Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (1,106.) 11 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 10
Det där tyckte jag var ett så lämpligt
ämne för en pojkskola. Ynglingarna skulle
dagligen förälska sig i den lilla prinsessan,
där hon deltog i deras morgonbön. De skulle
med själftillfredsställelse i sitt kön se
förkroppsligandet af modet, det sanna
hjältemodet, där hjärtats renhet är enda skölden.
Draken skulle naturligtvis symbolisera
synden i hela dess vidrighet.
Det förberedande arbetet började. Fru
Karin sydde kostymen i
elfvahundra-talets sagolika snitt. Till prinsessan fick
konstnären fatt på »en förtjusande
lin-bodskylt till bondflicka». Hans son Ulf,
»som är mycket ful i synen» men har
»en utomordentligt välbildad kropp»,
skulle stå modell för det unga krigiska
helgonet. För draken idkades
naturvetenskapliga studier efter skapelsens alla
olustiga nycker, såsom hajar, krokodiler,
kameleonter, flädermöss, sorkar,flyghundar
och halfapor, att icke tala om
hufvud-f o tingar och tarantelskorpionen-
odjuret skulle bli konglomeratet af allt detta.
När så allt var klart att börja på allvar,
fick jag en solig* .dag se en mängd
barnungar komma gångande på vägen, bärande
blommor och blad. Det var en sådan frisk
och glad syn! På min fråga fick jag veta,
att de skulle till skolan för att pryda denna
till examen.
Asch, hela S:t Göranslegenden störtade
ihop i en hög; jag fann den med ens så
unken och maläten vid sidan af alla dessa
muntra och oskyldiga nutidsbarn. Och
ängens friska blomster,
Jag ställde mig och gallskrek: >Karin!
Kom! Här är skoltaflan!»
Det stod tvärt alldeles klart för mig, så
enkelt var det! Det fanns intet tvifvel om’et!
Taflan kommer att blifva en elfva meter
lång bit af en vanlig landsväg, på hvilken
skall drälla alla dessa barn, dragande åt
samma håll, med nöjda, glada eller viktiga
miner. Två större flickor gå i teten, med
hinkar, borstar och viskor. De skola skura
och göra rent. En af dem vänder sig
skrattande om och säger något lifvadt åt Lisbeth,
som måste hvila vid vägkanten med en tung
och stor krans; och Brita med en
blåklintsbukett har också stannat. Det är endast
hon af mina flickor, som för närvarande går
i folkskolan, men Lisbeth hjälper till af rena
rama hyggligheten - som vanligt, ty hon
är då godheten och lifsglädjen själf, den
rara, fula ungen. Två pojkar draga en kärra,
fylld med friska björklöfsruskor. En flicka
kånkar med ett helt fång syrener, en liten
pojkvasker bär en knippa granris på ryggen,
ämnad att gagna som dörrmatta, och två
små töser, alldeles lika klädda, därför att
de äro så rysligt goda vänner och grannar,
ehuru ej systrar som man kunde tro, hafva
famnen full med ängsblommor, under det
»Anders Ida» hemifrån tagit kaktusen, som
just nu slagit ut i hela sin prunkande röda
prakt, i det djärfva hopp, att denna kommer
att ståta på katedern.
Mötande dessa kommer så båld en ung
uniformerad man till häst (allmän värneplikt!),
en usel tiggare och en djupt sorgklädd
kvinna. Så att nog finns det symbolik här
med till husbehof. ,
I bakgrunden stånkar den gröna skogen
i sommarhettan, och längs vägen rinner en
smal å, där en deja vattnar sina kor. En
skymt af byn och en karl, som plöjer en
träda.
Nå, detta menar jag också duger för
gossarna i ett högre läroverk. Här se de
dagligen för sina ögon folkets barn, hvilkas
lärare, läkare och ledare de skola blifva. De
skola från början fatta kärlek och intresse
för dem. Och det gröna landskapet med
det blåa vattnet, mot hvilka blomstren stå
som smycken, skola hålla deras sinne gladt
och ljust midt i skoldammet.
Så tycker jag. nu. Om någon tid kanske
jag slänger allt ihop och tar till igen med
Sankte Göran - eller något annat.
Detta allt är oss emellan. Styrelsen för
skolornas prydande med konstverk anar
ingenting och vet ingenting.
Farhågan att ingifvelsen möjligen skulle
kunna komma att tryta och det hela
blifva slängdt undan har lyckligtvis ej
besannat sig. Konstverket hänger nu
färdigt, ehuru åtskilliga ändringar i
kompositionen blifvit under arbetets gång
vidtagna. Barnen hafva erhållit en
annan inbördes ordning, och den plöjande
karlen samt dejan med korna ha
försvunnit, men i stället har man fått den
hvita kyrkan, som lyser fram mellan
löfverket, samt i bakgrunden det
rödmålade folkskolehuset med sin flagga
och sina löfgirlander, som pojkarna äro
så ifriga att fästa upp.
Till den njutning, som Carl Larssons
konst bibringar en hvar, kommer infor
denna tafla den glädje, som en
folkskoleman måste känna vid att se ett stycke
svenskt folkskolelif förhärligadt och
för-evigadt. Man känner sig varm om
hjärtat och säger till sig själf: när en af
våra yppersta konstnärer betraktar vår
folkskola med sådana blickar, då kan
det icke dröja länge, innan »konsten i
skolan» under en eller annan form blir
en verklighet äfven för oss. F. B.
Framtidslöften.
Svenska akademien och
stafningsreformen.
Sedan under förlidet år den gamla
frågan om en genomgripande
stafningsreform varit föremål för
öfverläggning inom Sveriges allmänna
folkskollärareförenings kretsar, ingick
föreningens centralstyrelse den 5
sistlidna januari till k. m:t med en
skrifvelse i ämnet. Såsom man hade
anledning vänta, infordrades häröfver
utlåtande från Svenska akademien.
Detta utlåtande har nu inkommit och
synes oss, i betraktande af frågans
stora betydelse för
folkskoleundervisningen, vara af det intresse för
vår läsekrets, att vi meddela
detsamma. D%t har följande lydelse:
Till Konungen.
Genom nådig remiss af,<len 13 januari
innevarande år har Eders k. m:t befallt
Svenska akademien att afgifva
underdånigt utlåtande med anledning af en
skrifvelse från Sveriges allmänna
folkskollärareförenings centralstyrelse, som
däri anhållit), att sjunde upplagan af
akademiens ordlista öfver svenska språket
endast under den förutsättning må lända
till efterrättelse vid skolorna, att ett
till-lägg göres af det innehåll, att det »ej
niå« betraktas som fel, om dt såsom tec
ken för tf-ljudet utbytes mot t eller ttt
samt om fu, f och hv såsom’ tecker. for
f-ljudet utbytas mot v».
Akademien, som anhåller att få
hänvisa till ett af henne inbegärdt och här
i afskrift bifogadt yttrande i ämnet af
hennes ledamöter professorerna
Söderwall och Tegnér - ett yttrande, hvari
akademien i allt hufvudsakligt
instämmer -, får i underdånighet som sin
uppfattning anföra, att den af
centralstyrelsen förordade valfriheten i så
generell form, som den här föreslagna,
skulle vid tillämpningen i enskildheter
leda till stora svårigheter och mycken
oreda i stafningen, samt att, då det helt
nyligen till akademiens tillfredsställelse
blifvit bestämdt, att den år 1900
utgifna sjunde upplagan af ordlistan
kommer att följas vid staf ningen i Svensk
författningssamling, i öfriga på
föranstaltande af k. m:ts kansli från trycket
utkommande skrifter, i
statsrådsprotokoll och i från kansliet utgående
expeditioner, det synes akademien föga vunnet,
om nästan samtidigt härmed ett
medgifvande skulle lämnas skolorna att följa
en ortografi, som i högst väsentliga
delar skulle afvika från sjunde upplagans.
Att åter, därest centralstyrelsens
Önskningar om tillägget ej uppfyllas, binda
skoloriia vid sjette upplagan af
ordlistan synes akademien mindre
ändamålsenligt, då sjunde upplagan, såsom hrr
Söderwall och Tegnér framhålla,
ovillkorligen betecknar ett framsteg framför
den sjette.
Akademien tror sig hafva i handling
ådagalagt, att hon ingalunda vill söka
fasthålla och fixera ett föråldradt
stafningssätt, och det är hennes allvarliga
afsikt att, när tiden synes henne därtill
vara mogen, återupptaga reformarbetet
inom staf ningen, hvarvid antagligen -
ätt döma af de öfverläggningar, som
redan ägt rum -frågan om begagnandet
af v i stället för fv och f vid y-ljuds
beteckning främst kommer att blifva
föremål för hennes uppmärksamhet. Men
akademien anser, att reformerna i
stafning böra ske varsamt, helst partiellt
och först i den mån de af ett verkligt
behof framkallas, enär annars lätt en
misstro och ett motstånd uppväxa, som
sedan försvåra och fördröja behöfliga
ändringar. c
Akademien får på samma gång, som
hon återställer remisshandlingen, i
underdånighet för det närvarande afstyrka
bifall till folkskollärareföreningens
centralstyrelses framställning samt uttrycka
den meningen, att det skulle lända till
fromma för undervisningen i skolorna,
om det ålägges eller tillåtes dessa att
till rättesnöre för staf ningen använda
sjunde upplagan af ordlistan.
Stockholm" den 26 februari 1903.
Underdånigst
O. T. Odhner?
Svenska akademiens n. v. direktör.
C. D. af Wirsén. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
