- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
1000

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (1,095.) 24 december 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1?000

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 52

ögonblick, då b ar nih artigheten manar oss
att gifva gåfvor. Nej, den behöfves lika
mycket, då rättvisan i det dagliga lifvet
af oss kräfver allas likhet inför
borgerliga, politiska och etiska lagar. . . .

Men nu, just nu i julens ljufva tid,
är gåfvornas tid. Låt oss då icke
förglömma, att det icke är blott från de
susande granskogarnas djup däruppe i
norden, som bedjande röster tränga till
vårt Oral Finns det icke stora sorger
och tung nöd äfven i statfolkets kojor,
i grändernas kyffen och i storstädernas
grannt utstyrda fattigpalats? Kanske
också någon rik i sin rikedom beder dig
om en gåfva?

Ernst Beckman.

.

Rätta tiden

är nu inne^j^^j^^j*r

för alla folkbildningsvänner att
slå ett slag för.........

Svensk Läraretidning,

lärarekårens eget skolblad.

Om en hvar af tidningens
nuvarande prenumeranter skaffade
blott en ny abonnent, skulle
tidningen blifva i stånd att
ytterligare väsentligt utvidgas
’och förbättras. Gör ett försök
nu vid årsskiftet!

Läroverkskommittén och
folkskolan.

Två reservationer.

Frågan om läroverkens
organisation vore en jämförelsevis lättlöst
fråga, ifall man icke behöfde taga
någon hänsyn till folkskolan och de
demokratiska bildningsintressen, hon
representerar. I betraktande häraf
är det ganska förklarligt, att
vederbörande vid hvarje större försök att
lösa läroverksfrågan energiskt och
systematiskt sökt hålla folkskolan
så mycket som möjligt utanför. Man
har ju icke alldeles kunnat bortse
från den bildningsanstalt, som har
att bibringa allmänt medborgerlig
bildning åt den stora massan af vår
nation, och man har icke helt och
hållet kunnat blunda för det
samband, som nödvändigtvis måste fin-

nas mellan denna bildningsanstalt
samt alla de öfriga. Men man har
så vidt sig göra låtit sökt bagatellisera
detta samband och behandlat
detsamma såsom något för läroverksfrågan
i dess kärna tämligen oväsentligt.

En dylik taktik är emellertid på
förhand" dömd att misslyckas. Så
länge folkskolan faktiskt växer och
utvecklar sig vid sidan af läroverket,
så kommer man vid hvarje
restaurering af det sistnämda att nödgas
taga hänsyn till den egentliga
folkskolan och hennes Öfverbyggnader,
vare sig man behandlat dessa, senare
med sympati eller med antipati.

Huru ängsligt läroverkskommittén
än sökt hålla folkskolans
Öfverbyggnader på afstånd, har den ej kunnat
undgå att få dem alldeles inpå lifvet
i samma stund- som den uppställt
allmänt medborgerlig bildning utöfver
omfånget af den egentliga folkskolans
verksamhet såsom det bildningsmål,
hvars uppnående »realskolexamen»
skulle vitsorda. Hvad till detta
bildningsmål hör, säger kommittén (1:46),
»är först och främst en utsträckt och
fördjupad insikt i samtliga ämnen,
som förekomma i folkskolan, och
vidare ett visst mått af kunskap i
ämnen och ämnesgrenar, som där icke
äro upptagna, särskildt i främmande
lefvande språk». Angifna
bildningsmål sammanfaller uppenbarligen med
det, som blifvit uppställdt för »högre
folkskolan» och »folkskolans högre
afdelning», och för att kunna
tillbakavisa sistnämda skolarters motsedda
anspråk på att få föra sina lärjungar
framtill »realskoleexamen» har
kommittén nödgats anlita den i sanning
förtviflade utvägen att helt
godtyckligt dekretera, att till »allmän,
medborgerlig bildning» måste räknas
kunskap i två främmande språk.

Men icke nog härmed. Kommittén
har råkat ut för den oturen att själf
kullkasta detta dekret och såsom sin
mening förkunna, att den lärjunge,
som i läroverket endast vill vinna
»allmän bildning» (utöfver omfånget
af den egentliga folkskolans
verksamhet), han kan nöja sig med
studiet af blott ett främmander språk.
För att tillmötesgå vissa mindre
sandhallens pretentioner på
statsunderstödda högre skolor har kommittén
nämligen förordat, att sådant
läroverk, som har och synes kunna
påräkna ett antal af 50-100 gossar i fem
klasser, må kunna ombildas till
»sex-klassig samskola», hufvudsakligen
upprätthållen af statsmedel. För
samskolorna har kommittén emellertid
.icke kunnat absolut fasthålla sitt
dekret om »tvåspråkighet» såsom en
nödvändig beståndsdel af den
allmänna bildning, som »realskolorna» böra
bibringa. Från och med fjärde
klassen måste det - enligt från
flickskolans representanter framställda
kraf - lämnas flickorna en viss val-

frihet mellan de på läroplanen
upptagna ämnena, ^

Tillser man ’’- yttrar härom kommittén
(II: 445) - hvilka läroämnen-eller delar
af sådana lämpligast skulle kunna göras
valfria för de kvinnliga lärjungarna, så
finner man erfarenheten från de
nuvarande flickskolorna tala för valfrihet
i fråga om ett af de främmande språken
samt någon del af matematikkursen.

Men konsekvenserna af detta
medgifvande vill kommittémaj oriteten för
ingen del draga, ty de skulle ju rubba
den allena saliggörande uniformiteten.

Ehuru det visserligen hör till
samskolans allmänna grundsatser, att
lärjungarna af båda könen i förhållande
till skolan likställas, måste man dock
- fortsätter därför kommittén -
afstå från att utsträcka en dylik
bort-väljningsrätt till samskolornas manliga
lärjungar. I annat fall skulle man
nämligen knappast kunna underlåta att
utsträcka den äfven till öfriga realskolors
lärjungar, men ett förslag om en sådan
anordning, hvarigenom den fasta och
enhetliga form, som realskolan bör äga,
alltför mycket kunde äfventyr as, skulle
näppeligen hafva utsikt till framgång.

Hvarför ett dylikt förslag ej skulle
»hafva utsikt till framgång», får man
icke veta. Däremot fattar man lätt,
att hvad som först och främst ligger
kommittémaj oriteten öm hj artat är
att från »realskolexamen»
ovillkorligen måtte utestängas sådana
lärjungar, som läst endast ett
främmande språk.

Befrielse från läsningen af det ena
främmande språket eller från en del
af matematikkursen eller från
bådadera bör - heter det - icke hindra
lärjungen från att erhålla flyttning från
klass till klass, men måste, enligt
kommitténs mening, ovillkorligen medföra
förlust af rätt att aflägga
realskoleexamen. Ett medgifvande i -sådan
riktning skulle nämligen leda till olika slag j
af realskoleexamen, en lättare och en
svårare, med olika slag af kompetens,
en anordning, som kommittén af flera
skäl (? ?) finner olämplig; eller ock skulle
den föra till en delning af examen, i döt
att de ifrågavarande lärjungarna finge
rätt att genom fyllnadspröfning
fullständiga en eljest icke f ulls t äncLig examen,
något som skulle gifva de kvinnliga
lär-j ungarna en otillbörlig förmän framför
de manliga. Det för realskolan
uppställda examensmålet är ’resultatet af
en sluten och enhetligt planlagd
lärokurs ; där denna brytes, bör ock
examensmålet bortfalla. Det är rättvist, att de
flickor, som vilja taga realskolexamen,
få underkasta sig det arbete och "gå den
studieväg, som dit leder. Men å ändra
sidan böra de/ som ej hafva detta syfte,
utan blqtt begagna sig ,af skolan för att
vinna allmän bildning (märk!) och den
uppfostran, som ett välordnadt skollif
medför, i samskolan icke vara mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/1014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free