Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (1,099.) 21 januari 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 3
nåder under år 1903 för vården af
vanvårdade och i sedligt afseende försummade
barn, vill Kungsholms församling uttala den
önskan, att öfverstyrelsen såsom
barnavårdsnämd i den utsträckning detta kan ske
enligt lag-en af den 13 juni 1902 begagnar
sig af och samarbetar med redan befintliga
kommunala myndigheter. Under
förutsättning att så sker, åtager sig församlingen
gemensamt med öfriga församlingar i
Stockholm för innevarande år att bestrida
erforderliga kostnader för detta ändamål,
viljande dock församlingen på grund af ärendets
ännu outredda skick för närvarande ej
deltaga i några kostnader för eventuella
egendomsköp eller nybyggnader.
Då icke alla församlingarna fattat lika
beslut, f^r ärendet afgöras af
kyrkofullmäktige.
Seminarierna. Med anledning af
en utaf rektorn vid Växjö
folkskollärare-seminarium C. O. Arcadius till
domkapitlet i Växjö ingifven och af detta
till k. m:t hänskjuten anhållan om
föreskrift angående sättet för utbetalning af
arvodet till lärarne vid öfningsskolan har
k. m:t förklarat, att då af k. cirkuläret
den 27 maj 1898 framgår, att arvoden
till där afsedda vid
folkskollärareseminariernas öfningsskolor anställda lärare och
lärarinnor skola utgå för kalendermånad,
har k. m:t funnit den gjorda
framställningen ej föranleda vidare yttrande.
- K. m:t har ej funnit skäl bifalla
en af föreståndaren för det i Haparanda
förlagda seminarium för utbildande af
lärare och lärarinnor vid småskolor i de
finsktalande församlingarna i Norrbottens
län Emil Lindbäck gjord ansökan om en
gratifikation af 450 kronor för tiden från
l jan. 1901 till l juli 1902, därunder
han till följd af åtnjuten förmån af fri
bostad gått miste om dyrtidstillägg.
Föreläsningskurser för
arbetsklassen. De 100,000 kr. som
riksdagen ställt till k. m:ts förfogande för år
1903 att användas till understöd åt
anstalter och föreningar, som anordna
före-läsningskurser för arbetsklassen, skola
fördelas på 235 dylika anstalter och
föreningar. Ena hälften af beloppen skall
utbetalas i början af juni och den andra
i början af december.
Sluten omröstning, om blott en
person motsätter sig öppen
votering. Den 5 sistlidna oktober valdes
till folkskollärare, klockare och organist
i Säbrå R. F. Lundqvist med 5,485 röster,
under det A. I. Vikberg fick 3,138 och
O. Byström 1,572 röster.
Valet öfverklagades hos Hernösands
domkapitel bl. a. därför, att valet
förrättats öppet, ehuru val med slutna
sedlar blifvit begärdt.
Valförrättaren, kontraktsprosten Bill,
har i sin förklaring meddelat, att vid
stämman visserligen sluten omröstning
begärdes, men denna begäran blef
omedelbart därefter återtagen, och vid af
valförrättaren framställd proposition om
öppen votering besvarades denna med
allmänt ja, under det endast ett nej
kunde förnimmas, och då ordföranden
icke ansåg detta enstaka nej som en
begäran om sluten votering, förrättades
valet genom öppen omröstning.
Domkapitlet har resolverat, att det
nämda nejropet måste enligt k.
förordningen om kyrkostämma anses innefatta
begäran om slutet val, och med
anledning häraf upphäft valet samt
återförvisat ärendet till kyrkostämmans
ordförande för förnyad behandling.
Sveriges allmänna organist- och
kantorsförenings centralstyrelse
hade i förra veckan sammanträde i
Stockholm. Ordförande var musikdirektören
C. V. Rendahl i Karlstad och sekreterare
domkyrkokantorn i Göteborg A. O. Assar.
Bland de ärenden, som behandlades,
märkas frågorna om kyrkosången i
folk-och småskolorna samt om organisternas
och kantorernas löneförhållanden särskildt
med hänsyn till regleringen af 1883.
Den förra frågan föranledde ett beslut
att till vederbörande kyrkliga
myndigheter aflåta skrifvelser, innehållande en
sammanfattning af de olika
stiftsföreningarnas uttalanden och önskningar i
ämnet.
Till verkställande utskott inom
styrelsen utsagos direktörerna Rendahl i
Karlstad, Cyrus Granér i Brännkyrka
och Assar i Göteborg.
Till revisorer valdes R. M. Kran i
Hyltinge, K. A. Thörnborg i Danderyd
och S. J. S. Erman i Vinslöf.
Arbetsstugor för nödställda barn
uppe i Norrland förordas varmt uti ett
bref till Aftonbladet från lektor G.
Svedelius, hvilken gjort resor uti de af
missväxt hemsökta trakterna.
Brefskrifvaren påpekar det sorgliga
faktum, att i en hel mängd hem uti
finn- och lappbygdssocknarna råder
armod, okunnighet och försoffning; folket
kan ingen handaslöjd, hvarmed det kunde
sysselsätta sig de långa vinteraftnarna,
och att de i år få rikligt med mat och
kläder hjälper dem blott för ögonblicket.
Barnen måste fostras till s j älf h j alp, och
detta skulle lättast kunna ske genom
inrättande af arbetsstugor.
Kommunen bör upplåta lokal och tillsläppa
bränsle; lämplig’ föreståndarinna, som är
hemma i handslöjd och matlagning samt
förtrogen med ortens förhållanden, bör antag-as
och endast verkligt nödställda barn intagas
i arbetsstugan. Uti en större kyrkoby kunde
t. ex. 25 barn från utbyarna intagas i
arbetsstugan, slöjda på i. m. och på e. m.
sysselsättas med vanligt skolarbete, hvilket
skulle vara af stor vikt. 25 af kyrkoplatsens
egna barn skulle besöka arbetsstugan
hvarannan eftermiddag och således skulle icke
mindre än 75 barn på hvarje plats kunna
hafva gagn af arbetsstugan. Gossar mellan
8 och 15 år, flickor nåsrot derutöfver skulle
få inträde, och de borde få lära sig att sy
och lappa klädesplagg, sticka strumpor,
vantar m. m., sy skinnvantar; förfärdiga
väf-nads- och spånadsarbeten; tillverka skidor,
skidstafvar och kontar, lappskor, flätade
lappskärp, vidare lappmössor, lappkoltar,
lapphandskar, skinnkläder; väfva skoband,
»trissa» tömmar, binda nät; syssla med
träslöjd, metallslöjd, borstbinderi, med
hornarbeten, korgarbeten; möjligen äfven tillverka
laggkärl, en i vissa socknar nästan
oåtkomlig industriprodukt.
Viktigt är, att kommitterade få största
möjliga frihet att ordna arbetet efter
förhållandena på hvarje särskild plats. Målet är att
söka väcka arbetslust och arbetsglädje, och
då arbetsstugan icke är någon skola, får
pedagogiken nöja sig med en ganska
anspråkslös plats.
Genom inrättande af dylika
arbetsstugor skulle enligt brefskrifvarens
mening nödåret kunna komma att bota ett
ondt, som är vida farligare än nöden,
eftersom det är fast rotadt i
människorna själfva.
Estetiken och skolän. Vid
sammanträde mellan skolråd och
lärarepersonal i Gäfle uppstod den 14 dennes en
ytterst liflig diskussion om f rågan:
»Genom hvilka medel utvecklas barnens
estetiska anlag?» Folkskoleinspektören
A. Nordlander inledde denna fråga.
Meningarna äro delade om de estetiska
frågorna, men i viss mening finnas nog
lagar för det sköna. Det, som sätter oss i
stånd att fatta och njuta af det sköna, är
ett utveckladt skönhetssinne. Barnens
skön-hetssinne kan utvecklas genom att de
antingen få åskåda eller själfva frambringa
något skönt. De böra läras att njuta af det
sköna i naturen, att betrakta konstverk,
vänjas vid ordning och snygghet samt få
njuta af fria lekar och skådespel, ehuru
bland dessa senare funnes så mycket dåligt,
att tal:n endast med tvekan kunde förorda
dem. Teckning och sång höra till den
andra metoden: nästan hvarje barn har
anlag för teckning, men de böra ledas i rätt
riktning. Sången bör föregås af öfningar i
att tala riktigt och väl. Den estetiska
njutningen bör underordnas det etiska,
intellektuella och religiösa.
Under diskussionen uttalades olika
åsikter.
Talarne å ena sidan klandrade
tecknings-metoden såsom tråkig och förkväfvande
barnens anlag och förordade teatern,
naturligtvis med urskillning vid val af stycke.
Ett bra teaterstycke kunde vara lika nyttigt
som en god och afgjordt bättre än en dålig
predikan och skulle göra djupt intryck i
synnerhet på de äldre barnen. Läseboken
klandrades skarpt, och en lärare erkände, att han
själf gäspade öfver den, hvarför han ej
undrade, om barnen gjorde detsamma. I
stället borde några af Topelius’ skådespel
för barn läsas. Själfva karrikatyren kunde
vara berättigad, om den t. ex. gisslade en
person, som förhäfde sig.
Från andra sidan betonades, att
teckningsmetoden borde vara regelbunden, att
karri-katyren vore förderflig och kunde locka
barnen att karrikera själfva läraren; teatern
medförde stora faror för barnen, och dess
inflytande kunde icke vara välgörande. En
talarinna fann till och med läseboken
särdeles präktig, men medgaf, att man kunde
läsa något vid sidan af den.
Såsom ett viktigt medel att höja
skönhetssinnet framhölls den yttre renlig
heten och särskildt skolbaden. Barnets
hela lif borde ordnas efter skönhetens
lagar.
En nykterhetskurs för
folk-OCh småskollärare skall anordnas i
Sundsvall den 26-27 dennes, och
kostnaderna härför bestridas af räntemedel
af »Anna och G. P. Braathens
donationsfond för befrämjande af nykterhet och
sedlighet inom Njurunda och Sköns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
