Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,090.) 19 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 47
SVENSK LÄRARETIDNING.
897
skola förekomma. Vintern, förvåren,
senvåren, försommaren, eftersomrnaren,
hösten - se där hufvudrubrikerna i
första afdelningen, som behandlar
skolträdgårdsarbetet !
Författarens framställning om
trädgårdsskötselns uppfostrande betydelse,
de små artiklarna med antydningar om
möjligheten att vid föreliggande
undervisning väcka och odla sinnet för det
sköna i naturen och hans anvisningar,
huru nian jämväl vid de enklaste
anordningar och anläggningar äfven bör
tillgodose oförvillade estetiska kraf, äro lika
beaktansvärda som tilltalande.
Språket är alltigenom enkelt och på
sak utan hvarje ansats till sirliga
utvikningar.
Hvad själfva sakuppgifterna angår,
torde icke många skäl till anmärkningar
eller rättelser behöfva ifrågakomma. Ett
par bagateller eller förbiseenden i
afseende på ordförklaringarna t. ex. torde
utan skada kunna kvarstå tills en ny
upplaga utkommer. Anmälaren anhöll,
för att i detta afseende få ett bestämdt
omdöme, hos tvänne erkändt
framstående och kunskapsrika fackmän, att de
hvar för sig ville vid genomläsningen af
boken göra befogade anmärkningar. Båda
lämnade anteckningslapparna blanka
tillbaka under förklaring, att de icke hade
något att i sak anmärka mot innehållet
och att de funnit hvar och en af de
särskilda små artiklarna förträfflig. Där
hade man nu ett auktoritetsuttalande för
den, som därpå vill stödja sitt omdöme.
,De flesta skola förvisso själfva utan vare
sig dessa eller anmälarens fingervisning
se, läsa och själfva döma. O. B-m.
Nöden bland skolbarnen
i öfre Norrland.
Folkskoleinspektören i vårt lands
nordligaste inspektionsdistrikt
kyrkoherden Vitalis Karnell i Karesuando,
skrifver i bref till denna tidnings
utgifvare bland annat följande:
På grund af artikeln i n:r 43 af Svensk
Läraretidning anser jag mig böra svara
något på frågan, huru medlen skola
användas.
När man som skolrådsordförande
nästan dagligen uppvaktas af bekymrade
föräldrar, som först och främst
ingenting ha att stoppa i munnen på barnen
och sedan ingenting ha att kläda dem
med, när man dagligen här hemma och
på* resor i bygderna har inför sig den
smärtfulla synen af halfklädda eller i
trasor höljda blåfrusna små stackare, så
har man icke mer än ett svar: kläder,
varma och hela kläder. Matfrågan är,
Gud vare tack, icke mer så brännande,
tack vare all den välsignelse, som i
dessa dagar strömmar in öfver oss, men
klädfrågan återstår. Jag vet ingenting
människor äro så tacksamma för här
uppe som kläder - det är rent rörande
att se dem, när de få något gammalt
plagg, hur obetydligt det än må vara.
Alltså vågar jag vördsamt föreslå kläder
åt barnen eller pengar för inköp af för
orten och klimatet lämpligaste
klädespersedlar.
Men på det att gaf van från de små
gif-varna i södra Sverige måtte ha ett
varaktigare värde anhåller jag tillika få
föreslå en sak, hvad särskildt mitt
inspektionsområde vidkommer.
Vi lefva här i ett hårdt klimat, och
vi behöfva särskildt vara varmt klädda
om fötterna, behöfva lappskor. Det är
ganska svårt att få sådana, enär i hvarje
socken de äro ytterst få, som sy skor,
hvarför de ock bli dyra. Jag hade tänkt
mig, att en del af de medel, som kunna
falla på mitt inspektionsområde, skulle
få användas så, att jag inköpte
sko-rnateriel samt sedan anställde en eller
två lappskosömmerskor i hvarje
församling, hvilka hade att under denna
vinter vid därför lämpliga skolor, någon
tid vid hvarje skola, lämna
undervisning åt barnen i lappskosömnad. Efter
fullgjordt arbete skulle skorna tillfalla
barnen.
Genom ett sådant förfarande skulle
ett yrke uppammas, hvilket nu ej finns
i nämnvärd mån, men hvilket är
passande för denna ort; det skulle vara till
varaktig nytta för barnen och för orten
- ja äfven för södra Sverige, där
skid-sporten allt mer tilltar och där man kan
hafva behof af bättre lappskor än den
dussin vara, som nu därstädes u tb judes.
Arbeten i renhud och renhorn äro
någonting för lappmarken särdeles
passande; det vore en stor och vacker sak
att genom skolbarnens gåfva lägga
grunden till framtida yrkesskicklighet, väcka
håg och lust för yrket.
Till sist, till Eder alla, kärleksfulla
människor, till skolbarnen i södra
Sverige, ji egna och mina fattiga skolbarns
vägnaf-: Gud välsigne Eder!
. ! *
Så^om framgår af den skrifvelse,
centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening och
redaktionen af Svensk Läraretidning
aflåtit till Centrala nödhjälpskommittén,
finnes intet hinder för att använda
en del af de medel, hvilka nu
insamlas för skolbarnen, på det sätt,
som här ofvan blifvit föreslaget, då
ju därigenom åstadkommes skodon
för skolbarnen.
Från tyska och schweiziska
fortsättningsskolor.
Anteckningar från en studieresa sommaren 1902
af J. P. Malmberg.
1.
Den fortsatta undervisningen är i
flera af Tysklands stater - exempelvis
Sachsen, Baden, Bajern - obligatorisk
för manlig ungdom, i några äfven för
kvinnlig. Men äfven i de öfriga
staterna kan sådan undervisning komma
till stånd. Den för hela riket gällande
näringslagen icke blott ålägger
arbets-gifvarne att lämna sina minderåriga
arbetare tid till skolgång utan gifver
äfven församlingarna rätt att förplikta
inom desamma boende manliga arbetare
(samt kvinnliga handelsbiträden) under
18 år att besöka en af församlingen
eller staten såsom fortbildningsskola
erkänd undervisningsanstalt. Det är denna
bestämmelse, som bildar grundlaget för
den kraftigt uppspirande
fortbildningsverksamheten, särskildt i Preussen.
För fortsättningsskolornas vidare
utbredning och tidsenliga ordnande verkar
»der deutsche Verein fur das
Fortbil-dungsschulwesen». Den ledande
kraften i denna förening är dess ordförande,
föreståndaren för fortbildningsskolan i
Leipzig-Lindenau, hr Oskar Pache. Hans
skola anses af sakkunnige som en
mönsteranstalt i sitt slag, och det var just
efter anvisning af professor Rein i Jena
som jag beslöt mig för att besöka
densamma. Några upplysningar om
anstaltens organisation och arbetssätt torde
ock gifva en inblick i den tyska
fort-sättoingsskoleverksamheten i allmänhet.
Skolan har tre hufvudafdelningar: 1)
allmänna fortbildningsskolan för
lärjungar, som icke äro egentliga yrkesarbetare;
2) blandade klasser för elever från
fåtaligt representerade yrken; samt 3)
fackafdelningen för lärjungar, tillhörande
yrken, hvilkas representanter äro nog
talrika att bilda särskilda klasser.
Lärotiden är två år, 30-40 veckor årligen,
med sex timmar i veckan för hvarje
lärjunge, dagliga lästiden kl. 6-8 e. m.
Lärjungarna äro i regeln 15-16 år och
måste förut hafva genomgått åttaårig
folkskolekurs.
I den allmänna fortbildningsskolan äro
eleverna allt efter sina olika
förkunskaper indelade i en öfver-, en mellan- och
en underafdelning. Läroämnena äro
»Heimatkunde» (2-4 timmar i veckan),
modersmålet (l å 2 t:r) samt räkning
och bokföring (l-3 t:r).
Det förstnämda läroämnet – d. v. s.
kännedom om hemorten, hembygden -
utgör undervisningens kärna. Utgående
från det för lärjungarna bekanta, söker
man här gifva dem en öfverblick öfver
samhällslifvets olika områden samt lära
dem förstå sammanhanget i det
mänskliga arbetets organism. Följande
sammanställningar må tjäna som prof på
huru lärostoffet ordnas:
Skolhuset och kyrkan - skol- och
försam-ling>sförhållanden.
Riksrättsbyggnaden - lagstiftning och
lagskipning.
Kasernen - värnpliktsförhållanden.
Seger- och krigaremonumenten - historia.
Gatan, landsvägen, järnvägsstationen och
postkontoret - samfärdsel, handel och
postväsen.
Väfveriet och spinneriet, fabriker,
landt-bruksmaskiner, parkettgolf, gummi- och
celhiloidvaror -’jordbruksförhållanden,
kännedom om träslag- och andra råämnen,
fysiska och kemiska företeelser, arbetare- och
lärlingsförhållanden m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
