Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (1,098.) 14 januari 1903 - För dagen. Läroverkskommittén och kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
SVENSK LÄRARETIDNING.
25
1900, af ecklesiastikministern
tillställdes kommittén.
Hufvudinnehållet af denna lektor
Waldenströms framställning var,
såsom våra läsare torde erinra sig,
följande:
Ingen skolreform skall kunna blifva
tillfredsställande utan en grundlig reform
af kristendomsundervisningen.
Angeläget är härvid, att
katekesundervisningen uppskjutes till tredje
läroverksklassen (motsvarande den egentliga
folkskolans fjärde årsklass). Då bibliska
historien är grundvalen för den kristna
tros- och sedeläran, är det nämligen
pedagogiskt riktigt, att lärjungarna först
göras förtrogna med den förra, innan de
öfvergå till den senare. Och därtill
behöfves mer än väl den tid, som kan
före inträdet i tredje läroverksklassen
ägnas åt kristendomsundervisningen. Den
katekesundervisning, som lärjungarna
förut få med ledning af nuvarande
lärobok, är i regeln mera till skada än till
gagn, emedan den mestadels blir en
tanklös utanläsning och måste så blifva,
därest läraren icke är en rent af
öfverlägsen förmåga, hvilket endast i
undan-dantagsfall är att förutsätta. Men om
det, som på dylikt sätt inhämtats, gäller,
att ju bättre man kan det utantill, ju
svårare har man att verkligen tillägna
sig det.
Hvad kristendomsundervisningen i de
fyra gymnasialklasserna beträffar, är det
ett stort spörsmål, huruvida den bör
vara obligatorisk eller valfri. I
hvilketdera fallet sorn helst bör den
reformeras, bland annat så, att den mer än
hittills kommer att behandla den svenska
kyrkohistorien samt de hedniska
religionsformer, hvilka visat sig mäktiga att
skapa en jämförelsevis hög kultur.
I främsta rummet är det dock af
nöden, att kristendomsundervisningen på
läroverkets nederstadium grundligt
omgestaltas. En lärobok så beskaffad sorn
den nu gällande »utvecklingen» kan icke
göra kristendomen kär för det
uppväxande släktet utan är i stället ägnad att
göra den tråkig och vända barnens hjärta
bort från densamma. Den är till hela
sin art sådan, att den framkallar
tanklös utanläsning. Och ett fullständigt
misstag vore att inbilla sig, att detta
missförhållande skulle väsentligen
förebyggas, om man ändrade utvecklingens
frågeform till sammanhängande
framställning. Ty visserligen är frågeformen
en bidragande orsak till den tanklösa
utanläsningen, men hufvudorsaken ligger
i läroframställningens egen beskaffenhet,
som står kvar med samma verkningar,
äfven om frågeformen tages bort.
Icke ens Luthers lilla katekes kan
erkännas såsom lämplig grundval för
kristendomsundervisningen, bland annat
där-fÖr att den i formellt afseende är
synnerligen opedagogisk samt hvad
läroinnehållet angår ytterst ofullständig och
oklar.
Läroverkskommittén har noga
vaktat sig att upptaga, lektor
Waldenströms skrifvelse, om hvars skärpa
i uttryckssättet nu lämnade
sammandrag gifver endast ett svagt begrepp,
till omedelbar granskning. Utan
verkan har skrifvelsen dock
uppenbarligen icke varit, i synnerhet som den
erhållit stöd af en mängd uttalanden
från andra håll och i andra ordalag
men med i hufvudsak besläktadt
syfte.
En hufvudpunkt i kommitténs
förslag rörande gymnasialstadiet har
varit, att ungdomen här skulle
erhålla frihet att i någon mån
inskränka antalet läroämnen; hvar
och en skulle nämligen få bortvälja
ett par af dessa för att med så
mycket större kraft kunna ägna sig åt
de öfriga. Ett fullständigt
tillämpande af detta förslag skulle
innebära, att äfven
kristendomsundervisningen på ifrågavarande stadium
blefve valfri. Denna tanke har
emellertid kommittén af visat;
kristendomsundervisningen skall enligt dess
förslag, tillika med modersmålet, bilda
ett undantag från den i öfrigt
gällande grundsatsen. Kommitténs
ordförande, professor Th. M. Fries, har
visserligen i afgifven reservation
yrkat, att nämda undervisning borde
vara valfri (dock ej, såsom lektor
Waldenström ifrågasatt, under alla
fyra gymnasieåren utan endast
under de^två sista), men han har
härutinnan stått ensam.
Alldeles enhällig har kommittén
däremot varit om den uppfattningen,
att kristendomsundervisningen måste
väsentligen ombildas. I de hittills
gällande kurserna föreslår den till
följd häraf rätt stora förändringar,
hvarvid »den ledande synpunkten
varit att låta det dogmatiska elementet
i allmänhet och särskildt i de lägsta
klasserna träda tillbaka för det
historiska».
Särskildt vänder sig kommittén
härvid mot de »med rätta såsom
öf-drifvet höga och olämpliga klandrade
inträdesfordringarna i katekes».
Kommittén erinrar därom, att dessa
äro kalkerade på den före år 1900
gällande normalplanens katekeskurser för
folkskolans första årsklass. Genom den
nya normalplanen af år 1900 hafva
visserligen något mera moderata
katekeskurser blifvit anvisade, men ej heller
dessa »anser kommittén böra kräfvas af
nioåringar», utan har i stället
föreslagit, »att inträdeskursen i katekes skall
utgöras endast af småskolans slutkurs».
Utan att underskatta värdet af tidig
bekantskap med vår psalmbok har den
därjämte ansett, »att krafvet på minst
20 psalmverser är väl stort, och att
därför denna fordran bör sänkas, så
mycket mer som den väl ej ofta vid
inträ-despröfningen upprätthållits. Då emel-
lertid hvarje angifvande af ett bestämdt
antal verser, i anseende till dessas stora
olikhet i fråga om längd och svårighet
att inlära, skulle innebära endast en
skenbart bestämd fordran, har
kommittén ansett uttrycket några psalmverser
vara att föredraga.»
En verksam begränsning af
katekesläsningen inom läroverket finner
kommittén vidare vara af synnerlig vikt.
Lämpligheten af att grunda den första
kristendomsundervisningen på en
historisk i stället för en dogmatisk
framställning har - säger den - så ofta och
med sådan kraft blifvit framhållen, att
kommittén ej anser behöfligt att därom
närmare orda. I öfverensstämmelse med
sin uppfattning i detta afseende och i
anslutning till hvad här ofvan antydts,
har kommittén föreslagit, att i skolans
lägsta klasser hufvudvikten bör läggas
på biblisk historia i sammanhang rned
bibelläsning, och därvid ansett, att största
delen af den åt
kristendomsundervisningen anslagna tiden bör ägnas åt biblisk
historia, icke, såsom nu ej sällan sker,
åt katekesen.
Kommittén har, fortsätter den, till
och med »tagit i allvarligt
öfvervägande, huruvida icke
katekesläsningen kunde helt och hållet uppskjutas
till realskolans tredje klass». Hvad
som afhållit kommittén från att
förorda denna åtgärd, hvilken bland
andra lektor Waldenström så
kraftigt påyrkat, har varit hänsynen till
»normalplanen». Enligt den skall ju
redan i småskolan läsas katekes
(»budorden, trosbekännelsen, Herrens
bön, instiftelseorden till döpelsen»);
för att läroverkets kurser äfven i
detta ämne måtte anknytas till
folkskolans*, har kommittén stannat vid
att låta småskolans slutkurs i
katekes blifva realskolans inträdeskurs i
samma ämne, och »under sådana
förhållanden» - som det i betänkandet
heter - har den menat, att »ett
fullständigt afbrott i katekesläsningen
under två följande år svårligen kan
ifrågakomma».*
De af kommittén förordade
katekeskurserna äro:
Första klassen (motsvarande folkskolans
andra årsklass): Inledningen och första
hufvudstycket till och med fjärde budet.
Andra klassen (motsvarande folkskolans
tredje, årsklass): Första hufvudstycket
afslutadt och repeteradt, första trosartikeln.
Tredje klassen (motsvarande tolkskolans
fjärde årsklass): Andra hufvudstycket
afslutadt och repeteradt, tredje hufvudstycket
påbörjadt.
Fjärde klassen (motsvarande första
klassen af högre folkskolan eller af folkskolans
högre afdelning): Tredje hufvudstycket
afslutadt och repeteradt, fjärde och femte
huf-vudstyckena.
* Kommitténs tankegång är alltså denna:
eftersom redan åttaåringarna i småskolan
måste läsa katekes, så böra äfven
nioåring-arna och tioåringarna i realskolan göra det,
ehuru egentligen för*t elfvaäringarna kunna
anses mogna att begynna därmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
