Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,094.) 17 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
977
raska någon, som känner den
orimliga »språkkult», hvilken i våra högre
skolor af alla slag bedrifves, ehuru
nian visserligen ej kan undgå att
förvåna sig öfver lösligheten i den
motivering, hvarmed kommittémajoritetens
intagna position försvaras. För vår
del hafva vi snarare blifvit angenämt
öfverraskade af att finna ej mindre
än två reservanter - professor Ernst
Carlson och lektor Nils Höjer - i
förevarande hänseende ställa sig på
en afvikande ståndpunkt och för sin
mening bjuda skäl, inför hvilka
kommittémajoritetens icke i något
afseende hålla stånd.
Till dessa båda reservanter skola
vi nästa gång återkomma.
Ett klandervärdt stridssätt
har en folkskollärare användt i sin
kamp mot lifförsäkringsbolaget
Svecia och dettas kontrakt med
Sveriges allmänna folkskollärareförening,
ifall de uppgifter, som härom under
de senaste dagarna varit
offentliggjorda, äro riktiga.
Bekant för våra läsare torde vara,
att allt sedan centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
- på grund af en framställning från
senaste ombudsmötet - träffade en
öfverenskommelse med bolaget
Svecia om lägre premier och vissa
andra förmåner för de
föreningsmedlemmar, söm önskade taga lifförsäkring
i Svecia, folkskolläraren P. N.
Eklund i Genarp fört en ifrig kamp
mot denna öfverenskommelse och
sökt få densamma upphäfd eller
ändrad.
Han har i Svensk Läraretidning
offentliggjort en kritik öfver det
ingångna kontraktet, hvilken kritik
bemöttes af S. A. F:s
försäkringskom-mitterade. Sedermera förmådde han
den kretsförening, af hvilken han är
medlem, att motionera därom, att
frågan måtte utsändas till samtliga
kretsföreningarna. Senaste
årsskriften innehåller en längre utredning
härom, och med anledning af
densamma beslöt centralstyrelsen, att
motionen icke skulle till någon
centralstyrelsens vidare åtgärd
föranleda.
Ej nöjd härmed utsände under
sommaren hr Eklund och den krets,
af hvilken han är medlem, skrifvelser
till ett antal kretsföreningar i afsikt
att förmå dem motionera i ämnet.
Hans önskan vanns; resultatet blef,
att sex kretsföreningar inkommo med
motioner angående kontraktet med
Svecia, hvadan i enlighet med
stadgarnas § 14 ärendet nu måste
utsändas till samtliga 250 kretsföreningar.
Om allt detta är ju intet att säga.
Hr Eklund är i sin goda rätt, då han
på alla sätt söker framdrifva en fråga,
hvilken han tydligen betraktar som
alldeles utomordentligt
maktpåliggande. Det är endast att beklaga, att
vid en tidpunkt, då så många och
enligt andras omdöme långt viktigare
frågor stå på föreningens program,
kretsmötenas dyrbara tid måste
upptagas af en ofruktbar diskussion i
en angelägenhet, rörande hvilken
intet som helst tvång för
föreningsmedlemmarna föreligger: den, som anser
Svecias ställning och villkor goda,
kan begagna sig af de utverkade
förmånerna, den åter, som ej gillar
villkoren, kan vända sig åt annat håll,
som han finner bättre, exempelvis
till lifförsäkringsbolaget Balder, för
hvilket hr P. N. Eklund är agent.
Som sagdt: hvad hr Eklund såsom
föreningsmedlem företagit sig i denna
sak, kan man finna olämpligt och
obehöfligt, men egentligen
klandervärdt kan man icke kalla det.
Måhända tycker en och annan, att här
föreligger ett missbruk af stadgarnas
§ 14, men hvarje enskild
föreningsmedlem har naturligtvis rätt att för
sitt ändamål begagna sig af de
möjligheter, stadgarna medgifva honom
att få sin mening underställd hela
föreningens ompröfning, äfven efter
det han rönt afslag hos
centralstyrelsen.
Hvad man däremot på det
bestämdaste måste klandra är det
handlingssätt, till hvilket hr Eklund gjort sig
skyldig enligt en i dagarna af bolaget
Svecia till chefen för
civildepartementet ingifven skrifvelse.
En yngling, Kristen Hansson i
Skogs-ledshus, förmåddes den ] sistlidna
september att taga försäkring i bolaget
Svecia, och han erlade en premie af 12 kronor.
Den l d:s ingaf ynglingen med
instämmande af sin fader, arrendatorn Hans
Jönsson, en skrifvelse till chefen för
civildepartementet med begäran om
utredning af bolaget Svecias ekonomiska
ställning. Svecias styrelse har den 12 d:s
besvarat de framställda frågorna och
anmärkningarna men därjämte framhållit,
att den gjorda anmälan påtagligen icke
tillkommit i syfte att skydda en
försäkringstagare utan måste betraktas
såsom ett ohemult angrepp från
konkurrenters sida, i hvilket afseende Svecia
bifogat följande intyg:
Till Lifförsäkringsbolaget Svecia, Stockholm.
På grund af uppdrag afreste jag i går
afton till Kongsmarken och skollärare B.
Landgren, och efter ytterligare i bref
mottagna instruktioner till Genarp i dag f. m.
och uppsökte hr Hans Jönsson, fader till
den försäkrade Kristen Hansson, hvilken
för tillfället ej var hemma. Därvid framkom,
att hr P. N. Eklund i Genarp inställt sig
hos dem, medhafvande uppsatt anmälan till
hr chefen för k. civildepartementet, jämte
tvänne vittnen och därvid genom
öfvertal-ning förmått dem att underteckna
handlingen samt försäkrat, att han iklädde sig1
alla risker, som kunde blifva en följd af
samma anmälan. Under samtalets gång
infann sig bemälde Eklund, och då
förklarade nr Jönsson såsom tillförne, att han ej
ville återkalla sin anmälan, då hr Eklund
lofvade stå risken. Mitt erbjudande till
honom att återfå erlagda premier jämte
kostnaden för undersökning ville han icke
antaga utan hänvisade till hr Eklund. Vid
underhandlingen med Eklund framställde
denne det villkor, att han endast under den
betingelse ville tillråda ett återkallande af
anmälan, om Svecia själfmant uppsade det
mellan bolaget och Sveriges allmänna
folkskollärareförening upprättade
försäkringskontraktet. Af underhandlingen framgick,
att Eklund instruerat och förberedt den
klagande på besök af ombud för bolaget, och
att han lockat och tubbat bemälda personer
afct göra anmälan till bolagets förfång.
Genarp den 7 december 1902.
Högaktningsfullt
Th. A. Bergh.
Att ofvanstående är ett sannfärdigt utdrag
af öfverinspektören Th. A. Berghs
underhandling med ofvanberörda personer får
jag härmed såsom närvarande vittne under
edlig förpliktelse intyga.
B. Landgren.
Folkskollärare i Lyngby.
Af skriftens likhet med originalet intyga:
Hugo Larsson. Knut G. Svanfeldt.
Detta enligt lifförsäkringsbolaget
Svecias skrifvelse till
civildepartementet. Om de däri lämnade
upplysningarna äro riktiga, måste vi
uttala ett beklagande, att en
folkskollärare kunnat i sin ifver att
motarbeta Svecia använda en manöver,
som lärarekåren i dess helhet
näppeligen skall finna vara en lärare värdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
