligen för den skrif v ande
medförde något af det mera ovanligas
känslostämning.

#

För att ock ge någon föreställning
om huru försöken slogo ut med de bland
barnen, som ej ännu voro i stånd att
lämna några skriftliga redogörelser, vill
jag med några ord omnämna försöket
med åtminstone ett af dessa.

De ovanliga förhållandena i det hela
och närvaron af många främmande
personer hade naturligen gjort de små blyga
och försagda, och det var synnerligen
svårt att öfver hufvud få dem att lämna
några som helst upplysningar om hur
de uppfattat bilden.

För att göra det något lättare för
dem använde jag därför den utvägen,
att jag åter förde fram dem, en och
en i sänder, till bilden, och under det
att de hade hade den framför sina ögon
genom frågor sökte utlocka något af
hvad de därvid uppfattade. Genom
frågorna hjälpte jag dem också att
analysera bilden och visade på vissa
enskilda figurer å densamma.

Så förberedd fick den lilla
försökspersonen gå ut i sidorummet och efter
ett par minuter komma in igen och
därvid genom frågor föranledas att ur
minnet redogöra för hvad han märkt å
bilden. Eesultaten blefvo dock med dessa
6- och 7-åringar synnerligen torftiga.

Intressantast föreföllo mig de utsagor,
som lämnades af en 7-årig gosse,
hvilkens tankar omöjligen kunde fästas vid
. den bild, om hvilken han frågades,
utan i hans svar irrade än hit än dit
under de tillfälliga idéassociationernas
lockelser. Det är just dessa
sidolöpningar inom hans föreställningsvärld, som
synas mig ha ett visst psykologiskt
intresse.

Jag återgifver här samtalet mellan
denna gosse och den honom utfrågande
i något sammanträngd form och så godt
sig göra låter efter knapphändigt vid
tillfället fördt protokoll. Till gossens
svar fogas inom parentes några
antydningar till psykologisk förklaring.

BesJcrifn. 5.

- Hvad föreställer taflan? Kan du säga
något, som du såg på taflan?

- Synålar. (Planchen var med fäststift
fästad vid svarta taflan.)

- Ja, den var fästad med några sådana;
men såg du ingenting på själfva taflan, på
det målade?

- Det stod skrifvet någonting.

- Ja, under stod något, som du helt visst
icke kunde läsa; men såg* du ingenting på
själfva taflan - något, som taflan
föreställer?

- Ett lejon (!). (Förmodligen hade gossen
sett någon annan tafla med ett lejon på
och leddes nu genom idéassociationerna att
tänka därpå.)

- Såg du inga människor på taflan?

- Jo.

- Nå, hvad var det för människor?

- Det var människor.

- Såg du inga flickor och gossar?

- Jo, flickor och gossar. (Märk, hur
gossen låter sig genom frågorna ordagrant
suggereras svaren!)

- Hvad gjorde de?

- De skrefvo. (Här irrade tankarna från
flickorna och gossarna på taflan till hans
kamrater, som han nyss såg i rummet
bredvid.)

- Nej, jag- menar gossarna och flickorna,
som äro ritade på taflan. Hvad gjorde de?

- De gjorde stugor. (Det hade han och
hans kamrater ritat på förmiddagen.)

Slutligen lyckades man verkligen föra den
lilles tankar till den bild, han skulle
beskrifva, och då uppgaf han, att han på
taflan sett en flicka, som bar på hufvudet en
svamp; och när man sade honom, att det
icke var en svamp, uppgaf han att det
också liknade gräs.

Detta sistnämda exempel visar det
stadium, på hvilket våra småskolor ofta
hafva att börja med afseende på
uppfattnings typen, likasom det första visar
det slutresultat, till hvilket folkskolan
hos vissa individer kan komma. Mellan
dessa båda gränser är det ett stort
afstånd, och det är icke en af våra skolors
minst viktiga uppgifter att bringa sina
lärjungar denna utvecklingsväg fram.
Är icke en »god uppfattning» ett af
skolans högsta mål? Och till det målet
når man otvifvelaktigt fortare och
säkrare genom metodiska öfningar med
beskrifningar af verkliga föremål, än
genom de vanliga, uppsatsöfningarna med
blott för fantasien och minnet gifna
ämnen.

Därjämte gifva sådana öfningar,
såsom väl ofvanstående ådagalagt, ett
synnerligen godt tillfälle till iakttagelser
rörande lärjungarnas individualitet -
ett tillfälle, som läraren ej torde böra
försumma att begagna. Särskiljandet
inom klassen af de tre nämda
hufvud-formerna af uppfattningstyper kan gifva
en del nyttiga uppslag till
undervisningens och uppfostrans
individualise-ring - så långt en sådan vid arbetet
med stora klasser låter sig genomföras.

I hvad fall som helst böra sådana
iakttagelser rörande lärjungarnas
individualitet öka lärarens intresse för de
enskilda eleverna och därmed hans egen
arbetsglädje.

En varningshistoria till varning
för lärarekårens medlemmar.

Vid flera tillfällen under
innevarande år hafva vi varit betänkta att
närmare yttra oss med anledning af
de riksbekanta Kronvallska
varnings-och ärekränkningsmålen. Men i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0837.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free