Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (1,105.) 4 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
Utskottet yttrar sig därefter för
egen del sålunda:
Då utskottet efter denna redogörelse
för hvad tidigare åtgjorts i frågan om
ungdomens tobaksbruk nu går att yttra
sig om den föreliggande motionen, vill
utskottet först framhålla, att det finner
syftet ined motionärens framställning
synnerligen behj ärtansvärdt. Det kan icke nekas
att tobaksbruket, där det förekommer
bland minderåriga och i synnerhet bland
skolbarn, är en beklaglig osed, som icke
blott är anstötlig från synpunkten af
snygghet och god ordning utan
därjämte försvagar och undergräfver den
kroppsliga hälsan, förslöar
uppfattningsförmågan och medför åtskilliga vådor
äfven för den sedliga utvecklingen -
det senare ej minst genom de utgifter,
som genom densamma förorsakas, och
till hvilkas bestridande åtminstone de
fattigare barnen ofta sakna på ärligt
sätt förvärfvade medel. För föräldrar
och uppfostrare bör det därför vara en
angelägenhet af vikt att söka så vidt
möjligt förhindra och motarbeta
utbredningen af denna osed bland den
ungdom, som står under deras ledning.
Däremot har utskottet icke kunnat
dela motionärens mening, att en
förändring af folkskolestadgan på det sätt,
som i motionen föreslås, skulle vara en
lämplig åtgärd eller medföra väsentligt
gagn för främjandet af ifrågavarande
syfte. Redan den ofvan berörda
omständigheten, att förbud förr utfärdats
mot ungdomens tobaksbruk, utan att
det åsyftade resultatet genom dessa
förbud vunnits, ådagalägger i sin mån, att
lagbestämmelser af den föreslagna arten
icke i detta fall utgöra ett lämpligt eller
säkert verkande medel. Skall
tobaksbruket bland de unga med framgång
kunna bekämpas, så erfordras för sådant
ändamål i främsta rummet, att
föräldrar och lärare äro besjälade af intresse
för saken och genom exempel,
undervisning och tillsägelser verka för
den-samma. Där detta är förhållandet, torde
i flertalet fall de ungas tobaksbruk redan
härigenom blifva i möjligaste mån
för-hindradt, äfven om lagbestämmelser för
ändamålet saknas. Där åter personligt
intresse för tobaksbrukets hämmande ej
finnes hos ungdomens uppfostrare och
målsmän, där skulle ett förbud mot detta
bruk bland ungdomen sannolikt blifva
af föga verkan och snart sjunka ner till
en död bokstaf, alldeles såsom skett
med de förut utfärdade förbuden af
samma slag.
Utskottet har därjämte funnit det
mindre lämpligt, att en så speciell
bestämmelse som ett förbud mot
tobaksbruk infördes i folkskolestadgan, hvilken
innehåller allmänna föreskrifter om
folkundervisningens ordnande i riket.
Följdriktigt borde man då i samma stadga
införa förbud äfven mot andra oarter
och laster, som stundom förekomma
bland skolornas lärjungar och icke kunna
anses mindre anstötliga eller skadliga
än tobaksbruket. Dylika förbud böra
emellertid hellre, där de pröfvas
erforderliga och gagneliga, införas i de för
särskilda skolor eller skoldistrikt gällande
ordningsföreskrifter och reglementen,
hvilkas innehåll kan afpassas efter olika
förhållanden på olika tider och platser.
Detta så mycket mer som förbud och
föreskrifter af ifrågavarande slag i
allmänhet endast under den förutsättningen
verka till gagn, att de gifva uttryck åt
en hos ungdomens målsmän och
uppfostrare rådande uppfattning och stödjas
af ett i samma riktning verkande
personligt inflytande från dessas sida. Det
blotta förbudet såsom en yttre skranka
utan motsvarande på förståndet och
viljan riktad personlig inverkan kommer
ofta att kännas som ett tryckande tvång
och verkar lätt en reaktion i motsatt
riktning, när tvånget upphör.
Då till det nu anförda kommer, dels
att gällande normalplan på ett kraftigt
sätt framhåller, att barnen böra
undervisas om och varnas för faran af de
narkotiska ämnenas bruk, dels att ett förbud
mot tobaksbruk skulle i den af
motionären föreslagna formen komma att gälla
blott folkskolornas lärjungar men icke
den ungdom, som undervisas i de
allmänna läroverken och med dem
jämförliga skolor, hvilket måste anses
oegentligt, och dels att själfva formuleringen
af de föreslagna bestämmelserna ej synes
tillfredsställande, anser sig utskottet böra
hemställa,
att ifrågavarande motion ej må till
någon andra kammarens åtgärd
föranleda.
#
Reservation är anmäld af hr Halvar
Eriksson, som efter en längre motivering
yrkat bifall till motionen.
-*-
Organistlönens utgörande.
Lagutskottet har öfver hr C.
Sand-tyuists i n:r 5 återgifna motion
afgifvit följande utlåtande:
Angående grunderna för klockarelöns
utgående innehåller 1686 års kyrkolag
ingen bestämmelse, utan förefunnos
härom före tillkomsten af förordningen
angående allmänt ordnande af klockarnes
löneinkomster den 2 november 1883 olika
stadganden för olika delar af landet. I
5 § af nämda förordning föreskrifves,
såsom motionären anfört, att den till
klockare i penningar utgående lön skall af
församlingen sammanskjutas efter de
grunder, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade.
Beträffande organists aflöning finnes där:
emot fortfarande ingen annan föreskrift
än den af motionären omförmälda
bestämmelsen i kyrkolagen, att
församlingen lönar organisten, »allt som de
däröfver kunna förena sig». Med
afseende å prästs skyldighet att bidraga till
klockares och organists aflöning har
genom k. m:ts af motionären åberopade
utslag den 18 november 1892 åt dessa
stadganden gifvits den tolkning, att enär
den frihet från deltagande i klockares
aflönande, hvilken förut tillkommit
prästerskapet, måste anses hafva blifvit upp-’
haf d genom 1883 års förordning, präst
skall efter samma grunder som andra
kommunalt skattskyldige bidraga till
klockarelön, men att präst däremot är
fri-kallad från att deltaga i organists
aflöning.
Såsom motionären anfört, torde det
resultat, sorn detta prejudikat utvisar, vara
föga tillfredsställande. Någon saklig grund
till en åtskillnad i förevarande afseende
mellan organists och klockares lön lärer
nämligen ej kunna påvisas. I praxis
lärer icke heller en dylik åtskillnad i
allmänhet iakttagas, hvilket bland annat
torde hafva sin förklaring i den
olägenhet, som är förenad med en olika
utdebitering af ifrågavarande löner, och
obetydligheten af den ökning i beloppet
för den enskilde, som föranledes af
deltagande jämväl i organistlönen.
Ehuru utskottet sålunda gillar syftet
med motionen, anser sig dock utskottet
icke böra, såsom motionären synes hafva
ifrågasatt, framlägga något förslag till
lagändring, hvarigenom berörda syfte
skulle vinnas, utan förefaller det
utskottet lämpligare, att detta öfverlämnas till
k. m:t.
På grund häraf hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning af
förevarande motion, ville i skrifvelse till
k. m:t anhålla, att k. m:t täcktes låta
utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till bestämmelse därom, att
organistlön skall utgå efter samma
grunder, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade.
Tråkiga rubriker.
I föregående nummer af Svensk
Läraretidning förekomma efter hvarandra
tre rubriker, som ej äro vidare
tilltalande, enär de alla tre tillhöra artiklar,
som beröra tvister mellan å ena sidan
skolråd eller skoldistrikt och å andra
sidan lärare. Ett par af dessa tvister
hafva pågått i åratal, och det vore ingen
dag för tidigt, att de nu blefve »af skrif
-.na» för alltid.
Målen hafva hvart för sig refererats
och kommenterats såväl i denna som i
en del andra tidningar, hvarför det ej
lönar att spilla flera ord på dem. Men
det kan dock icke skada att påpeka de
sorgliga följderna af dylika konflikter i
allmänhet, antingen läraren afgår
såsom den segrande eller tappande
parten.
I början af denna tidnings tillvaro
hade den ej så sällan att behandla
sådana tvister, som hade sin orsak i
förföljelse från vederbörande skolråds sida
mot lärare, som hyste och förfäktade
andra religiösa eller politiska åsikter än
skolrådet eller de maktägande inom det
skoldistrikt, de tillhörde. Under sådana
förhållanden fanns ju ingen annan
nt-väg för den trakasserade än att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
