Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,088.) 5 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
SVENSK
. N:r 45
och har ställt k;lockareborgen för sig
samt är af kyrkorådet utsedd till klockare
tills vidare. Någon organisttjänst finnes
ej i församlingen.
Läraren var berättigad till 900
kronors lön. Folkskolläraren A.
Leuw-gréen i Kjälfvene tillerkändes för år
"1902 af kyrkostämman en lön af 800
kronor. L., som ansåg sig berättigad
till 900 kronor, klagade bos
länsstyrelsen i Skaraborgs län, som genom utslag
den 14 sistlidna april förklarade L:s
yrkande ej kunna bifallas, enär genom
hvad i målet förekommit ej vore styrkt,
att klaganden vore berättigad till större
kontant lön än den af kyrkostämman
till 800 kronor fastställda. L. hade
nämligen fått en varning, som af
domkapitlet förvandlats till en »erinran».
Klagomålen fullföljdes hos
kammarrätten, som den 13 sistlidna oktober
meddelat det utslag,
att som af handlingarna i målet framgår,
att klaganden den 30 oktober 1891 ägt
räkna sig tillgodo minst femton oförvitliga
tjänsteår såsom ordinarie folkskollärare samt
han följaktligen jämlikt k. kungörelsen den
l juni 1900 varit berättigad till ett tredje
ålderstillägg’ å lönen till belopp af 100
kronor från och med innevarande års början,
pröfvar kollegium skäligt att, med ändring
af länsstyrelsens utslag och undanrödjande
af öfverklagade kyrkostämmobeslutet,
förplikta Kjälfvene församling att från och med
den l januari 1902 lämna klaganden utom
kofoder och öfriga naturaförmåner en
kontant årlig1 lön af 900 krön or 5 skolande med
afseende å målets beskaffenhet parterna hvar
sina kostnader själfva vidkännas.
Det öfverklagade kyrkoråds
valet i Göteborg, omnämdt i n:r 42 af
denna tidning, har först föranledt
förklaring af den valde, folkskolläraren K.
J. Rosén, hvilken naturligtvis bestrider,
att han åstadkommit kyrklig söndring,
och yrkar, att intet afseende fästes vid
besvären. Han har bifogat åtskilliga
intyg för att styrka, att han ej deltagit i
enskildt nattvardsfirande, vid prästval
röstat på pastorerna Conricus och
Lundén samt hyrt bänkplats i Karl Johans
kyrka.
Kyrkorådet i Karl Johans församling
framhåller,
att pröfningen af gudsfruktan och nit hos
föreslagna kyrkorådsledamöter tillkommer
endast valmanskåren, och att appell från
dess omdöme ej kan sökas åtminstone i den
ordning, som för besvär öfver
kyrkostämmobeslut är stadgadt, då gudsfruktan och
nit äro uttryck, som äro allt för sväfvande
för att kunna objektivt bedömas. Offentlig"
myndighet äger i vår samhällsordning ej
pröfva, huruvida en af valkorporation i
behörig1 ordning* utsedd delegerad må anses
sakna skicklighet att innehafva den
befattning, hvartill valmännens förtroende kallat
honom, förutsatt att han är valbar.
Kyrkorådet yrkar alltså, att domkapitlet måtte
underkänna besvären, men därest den valdes
kompetens skulle pröfva?, vill kyrkorådet som
sin åsikt framhålla, att han är i allo
kompetent för befattningen.
(Häremot reserverade sig" f. bagaren A.
Mellgren.)
Vid kyrkostämma med församlingen
den 30 oktober yttrade sig först
folkskolläraren K. L. Larsen.
Han kunde ej inse, hvarför en, som visat
så varmt religiöst nit, att hän slutit sig1 till
en religiös förening, skulle vara olämplig
till ’ kyrkorådsledamot. Han hade ju
uppfyllt mer än de plikter, lagen ålägger honom.
Yrkade, att stämman måtte som sin mening"
uttala, att besvären ej förtjänade afseende.
Häradshöfding" During framhöll, att här
gällde främst att värna kyrkostämmans rätt.
I morgon kunde man rata en, som vore
medlem i en skytteförening’, eller en man,
som lefver i oenighet med sin hustru.
Kapten Lindman ansåg", att Rosén såsom
medlem i en missionsförening" borde inse
sin olämplighet och träda tillbaka för att
undvika split, och hr Mellgren vidhöll sin i
kyrkorådet gjorda reservation.
Kyrkostämman antog med stor
majoritet hr Larséns förslag till uttalande.
Stockholms folkskolor. Med
anledning af därom gjorda framställningar
har öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor beslutat medgifva, att
undervisning i ett främmande språk, tyska
eller engelska, får, där så kan ske utan
särskild kostnad, tills vidare försöksvis
meddelas åt lärjungar i folkskolans högre
afdelning, som därtill anmäla sig, högst
4 timmar i.veckan å den ordinarie
arbetstiden.
- Folkskoleöfverstyrelsen har
uppdragit åt ordföranden, d:r Landqvist,
förste statsläkaren d:r I. Andersson samt
folkskoleinspektören d:r Bergman att
utreda frågan om, hvilka åtgärder
öfverstyrelsen bör vidtaga med anledning af
den nya lagen angående
uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt
afseende försummade barn.
- Riksdagen har som bekant
anhållit, att k. m:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida förändringar i gällande
bestämmelser angående statsbidrag för
undervisningen i slöjd borde vidtagas.
Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor
har nu yttrat sig i ämnet, och anser,
att hvad Stockholm angår tillräckliga
skäl ej förefinnas att frångå den
nuvarande grunden för statsbidragens
beräkning.
- Antalet lärare och lärarinnor i
öf-ningsämnena vid hufvudstadens
folkskolor utgör för närvarande 55, däraf i
handarbete 22 och i sång 10. Dessutom
tjänstgöra af de vid folkskolorna i
läs-och skrif ämnena anställda lärare: i
träslöjd 40, i metallslöjd 13, i pappslöjd
40, i fortsättningsskolan 27 och i
ersättningsskolan 14.
Om katekesutanläsningen ut
spann sig en vidlyftig och grundlig
diskussion vid Falu stads lärare- och
lärarinneförenings månadssammanträde i
lördags. Till en början rörde sig
densamma om tydningen af k. cirkuläret af den
12 maj 1865.
Därvid gjorde sig två motsatta åsikter
gällande. Folkskollärarne V. Ekelund
och E. Lundmark samt lärarinnan Elin
Lundevall och redaktör V. Skarstedt
framhöllo, att af cirkuläret i sin helhet
framgår, att endast lilla katekesen bör
läras utantill och utvecklingen utgöra
handledning men ej föreläggas barnen till
ordagrant inlärande. Något direkt
förbud härför fanns dock ej. En jämförelse
gjordes med normalplanens metodiska
anvisningar i kristendom, där endast en
uttrycklig föreskrift göres angående
utan-läsning, och den rör lilla katekesen.
Äfven anfördes ett af
folkskoleinspektör Bergman gjordt uttalande angående
innebörden af nämda cirkulär.
Å andra sidan framhölls af vice pastor
G. Johansson och folkskolläraren P.
Envall, att utanläsning af utvecklingen bör
förekomma, ocli till stöd härför
åberopades slutorden i cirkuläret: »att de
heliga sanningarna, jämte det de till
sitt väsentliga innehåll klart och bestämdt
fästas i de ungas minne, tillika må
lefvande uppfattas af deras begrepp för
itt blifva fruktbärande för lifvet». Af
pastor Johansson framhölls därjämte,
att det ständiga tillbakavisandet af
motioner i syfte att inskränka
katekesutanläsningen äfven gåfve stöd för en
dylik tolkning.
Behandlades så frågan om, huruvida
lärarekåren önskade en inskränkning i
katekesutanläsningen, och uttalade sig
mötet allmänt för en dylik, som äfven
vann anslutning af skolrådets ordförande,
pastor Johansson. En kommitté
tillsattes med uppgift att inkomma med
ett bestämdt förslag. I kommittén
invaldes pastor G. Johansson, Öfverläraren
E. Eriksson och lärarinnan fröken Elin
Lundevall. Sedan förslaget granskats
och antagits af kåren, skulle detsamma
lämnas till vederbörande för eventuellt
godkännande.
Folkskolans läsebok under
debatt. Vid Sundsvalls lärareförenings
månadsmöte sistlidne torsdag förekom
diskussion om folkskolans läsebok.
Inledaren, hr H. Lindmark, betonade,
att det rent af vore en nationalolycka,
om våra barn under skoltiden genom en
underhaltig läsebok finge leda för läsning
i stället för lust och håg att efter slutad
skolgång i mån af tillfällen och förmåga
genom god läsning utveckla de frön till
bildning-, som skolan velat utså - något,
som skulle höja och förädla smaken och
karaktären och mer än allt annat motverka
de tendenser till råhet och dåliga nöjen,
sorn tyvärr ännu förekomma i rätt stor
utsträckning. Totalomdömet om boken i fråga
blef, att hon vore synnerlig-en bristfällig
såväl till form som innehåll.
Under den följande diskussionen, i
hvilken bl. a. folkskoleinspektören C. A.
Nordlander deltog, gjordes flera grava
anmärkningar mot läseboken.
Så framhölls den underström af mjältsjuk
pietism, som i såväl trängda som
oträng1-da fall gjort sig* gällande uti boken (ex.
den religiösa tillämpningen, som fogats till
Eichard Gustafssons älskliga saga (»Hvad
yfves du öfver?»). Runebergs ypperlig-a
dikt Sven Dufva fanns i äldre upplagor af
läseboken men hade nu befunnits omoralisk
och därför uteslutits. Själfva kungssången
af C. V. A. Strandberg- hade blifvit ändrad.
På förslag af inledaren gjordes ett
uttalande af ungefär följande lydelse:
Då folkskolans läsebok i fråga såväl om
innehåll som språkform lämnar mycket of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
