Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,094.) 17 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
987
i så fall böra blifva två å 200 kr.
hvardera efter resp. 5 och 10 års oförvitlig
tjänstgöring.
Att motivera en löneförhöjning med
att anföra lefnadskostnader o. s. v. anser
jag vara vanskligt, enär dessa äro
beroende dels af familjens storlek, dels af
dess lefnadssätt m. m. Jag känner
åtminstone en lärarefamilj på fem
personer, som med i medeltal 900 kronors
årsinkomst under 20 år sammansparade
cirka 15,000 kr., räntorna inräknade,
men jag vill ej åtaga mig att göra
experimentet efter.
Vi ha emellertid andra skäl att
anföra, som torde vara mera talande. Den
fyraåriga seminariekursen torde numera
icke aflöpa under 5,000 kronor. 20 års
ränta och amortering därå utgör cirka
320 kr. om året; af gif ten till änke- och
pupillkassan utgör för närvarande 33 kr.
33 öre och skulle, ifall högsta lönen
blefve 1,200 kr., uppgå till 40 kr.
Krono-och kommunalutskylder torde i regel
uppgå till 5 % af lönen. Då de flesta
lärare dessutom äro skyldiga för sin
seminariekurs, kunna de ej gärna
underlåta att genom lifförsäkring skydda sina
fordringsägare i händelse af dödsfall.
Premierna för en liff: or säkring å 5,000
kr. utgöra för en tjugu-åring omkring 85
kr. På detta sätt uppgå de
oundgängligen nödvändiga utgifterna redan under
de fem första åren till i det närmaste
500 kr., hvadan endast 300 kr. återstå
till kläder och föda. Dessa siffror borde
tala tillräckligt tydligt. Äfven om
kostnaderna för seminariekursen-kunde
nedbringas till hälften af ofvan angifna
summa, skulle i alla fall de obligatoriska
årsutgifterna utgöra minst 300 kr.
Då nu de flesta lärare gifta sig under
de fem första tjänsteåren, inses lätt, att
100 kronors lönetillägg efter fem år är
otillräckligt, Efter tio år åter har
familjen i regel ökats så, att ytterligare
200 kr. väl behöfvas.
Då småskollärarinnans utbildning
kräfver eller åtminstone bör kräfva hälften
så lång tid som folkskollärarens, och då
hennes arbete i de flesta fall är något
lättare än lärarens, helst hon på
landsbygden vanligen undervisar två klasser
under 5 timmar, medan läraren
undervisar fyra klasser under 6 timmar om
dagen, synes det billigt och rättvist, att
hennes aflöning utgår med hälften af
folkskollärarens.
På grund af det anförda vågar jag
alltså föreslå följande lönegrader för
[-Folkskollärare:
Småskollärarinna:-]
{+Folkskol-
lärare:
Småskol-
lärarinna:+}
Begynnelselön............ 800 kr, 400 kr.
Lönetillägg efter 5 år 200 > 100 >
> > 10 » 200 » 100 >
Maximilön.................."1,200 kr. 600 kr.
Ålderdomsunderstödet för
småskollärarinnorna bör i likhet med
folkskollärarnes pension utgå med 75 % af högsta
lönebeloppet, alltså med 450 kr.
Jag tillåter mig tro, att ifall vi skulle
enigt och kraftigt fylka oss omkring
detta förslag, vi skulle lyckas
genomdrifva det, måhända inom de närmaste
fem åren. I så fall skulle det också
komma de flesta nu tjänstgörande lärare
och lärarinnor till godo, hvilket vore af
oskattbar betydelse, särskildt för
pensionens skull.
Att redan vid nästa riksdag framlägga
frågan - såvida ej regeringen kan förmås
därtill - vågar jag dock icke tillråda,
dels enär hungersnöd råder i vissa delar
af landet, dels emedan rösträttsfrågan
för närvarande torde undantränga alla
andra ’»stora» frågor, äfven om denna
icke kommer att föreläggas nästa
riksdag. För öfrigt öfverlämnar jag för min
del förtroendefullt åt centralstyrelsen att
välja lämpligaste tidpunkten för frågans
framläggande för riksdagen.
Grödinge i december 1902.
Aug. Karlsson.
Till småskollärarinnorna.
Ärade kamrater!
Enär man på vissa håll tagit illa vid sig",
att jag vågat göra en »nedprutning» i den
grundlön, som några af vår kår uttalat sig1
för (400 kr.), ber jag" att få erinra om
riksdagsförhandlingarna under är 1900. I en
af hrr Hammarlund och Berg1 väckt motion,
som undertecknades af ett 5Q:tal
riksdagsmän, begärdes då att vår grundlön skulle
höjas till 350 kronor. Detta ville dock icke
riksdagen gå in på - lika litet som
folkskollärarnes grundlön blef höjd, åtminstone
icke något nämnvärdt.
Tror man verkligen, att meningen om vår
lön under dessa två år ändrats så mycket,
att man nu skulle vilja höja grundlönen
med det dubbla af det då begärda men
vägrade beloppet?
Må vi icke såsom obetänksamma barn tro,
att det endast gäller att begära! - - Det
kunde hända att vi finge samma svar, som
de oförsynta gossarne i berättelsen om hvem
som fick fartyget. »Gån er väg*,
skrikhalsar, jag1 ämnar icke ge er något.»
H. J.
Björnstjerne Björnsons
jubileum.
I föregående nummer återgåfvo vi den
hyllning, som Norsk Skoletldende ägnade
skalden på 70-årsdagen. Vi omnämde
ock de ord, med hvilka Björnson
tackade för den genom centralstyrelsens
ordförande, overlserer Raabe, framburna
adressen från Norges Isererforening. Vi
meddela här nedan lydelsen äfven af
denna adress:
Til
hr. Bj0rnstjerne Bj0rnson og fru Caroline
J3j0rn$on!
Hr. Björnson!
De har bestemt ät det legat, som idag
stiftes til minde om Dem og1 Deres hustru,
skal anvendes til bedste for den norske
Ise-rerstand. For den godhed De herigjennem
viser Isererne og den agtelse De viser for
Deres kald udtaler »Norges Isererforening»,
paa Isererstandens’ vegne, herved sin tak.
Men med denne tak forener vi taken for
alt hvad De har skjsenket vor skole.
De har lagt herlige sange paa bornenes
og de unges laeber..
De har i gribende skildringer vakt deres
dybeste og sedleste folelser.
De har Isert dem ät det g-ode er sterkere
end det onde.
De har Isert dem ät der er opreisning1 for
den faldne.
De har Isert dem ät i kampen mod lyset,
g-jennem morkets vildfarelser, kan alene
brsendende sandhedskjserlighed og fuld
öp-rigtighed f0re til seier.
Tak!
Fru Björnson!
Det har glsedet os ät ogsaa Deres navn
skal knyttes til det legat som stiftes idag.
De har skabt den store digter et
lykke-ligt hjem, De har sat ham istånd til ät synge
til hjemmets pris, De har bevaret hans
krsef-ter for dem som elsker ham, og for hans
folk. Ogsaa Dem maa vi idag faa lov til
ät takke.
Vi 0nsker Dem begge Guds fred i
kom-mende dage!
Folkskolan i Schweiz har blifvit en
hela statsförbundets sak.
Den schweiziska förbundsförfattningen
af 1874 bestämmer i sin 27:e artikel,
att hvarje kanton för sig skall draga
försorg om en tillfyllestgörande
primär-(folkskole-)undervisning, att denna
undervisning skall uteslutande stå under
statens ledning, vara obligatorisk,
kostnadsfri och konfessionslös. Mot kantoner,
som icke uppfylla dessa sina
förpliktelser, skall förbundet vidtaga nödiga
åtgärder.
I allmänhet hafva också dessa
bestämmelser blifvit genomförda. Som bekant
höra ju vissa af de schweiziska
kantonerna inom primärundervisningens
område till de främsta i vår världsdel.
Men å andra sidan finnas också sådana
kantoner, där primärundervisningen
ingalunda kan kallas tillfyllestgörande. Detta
gäller särskildt de fattigaste kantonerna
samt några af dem, som hafva
öfvervägande katolsk befolkning. Också
visade statistiken för 1888, att af 1,000
rekryter 11 voro analfabeter. På många
håll ville man då, att förbundet skulle
komma de ekonomiskt svaga till hjälp,
och 1893 föreslog nationalrådet (andra
kammaren), att förbundet skulle lämna
kantonerna årliga understöd för
primärundervisningen. Eegeringen insåg nog
också behofvet af en sådan reform, men
under en följd af år hade den andra
frågor att syssla med, och så fick
folkskolan vänta. Ar 1900 upptogs
emellertid ärendet, men då man icke kunde
enas om sättet för frågans lösning, kunde
nian icke heller komma till något
beslut. Slutligen bestämde regeringen sig
för att föreslå en ändring af
förbundsförfattningen i öfverensstämmelse med na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
