Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 50. (1,093.) 10 december 1902
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 50
SVENSK LÄRARETIDNING.
955
lefnadsvilkor. För de barn, soni sträfva
öfver grofarbetärens ställning, kan det
vara en allvarsam olägenhet, om de
hafva svaga kunskaper frän folkskolan.
Att utveckla detta ämne skulle
emellertid blifva för vidlyftigt, och det lärer
icke heller vara behöfligt inför de
personer, som afgöra ärendena i
kyrkostämman i Skara.
Sålunda förstå icke blott stadens
skolråd och pedagoger det
fördärf-bringande i det nuvarande tillståndet
utan - om man får tro vår
författare - äfven majoriteten af de
röstberättigade. Det finnes ingen
anledning att betvifla, att han har rätt i
sitt omdöme om sin stads invånare,
ty det kräfves sannerligen hvarken
något större mått af tankeskärp a
eller erfarenhet om människolifvet i
våra dagar för att inse, att då blott
tre veckodagar äro anslagna åt skolan
och de öfriga hufvudsakligen åt
dag-drifveri, så blir det icke mycket
bevändt med den tukt och intellektuella
utveckling, som en så utrustad skola
förmår att gifva. Det, som bygges
upp på de tre, hinner mera än väl
att rifvas ned på de fyra.
*
Men då skolans usla skick icke
beror på sparsamhet, icke på
okunnighet om följderna, hvari är då
orsaken att söka?
Den citerade uppsatsen söker gifva
ett svar:
J Skara råder det egendomliga
förhållandet, att staden är till ett skoldistrikt
förbunden med ett ganska betydande
landtområde, nämligen landssocknen och
det ännu större stadslandet, ett område,
som på flera håll sträcker sig en half
mil från staden och^ som hufvtidsakligeri
är bebodt af en jordbrukande befolkning.
Då frågan om hvardagsläsnings införande
kommit på tal, hafva kraftiga
invändningar gjorts både af landsbygdens
representanter och af andra som ömmat för
dess bästa. Det har af dessa med
eftertryck framhållits, hvilken skada skulle
tillskyndas landsbygdens innevånare, om
de uti denna tid af knappa
arbetskrafter för jordbruket skulle beröfvas sina
barns hjälp.
Tydligen tro de goda Skaraborna
själfva på detta skäl.
På en extra kyrkostämma, som
nyligen hållits just för skolfrågans skull,
synes man ha tagit den uppsats vi
här refererat till ledtråd. Det är
därför vi så utförligt omnämt den.
När man fick klart för sig, att
stadens skolväsen ej var det sämsta i
stiftet och att dess brister bero på
en sammankoppling mellan stad och
land, lugnade man sig och tyckte,
att det icke var så brådt med några
reformer. Det blef »en intressant
diskussion», som det heter i
referaten. En mängd olikartade förslag
framställdes, och - hela frågan åter-
remitterades till skolrådet. Så vidt
af referaten framgår, ondgjordes icke
skolrådet häröfver. Det tröstar sig
förmodligen med, att det uppväxande
släktet i Skara bara får bära
»följderna af fädernas missgärningar».
Hade icke deras fäder för lång tid
tillbaka varit så snikna efter jord, så
hade deras barn i våra dagar kunnat
få uppfostran och undervisning, men
nu »sträcka sig många svåra följder
af fädernas missgärningar till
barnen». Hvem kan egentligen göra
något därvid?
Jo, det finnes verkligen en person
i Skara, hvilken har till specialplikt
att råda bot mot den hjälplöshet och
förvirring, som skolrådet visar. Det
är stadens skolinspektör. Därtill är
han förordnad af regeringen och
därför åtnjuter han arvode. Till stöd och
ledning har han folkskolestadgan och
normalplanen. Enligt dessa är
hvar-annandagsläsning otillåten både i
staden och å landsbygden däromkring.
Där finnas inga »lokala förhållanden»
eller den art af »medellöshet», att
half skoltid däraf betingas. Det är
då hans plikt enligt instruktionen för
inspektörerna att se till, att lag och
författningar bli gällande trots
bygdematadorernas tycke och smak. Vi
ha emellertid icke lyckats få reda
på, att han vidtagit någon som helst
åtgärd för att barnen må få den
skoltid, gällande författningar velat
tillförsäkra dem. Är han så beroende af
stadens mäktige, att han icke vågar?
Det är flera omständigheter än de
nu anförda, som tyda därpå.
Riksdagen har beslutit som villkor för
statsbidrag till slöjd, att
vederbörande folkskoleinspektör skall intyga,
att undervisningen i skolans öfriga
ämnen icke äro eftersatta. Gång på
gång har Skarapressen låtit veta, att
man hos dem gör en konst i detta
riksdagens villkor. I den omtalade
uppsatsen heter det:
De dagar, då lärjungarna icke
sysselsättas med läsning, är tillfälle dem
beredt att deltaga i slöjdundervisning i
särskild slöjdskola för gossar och
särskild slöjdskola för flickor, och torde
denna viktiga gren af undervisningen få
anses vara väl ordnad. Dock har man
icke gjort deltagande däri obligatoriskt
för lärjungarna, hvilket egentligen berott
därpå, att nian föreställt sig att
folkskolestadgan icke ger rätt därtill, en
åsikt, hvilken synes äga stöd i stadgans
ordalydelse, men som emellertid, enligt
hvad man nyligen från sakkunnigaste
håll försport, icke lärer vara riktig.
Om någonsin det omtalade
villkoret skulle göras gällande, så borde
det väl vara här, men huru har
inspektören handlat? Har han lämnat
intyg om, att öfriga ämnen ej äro
eftersatta? Vid senaste stämman sade
man rent ut, »att slöjden vore ett
lika viktigt och uppfostrande ämne,
som det myckna ensidiga läsandet»
(hvarannandagsläsnirigen!).
Vi ha ett exempel från en annan
stad, där flickorna slöjdade halfva
lärotiden, men inspektören intygade
i alla fall, att öfriga ämnen ej voro
eftersatta. Han vågade ej annat, ty
en skara damer, tillhörande
samhällets spetsar, hade tagit slöjden under
sin särskilda vård. och deras önskan
gällde för honom mera än tydlig plikt.
Äro månne förhållandena likartade i
Skara?
Huru länge skall folkskoleanarkien i
Skara få fortgå? Utom de bevis, som
äro framlagda i dag, ha vi många
andra för, att den sprider sig från
stiftsstaden till stiftets öfriga delar.
Och kan annat väntas? Skall intet
blifva åtgjordt utan h var
annandags-läsning måhända få införas äfven i
stiftets öfriga städer?
Läroverkskommittén
öfverlämnade sistlidna gårdag till k.
m:t sitt betänkande, dateradt den 8
december 1902.
Kommittén tillsattes den 26 maj
1899 med uppdrag dels att utarbeta
förslag till en af riksdagen ifrågasatt
examen å läroverkens mellanstadium
och de ändringar i läroverkens
organisation, som därmed kunde stå i
samband, dels att afgifva förslag till
reglering af läroverkslärarnes löner.
Kommittén, som hade sitt första
sammanträde i september 1899, utgjordes
af professor Th, Fries, ordförande,
professor O. Ahnfelt, rektor H.
Andersson, professor S. Boéthius,
professor Ernst Carlson, adjunkten H.
Dahlgren, lektor K. Darin, rektor C.
von Friesen, lektor N. Höjer, grefve
Ph. Klingspor, riksdagsman O.
Larsson, lektor A. Lindhagen, lektor P.
E. Lindström, kontraktsprosten Aug.
Pettersson och rektor F. V. Amark.
Ur kommittén hafva efter hand utträdt
lektor Lindhagen, som på begäran
erhållit entledigande, och rektor von
PYiesen, som utnämts till statsråd.
Vice ordförande var först rektor von
Friesen och efter honom grefve
Klingspor. Som sekreterare har
tjänstgjort lektor A. Nordfelt, som notarie
och biträdande sekreterare fil. kand.
J. P. Veländer, hvarjämte
amanuensen G. Eneström för kommitténs
räkning verkställt vissa statistiska
utredningar. Tillkallade sakkunnige ha
varit teckningsläraren J. P. Ekström,
major C. C. A. Silo w samt
skolföreståndarinnan fröken Gerda von
Friesen.
Kommitténs betänkande är särdeles
digert och omfattar tre särskilda delar
om tillsamman 1,054 stora kvartsidor.
De olika delarna hafva följande
innehåll:
Första bandet: Kommitténs skrifvelse
till k. m:t. - De allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0969.html
