Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (1,106.) 11 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 10
SVENSK LÄRARETIDNING.
175
genom skulle man gifva vårt folk en
allmän och riktig uppfattning om våra
skogars värde och betydelse.
Jag har all anledning antaga, att vår
ungdom med nöje skulle omfatta
studiet af skogsvård, och jag har ännu
större skäl antaga, att denna ungdom
skulle räkna anslagna exkursionsdagar
som efterlängtade högtidsdagar.
Skolynglingen skulle då gå ut i världen
med insikt om. våra skogars stora värde
och betydelse, och hos mången, kanske
hos flertalet, skulle den i unga år vunna
kunskapen om och intresset för
skogsvård ej allenast följa honom lif vet igenom
utan äfven stärka bandet mellan honom,
hem och skog, hvarigenom den åtgärd, som
jag här förordat, skulle blifva af såväl
reell som ideell betydelse for vårt folk.
På grund af hvad jag sålunda anfört,
tillåter jag mig hemställa,
att riksdagen må i skrifvelse till k.
m:t anhålla, det k. m:t ville vidtaga
åtgärder i syfte, att obligatorisk
undervisning i skogsvård och därtill hörande
ämnen må införas ej allenast i vårt
lands folkskolor utan äfven i våra
elementarläroverk ;
dels ock att under vårtermin vissa
dagar må af skolornas lärjungar
användas till att under sakkunnig ledning å
kronoparker, allmänningar och
boställs-skogar, som blifvit till ordnad
hushållning indelade, äfvensom å enskilda
skogar, där uthålligt skogsbruk är infördt,
verkställa skogsarbeten med sådd,
plantering och gallringar af slutna likåldriga
skogsbestånd m. m.
Tobaksbruket bland minderåriga.
I sitt betänkande öfver hr P.
Hörnstens motion om inryckande i
folkskolestadgan af ett förbud mot tobaksbruk
bland folkskolebarn hade andra
kammarens första tillfälliga utskott afstyrkt
detta förslag, enär en föreskrift af så
speciell natur icke hade sin rätta plats
i en allmän stadga.
Vid betänkandets föredragning i andra
kammaren sistlidna lördag begärdes
ordet af
hr Hörnsten, som utförligt framlade
vetenskapens rön beträffande tobakens inverkan
och särskildt dess fördärflighet för de
värnpliktige samt uppläste utlåtanden häröfver
af militära myndigheter i Amerika.
Talaren hade erfarit, att det i Stockholms
cigarrbodar ej sällan hände, att minderåriga köpte
tobak; hade för öfrigt med egna ögon sett
till och med dibarn begagna tobak
(munterhet), hvilket visade, att det för
organismen skadliga bruket i oroväckande grad
gripit omkring sig. Lärarekåren behöfde
ovillkorligen ett stöd vid motarbetandet af
detta bruk, och kammaren borde gifva den
detta stöd genom att bifalla motionen.
Hr Fridtjuv Berg anmärkte, att ett bifall
vore otänkbart redan af formella skäl.
Motionären hade nämligen begärt ett tillägg
till folkskolestadgans § 42.^mom. 3, men
icke i momentets nuvarande lydelse utan
sådant det lydde före den 21 juni 1902.
Med afseende å motionens innehåll hade
utskottet lika kraftigt som motionären
häf-dat, att tobaksbruket bland barn vore ett
vedervärdigt och skadligt oskick, som af
lärarne borde bekämpas, samt att-lärarne
härvid borde ha stöd af gällande
bestämmelser. Men genom en 1899 verkställd
undersökning och en 1900 till k. m:t frigifven
petition hade allmänna
folkskollärareföreningen tagit saken om hand, ovh med
anledning af dess begäran hade k. m:t i
normalplanen insatt nödiga bestämmelser om
undervisning rörande tobakens natur samt
om varning för dess bruk. Lärare och
skolråd ägde därför numera i sin kamp mot
tobaksbruket allt det stöd, de af k. m:t
rimligtvis kunde begära. Önskade de något
ytterligare, kunde de själfva skaffa sig
detsamma genom införande i vederbörande
skoldistrikts reglemente af uttryckligt
förbud. Som talaren antog, att kammaren
gärna ville syssla med andra saker än
to-bakstuggning1, inskränkte han \sig till att
yrka bifall till utskottets betänkande (skratt).
Hr Hörnsten upplyste, att han begagnat
den upplaga af folkskolestadgan, han för
tillfället hade till hands, samt förklarade,
att han ej ämnade begära votering.
Utskottets utlåtande blef därpå
enstämmigt godkändt.
Organistlönens utgörande.
Båda kamrarna hafva utan
diskussion godkänt det i förra numret
återgifna utskottsutlåtandet i detta ämne.
De bildande konsterna
och skolan
utgjorde ämnet för öfverläggning vid
Norrköpings lärareförenings möte
förliden lördag.
Frågan inleddes af
folkskoleinspektören d:r J. Bager-Sjögren, som därvid
först omnämde, att det närmast vore
med anledning af den storartade, på
annat ställe i dagens nummer omtalade
deposition, hvilken ställts till Norrköpings
folkskolors förfogande, som han funnit
lämpligt att vid detta möte till
behandling framlägga frågan om konstens och
skolans förhållande till hvarandra.
Tal:n påpekade inledningsvis, hurusom
det är af vikt, att skolan icke blott ut
vecklar barnens karaktär och intelligens
utan äfven söker höja och odla deras
smak, samt att det bör vara skolans
mål att fostra icke blott nyttiga utan
äfven lyckliga människor, och därvid
hade konsten en stor uppgift att fylla.
Begreppen skola och konst hade länge
ansetts främmande för hvarandra,
åtminstone hade man menat, att konsten
hade föga att skaffa med skolor för
allmogens barn. Visserligen hade redan
åtskilliga af renässansens pedagoger och
en Comenius m. fl. haf dat konstens
betydelse vid uppfostran, men dylika idéer
hade stämplats som drömmerier.
Obenägenheten för att låta konsten
komma till sin rätt vid uppfostran
särskildt i fråga om allmogens barn hade
bl. a. sin grund i en viss aristokratisk
fördom, som för hundra år sedan var
mycket allmän. Man menade nämligen,
att skönhetssinne vore någonting, som
tillkomme endast de högre samhälls-
klassernas barn, men att man förgäfves
skulle söka uppväcka sådant hos
fattigmans, och, om det lyckades, skulle det
hos dem blott alstra missbelåtenhet och
oförnöjsamhet, en tankegång, som f Or
öfrigt tyvärr ännu vore långt ifrån
utdöd.
Gent emot en sådan mening framhöll
tal:n med eftertryck den estetiska
uppfostrans stora betydelse. Så sökte den
bl. a. skingra den mycket vanliga
föreställningen, att skönhet vore lika med
lyx och grannlåt. Det sköna behöfver
ej vara dyrt; det enkla vore ofta mera
estetiskt än det dyrbara, hvarpå flera
exempel anfördes.
Ett annat skäl till att skönhetskrafvet
i allmänhet ej blefve tillgodosedt vid
våra uppfostringsanstalter vore, att det
skulle medföra så stora kostnader. Det
blefve så dyrbart att bygga och inreda
skolhus, som tillfredsställde estetikens
fordringar. Härmed vore dock icke så
farligt. Det i våra dagar gängse talet
om skollyx fann talrn obefogadt.
Spar-samhetsifvern borde i stället riktas åt
annat håll. »Det vore vid uppförandet
af privathus, som större sparsamhet
borde iakttagas. En gjord utredning
hade gifvit vid handen, att i Sverige
en större del af nationalförmögenheten
vore nedlagd i privata byggnader än i
något annat land. Vi borde taga exempel
efter Frankrike och särskildt Paris, där
man nöjde sig med enklare boningshus
men vore så mycket mera mån om att
hafva de offentliga byggnaderna
smakfulla och monumentala.
Det vore af stor betydelse för skolans
fostrande inflytande, att skolhusets såväl
yttre som inre utseende tilltalade
barnens skönhetssinne. Trefnad en i skolan
blefve större och arbetet därigenom mera
fruktbringande.
Tal:n öfvergick så till behandling af
frågan om skolrummens utsmyckning
med konstverk. Efter att därvid hafva
bemött en del anmärkningar, som plägat
göras mot skolsalens prydande med något
konstverk, såsom att det bl. a. skulle
verka distraherande på barnen,
framställdes en del allmänna grundsatser
att tillämpas vid urval af konstverk för
nämda ändamål. Sålunda måste dessa
bl. a. vara estetiskt tillfredsställande.
Taflor i oljetryck af det vanliga slaget
i skrikande färger o. s. v.,
tidningsurklipp, pappers- och tygblommor vore
alldeles förkastliga. Vidare borde ämnet
ligga inom barnens föreställnings- och
känslokrets. Ju mera de äro förtrogna
med konstverkets innehåll, ju skarpare
blick ha de för det estetiska utförandet.
Så framhölls, att det ej vore lämpligt
att pryda skolrummet med
åskådnings-planscher. Dessa vore ej alltid estetiskt
tilltalande, och dessutom vore det
förkastligt från pedagogisk synpunkt, enär
en åskådningsplansch vid första
behandlingen bör vara ny för barnen för att
kraftigt kunna påverka deras
uppfattning och känsla. Däremot kunde en
del planscher med fördel utställas i skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
