Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (1,109.) 1 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
219
allmänhet, särdeles de större.
Folkmängden och välmågan tillväxte hastigt, och
därmed följde slag i slag en hel mängd
nästan underbara förbättringar på stads
-lifvets alla områden. Folkskolan blef i
denna sagolika utveckling ingalunda
styfmoderligt behandlad. Vi äldre, som
upplefvat och bevittnat de gamla primitiva
Skolförhållandena i städerna, se med
beundran och förvåning den nu
därstädes uppnådda ståndpunkten hvad
folkskolan beträffar. Hvem af oss skulle
för 25 år sedan kunnat förutspå en
sådan allsidig och lifskraftig utveckling?
En bland orsakerna till denna
glädjande inre tillväxt är utan gensägelse
normalplanen, hvilken framlagt en
idealskolform (litt. A), som så utmärkt väl
anpassar sig till de lokala förhållandena
i städer och andra därmed jämförliga
samhällen.
4.
Vi måste alltså erkänna, att
folkskoleväsendet i de större städerna äfvensom
i en del stadsliknande samhällen på
landsbygden från slutet af 1870-talet
gått framåt med jättesteg både i fråga
om yttre och inre organisation.
Kasta vi sedan en blick på den
egentliga landsbygden, den urgamla
åkerbruksbygden, så finna vi visserligen äfven där
åtminstone på vissa orter en glädjande
utveckling i folkskoleväsendet, dock icke
ens tillnärmelsevis jämförlig med den
nyss konstaterade utvecklingen i
städerna. Den yttre organisationen,
hvartill höra skolhus, undervisningsmateriell,
läroböcker och andra hjälpmedel af
ekonomisk art, är visserligen på somliga
ställen ganska god, ehuru den nog i
allmänhet ännu måste betecknas såsom
på sin höjd medelmåttig, någon gång
underhaltig eller rent af dålig. Men
den inre organisationen, som utan tvifvel
är den viktigaste och tillika ett
grundvillkor för den yttre, lämnar i regel
öfverallt på landsbygden ganska mycket
öfrigt att önska. Visserligen är
årsklassindelningen allestädes fullständigt
genomförd, lärotid och lärokurser noga
utstakade och noggranna läsordningar i
lag föreskrifna; men detta oaktadt
förefinnas dock ännu åtskilliga brister i
arbetssättet, genom hvilka
arbetsresultatet i betänklig mån förminskas eller
neutraliseras.
Då dessa fakta svårligen lära kunna
förnekas, så framställer sig osökt den
frågan: Har icke normalplanen, som så
väl ordnat arbetssättet för städernas
folkskolor, också gjort det bästa
möjliga för landsbydens behof? Ett svar
på denna fråga skola vi söka gifva i
det följande.
Landsbygdens folkskolor arbeta under
helt andra förhållanden än städernas,
och de behöfva därför en helt annan
inre organisation. I städerna har hvarje
lärare en klass, men på landsbygden
fyra. Detta är den viktigaste skillnaden.
Att upphäfva denna skillnad är
omöjligt. Befolknings- och näringsförhållan-
dena på rama landsbygden äro nämligen
sådana, att enklassiga skolor icke kunna
därstädes ekonomiskt existera. I regeln
blir det därför absolut nödvändigt att
fördela fyra årsklasser på hvarje
lärarekraft. Men däraf följer, att arbetssättet
måste vara ett helt annat i landsbygdens
folkskolor än i städernas.
Huru har nu normalplanen löst detta
problem?
Jo, först och främst på så sätt, att
den upptagit en hel rad af skiftande
skolformer och inbördes ordnat dem
icke med hänsyn till olika bygders
befolkningsförhållanden, ej heller med
hänsyn till lärotidens längd utan endast
med hänsyn till antalet samtidigt
undervisade årsklasser. Följden har blifvit
den, att den fyrklassiga skolan litt. E,
som först och främst har förmånen af
hel lärotid -och som dessutom f Or hela
Sveriges urgamla åkerbruksbygd bildar
den enda naturliga hufvud formen, fått
en undanskymd plats och en konstigt
tillkrånglad anordning, hvaraf vidare i
sin ordning följt, att samma form fått
så småningom mer och mer vika till .
förmån för hvarannandagsskolan litt. C,
som har två samtidigt undervisade
årsklasser men endast half lärotid för hvarje
barn. Detta utbyte har väl sällan gagnat
skolans sak men dock tillämpats i en
häpnadsväckande utsträckning icke minst
efter den’ nyaste normalplaneditionens
tillkomst
För det andra har normalplanen
ordnat kursindelningen efter samma
grundprincip i de lägre skolformerna som uti
idealformen litt. A. Följden däraf har
blifvit den, att kurserna i de lägre
skolformerna framträda såsom
förkrympningar af kurserna i litt. A. Men då
erkändt är, att idealformen ingenstädes
på den egentliga landsbygden någonsin
kan uppnås, så blir följden vidare den,
att alla landsbygdens barn, d. v. s.
omkring fyra femtedelar af hela rikets, aldrig
kunna få genomgå annat än en förkrympt
folkskolekurs.
Se där en af hufvudorsakerna, hvarför
landsbygdens folkskola blifvit så långt
efter städernas! Se där vidare orsaken
till den beklagliga ojämnheten i hela
vårt folkskoleväsen, en ojämnhet, som
dagligen ökas och till slut kan blifva
ödesdiger för hela folkskoleinstitutionen!
(Forts.)
En lönepetition från
småskollärarinnor.
I november förra året utsändes
genom privat initiativ till landets
småskollärarinnor teckningslistor af
följande korta lydelse med begäran om
namnunderskrifter:
»Undertecknade, småskollärarinnor,
anhålla, att den lagstadgade minimilönen
för småskollärarinna måtte höjas från
300 kr. till 400 kr. samt att de två
ålderstilläggen å 50 kr. efter 10 och 15
års tjänstetid måtte framflyttas, så att
de utbekoinmas efter 5 och 10 års
tjänstgöring.»
Sedan å dessa listor samlats
enligt uppgift bortåt 3,000 namn (d. v.
s. omkring tredjedelen af hela
antalet småskollärare och
småskollärarinnor samt med dem likställda
lärarinnor i riket), hafva listorna under
förra veckan öfverlämnats till k. m:t.
Därvid har såsom motivering bifogats
en särskild skrifvelse af följande
lydelse:
Till Konungen.
Under den tidrymd af omkring ett
fjärdedels sekel, hvarunder
småskollärarinnors och lärares grundlön utgjort 300
kr., hafva många omständigheter
tillkommit, hvilka bidragit till att göra
denna redan på slutet af 1860-talet
knappa* lön allt otillräckligare. Det är
nu nästan omöjligt för oss
undertecknade, småskollärarinnor och -lärare, att
kunna lefva på densamma, och de bland
oss, som sedan sia seminarietid hafva
skulder, kämpa en * hård kamp för sin
tillvaro. När sjukdom inträder, stå vi
inför den sorgliga nödvändigheten att
anlita medmänniskors barmhärtighet, en
nödvändighet, som kännes dubbelt
bitter, då vi veta med oss, att vi nedlagt
våra bästa krafter i skolans tjänst.
Genom de första årens försakelser och
umbäranden, som gifvetvis måste bli en
följd af att skulden måste betalas och
bosättningen göras, när vår lön är som
minst, har mångens hälsa bräckt,
dåliga skollokaler, som i sanitärt
hänseende lämna mycket öfrigt att önska, ha
äfven sin andel i sjukligheten bland vår
kår. Lungsoten skördar många offer
bland oss, och för ej synnerligen många
månader sedan omnämde en
dårhusläkare i »Hygisea», att ett förvånande
stort antal bland hans kvinnliga
patienter varit småskollärarinnor, hvilket
han ansåg vara en följd af vår
otillräckliga lön samt flera andra
ogynnsamma omständigheter.
Vår ställning blir för hvarje år allt
svårare, och det är en tvingande
nödvändighet för oss att begära en
förbättring i vår tryckta ställning, detta
icke minst med tanke på hvad ofvan
nämts om sjukligheten bland oss.
På nästan alla verksamhetsområden
ha lönerna höjts. Vår grundlön, 300
kr., har däremot ej stigit i jämnbredd
med andra löntagares. Vi hänvisa
exempelvis till vanligt tjänstefolks stegrade
löner under senare åren. Ehuru
penningevärdet sjunkit, är vår lön under de
tio första tjänsteåren densamma som
den var, när alla lifsförnödenheter voro
billigare. Härtill kommer ännu en
omständighet, som minskat våra inkomster.
Det var förr brukligt, att barnens
föräldrar gåfvo oss matvaror af allehanda
slag. Denna sed har mer och mer
bortlagts, och hör numera till undantagen,
att lärarinnan (läraren) erhåller något
från barnens hem. Inseende det oegent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
