Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 53. (1,096.) 31 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 53
SVENSK LÄRARETIDNING.
1,023
folkskollärareförening å föreningens
vägnar gjorda uttalandet i ärendet är ett
faktum, som för föreningen är i flera
afseenden glädjande. Särskildt förtjänar
det ihågkommas, hurusom reservantens
inom kommittén af föreningen
understödda yrkande, att skolrådet såsom den
enda naturliga myndigheten bör taga
hand om de ifrågavarande barnen,
genom lagens formulering af regering och
riksdag vunnit erkännande, äfven om
det medgifvits, att särskild
barnavårdsnämd kan utses. I sin helhet utgöra
samtliga ifrågavarande lagar ett
betydande plus för vår svenska folkskola.
Inom undervisningens område har 1902
icke efterlämnat några djupare spår.
Genom motion i andra kammaren sökte hr
E. G. Åkerlind från Medelpad visserligen
få till stånd en skrifvelse från
riksdagen till k. m:t, hvilken ginge ut på den
nu rådande katekesutanläsningens
inskränkning. Utskottet fann det
emellertid vara »bra som det är» och
af-styrkte motionen. Två reservanter, hrr
E. Hammarlund och D. Bergström,
ansågo en dylik skrifvelse lämplig men
voro af den meningen, att om en sådan
skulle aflåtas, den borde vara betydligt
vidare än den af motionären föreslagna
och sålunda sträcka sig äfven till andra
skolor än folkskolan samt till
prästerskapet. Riksdagen biföll’ utskottets
förslag, hvadan ingenting blef i saken
åt-gjordt. För närvarande torde
folkskolan ock vara bäst betjänt härmed.
Frågan om kristendomsundervisningens
bedrifvande torde snart hafva kommit i
det skede, att en genomgripande reform
måste äga rum, såsom ock reservanterna
antydde, en reform, som afser icke blott
utanläsningens begränsning utan ämnets
»pedagogisering» i alla delar.
En förut ofta uttalad önskan om
införande af lagkunskap såsom
undervisningsämne i folkskolan har detta år
genom en motion i riksdagen af hr C.
Sandqvist från Stockholms län åter
kommit fram. Frågan i och för sig torde
nog förtjäna att beaktas, om man
nämligen vill förlägga ämnet till det
åldersstadium, under hvilket barnet för
detsamma kan vara mottagligt. Att,
såsom motionären föreslagit, inskränka
ämnet till straffpåföljden för större och
mindre brott samt att låta
undervisningen afse inhämtandet af lagens
detaljerade bestämmelser om böter för
vissa fall, fängelse för andra o. s. v.
i samband med
kristendomsundervisningen, torde dock vara mindre
lämpligt. Motionen blef också af riksdagen
afslagen.
Tvänne andra riksdagsmotioner, hvilka
gingo ut på att främja undervisningen
i huslig ekonomi och i slöjd, rönte
däremot större framgång. I
statsverkspropositionen hade k. m:t föreslagit
riksdagen att bevilja 160,000 kronors
tillökning i anslaget till högre skolor för
kvinnlig ungdom. Denna höjning afsåg
bland annat att uppmuntra dessa skolor
till införande af huslig ekonomi. Högre
flickskola, som häri meddelade
undervisning, skulle nämligen enbart för detta
ändamål kunna erhålla ända till 1,000
kronor i statsbidrag. Men om det å ena
sidan måste medgifvas, att en sådan
undervisning är af betydelse för de högre
flickskolorna, så kan det å andra sidan
icke förnekas, att behofvet af en dylik
är vida större, då det gäller folkskolans
flickor. Hrr E. Hammarlund och
Fridtjuv Berg passade därför på och väckte
motion om att folkskolor, högre
folkskolor och folkhögskolor, som meddela
undervisning i huslig ekonomi, måtte för
detta ändamål erhålla särskildt
statsunderstöd, och att riksdagen härför ville
till k. m:ts förfogande ställa ett anslag
af 50,000- kronor. Mot själfva saken
ställde sig statsutskottet välvilligt men
föreslog dock af vissa skäl, att
riksdagen skulle vända sig till regeringen med
begäran om utredning och förslag. Detta
blef ock riksdagens beslut. En liknande
utgång fick också frågan om lämpligare
bestämmelser rörande statsbidraget för
slöjdundervisningen, hvarom hrr L. Gr.
Broomé och J. Nydal väckt motion. Dessa
båda frågor kunna således anses hafva
blifvit af 1902 års riksdag förda ett steg
framåt.
Detsamma gäller den för den fortsatta
utbildningen så viktiga frågan om
folkbibliotek, då riksdagen på motion af hrr
Fridtjuv Berg och E. Hammarlund beslöt
sig för en skrifvelse till k. m:t äfven
i detta ärende.
I nära sammanhang med
undervisningen stå skolhygien och skolgång.
Betydelsen af den förra har visserligen på
senare tid börjat gå upp för en och
annan af dem, som haft bestämmande
inflytande på folkskolan i vårt land, men
till någon mera allmänt utbredd insikt
om skolhygienens värde hafva vi icke
på långt när hunnit. På grund af ren
okunnighet och däraf följande
likgiltighet och oginhet, detta till och med hos
personer, af hvilka man kunde hafva
rätt att vänta bättre, uppföras därför
alltjämt nya skolbyggnader med
underhaltig belysning, ventilation och
uppvärmning, och med undantag för några
få samhällen kunna vi icke ens tala om
någon barnens individuella hygien.
Under sådana förhållanden få vi dock vara
glada och tacksamma öfver att det gångna
året haft att uppvisa åtminstone några
nya skolhus, där skolhygienens fordringar
blifvit tillgodosedda, äfvensom däröfver,
att skolbänksfrågaii tilldragit sig allt
större uppmärksamhet.
Till en förbättrad skolgång komma
säkerligen de förut omnämda
uppfost-ringslagarna för sedligt vilsekomna barn
att bidraga. Därjämte hafva vi här att
anteckna ett riksdagsbeslut oni skrifvelse
till k. m:t med anhållan om sådan
ändring i folkskolestadgan, att husbonde,
som har skolpliktigt barn i sin tjänst,
blir skyldig tillse, att barnet får
ordentlig skolundervisning. Hr E. Eklundh i
Lund hade härom inlämnat en väl
motiverad motion, som efter åtskilliga
motigheter dock till sist ledde till det
ofvannämda resultatet, och då man ju kan
vara ganska förvissad om att k. m:t
vill-far riksdagens begäran, blir här ett
kryphål för föräldrar, som velat komma
undan sina uppfostringsskyldigheter,
tilltäppt.
Bland förutsättningarna för en god
undervisning och uppfostran i folkskolan
torde få vara af större betydelse än
utbildningen af folkskolans lärare. Den, som
vill en god folkuppfostran, måste
därför också hafva sin uppmärksamhet
riktad på lärareutbildningsanstalterna.
Dessa senare tyckas emellertid under en lång
följd af år hafva varit lämnade ur sikte,
oaktadt behöfligheten af reformer på detta
område utan svårighet borde kunnat
inses nästan af hvem som helst. Men
regeringen har tegat, folkskoleinspektörerna
hafva tegat, och seminarielärarne själfva
hafva tegat. Så upptogs saken af
folkskolans lärarekår och bringades på tal
vid ett stiftsskolmöte i Karlskrona.
Vid senaste riksdag väcktes motion i
ärendet af hr A. F. LiJjeholm, som
yrkade en skrifvelse till k. nr.t med
anhållan om utredning och förslag rörande
ändrade bestämmelser angående
semina-rielärares kompetens-, löne- och
pensionsvillkor. Hela andra kammarens skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
