Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (1,104.) 25 februari 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
jan ledamot af dennas centralstyrelse och
under de senare åren i egenskap af dess
ordförande, har Ni icke allenast tagit en
synnerligen verksam del i föreningens
organiserande utan äger ock i väsentlig måu
förtjänsten af dess säkra och oaflåtliga
ut-veclding samt af den aktade och
inflytelserika ställning, hvartill hon så småningom
kämpat sig fram.
Vi undertecknade, Edra kamrater i
centralstyrelsen för nämda förening, anhålla att,
med tanken på allt det dugande arbete, Ni
utfört för befordrande af föreningen och dess
syfte, samt allt det intresse, Ni därvid lagt
i dagen, få på denna Eder halfsekelfest
bringa Eder föreningens varmaste
erkännande och hjärtligaste tack.
För vår personliga del anhålla vi att få
förena oss i detta erkännande och tack samt
att på samma gång få uttala den önskan,
som helt visst delas af föreningen i dess
helhet, att det måtte varda Eder beskärdt
att ännu i många år med oförminskade
krafter och med samma nitälskan och framgång
som hittills få verka för föreningens bästa
och för uppnåendet af det mål, som den
genorn sina stadgar för sig’ uppställt,
nämligen: den svenska folkskolans och
folkbildningens höjande, enhet och god anda
inom lärarekåren och förbättring af
lärarens ställning i allmänhet.
Hr Fr. Berg anmälde därefter en mängd
hälsningar i form af telegram och
skrifvelser, hvilka under dagen inkommit,
dels från enskilda pedagoger och
lärareföreningar, dels från kolleger inom
pressen och politiken, dels från konstnärer,
litteratörer och förläggare m. m.
Af de många hedersbevisningarna från
kretsföreningar hade en blifvit
föredragen redan vid supén och då fallit så
i smaken, att intet däraf nu stod åter;
det var den kolossala s. k. spettkaka,
som Harjagerskretsen sändt och som i
egenskap af symbol för det feta Skåne
väckte alla »uppsvenskars» beundran.
Bland de enskilda personer, som sändt
välönskningar, torde böra nämnas:
kanslirådet och chefen för folkskolebyrån I.
A. Lyttkens, talmannen i andra
kammaren konsul Axel Swartling, landshöfding
Filip Boström, riksmarskalken friherre von
Essen, kyrkoherden E. D. Heiiman,
riksdagsmännen Sixten von Friesen, A.
Hedin och Hans Andersson i Nöbbelöf,
direktör Otto Salomon, d:r N. G. V.
La-gerjstedt, förre slöjdinspektören A. Berg,
rektorerna Hugo Hernlund, K. E.
Palmgren och B. J:son Bergqvist, skriftställarne
Emil Svensén och Daniel Fallström,
konstnärerna Carl Larson (rolig vers),
Ank^r-crona och Axel Jungstedt m. fl. Från
skriftställaren Henrik Wranér hade
kommit en konstnärligt textad skrifvelse
med följande verser:
Femti år! Ett litet sandkorn blott
på den väg, där folkens karavan
går mot evighetens ocean!
Märklig milsten dock på ökenban,
som att vandra jordesonen fått
hän mot sina drömmars fagra slott.
Femti år! I dessa tvänne ord
göms en mannagärniiigs hela skatt:
mången plan att hinna lyckan fatt,
mången uti tankar tillbragt natt,
mången mödans dag’ vid arbetsbord,
mången strid/hvars seger ej vardt spord.
Femti år i dag du hunnit har.
Ej förgäfves var din trägna id,
stark du stod i mången ädel strid,
främst du skolan ägnat kraft och tid.
Blifve ännu många dina dar
och din lefnads aftonhimmel klar!
I anslutning härtill föredrog vice
ordföranden i Stockholmskretsen,
Öfverläraren A. Branzell några af honom för
tillfället författade verser:
Här komma till vår .hyllningsfest
välönskningar från allt vårt land.
Med Hammarlund, vår hedersgäst,
vill. lärarkåren skaka hand,
vill tacka, hvar ifrån sin ort,
för hvad han är och hvad han gjort.
I hvarje ljusning för vår kår,
i hvarje vinst, den lyckats nå,
att kåren hunnit dit, den står,
och kan allt mera framåt gå:
för detta allt hans ifver brann,
i allt hans inlägg märkas kan.
Hur landet låg, han alltid sett,
och hvad för lösning moget fanns.
De frågor, som han förberedt,
ha därför oftast gått med glans.
Och föll där en emellanåt,
så föll den mestadels framåt.
Motståndare han fick därvid,
men vänner har han flera dock.
Ett lif i arbete och strid,
ett lif med mången seger ock,
och allt som allt, det sägs med skäl,
att hvad han gör, det lyckas väl.
För statens som för stadens väl,
i kyrkans och i skolans råd
uppoffrar han med eldig själ
sin tankes och sin krafts förråd:
men hvar han är - vår sak är hans,
och därför är han värd vår krans.
Från lärarinnor, lärare
en hjärtlig hälsning nu i kväll,
För våra färgers bärare
ett högstämdt och ett kraftigt Hell!
Vi ha i stridens larm en man,
som kämpa och som segra kan;
och därför: Länge lefve han!
Hr Hammarlund framförde ett tack
till sina kamrater inom riksdagen.
Under de 17 riksdagar, som talaren
bevistat, hade han väckt en hel del förslag.
Naturligtvis hade icke alla blifvit bifallna:
riksdagens utskott äro sannerligen icke
kända för att vara så synnerligen
tillmötesgående mot förslagsställare. Emellertid
kunde talaren glädja sig åt att, med
undantag af den första riksdagen, han hvarje år
alltid fått något af sina förslag igenom. De
flesta hade afsett förbättringar i skolväsendet,
lärarekårens ställning o. s. v. För detta
tillmötesgående ville talaren tacka sina
riksdagskamrater, så ock för den personliga
sympati han alltid fått röna, oafsedt politiska
meningsskiljaktigheter. Talaren båd de
närvarande medlemmarna af lärarekåren att
förena sig med honom uti ett fyrfaldigt lefve
för alla folkskolevänliga
riksdagsrepresen-tantér.
Härå svarade å riksdagsmännens
vägnar hr Ivar Månsson i Trää.
Hr Hammarlund hade talat om de
sympatier, hvarmed hans sträfvanden omfattats
inom riksdagens andra kammare. Hvad
särskildt allmogemännen beträffade,Vore dessa
sympatier sä naturliga, att det skulle varit
i hög grad underligt, ifall de icke
förefunnits. Allmogemännen måste ju intressera
sig för den undervisning, som bjuder de
breda lagren en hjälp i deras kamp för
utveckling och bättre villkor; det är ju nära
nog den rena egoismen. De känna sig
därför stå i tacksamhetsskuld till sådana män
som Emil Hammarlund, hvilka satt som
sitt mål att höja folkskolan, hvilken ju är
den enda läroanstalt, som står den stora
massan af landsbygdens befolkning till buds.
Men då kändt vore, att en man sällan kunde
uträtta något stort och godt utan att äga
stöd hos sin hustru, ville talaren öfverflytta
en dryg del af den tacksamhet, som med
rätta tillkomme hr Hammarlund, på hans fru,
som varit sin man en trofast hjälp i hans
sträfvanden och på ett kraftigt sätt
personligen och direkt deltagit i hans omfattande
arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
