Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,108.) 24 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
209
medgifver utskottet, att vissa olägenheter
kunna vara förenade med den allmänna
bönelokalens användande äfven för
undervisningen, men då dessa olägenheter synas
vara mindre betydande, och rektorsbostaden
med måttliga anspråk fyller sitt nuvarande
ändamål, torde med denna del af
byggnads-arbetetét kunna anstå, helst den uppgjorda
byggnadsplanen icke därigenom på något
sätt förryckes.
Första kammaren biföll utan debatt
utskottets hemställan.
I andra kammaren uppstod en-stunds
diskussion.
Hr P. Olsson i Fläsbro talade för
reservationen, framhållande, att det godt kunde
anstå med byggandet af rektorsbostaden,
helst rektorn ej gjort någon anmärkning
mot den nuvarande bostaden.
Representanten för Linköping,
läroverksadjunkten A. Sterner, skildrade
olägenheterna af de nuvarande förhållandena, hvilka
genom bifall till reservanternas förslag
endast delvis skulle blifva af h j alp ta.
Hoppades, att kammaren, hvars sparsamhet ej
brukade rikta sig mot folkundervisningen,
måtte bifalla utskottets hemställan.
Hr D. Persson i Tallberg undrade, när
vi skulle börja spara. Yrkade bifall till
reservationen.
Statsrådet C. von Friesen ansåg åter, att
sparsamheten här vore illa på sin plats.
Endast genom bifall till k. m:ts förslag blefve
denna fråga löst på ett för
folkundervisningen tillfredsställande sätt. Den
nuvarande rektorsbostaden kunde då anordnas
till klassrum. Vid Linköpings seminarium
saknades ännu af lokala skäl en högre
afdelning till folkskolan, i hvilken
seminarieeleverna finge lära sig att undervisa i den
så viktiga fortsättningsskolan. Framhöll
värmt den fortsatta undervisningens
betydelse för vårt folk och hoppades, att
kammaren skulle bifalla utskottets hemställan.
Med 110 röster mot 78 bifölls
emellertid - reservationen, hvadan här
gemensam omröstning förestår. Då första
kammaren torde stå ganska enig om
utskottets förslag, har detta all utsikt att
segra.
De högre folkskolorna.
Statsutskottet hade tillstyrkt hrr E.
Hammarlunds och Fr. Bergs motion om
förändring af statsanslaget till de högre
folkskolorna. Efter att hafva återgifvit
motionen yttrade utskottet följande:
På de i motionen anförda skäl får utskottet
hemställa, att riksdagen må besluta att i
riksstaten för år 1904 uppföra anslaget till
understöd åt högre folkskolor å 25,000
kronor såsom förslagsanslag.
Hvad utskottet sålunda hemställt
bifölls i lördags af båda kamrarna utan
diskussion.
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn.
K. m:ts framställning härom (se denna
tidning n:r 3!) har bifallits af båda
kamrarna.
Från universiteten anordnade
föreläsningar.
I enlighet med k. m:ts proposition
har riksdagen anvisat ett belopp af 6,000
kr., däraf 3,000 kr. till Uppsala och
3,000 kr. till Lunds universitet, att
utgå till föreläsningskurser, som från
universiteten anordnas utom
universitetsstäderna.
Sommarkurser i Lund och Stockholm.
K. m:ts proposition om 3,000 kronors
anslag för föreläsningskurser vid
universitetet i Lund sommaren 1904 samt
4,000 kr. för föreläsningskurser och
förevisningar i Stockholm sommaren 1904
har af riksdagen blifvit bifallen.
Föreläsningskurser för arbetsklassen.
Riksdagen har bifallit k. m:ts
hemställan om ett anslag på extra stat för
1904 af 100,000 kr. till understöd åt
sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för
arbetsklassen. I andra kammaren framhöll
landssekreteraren J. Vidén det nuvarande
anslagets otillräcklighet för sitt ändamål,
och med honom instämde en mängd
ledamöter.
Åttonde hufvudtiteln
behandlades i riksdagen sistlidna lördag.
För de viktigare ärendena redogöres här
ofvan. De i n:r 3 uppräknade
anslagen på extra stat beviljades utan vidare
i enlighet ined statsutskottets hemställan.
Katekesutanläsningen i
folkskolan
har stått bland diskussionsämnena vid
ett par under de senaste veckorna hållna
läraremöten.
Vid Sköns, Alnö och Timrå
lärareförenings vårmöte i Ort viken den 7 dennes
inleddes diskussionen af folkskolläraren
A. J. Granström, som i ett längre fore
drag sökte besvara frågan: Hvad skall
och bör läsas utantill af
katekesutvecklingen ?
Denna fråga, som på 1880-talet varit
brännande, hade på senaste tider åter
flammat upp; och oppositionen mot
katekesutan-läsningen hade nu vunnit insteg i kretsar,
mot hvilka någon beskyllning för
kristendomsfientlighet icke med ringaste fog kunde
göras. Inom lärarekretsar rådde en allmän
och enig mening därom, att undervisningen
i katekes borde senare taga sin början än
i biblisk historia. Utanläsning af
utvecklingen kunde inskränkas till lilla katekesen.
Intet borde föreläggas till utanläsning, som
ej kunde begripas, och under denna
förutsättning komme det ordagranna inlärandet,
som ej borde omfatta hvad som är kändt
ur Luthers lilla katekes eller genom
historiska framställningar, hufvudsakligen att
omfatta anförda bibelord samt sådana
stycken, som innehålla en sammanfattning af
inlärda lärosanningar, men borde äfven
därvid sådant uteslutas, som -med hänsyn till
form eller innehåll vore omöjligt för barnen
att tillägna sig. Äfven af bibelspråken, ur
hvilka lärosanningarna borde framgå,
kunde ett och annat uteslutas, dels då flera
handla om samma sak, dels då de vore
olämpliga. Skolrådsordförandena borde
stödja lärarne i deras sträfvan för dessa
grundsatsers seger.
Under diskussionen, som blef mycket
liflig, stodo flera talare på inledarens
sida.
Det framhölls, att meningarna om hvad
som skall läsas utantill, äro delade. Så
läses i Stockholms folkskolor ej hälften af
utvecklingen. I skolor med half tid kändes
utanläsningstrycket hårdt. Från småskolan
borde katekesläsning borttagas eller
Inskränkas till hvad lag föreskrifver.
Katekesen vore nu gökungen, som krafsar
styf-syskonen, de andra ämnena, ur boet.
Konfirmationsskolan vore rätta platsen för den
dogmatiska undervisningen. I intet annat
ämne genomgås kursen mer än en .g&ng.
Detta katekesplugg dödar intresset för
kristendomen. Koncentriska kurser förordades.
Kyrkoherden Bråten i Skön ansåg enda
medlet för målets vinnande vara, att kyrkan
gåfve oss en ny fullt lämplig lärobok i
katekesen. Lflla katekesen vore ingen lämplig
grund för undervisningen, ty är utvecklingen
svår, är lilla katekesen ännu svårare och
borde användas som sammanfattning efter
inhämtande af en lättf attligare utveckling.
Hvarje lärare borde ha frihet att beträffande
formen för denna undervisning välja den han
finner lämpligast. Prästerna satte ej
utan-läsningen utan den kristliga åskådningen
sorn hufvudsak. Andra makter än
katekesläsningen motverka nog kyrkobesöken och
det religiösa intresset.
Inledaren framlade och mötet antog
följande resolutionsförslag:
Alldenstund k. m:t i cirkuläret af den 12
maj 1865, under hänvisande till hvad
rikets ständer hemställt, nämligen att endast
Luthers lilla katekes måtte läsas utantill men
att förklaringen skulle begagnas som
handledning, uttalat, att endast de heliga
sanningarna skola till sitt väsentliga innehåll klart
och bestämdt fästas i de ungas minne, efter
att hafva på ett lefvande sätt uppfattats af
deras begrepp, så kan ej detta betyda
detsamma som att utvecklingen skall ordagrant
inläras, då hvarken dessa heliga sanningars
väsentliga innehåll, ehuru ingående i
katekesen, kan sägas vara liktydigt med hela
utvecklingen, ej heller sådan utanläsning
är nödvändig, då lärosanningarna ändock
fästas i barnens minne, för så vidt
undervisningen varit sådan, att de förut
uppfattats af barnens begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
